Stridsåtgärder och tvister i Österrike

Juridiskt sett finns det inga tydliga principer för att bedöma lagligheten och följderna av tvister, och det finns ingen rättspraxis från Högsta domstolen i frågan. Att strejker är en form av stridsåtgärder (Kampfmittel) från arbetstagarnas sida kan man sluta sig till inte minst i de rättsliga bestämmelser som garanterar statens opartiskhet. Denna legitimitet gäller dock endast strejker som uppfattas som kollektiva aktioner (Gesamtaktion) av anställda. I allmänhet omfattar detta alla former av kontradiktorisk konfrontation om löner eller andra anställningsvillkor mellan enskilda arbetsgivare eller arbetsgivarorganisationer, å ena sidan, och fackföreningar eller grupper av arbetstagare, å andra sidan. I sådana konflikter används bland annat strejker, lockouter och bojkotter. När det gäller strejk skiljer man inom rättsteorin mellan en ekonomisk strejk (wirtschaftlicher Streik), en politisk strejk (politischer Streik), en inofficiell strejk (wilder Streik), en selektiv strejk (Schwerpunktstreik), en symbolisk strejk som används som varning (Warnstreik) och en partiell strejk (Teilstreik)). Vid lockouter skiljer man mellan en offensiv lockout som inleder en dispyt (Angriffsaussperrung) och en defensiv lockout som svar på en strejk (Abwehraussperrung). Det bör dock noteras att eftersom det förekommer så få arbetskonflikter i Österrike är till och med experternas tillvägagångssätt i huvudsak teoretiskt.

Mellan 2011 och 2014 förekom mindre strejker (varav den största inträffade 2011), medan det mellan 2015 och 2017 inte förekom några strejker (vilket också var fallet mellan 2005 och 2010). Sedan 2018 har strejker förekommit årligen. Den största ägde rum under 2018, med 37 923 deltagande anställda och 71 468 förlorade timmar. Under 2021 var 5 032 personer inblandade i strejker, vilket bidrog till de 11 368 timmar som gick förlorade på grund av stridsåtgärder.

Utveckling av stridsåtgärder 2011–2021

Källor : WKÖ, 2023; ÖGB, odaterad

Mekanismer för kollektiv tvistlösning

På företagsnivå måste företagsrådet inom ramen för sin medbestämmanderätt i sociala frågor delta i regleringen av alla sociala frågor inom etablissemanget. I vissa frågor har rådet rätt till "paritet" – det vill säga medbeslutande med arbetsgivarna – och i andra frågor kan det kalla till en medlings- och skiljenämnd (Schlichtungsstelle) om det inte går att komma överens med arbetsgivaren. Denna nämnd, som består av lika många företrädare för arbetsmarknadens båda sidor och en domare som utövar neutral tillsyn, inrättas av den behöriga arbets- och socialförsäkringsdomstolen. Nämnden har till uppgift att komma överens mellan parterna i det aktuella ärendet och, om det inte lyckas, själv avgöra ärendet.

Mekanismer för individuell tvistlösning

I Österrike är det allmänna domstolar som ansvarar för individuell arbetsrätt och arbetstvister. Jämfört med dessa specifika jurisdiktionsmekanismer är alternativa tvistlösningsmetoder inte ett framträdande inslag i landets rättssystem för individuell tvistlösning. Till viss del kan detta bero på landets utpräglat "korporativistiska" arbetsmarknadsstruktur. I händelse av en enskild arbets- och anställningstvist ska den berörda arbetstagaren – särskilt om det inte finns något företagsråd i deras företag – normalt vända sig till antingen den berörda fackföreningen (om de är medlemmar) eller arbetskammaren (Arbeiterkammer, AK) (vars medlemskap är obligatoriskt för alla anställda inom den privata sektorn) för att få information. rådgivning och biträde i rättsliga förfaranden. I de flesta enskilda arbetstvister försöker antingen AK eller fackföreningen ingripa (genom att kontakta arbetsgivaren) för att kringgå formella rättstvister.

Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer

Det finns inga officiella uppgifter om användningen av alternativa tvistlösningsmekanismer (se föregående avsnitt). AK offentliggör en årlig resultatrapport där den rapporterar om antalet och typerna av samråd som den har genomfört för sina medlemmar och om de medel som den skulle kunna återkräva för sina medlemmar i rättsliga och utomrättsliga förfaranden.