Aktörer och institutioner i Bulgarien

Staten spelar en allmän roll när det gäller att reglera, kontrollera och underlätta relationerna mellan arbetsmarknadens parter genom sina institutioner. Ministeriet för arbetsmarknads- och socialpolitik är den viktigaste nationella myndigheten som arbetar med arbetslagstiftning och arbetsvillkor. Den samråder och samarbetar med intresseorganisationer för arbetstagare och arbetsgivare på nationell nivå när det gäller att utveckla och genomföra arbetsmarknadspolitiken, skyddet av den nationella arbetsmarknaden och utbildningen av arbetskraften.

Det finns inga specialiserade arbetsdomstolar i Bulgarien. Alla enskilda arbetskonflikter handläggs av allmän domstol. Som ett resultat av en ändring av arbetslagstiftningen (artikel 45 "Företrädande i domstol") har fackföreningar och deras avdelningar från 2016 rätt att på begäran av arbetstagarna företräda dem i domstol.

Det nationella institutet för förlikning och skiljeförfarande (NICA) vid ministeriet för arbetsmarknad och socialpolitik är ett organ för medling och skiljeförfarande som fungerar på trepartsbasis. Huvudsyftet med NICA är att underlätta tvistlösning av CLD genom medling och skiljeförfarande som en alternativ, utomrättslig metod för tvistlösning för kollektiva arbetsmarknadskonflikter.

Den allmänna yrkesinspektionen (en statlig myndighet) övervakar att arbetslagstiftningen om arbetskvalitet och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen följs.

Den nationella fonden för arbetsvillkor inrättades i enlighet med lagen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och tillhandahåller finansiering för projekt som förbättrar arbetsvillkoren av betydelse på nationell, bransch- och sektorsnivå.

De allmänna reglerna för representativitet beskrivs i artiklarna 34 och 35 i arbetslagen. Förfarandet för förlikning mellan de representativa arbetsmarknadsparterna beskrivs i artikel 36 i arbetslagen. Folkräkningen av arbetsmarknadens parters medlemskap hålls vart fjärde år, men uppgifterna är inte tillgängliga för allmänheten.

Fackföreningar måste bevisa att de uppfyller följande kriterier för att godtas som nationellt representativa (artikel 34 i arbetslagen).

• De måste ha minst 50 000 medlemmar (en ökning från 75 000 år 2012).

• Territoriell representation: De måste ha lokalavdelningar i mer än en fjärdedel av landets kommuner.

• De måste ha ett nationellt styrande organ.

• Erfarenhetens längd: De måste ha status som juridisk person och ha erhållits genom registrering som en ideell förening minst tre år före folkräkningen.

Arbetsgivarorganisationerna måste bevisa följande (artikel 35 i arbetslagen).

• De ska ha minst 1 500 medlemsföretag med sammanlagt minst 50 000 anställda, eller 100 000 anställda inom alla medlemmar i arbetsgivarorganisationen, som arbetar med anställningsavtal.

• De företräder arbetsgivare i mer än en fjärdedel av de näringsgrenar som definieras i Nace-koden, med minst 5 % av de anställda i varje näringsgren, eller minst 10 arbetsgivare i varje näringsgren.

• Territoriell representation: De företräder arbetsgivare i mer än en fjärdedel av Bulgariens kommuner.

• Erfarenhetens längd: De har status som juridisk person och har erhållits genom registrering som en ideell förening minst tre år före folkräkningen.

Om facklig representation

I arbetslagstiftningen (artiklarna 4 och 5) föreskrivs att arbetstagare/arbetsgivare har rätt att utan föregående tillstånd fritt bilda fackföreningar/organisationer, frivilligt ansluta sig till eller lämna dem, endast med hänvisning till deras stadgar. Det finns inga bestämmelser om undantag för anställda eller sektorer i arbetslagstiftningen. Offentliganställda kan också bilda och vara medlemmar i fackföreningar (i enlighet med lagen om offentliganställda). Föreningsfriheten fastställs i regeringsformen (artikel 49).

Vissa begränsningar anges i andra lagstiftningsdokument, t.ex. lagen om inrikesministeriet. De anställda inom säkerhetssystemet har endast rätt att ansluta sig till fackföreningar som lyder under inrikesministeriet (ingen av de nationellt representativa arbetsmarknadsparterna).

År 2003 minskade den fackliga anslutningsgraden stadigt. Den fackliga organisationsgraden minskade mellan 2008 och 2013, men relativt sett mindre än anslutningsgraden. Detta berodde på att den totala sysselsättningen minskade med mer än 15 procent under åren 2008–2012 och på att tillverkningsindustrin, tjänstesektorn och den offentliga förvaltningen krympte. Sedan 2004 har de främsta orsakerna till nedgången varit privatiseringen av statliga företag och det faktum att mer än 90 procent av företagen är små och medelstora företag, vilket är en utmaning för fackföreningarna att organisera sig inom. En annan roll har varit nya sysselsättningsformer, såsom företagande, och det ökande antalet arbetstagare inom grå ekonomi. Enligt Dimitrov (2021) visade den fackliga tätheten fortfarande en trend av nedgång under 2020, om än i långsammare takt. Uppgifter från officiella folkräkningar visar att den fackliga organisationsgraden var 16,9 % 2008, 16,4 % 2012 och 15,4 % 2016.

Generellt sett är den fackliga organisationsgraden högre i den offentliga sektorn (utbildning och hälso- och sjukvård) och i flera tillverkningsindustrier (metall, kemi och gruvdrift), men den är låg i resten av tillverkningen, tjänsterna och byggsektorn (Kirov, 2019).

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2010–2020

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening av samtliga anställda. ** Siffrorna för den fackliga organisationsgraden representerar den fackliga organisationsgraden, som är nettoandelen fackligt anslutna som andel av löntagarna i sysselsättning, och anslutningssiffrorna representerar nettofacklig anslutning. *** När det gäller den fackliga organisationsgraden bygger uppgifterna för 2010 och 2012 på den nationella representativa undersökningen Arbetsklimatindex. Uppgifterna för 2013 och 2014 bygger på den nationella representativa undersökningen Syndibarometer (båda utförda av Institutet för social och facklig forskning vid CITUB). Uppgifterna för åren 2016–2020 baserar sig på de officiella folkräkningarna och är underskattade, eftersom de beräknas enbart utifrån de representativa fackförbundens fackliga medlemskap. Anställdas medlemskap i fackförening grundar sig på arbetskraftsundersökningar (hushållsundersökningar) eller andra undersökningar (t.ex. undersökningar om arbetsförhållanden, undersökningar om sociala attityder) där respondenten tillfrågas om deras medlemskap i facket i huvudsysslan. Arbetstagarnas medlemskap i fackförening beräknas utifrån det totala antalet medlemmar i fackföreningar och justeras vid behov för medlemmar i fackförbund som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter, arbetslösa). i.u., ej tillgängligt; OECD/AIAS ICTWSS, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies Institutionella särdrag hos fackföreningar, lönesättning, statliga ingripanden och sociala pakter.

Källor: Visser, 2019; Dimitrov, 2021.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

De viktigaste nationellt representativa fackliga centralorganisationerna i Bulgarien är CITUB och Podkrepas centralorganisation för arbete (CL Podkrepa).

CITUB är det största fackförbundet i Bulgarien. Den grundades 1990 på grundval av den enda fackföreningen under kommunisttiden (Balgarski Profesionalni Sauzi). CL Podkrepa bildades den 8 februari 1989. Under de första åren (fram till 1991) kombinerade CL Podkrepa facklig och politisk verksamhet. CL Podkrepa blev dock snabbt den näst största fackliga centralorganisationen i Bulgarien och täckte alla ekonomiska sektorer och regioner. CITUB höll sin nionde kongress i maj 2022 och den sittande presidenten Plamen Dimitrov omvaldes för en ny femårsperiod. På sin 11:e kongress (8–9 februari 2023) firade CL Podkrepa sitt 34-årsjubileum och krävde en avgörande inkomstökning inom alla ekonomiska sektorer och en snabbare höjning av minimilönen.

Båda de nationella representativa fackföreningarna genomför landsomfattande informationskampanjer, såsom "Grey Kills" (CITUB, 2019), som syftar till att minska den informella ekonomins andel i Bulgarien och prioriterar verksamhet inom bygg-, jordbruks-, tillverknings- och bilindustrin. Under 2019 inledde CL Podkrepa, i samarbete med det bulgariska läkarförbundet, det bulgariska förbundet för professionell hälso- och sjukvård och inrikesministeriets fackliga federation, en kampanj för anständiga arbetsvillkor och höjda löner för nattarbete.

Under 2018 höll CITUB och CL Podkrepa gemensamma protestaktioner för att skydda den bulgariska elkraftsindustrin och krävde en ny statlig kraftstrategi för 2030–2050 för att kompensera för förluster till följd av koldioxidutsläppen från kraftverket Maritsa Iztok 2. Den 12 januari 2023 anordnade båda konfederationerna en protest med namnet "Låt oss skydda landets energitrygghet", som rörde det åtagande som gjordes i den nationella planen för återhämtning och resiliens om att minska koldioxidutsläppen från energisektorn med 40 % fram till slutet av 2025 jämfört med 2019 års nivåer. Under diskussionerna om statsbudgeten, budgeten för den nationella sjukförsäkringsfonden och socialförsäkringsbudgeten för 2023 krävde fackföreningarna en höjning av den lagstadgade minimilönen med 10–15 procent.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Anm.: Dessa är nationellt representativa fackliga centralorganisationer och förbund.
: Anpassad från Dimitrov (2021), som citerar uppgifter från ministeriet för arbetsmarknad och socialpolitik från officiella folkräkningar som genomfördes 2012, 2016 och 2020.: Adapted from Dimitrov (2021), quoting data from the Ministry of Labour and Social Policy from official censuses conducted in 2012, 2016 and 2020.

Om arbetsgivarrepresentation

Alla arbetsgivare har rätt att ansluta sig till arbetsgivarorganisationer (artikel 5 i arbetslagen). Ett företag kan vara medlem i flera arbetsgivarorganisationer. Detta multipla medlemskap gör det svårt att utvärdera den verkliga tätheten och medlemsfrekvensen.

Genom ändringar av arbetslagstiftningen 2016 antog parlamentet lägre kriterier (50 000 ledamöter, som det var mellan 1992 och 2012, i stället för 75 000 ledamöter) för den nationella representativiteten hos arbetsmarknadens parter.

Enligt de offentligt tillgängliga folkräkningsuppgifterna från 2012 omfattar arbetsgivarorganisationerna cirka 14 % av företagen i Bulgarien. Efter folkräkningen 2016 beräknas detta till 15,5 % enligt Dimitrov (2018), med en ökning till 17,6 % 2020 (Dimitrov, 2021).

Som framgår av tabellen nedan ökade tätheten i fråga om arbetsställen mellan 2016 års folkräkning och 2020 års folkräkning, medan tätheten i fråga om anställda minskade. Det kan innebära att fler, men mindre, arbetsställen väljer att bli medlemmar i arbetsgivarorganisationerna.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2020

Anm.: * Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlemmar i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar. OECD/AIAS ICTWSS, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies Institutionella särdrag hos fackföreningar, lönesättning, statliga ingripanden och sociala pakter.
: Anpassad från Dimitrov (2017, 2021), med citat från folkräkningsdata från 2016 och 2020 från ministeriet för arbetsmarknad och socialpolitik; egna beräkningar baserade på NSI:s statistik över antalet företag 2019 och antalet anställda 2020 (första nio månaderna) och data från den nationella representativa undersökningen "Work-climate-index" (ISTUR of CITUB).: Adapted from Dimitrov (2017, 2021), quoting census data from 2016 and 2020 from the Ministry of Labour and Social Policy; own calculations based on NSI statistics on the number of the enterprises in 2019 and the number of employees in 2020 (first nine months) and data from National representative survey “Work-climate-index” (ISTUR of CITUB).

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

Enligt den senaste folkräkningen finns det 2020 fem nationellt representativa arbetsgivarorganisationer: BIA, CEIBG, BICA, Bulgariens handels- och industrikammare och Union for Private Economic Enterprise (UPEE). Den bulgariska arbetsgivarföreningen för innovativ teknik ansågs inte vara representativ (ministerrådet 2021).

De branschvisa arbetsgivarorganisationerna deltar i kollektivavtalsförhandlingarna genom branschråden för samarbete. Det är dock inte alla branscher och näringsgrenar som har kollektivavtal.

Association of the Organizations of Bulgarian Employers (AOBE), som registrerades 1995, är en allians av de arbetsgivarorganisationer som var nationellt representativa före 2017 (BIA, BICA, Bulgariens handels- och industrikammare och CEIBG). AOBE är en kollektiv medlem av Internationella arbetsgivarorganisationen och en aktiv deltagare i arbetet i arbetsgivargrupp 1 inom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Sedan den 1 januari 2018 är AOBE observatörsmedlem i den rådgivande kommittén för näringsliv och industri inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. För 2023 beskrivs AOBE:s huvudprioriteringar i 44 åtgärder inom sex nyckelområden för den bulgariska ekonomin, bland annat företagsklimatet och ekonomin, energi och den gröna omställningen, utbildning och arbetsmarknad, socialpolitik, europeisk politik och investeringar (AOBE, 2023).

Bozhidar Danev var ordförande och senare verkställande ordförande för BIA i 25 år, fram till sin död 2018. År 2017 valdes han till vice ordförande för Business Europe. Den 5 december 2018 valdes Radosvet Radev till styrelseordförande i BIA. Den 1 september 2021 valdes Dobri Mitrev till styrelseordförande för BIA och ersatte Radosvet Radev efter dennes bortgång.

UPEE är en icke-statlig arbetsgivarorganisation för mikroföretag och små och medelstora företag, som grundades 1989 av de första företagarna i Bulgarien för att främja ekonomiska initiativ och representation av arbetsgivarnas kollektiva intressen på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadsrelationer. UPEE är medlem i SME United och International Organization of Employers.

Arbetsgivarorganisationerna har varit mycket aktiva i den offentliga diskussionen om ändringar i arbetslagstiftningen, till exempel om höjning av minimilönen, pensionsreformen och socialförsäkringsfrågor. De är ofta i opposition till fackföreningarna.

År 2018 bojkottade arbetsgivarorganisationerna de nationella förhandlingarna om de nya minimitrösklarna för försäkringen. Företrädarna för arbetsgivarorganisationerna fortsätter att utöva påtryckningar på regeringen för att underlätta tillträdet till den bulgariska arbetsmarknaden för kvalificerad arbetskraft från länder utanför EU. År 2021 motsatte sig arbetsgivarorganisationerna den minimilön som regeringen fastställt.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Källa: Anpassad från Dimitrov (2021), med citat från ministeriet för arbetsmarknad och socialpolitik från officiella folkräkningar av arbetsgivarorganisationer som genomfördes 2016 och 2020.

Det viktigaste trepartsorganet på nationell nivå är NTCC. Landet har ministerrådskommissioner (som inrättades 1993) som behandlar arbetsmarknadsrelaterade frågor, social trygghet och livskvalitet. Ett annat trepartsorgan är Ekonomiska och sociala rådet (inrättat 2001). Under ministeriernas överinseende finns det i enlighet med arbetslagen inrättade branschråd för trepartssamarbete som behandlar arbetsmarknadsrelaterade frågor, social trygghet och levnadsstandard inom respektive näringsgren. De nationellt representativa arbetsmarknadsparterna deltar i ledningsorganen för de statliga institutioner som ansvarar för arbetsmarknads- och socialförsäkringsfrågor.

Tvåpartsorganen är organiserade i bransch- eller sektorsråd för socialt samarbete som för en social dialog om olika arbetsmarknads- och socialförsäkringsrelaterade frågor mellan arbetsgivare och fackliga företrädare. Enligt CITUB äger den sociala dialogen mellan två parter rum i 12 råd för socialt samarbete. Det finns ingen heltäckande databas över alla tvåpartsorgan och deras verksamhet. På företagsnivå är det kommittéerna/grupperna för arbetsvillkor som för den sociala dialogen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Mekanismen för information och samråd fastställs i arbetslagen (artikel 7a). Antalet arbetstagarrepresentanter i bolagets bolagsstämma beror på företagets storlek. Kollektivavtal regleras i arbetslagen (4 kap).

Den sociala pakten för ekonomisk och social utveckling i Bulgarien fram till 2009 undertecknades av regeringen och de representativa arbetsmarknadsparterna. En överenskommelse om 59 krisåtgärder utarbetades av NTCC 2010. Ytterligare två nationella avtal undertecknades under 2010: ett för hemarbetande (Bulgariens ratificering av Internationella arbetsorganisationens konvention om hemarbete från 1996) och ett för distansarbete (genomförande av de europeiska arbetsmarknadsparternas ramavtal om distansarbete av den 16 juli 2002).

Enligt Dimitrov (2021) tog den sociala trepartsdialogen fart under 2020 till följd av viktiga väntande lagändringar. De viktigaste frågorna som NTCC diskuterade var sysselsättningsåtgärder och kompensationssystem, inkomstskydd och ekonomiskt stöd till företag i kristider samt statsbudgeten för 2021. Efter nästan ett års förhandlingar undertecknades i juni 2020 ett nationellt trepartsavtal som omfattar åtgärder på fem områden: företagsklimatet och ekonomin; energi; Den europeiska gröna given. Demografi, utbildning, arbetsmarknad och arbetskraftsmigration. och politik för socialt skydd. Under 2021 diskuterade NTCC också ministerrådets dekret om en ökning av fattigdomsgränsen.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Källa: Författarnas egen bearbetning.

Det finns ingen universell form av arbetsplatsrepresentation i Bulgarien. Enligt arbetslagstiftningen är det möjligt att välja arbetstagare till företrädare på företagsnivå för information och samråd (direktiv 2002/14/EG) och som deltagare i företagens bolagsstämmor, men detta görs sällan i Bulgarien. I de flesta fall överför de anställda representationsfunktionen till fackföreningarna. Det finns två andra former av representation på arbetsplatsen: arbetstagarrepresentanter för att skydda arbetstagarnas ekonomiska och sociala intressen och kommittéer/grupper för hälsa och säkerhet.

Arbetstagarrepresentanterna kan väljas i alla företag med minst 50 anställda (artikel 7c i arbetslagen) och kan rösta i företagets bolagsstämma i informations- och samrådsförfaranden. Antalet ombud (mellan tre och nio) beror på anläggningens storlek.

Enligt Dimitrov (2018) har arbetstagarrepresentanter för information och samråd valts i endast 20 % av de företag som omfattas av lagen. Officiella nationella uppgifter finns inte tillgängliga.

Sedan 2006 gäller en lag om val av arbetstagar- och arbetstagarrepresentanter i de europeiska företagsråden för multinationella företag, tillsyns- och ledningsorgan för europeiska företag och europeiska kooperativa föreningar. Enligt Dimitrov (2021) fanns det 2017 mer än 30 dotterbolag till multinationella företag med valda representanter i råden.

Föreskrifter, sammansättning och befogenheter för representationsorganen

Källa: Författarnas egen bearbetning.