Migranterna har en lång väg till integration på den europeiska arbetsmarknaden

En effektiv och snabb integration av nya migranter på arbetsmarknaden har blivit en framträdande fråga på den politiska dagordningen i många av EU:s medlemsstater. Detta är inte förvånande eftersom integration på arbetsmarknaden, förutom att underlätta social integration, är viktig för att minska trycket på de sociala systemen, är ett ekonomiskt rationellt svar (på flyktingkrisen) och på lång sikt kan lindra Europas problem med en åldrande befolkning och krympande arbetskraft. En effektiv och hållbar integration på arbetsmarknaden kan dessutom förbättra den sociala sammanhållningen både lokalt och i samhället som helhet – till exempel kan nyanlända flyktingar och asylsökande bli mer delaktiga på samhällsnivå och i andra sociala aktiviteter genom sina arbetskamrater.

Alla EU-länder har drabbats av flyktingkrisen, många direkt. Det är inte en fråga som är begränsad till nationella gränser, och den kan inte heller betraktas isolerat. I Eurofounds rapport om strategier för flyktingars och asylsökandes integration på arbetsmarknaden behandlas de praktiska åtgärder som har vidtagits i olika EU-medlemsstater. Det är uppenbart att integrationen av dessa nya migranter på arbetsmarknaden inte bara är en fråga om kompetens eller rättsliga förfaranden, utan också en fråga om levnadsvillkor, geografisk fördelning, incitament för arbetsgivare och utbildning.

Till exempel är levnadsförhållandena på förläggningarna ofta otillräckliga för att förbereda människor för att komma in på arbetsmarknaden. Det rapporteras om trångboddhet, dåliga förhållanden och brist på bostäder. Och även om den geografiska fördelningen av asylsökande och flyktingar inom enskilda länder planeras, finns det ingen garanti för arbetstillfällen i närheten av mottagningscentren och de platser där migranterna inkvarteras.

Olika situationer för flyktingar och asylsökande

Det kan också finnas stora skillnader i situationen för flyktingar (de som har en officiellt erkänd status som internationellt skydd) och asylsökande (de som har ansökt om internationellt skydd och väntar på ett beslut). Finansieringen av arbetsförmedlingar för asylsökande är ofta sämre etablerad än för sysselsättningstjänster för flyktingar, och det är inte lika enkelt att få tillgång till dem. På samma sätt varierar socialförsäkringsrättigheterna för arbetande asylsökande avsevärt mellan medlemsstaterna, och ofta är reglerna mindre förmånliga än för andra migrantgrupper, inklusive flyktingar.

En annan viktig fråga är den om utbildning. Särskilda arrangemang för barn i skolåldern till flyktingar och asylsökande garanteras inte alltid, och vissa länder rapporterar om kapacitetsproblem och säger att skolorna är dåligt förberedda på att ta emot just denna grupp av elever. Detta kan orsaka problem med den sociala rörligheten i framtiden och förstärka den cykliska karaktären hos fattigdom och social utestängning.

Antalet nyanlända asylsökande sedan 2015 har lett till en ökad användning av tillfällig asyl. Detta kan försvaga flyktingars ställning på arbetsmarknaden eftersom det kan avskräcka arbetsgivare från att anställa dem eller erbjuda dem längre kontrakt eftersom de är ovilliga att investera i utbildning.

En fråga om tillgång, inte om motivation

Trots dessa hinder för tillträde till arbetsmarknaden finns det i flera länder en uppfattning om att bristande motivation att arbeta är det vanligaste problemet som måste åtgärdas, och ett antal medlemsstater har nyligen minskat vissa icke-sysselsättningsrelaterade sociala tjänster och bidrag till asylsökande och/eller flyktingar. Dessa åtgärder riskerar dock att ytterligare isolera människor från arbetsmarknaden eftersom de gör det svårare för dem som berörs att leva under anständiga förhållanden. Begränsningar av familjeåterförening kan ha en liknande effekt och ytterligare skjuta upp social inkludering (och inkludering på arbetsmarknaden).

Flyktingar och asylsökande ställs också inför särskilda utmaningar och administrativa begränsningar när det gäller att bli egenföretagare, och i ett antal länder är åtgärder som syftar till att underlätta egenföretagande för flyktingar antingen allmänna initiativ eller riktade till invandrare i allmänhet och tar därför inte hänsyn till flyktingars särskilda behov.

Trots dessa pågående problem måste det erkännas att det i de viktigaste destinationsländerna finns en stark politisk vilja att integrera flyktingar och asylsökande på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Ett bredare samförstånd håller på att växa fram om att en effektiv integration av flyktingar och asylsökande bör vara en prioritering för hela Europa. Vi är dock långt ifrån detta mål, och det krävs en samlad insats med arbetsmarknadens parter för att göra en effektiv social och ekonomisk integration av flyktingar och asylsökande.

Den här artikeln publicerades ursprungligen den Ett socialt Europa

• Förenta Nationerna: Världsflyktingdagen

Relaterade länkar

Förenta Nationerna: Världsflyktingdagen

Publikation: Strategier för flyktingars och asylsökandes integration på arbetsmarknaden: