Aktörer och institutioner i Belgien

Den federala regeringen ansvarar för arbetsrätt och socialförsäkring. Den belgiska federala offentliga förvaltningen (FPS) för dialogen mellan arbetsmarknadens parter och arbetsmarknaden ansvarar för de federala administrativa tjänsterna för arbetsmarknaden och den sociala dialogen, t.ex. regleringen av arbetsmarknaden. Yrkesinspektionen är en del av denna federala offentliga förvaltning och övervakar genomförandet av sociallagstiftningen och välfärden på arbetsplatsen. Bidrag, t.ex. arbetslöshetsersättning eller avbrottspremier för yrkesverksamhet, är under överinseende av den nationella arbetsförmedlingen.

Efter den sjätte statliga reformen (2011–2012) har ansvaret för yrkesutbildning, arbetsmarknadspolitik för målgrupper och majoriteten av de sysselsättningsaktiverande åtgärderna för arbetslösa överförts till de belgiska regionerna. De ansvariga offentliga tjänsterna är den flamländska offentliga arbetsförmedlingen (Vlaamse Dienst voor Arbeidsbemiddeling en Beroepsopleiding, VDAB) för regionen Flandern, den regionala byrån för yrkesutbildning och arbetsförmedling (Office communautaire et régional de la formation professionnelle et de l'emploi, FOREM) för regionen Vallonien och Actiris för regionen Bryssel.

Arbetsdomstolarna är de viktigaste institutionerna för att se till att arbetstagarnas rättigheter efterlevs. Beroende på vilken typ av tvist det rör sig om kan dock medling ske inom ett företag.

Den viktigaste institutionen för att övervaka och främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är Högsta rådet för förebyggande och skydd i arbetslivet (Conseil supérieur pour la prevention et la protection au travail/Hoge Raad voor Preventie en Bescherming op het Werk).

• FPS Employment, Labour and Social Dialogue, Conseil supérieur pour la prévention et la protection au travail

I lagen om kollektivavtal från 1968 (ändrad genom lagen av den 30 december 2009) fastställs kriterierna för representativitet. För att vara representativ måste ett fackförbund eller en arbetsgivarorganisation ha minst 125 000 medlemmar, vara en branschövergripande organisation (eller ingå i en branschövergripande organisation) av arbetstagare eller arbetsgivare och företräda en absolut majoritet av sektorerna och verksamheterna inom den privata och offentliga sektorn.

Dessa kriterier är avgörande för fackföreningarnas externa representativitet. När en fackförening uppfyller dessa kriterier kan den ingå kollektivavtal, ansöka om representation i en gemensam kommitté och vara representerad i det centrala ekonomiska rådet och det nationella arbetsrådet.

För närvarande har tre fackföreningar och deras medlemsförbund representativ status: Fédération Générale du Travail de Belgique/Algemeen Belgisch Vakverbond, FGTB/ABVV), Confédération des Syndicats Chrétiens/Algemeen Christelijk Vakverbond, CSC/ACV) och Centrale Générale des Syndicats Libéraux de Belgique/Algemene Centrale der Liberale Vakbonden van België, CGSLB/ACLVB).

Mer information om representativiteten hos de viktigaste arbetsmarknadsparterna finns i Eurofounds representativitetsstudie om branschövergripande arbetsmarknadsparter eller i Eurofounds sektorsvisa representativitetsstudier.

Fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och offentliga institutioner spelar en nyckelroll när det gäller att styra anställningsförhållanden, arbetsvillkor och strukturer för arbetsmarknadsrelationer. De är sammanlänkade delar i ett styrningssystem på flera nivåer som omfattar europeisk, nationell, sektoriell, regional (provinsiell eller lokal) och företagsnivå. I detta avsnitt behandlas de viktigaste aktörerna och institutionerna och deras roll i Belgien.

Om facklig representation

Alla belgiska medborgare har rätt att vara anslutna till en fackförening oavsett yrkesstatus (anställda, arbetare, tjänstemän, offentliganställda, arbetslösa, pensionärer). Belgiska fackföreningar omfattar alla arbetstagare (och därutöver) genom många branscher som är organiserade efter sektor, yrke eller yrkesstatus.

Belgien har en av de högsta fackföreningsorganisationsgraderna i Europa, jämförbar med siffrorna i de skandinaviska länderna. Mellan 2010 och 2019 var denna andel ganska stabil (mellan 50 % och 56 %).

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2010–2019

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknas utifrån den totala fackliga anslutningen och justeras vid behov för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter, arbetslösa).
: Författarens egna uppgifter.: Author’s own data.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

De tre största fackförbunden är CSC/ACV (1,5 miljoner medlemmar), FGTB/ABVV (1,5 miljoner medlemmar) och CGSLB/ACLVB (295 000 medlemmar).

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Medlemsuppgifterna omfattar bland annat fritt medlemskap i fackförbundet för studerande.
: Författarens egna uppgifter enligt fackförbunden.: Author’s own data reported by trade unions.

Situationen har inte förändrats i grunden under de senaste åren: det har inte förekommit några nya fackföreningar eller sammanslagningar, och maktbalansen har inte förändrats. Efter det sociala valet 2012, som anordnades för att mäta fackföreningarnas representativitet, nådde CGSLB/ACLVB för första gången tröskeln på 10 procent.

Om arbetsgivarrepresentation

Alla företag som är etablerade i Belgien och egenföretagare har rätt att gå med i arbetsgivarorganisationer. I likhet med fackföreningarna har arbetsgivarorganisationerna nationella och/eller sektoriella avdelningar. Företag och/eller egenföretagare kan fritt ansluta sig till en (eller flera) av dessa filialer. Enligt den största nationella arbetsgivarorganisationen i Belgien, det belgiska arbetsgivarförbundet (Fédération des Entreprises de Belgique/Verbond van Belgische Ondernemingen, FEB/VBO), representerar arbetsgivarorganisationerna 75 % av alla belgiska företag. Det finns dock inga exakta uppgifter om tätheten i alla arbetsgivarorganisationer.

Arbetsgivarorganisationer som deltar i kollektivavtalsförhandlingar på både nationell nivå och sektorsnivå förhandlar på lands- eller sektorsnivå. Det innebär att alla företag i landet eller branschen omfattas av kollektivavtalet oavsett om de är anslutna till en arbetsgivarorganisation eller inte.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2019

Notera****s: * Procentandel anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar. Uppgift saknas inte.
: Författarens egna uppgifter.: Author’s own data.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

FEB/VBO är den största nationella arbetsgivarorganisationen i Belgien. Den företräder 50 arbetsgivarorganisationer inom olika sektorer. Totalt representerar den 50 000 företag, varav 25 000 små och medelstora företag.

Andra arbetsgivarorganisationer ärFédération des Agriculteurs Belges/Belgische Boerenbond, Confederation of Social Profit Enterprises, Flemish Union of Self-Employed EntrepreneursUnie van Zelfstandige Ondernemers, UNIZO) och det franskspråkiga förbundet för medelklassen (Union des Classes Moyennes, UCM).

På regional nivå är de viktigaste arbetsgivarorganisationerna Voka, UWE och Brussels Enterprises Commerce and Industry, vid sidan av UNIZO och UCM. De icke-vinstdrivande sektorerna företräds av föreningen för allmännyttiga företag (Vereniging voor social profit ondernemingen), Unipso och Bryssels förbund för allmännyttiga företag (Bryssels Confederatie van Social-Profit Ondernemingen).

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Källa: Författarens egna uppgifter

Vartannat år förhandlar de tre största fackföreningarna och arbetsgivarnas företrädare fram ett branschövergripande avtal med åtgärder som rör de ekonomiska och sociala områdena för de kommande två åren. Om ingen överenskommelse kan nås måste regeringen ingripa. Två nationella tvåpartsråd, det centrala ekonomiska rådet och det nationella arbetsrådet, rådfrågas av regeringen i ekonomiska och sociala frågor som rör arbetsrätt, anställningsförhållanden och social trygghet. Dessutom har arbetsmarknadens parter rätt att ingå sektorsövergripande avtal inom ramen för det nationella arbetsrådet. I var och en av de tre belgiska regionerna finns det ett motsvarande råd: Flanderns social- och ekonomiska råd (Sociaal Economische Raad van Vlaanderen, SERV), Wallonia_Conseil économique et social de Wallonie_, CESW) och Bryssels huvudstads Region_ ekonomiska och sociala råd (Conseil économique et social de la région de Bruxelles capitale/Economische och Sociale Raad voor het Brussels Hoofstedelijk Gewest) ._A nationell trepartsdialog Högsta rådet för förebyggande och skydd på arbetsplatsen skapades för att ge råd till regeringen om de anställdas välbefinnande på arbetsplatsen.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Källa: Författarens egna uppgifter.

Ett företagsråd (Conseil d'entreprise/Ondernemingsraad, CE/OR) inrättas så snart tröskeln på 100 anställda har uppnåtts inom ett företag. Den består av arbetstagarrepresentanter som valts genom sociala val och av arbetsgivarrepresentanter. Den måste sammankallas minst en gång i månaden av arbetsgivaren i företagets lokaler. Ledamöterna i CE/OR informeras av arbetsgivaren om företagets ekonomiska situation, dess produktivitet, dess framtida utveckling i arbetslivet och dess mål. Inom CE/OR måste arbetsgivaren tillhandahålla information om betydande planerade ändringar i personalorganisationen, t.ex. omstrukturering, nedläggning av anläggningar, sammanslagning eller införande av nattskift, och om utbildningsåtgärder.

Kommittén för förebyggande och skydd på arbetsplatsen (Comité pour la prévention et protection au travail/Comité voor preventie en bescherming op het werk) består av arbetstagarrepresentanter som valts genom sociala val, förebyggande rådgivare och medlemmar av företagsledningen som ansvarar för hälsa och säkerhet. Kommittén har tillsyn över alla frågor som rör arbetstagares hälsa, arbetsmiljö och arbetsvillkor.

En facklig delegation (délégation syndicale/vakbondsafvaardiging) har rätt att närvara i alla företag som har det minsta antal arbetstagare som fastställs i det relevanta branschspecifika kollektivavtalet. Delegationens medlemmar nomineras av sina fackförbund eller väljs av personalen. En facklig delegation företräder, till skillnad från de två andra organen, endast de fackligt anslutna arbetstagarna i företaget och inte hela personalen. Den kan förhandla fram kollektivavtal i företaget och ingripa i eventuella konflikter som personalen kan ha med arbetsgivaren. Den fackliga delegationen har dessutom rätt att bli informerad om eventuella förändringar i arbetsvillkoren. När det varken finns en kommitté för förebyggande och skydd på arbetsplatsen eller en kommitté för förebyggande och skydd på arbetsplatsen kan den fackliga delegationen fylla dessa två organs roll.

Föreskrifter, sammansättning och representativa organs befogenheter

Källa: Författarens egna uppgifter.