Bakgrund för Lettland

Mellan 2012 och 2022 varierade den årliga tillväxten i bruttonationalprodukten (BNP) från 7 % (2012) till -2,2 % (2020). Under 2012–2022 var den årliga tillväxttakten, med undantag för nedgången 2020, måttlig (1,9–4 procent), men förblev positiv. Under 10-årsperioden minskade arbetslösheten stadigt. Den totala arbetslösheten uppgick till 6,9 procent 2022. Under de 10 år som undersökts ökade sysselsättningen, med en total sysselsättningsgrad på 74,3 % 2012 och 76,8 % 2022. År 2022 var sysselsättningsgraden för män (79,1 %) högre än för kvinnor (74,5 %).

Arbetslagstiftningen omfattar arbetsrätten (antagen den 20 juni 2001), lagen om arbetarskydd (antagen den 20 juni 2001) och kompletterande lagstiftning, lagen om arbetstvister (antagen den 26 september 2002), strejklagen (antagen den 23 april 1999) och flera andra normativa rättsakter som reglerar löner för särskilda grupper av arbetstagare och andra särskilda frågor.

Arbetsgivarrepresentation, arbetstagarrepresentation och kollektiva förhandlingar regleras av arbetsrätten, fackföreningslagen (med en ny version antagen den 6 mars 2014) och lagen om arbetsgivarorganisationer och deras sammanslutningar (antagen den 19 maj 1999).

I en lag om information till och samråd med arbetstagare i kommersiella företag på EU-nivå och grupper av kommersiella företag på EU-nivå, som antogs den 19 maj 2011, fastställs de europeiska företagsrådens roll.

Under 2022 gjordes två uppsättningar ändringar i arbetsrätten. Genom de första ändringarna (som antogs den 6 juni 2022 och trädde i kraft den 1 augusti 2022) infördes ändringar av mer än 40 klausuler i huvuddelen av lagen och tre ändringar av övergångsreglerna (Latvijas Republikas Saeima, 2022a). Dessa ändringar gäller följande punkter:

• reglering av kollektivavtal (t.ex. undantag från kollektivavtal)

• Skyldighet för en leverantör av arbetsförmedlingstjänster att skriftligen informera en anställd om mottagaren av arbetsförmedlingstjänsten före den förväntade utnämningen av arbetstagaren

• Nya krav på innehållet i anställningsavtal

• En strängare skyldighet för arbetsgivaren att informera de anställda om anställningsregler och anställningsvillkor

• Nya regler för provanställning

• arbetsgivarens skyldighet att informera arbetstagarna om tjänsteresor som de förväntas göra

• Bredare solidariskt ansvar inom byggbranschen

• tillstånd från den statliga yrkesinspektionen (VDI) för övertidsarbete

• Nya regler om arbetstid för anställda vars arbetsscheman inte är helt eller mestadels förutsägbara

• Arbetstagares rätt till jämkning av arbetstiden

• Regeln om att uttaget av årlig semester inte får få negativa konsekvenser

• arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla obetald ledighet

• Pappors rätt till längre pappaledighet

• föräldraledighet

Genom den andra uppsättningen ändringar (som trädde i kraft den 25 november 2022) infördes undantag från förfarandena för fastställande och översyn av minimimånadslöner (Latvijas Republikas Saeima, 2022b).

Systemet med social dialog inrättades i början av 1990-talet, när fackföreningarnas, arbetsgivarorganisationernas, kollektivavtalens och förhandlingsförfarandets roll fastställdes i den lettiska arbetsrätten och andra särskilda lagar. Systemet bygger på principen om frivilligt deltagande av de inblandade. Till en början var den sociala dialogen en tvåpartsprocess. Därefter, 1993, inrättades ett system för social dialog som bygger på en trepartsförhandlingsprocess. Samma år inrättades två trepartsråd och 1994 inrättades ytterligare ett råd. De anställda företräddes och företräds fortfarande av en enda organisation på nationell nivå, Lettlands fria fackliga samorganisation (Latvijas Brīvo arodbiedrību savienība, LBAS). Arbetsgivarna företräds också av en enda organisation, Lettlands arbetsgivarförbund (Latvijas Darba Devēju konfederācija**,** LDDK) (inrättat 1993).

Det nationella rådgivande trepartsrådet för arbetsgivare, regering och fackföreningar inrättades i december 1993. Det omorganiserades 1996 till det nationella trepartssamarbetsrådet (Nacionālā trīspusējās sadarbības padome, NTSP).

Den 12 maj 1998 slogs råden samman i ett huvudråd och flera underråd på grundval av begreppet trepartssamarbete på nationell nivå.

Ett antal lagar har införts för att reglera den sociala dialogen. År 2002 infördes en ny arbetsrätt som tydligare anger de viktigaste principerna för den sociala dialogen, arbetsgivarnas skyldigheter och arbetstagarnas rättigheter.

Sedan omorganisationen av systemet för den sociala dialogen 1998 har det inte skett några större förändringar. Relationerna mellan arbetsmarknadens parter är företags- och konsensusorienterade. De är starka, samordnade och trepartssammansatta på nationell nivå, men svaga på sektorsnivå.

År 2017 utvidgades arbetsgivarnas representativitet i sociala förhandlingar på branschnivå till att omfatta stora företag genom en ändring av arbetsrätten. Sådana stora företag bör uppfylla samma representativitetsregler som finns för arbetsgivarorganisationerna.

Arbetsmarknadens parter var mycket aktiva när det gällde att mildra effekterna av covid-19-krisen. Inledningsvis uttryckte de sitt fulla stöd för regeringens åtgärder som syftar till att begränsa spridningen av viruset och deltog aktivt i utformningen och förbättringen av de stödåtgärder som föreslagits och antagits av regeringen. Senare under året betonade arbetsmarknadens parter vikten av social dialog för att mildra krisens effekter och uppmanade regeringen att bättre respektera arbetsmarknadsparternas initiativ.

Regeringen spelade huvudrollen i början av pandemin och var tvungen att fatta snabba beslut. Ändå försökte regeringen redan från början att involvera arbetsmarknadens parter så mycket som möjligt i de arbetsgrupper som den inrättade vid den tidpunkten.

Den första gruppen inrättades före covid-19-pandemin under överinseende av finansministeriet för att underlätta den gemensamma diskussionen om statens skatte- och finanspolitik. Den andra gruppen inrättades vid det sektorsövergripande samordningscentrumet för att samordna de statliga institutionernas verksamhet och bestod av ministrar och företrädare för arbetsmarknadens parter och icke-statliga organisationer. Den tredje var den operativa ledningsgruppen – en arbetsgrupp för samordning av interinstitutionella åtgärder. Den inrättades genom ministerkabinettets förordning nr 2020/1.2.1.-84, som antogs den 10 juli 2020.

De största arbetsmarknadsparterna (LDDK och LBAS) och andra institutioner (Lettlands handels- och industrikammare (Latvijas Tirdzniecības un rūpniecības kamera, LTRK), Lettlands förbund för lokala och regionala myndigheter (Latvijas Pašvaldību savienība, LPS) och den lettiska vetenskapsakademin bildade en koalition som de kallade "de fem stora". Genom koalitionen samordnade de sina åtgärder och utarbetade och lade fram gemensamma yttranden.

Detta nya sätt att närma sig den offentliga debatten minskade i viss mån arbetsmarknadsparternas roll, eftersom överenskommelser nåddes i stora, etablerade grupper.