Aktörer och institutioner i Estland

Socialministeriet (Sotsiaalministeerium) ansvarar för sysselsättningspolitiken i allmänhet genom att bereda lagstiftning och samarbeta med arbetsmarknadens parter.

Den institution som i första hand ansvarar för att se till att arbetstagarnas rättigheter efterlevs är yrkesinspektionen (Tööinspektsioon), vars roll är att övervaka att kraven i lagstiftningen om anställningsförhållanden följs. Yrkesinspektionen informerar arbetstagare och arbetsgivare, utreder allvarliga arbetsolyckor och analyserar orsakerna till dem samt utövar tillsyn. Yrkesinspektionen övervakar också arbetsmiljön och arbetar för att förebygga ohälsa. Inom de lokala inspektionerna finns det kommittéer för arbetstvister (töövaidluskomisjonid, LDC) som löser enskilda arbetstvister (medling före domstol). Anställda har också rätt att vända sig till domstol när deras rättigheter har kränkts.

I fall av diskriminering på arbetsplatsen kan en person vända sig till kommissionären för jämställdhet och likabehandling (Soolise võrdõiguslikkuse ja võrdse kohtlemise volinik), vars roll är att övervaka att kraven i jämställdhetslagen och likabehandlingslagen följs.

I fall av en kollektiv arbetskonflikt och parterna inte kan nå en överenskommelse genom förhandlingar, kan de vända sig till riksförlikningsmannen (Riiklik Lepitaja).

Det finns inga officiella regler för representativiteten för arbetsmarknadsparternas organisationer på nationell nivå. Enligt lagen om fackförbund ska ett fackförbund grundas av minst fem arbetstagare och ett fackförbund ska grundas av minst fem fackförbund. Det finns inga sådana kriterier för arbetsgivarorganisationer. Kollektivavtal kan utvidgas i fråga om lön, arbetstid och vilotid i avtal som omfattar flera arbetsgivare, det vill säga om avtalet har ingåtts mellan en sammanslutning eller en arbetsgivarorganisation och en sammanslutning eller en arbetstagarorganisation eller en centralorganisation av arbetsgivare och en arbetstagarorganisation. I januari 2018 ingick dock EAKL och ETKL ett avtal om god praxis om utvidgning av kollektivavtal, som fastställer representativitetskriterier för arbetsmarknadens parter. Enligt avtalet kan endast avtal som omfattar flera arbetsgivare och som ingåtts mellan de mest representativa arbetsmarknadsparterna förlängas. De mest representativa arbetsmarknadsparterna är de som har det högsta antalet medlemmar. Om de har liknande medlemsnivåer anses den organisation som är medlem i EAKL eller ETKL vara den mest representativa. Ett utvidgat kollektivavtal kan inte omfatta mer än en bransch eller bransch. Avtalet om god praxis är inte officiellt bindande, men det rekommenderas starkt att det följs. I november 2021 trädde ändringar i lagen om kollektivavtal i kraft, där det fastställs kriterier för utvidgning av kollektivavtal. Se avsnittet "Förlängningsmekanismer".

Om facklig representation

Fackförbunden verkar enligt lagen om fackförbund och lagen om kollektivavtal. I den första lagen fastställs de allmänna rättigheterna och grunderna för fackföreningarnas verksamhet och deras relationer med statliga och lokala myndigheter och arbetsgivare. I den andra fastställs den rättsliga grunden för ingående och genomförande av kollektivavtal.

Alla i Estland har rätt att fritt bilda, gå med i eller inte ansluta sig till fackföreningar, med undantag för medlemmar av den estniska försvarsmakten (Kaitsevägi) som är i aktiv tjänst.

Både den fackliga anslutningsgraden och den fackliga organisationsgraden har minskat under de senaste 10 åren. Andelen arbetstagare som är medlemmar i ett fackförbund är högre bland anställda inom den icke-statliga, icke-vinstdrivande sektorn (17 % år 2015) och inom den offentliga sektorn (12 %) än i organisationer inom den privata sektorn (5 %).

Medlemskap i fackförbund och organisationsgrad 2012–2019

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknas utifrån den totala fackliga anslutningen och justeras vid behov för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter, arbetslösa).

Källa: Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies Institutional Characteristics of Trade Unions, Wage Setting, State Intervention and Social Pacts database 2021.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

EAKL är det största fackförbundet i Estland och det största fackförbundet på nationell nivå. Landet är också partner i de nationella förhandlingarna om minimilöner.

Den näst största fackliga organisationen är TALO, som främst representerar kulturarbetare och tjänstemän.

De viktigaste fackförbunden

Källa: Fackliga företrädare

Det har inte skett någon större utveckling av den fackliga anslutningsgraden under de senaste fem åren. Den övergripande trenden är att den fackliga anslutningsgraden sjunker.

Om arbetsgivarrepresentation

Arbetsgivarens rättigheter och skyldigheter att bilda eller ansluta sig till arbetsgivarorganisationer regleras inte specifikt i lagstiftningen. I grundlagen (Põhiseadus) föreskrivs dock om rätten att fritt ansluta sig till sådana organisationer. Endast ett fåtal arbetsgivarorganisationer deltar i kollektivavtalsförhandlingar. Det finns många näringslivsorganisationer som inte deltar i kollektivavtalsförhandlingar.

Under de senaste åren har det inte skett några större förändringar eller utvecklingar på arbetsgivarsidan, och arbetsgivarorganisationernas täthet har varit stabil.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2019

Anm.: * Procentandel anställda som arbetar på en arbetsplats som var medlemmar i en arbetsgivarorganisation 2013 och som deltog i kollektivavtalsförhandlingar 2019. Uppgift saknas när den inte finns tillgänglig. OECD/AIAS ICTWSS, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies Institutionella särdrag hos fackföreningar, lönesättning, statliga ingripanden och sociala pakter.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

Den enda arbetsgivarorganisation som erkänns som en nationell arbetsmarknadspart är ETKL. Bland medlemmarna finns både föreningar och företag. Även om det inte finns några representativitetskriterier i Estland är ETKL den största arbetsgivarorganisationen som deltar i kollektivavtalsförhandlingar och den enda arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar på nationell nivå. Den anses därför vara en arbetsmarknadspart på nationell nivå.

De mest framstående näringslivsorganisationerna i Estland är Estlands handels- och industrikammare (Eesti Kaubandus-Tööstuskoda) och Estlands sammanslutning av små och medelstora företag (Eesti Väike- ja Keskmiste Ettevõtjate Assotsiatsioon). Ingen av dem deltar i kollektivavtalsförhandlingar, och båda koncentrerar sig på att utveckla företagandet och ekonomin som helhet.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Källa: Representanter för organisationerna

Uppgifterna om arbetsgivarorganisationstäthet är knapphändiga. Under de senaste åren har det dock funnits en allmän uppåtgående trend när det gäller medlemsnivån i dessa organisationer. Arbetsgivarorganisationernas andel av de deltagande arbetsgivarorganisationerna i kollektivavtalsförhandlingarna har dock förblivit mycket låg, eftersom det bara finns ett fåtal sådana organisationer.

Systemet med trepartssamråd är inte särskilt reglerat i Estland. Arbetsmarknadens parter deltar i samrådsfasen av lagberedningen. Arbetsmarknadens parter är dessutom ledamöter i tillsynsorganen för den estniska sjukförsäkringskassan (Eesti Tervisekassa, EHIF),som ansvarar för att förvalta sjukförsäkringen, täcka kostnaderna för hälso- och sjukvård, betala ut sjukpenning och delta i planeringen av hälso- och sjukvården. Den estniska arbetslöshetsförsäkringskassan (Eesti Töötukassa,nedan kallad EUIF), som ansvarar för de offentliga arbetsförmedlingarna och för att genomföra en aktiv arbetsmarknadspolitik. och den estniska kvalifikationsmyndigheten (Kutsekoda),som ansvarar för att utveckla systemet för yrkeskvalifikationer i Estland. När det gäller EUIF lägger arbetsmarknadens parter till exempel fram förslag om nivån på arbetslöshetsförsäkringspremien och godkänner program för tillfälliga anställningar.

Det finns också ofta många tillfälliga trepartsarbetsgrupper, kommittéer eller andra grupper som bildats för att diskutera specifika ämnen eller frågor (till exempel invandring och invandringskvoter samt vård av anhöriga, välfärdsutvecklingsplanen 2016–2023).

Sedan 2018 har dessutom arbetsmarknadens parter (EAKL och ETKL) och regeringen återinrättat trepartsmöten. Dessa äger rum två eller tre gånger per år. Dessa möten används för att diskutera relevanta ämnen vid den aktuella tidpunkten och som en plattform för arbetsmarknadens parter att ta upp de viktigaste frågorna på sina dagordningar.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Sedan 2007 har Estland haft en dubbel kanal för arbetstagarrepresentation: de anställda kan företrädas av en fackförening och/eller en förtroendeman. Arbetstagarrepresentationen regleras av lagen om fackföreningar och lagen om förtroendemän för arbetstagare. De fackliga representanterna väljs bland de fackliga medlemmarna och de förtroendevalda väljs av de anställda vid en bolagsstämma i företaget. Båda kan vara närvarande i ett visst företag samtidigt; Facket har dock automatiskt rätt att delta i kollektiva förhandlingar och kollektiv tvistlösning. Om det inte finns någon fackförening i företaget har förvaltaren rätt att ingå avtal eller företräda de anställda vid kollektiv tvistlösning. Förtroendevalda för anställda arbetar främst med informations- och samrådsförfaranden. Fackliga representanter får också delta i denna process, oavsett om en allmän representant är närvarande eller inte.

De anställda företräds också av ett arbetsmiljöombud, som är ombud för arbetsmiljöfrågor: de övervakar genomförandet av arbetsmiljöåtgärder, deltar i utredningen av arbetsolyckor eller arbetssjukdomar, informerar arbetstagarna och så vidare. I ett företag med 10 eller fler anställda väljer de anställda ett arbetsmiljöombud inom sig. Om ett företag sysselsätter färre än 10 anställda är arbetsgivaren skyldig att samråda med de anställda i arbetsmiljöfrågor. I företag med 150 eller fler anställda är arbetsgivaren dessutom skyldig att inrätta ett arbetsmiljöråd, som ska bestå av lika många representanter utsedda av arbetsgivaren som representanter valda av de anställda (sammanlagt minst fyra ledamöter). Yrkesinspektionen har rätt att kräva att ett arbetsmiljöråd inrättas även i ett företag med färre än 150 anställda beroende på vilka risker som föreligger och antalet arbetsolyckor och arbetssjukdomsfall i företaget. Rådet analyserar regelbundet arbetsförhållandena i företaget, deltar i utarbetandet av företagets utvecklingsplan för arbetarskyddet och utreder olycksfall i arbetet. Arbetsmiljöombudets och arbetsmiljörådets rättigheter och skyldigheter regleras i arbetarskyddslagen (Töötervishoiu ja tööohutuse seadus).

Föreskrifter, sammansättning och befogenheter för representationsorganen