Stridsåtgärder och tvister i Bulgarien

Lagen om lösning av kollektiva arbetstvister är den rättsliga ram som fastställer "strejkrätten". Den huvudsakliga typen av stridsåtgärder är "aktiv strejk" (ефективна стачка), under vilken de anställda inte arbetar. En sådan åtgärd kan organiseras när förlikning, skiljeförfarande eller förhandlingar inte har haft någon framgång. Under strejken ska arbetstagarna vara på plats hos arbetsgivaren inom sin ordinarie arbetstid. En annan form är den "symboliska strejken" (символична стачка), som innebär att man arbetar som vanligt medan man bär eller placerar ut lämpliga skyltar, protestaffischer, band, märken eller andra lämpliga symboler. Denna typ av strejk kan också användas av vårdpersonal eller polis. Lagen förbjuder aktiva strejker inom sådana sektorer.

Det finns inga officiella nationella datakällor om stridsåtgärder för Bulgarien.

NICA har ett eget register över CLD:er, som inte är representativt. För åren 2010–2021 identifierades totalt 152 CLD:er, varav 148 i företag och 4 på kommunal nivå. Totalt var 401 110 personer anställda i företag med CLD vid tidpunkten för tvisten. Under 2010–2021 var den största andelen av de frågor som var föremål för en CLD relaterade till försenad löneutbetalning (59) och löneökningar (58), följt av frågor som rörde omstrukturering och/eller sysselsättning (48) och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (40).

Antalet CLD:er som registrerades av NICA var 15 under 2012 och 13 under 2017, jämfört med 7 under 2021. Inom ramen för CLD i landet hade under 2015 nio effektiva strejker organiserats. Det förekom fem effektiva strejker under 2017 och tre under 2021 (NICA, 2021, s. 20). I 40 procent av fallen berodde de effektiva strejkerna på att kollektivavtalet inte hade följts. I 55 procent var orsaken att man inte lyckades nå en överenskommelse, och i 5 procent av de effektiva strejkerna var vägran att förhandla.

Registrerade CLD:er, 2012–2021

Källor: NICA, 2016, 2017, 2019, 2021b.

Mekanismer för kollektiv tvistlösning

I enlighet med lagen om lösning av kollektiva arbetstvister avgörs CLD genom direkta förhandlingar mellan arbetstagare och arbetsgivare eller mellan deras företrädare i ett förfarande som fritt bestäms av de förhandlande parterna. Strejker är förbjudna (artikel 16) i försvarsministeriet. Inrikesministeriet. rättsliga, åklagar- och utredande organ. Den statliga underrättelsetjänsten. och den nationella säkerhetstjänsten.

Om ingen överenskommelse nås eller om en av parterna vägrar att förhandla kan var och en av parterna begära hjälp för att lösa tvisten genom medling och/eller frivilligt skiljeförfarande mellan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer och/eller NICA.

Mekanismer för individuell tvistlösning

Enligt arbetslagen (artikel 357) är arbetstvister mellan arbetstagare och arbetsgivare om förekomst, förekomst, genomförande och upphörande av anställningar, och om genomförandet av kollektivavtal och längden på arbetslivserfarenheten. Sådana tvister kan gälla lag (anspråk på arbetsrätt), lagstiftning, kollektivavtal eller enskilda avtal, rättigheter och skyldigheter. Dessa enskilda tvister handläggs av domstolarna. Eftersom det inte finns några arbetsdomstolar i Bulgarien är tvistemålsdomstolarna behöriga i sådana mål, och förvaltningsdomstolarna är behöriga i vissa av dessa mål. Fackföreningar och deras avdelningar kan (arbetslagen, ändring från 2016) företräda de anställda, på deras begäran, i domstol.

Det finns även icke-rättsliga intressekonflikter. Dessa är kopplade till fastställandet av planerade rättigheter och skyldigheter. En sådan individuell tvist kan lösas mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Om en överenskommelse inte kan nås måste tvistlösningen tillhandahållas av domstolen.

Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer

Mekanismen för alternativ tvistlösning sköts av NICA. Som regel har parterna under de senaste åren löst tvister sinsemellan med hjälp av sina egna högsta strukturer, utan att använda extern hjälp från NICA.

För 2010–2021 registrerade NICA totalt 152 CLD i 97 företag och 3 kommuner. NICA inledde sju skiljeförfaranden enligt artikel 14.3 i lagen om lösning av kollektiva arbetstvister (fastställande av minimiaktiviteter under en effektiv strejk). Åren 2010–2011 förekom flest CLD:er: 85 procent av alla CLD under den observerade perioden.

Under 2015 registrerades ett förlikningsförfarande och ett skiljeförfarande av NICA. Förlikningsförfarandet avslutades på grund av att en överenskommelse mellan de tvistande parterna inte hade kunnat nås. Skiljeförfarandet skedde på grund av en ouppnåelig överenskommelse med arbetsgivaren, och det resulterade i att man undvek att organisera en effektiv strejk. Under 2015 anordnade NICA ett medlingsförfarande för en CLD, som inte löstes på grund av oenighet mellan parterna i tvisten. Det finns inga uppgifter för 2016. Inga begäranden om förlikning och skiljeförfarande gjordes till NICA under 2017.

Det rapporteras att en av de främsta orsakerna till den låga skiljedomsaktiviteten är att en av parterna vägrar att inleda förhandlingar. Enligt NICA:s ledning avgörs 95 % av CLD:erna genom direkta förhandlingar mellan de tvistande parterna, inklusive och med hjälp eller stöd av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer och/eller statliga organ, institutioner och organisationer som är direkt eller indirekt inblandade. Det är möjligt att använda utomrättsliga metoder för att lösa CLD. Med hjälp av NICA genomfördes under 2012 ett förfarande för att fastställa vilka minimitjänster som skulle upprätthållas i händelse av en strejk (enligt artikel 14.3 i lagen om reglering av CLD). Endast ett medlingsförfarande begärdes under 2018. Det rörde sig om en CLD vid det kommunala kollektivtrafikbolaget.

Användning av tvistlösningsmekanismer 2010–2021

Källa: NICA (2021b).