Aktörer och institutioner i Finland

Arbets- och näringsministeriet (Työ- ja elinkeinoministeriö) har till uppgift att trygga arbetsmarknadens funktion genom att skapa en gynnsam miljö för industriell verksamhet och sysselsättning. Den bereder och övervakar arbetslagstiftningen. Social- och hälsovårdsministeriet (Sosiaali- ja terveysministeriö) ansvarar för lagstiftningen om arbetarskydd och jämställdhetsfrågor. Ansvarsområdena för arbetarskyddet vid regionförvaltningsverken (Aluehallintovirasto) ansvarar för den regionala tillsynen över arbetarskyddet.

Riksförlikningsmannens kansli (Valtakunnansovittelija) biträder arbetsmarknadens parter i tvister som gäller kollektivavtal genom att underlätta ömsesidiga avtal, medan arbetsdomstolen (Työtuomioistuin) behandlar mål mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer som gäller påstådda brott mot kollektivavtal och kan döma till påföljdsavgift. Rättsfall som rör arbetsrättsliga frågor som inte har samband med kollektivavtalen avgörs av allmän domstol. Samarbetsombudsmannen (Yhteistoiminta-asiamies) övervakar att lagar som gäller personalrepresentation, såsom lagen om samarbete inom företag, följs.

Det finns inga lagstadgade bestämmelser om representativitet, med undantag för de centrala principerna för kollektivavtalsförhandling i lagen om kollektivavtal. I rättsakten fastställs principerna på följande sätt:

Med kollektivavtal avses i denna lag varje avtal som ingåtts av en eller flera arbetsgivare eller registrerade arbetsgivarsammanslutningar och en eller flera registrerade arbetstagarsammanslutningar om de villkor som ska iakttas i arbetsavtal eller i anställningsavtal i allmänhet.

I denna lag avses med arbetsgivarsammanslutning varje sammanslutning vars särskilda ändamål omfattar att tillvarata arbetsgivarnas intressen i anställningsfrågor. Med "sammanslutning av arbetstagare" avses varje sammanslutning vars särskilda ändamål innefattar att tillvarata arbetstagarnas intressen i anställningsfrågor.

Om facklig representation

Enligt arbetsavtalslagen har alla arbetstagare, oberoende av vilken bransch de är anställda i, rätt att ansluta sig till fackförbund. Medlemsantalet i Finlands fackförbund är högt och den fackliga organisationsgraden har legat kring 70 procent sedan 2011. En förklaring till fackföreningarnas popularitet är bland annat fackföreningarnas inblandning i pensions- och arbetslöshetssystemen, som gör dem till en person som ger trygghet för individen, även om det finns andra institutioner som erbjuder liknande tjänster och blir allt populärare. Finlands historia av facklig betydelse i arbetslivet och politiken kan också vara en orsak till att medlemskapet i fackförbunden normaliseras.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2011–2022

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknas utifrån den totala fackliga anslutningen och justeras vid behov för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter och arbetslösa). Uppgift saknas, uppgift saknas.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

De tre högsta fackliga centralorganisationerna är Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC (Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestö), Tjänstemannacentralorganisationen STTK och Centralorganisationen för högre tjänstemän i Finland (Akava). FFC representerar främst arbetaryrken, STTK representerar tjänstemän och tjänstemän (främst tjänstemän) och Akava är en facklig centralorganisation för dem som har universitets-, yrkes- eller annan högutbildning.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

År 2014 inledde de två största fackförbunden FFC och STTK en process för att gå samman. Sammanslagningen var planerad till 2016. Syftet var att öka centraliseringen och den potentiella förhandlingsstyrkan för arbetstagarorganisationerna. Projektet avbröts dock i juni 2016 efter att flera av STTK:s medlemsförbund och en del av FFC:s medlemsförbund beslöt att dra sig ur det.

STTK har under de senaste åren förlorat medlemsförbund till Akava. År 2016 övergick Polisförbundet SPJL (Suomen Poliisijärjestöjen liitto), med cirka 11 000 medlemmar, från STTK till Akava och år 2017 gjorde ytterligare tre fackförbund inom den offentliga sektorn med sammanlagt 5 700 medlemmar detsamma. Mellan 2018 och 2022 skedde flera sammanslagningar mellan fackförbund inom STTK; I alla dessa länder fanns en av de största medlemmarna, Fackförbundet Pro (Ammattiliitto PRO). Fackliga sammanslagningar skedde också inom ramen för FFC, till exempel när tre industriförbund gick samman 2018 och bildade ett av de största fackförbunden i landet (RAU, 2018; ETUI, 2020; PRO, 2020; Nousu, odaterad). Under avtalsrörelsen 2022 intensifierade FFC:s förbund sitt samarbete på grund av att kollektivavtalen inom den privata sektorn hade kört fast (Fackliga nyheter från Finland, 2022).

Om arbetsgivarrepresentation

Alla arbetsgivare har rätt till föreningsfrihet, och det är frivilligt att vara medlem i arbetsgivarorganisationer inom den privata sektorn. Organisationsgraden har varit stabil under 2010-talet och låg 2017 på cirka 65 procent. Det har varit en tydlig trend att organisationer går samman, och det förväntas fortsätta. Den relativt höga organisationsgraden hänger sannolikt samman med den makt som arbetstagarorganisationerna har i kollektivavtalen.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2022

Anm.: * Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar. Uppgift saknas i uppgift om hur stor andel av de anställda som arbetar på en arbetsplats är inte tillgänglig.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

EK är den ledande näringslivsorganisationen och representerar hela den privata sektorn och företag av alla storlekar. Under de senaste åren har EK förlorat två betydande medlemsorganisationer: Skogsindustrin rf som lämnade Finland 2016 och som ansåg sig behöva ett bättre riktat intressefrämjande, och Vägtrafikbranschens arbetsgivarförbund ALT (Autoliikenteen työnantajaliitto) som lämnade partiet 2017 på grund av att EK inte längre deltog i kollektivavtalsförhandlingarna. ALT har cirka 660 medlemsföretag med 26 000 anställda och Metsäteollisuus har 62 medlemsföretag med 42 000 anställda.

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT (Kuntatyönantajat) är en intresseorganisation för kommunala arbetsgivare som representerar alla kommuner, regioner och samkommuner i Finland. Den förhandlar och ingår kollektivavtal för kommuner, välfärdsregioner samt samkommuner och välfärdsområden som sysselsätter sammanlagt cirka 434 000 personer (2021) (KT, odaterat).

Statens arbetsmarknadsverk VTML förhandlar och ingår kollektivavtal för de cirka 80 000 (2022) arbetstagare som arbetar inom staten (Bekanta dig med förvaltningen, odaterad).

Kyrkans arbetsgivare (KiT) representerar den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland (Evankelis-luterilainen kirkko) som arbetsgivare och förhandlar fram ett kollektivavtal för cirka 20 000 arbetstagare som arbetar i församlingarna (FOSU, 2023).

Företagarna i Finland SY (Suomen Yrittäjät) har det största medlemsantalet av alla företagsrelaterade förbund i Finland. Dess medlemmar består av mer än 115 000 företag av alla storlekar (även om hälften av medlemmarna är ensamföretagare), från hela landet, och omfattar hela affärsspektrumet. SY grundades 1996. Den är inte en förhandlande part i kollektivavtalsförhandlingar.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Notera: * Efter EK:s regeländring ska centraliserade avtal inte längre förekomma och 2017–2018 tecknades inga centraliserade avtal. Traditionellt har centralorganisationerna dock varit djupt involverade i kollektivavtalsförhandlingarna, och åren 2017–2018 och 2019–2020 stödde och samordnade centralorganisationerna sina medlemsförbund i de sektoriella förhandlingarna.

På grund av den starka traditionen av trepartssamarbete finns det i Finland olika tvåparts- och särskilt trepartsarbetsgrupper. Medan vissa är av mer permanent karaktär, inrättas andra ad hoc, av regeringen eller på grundval av avtal på nationell nivå, för att undersöka en viss fråga. De viktigaste är de trepartsorgan på nationell nivå som förtecknas i tabellen "Huvud- och tvåpartsorgan", även om det också finns mindre diskussionsgrupper och regionala trepartsforum. De nationella arbetsgrupperna har stort inflytande eftersom de deltar i beslutsfattandet på olika områden i samarbete med regeringen eller andra offentliga aktörer. Det handlar bland annat om frågor som är kopplade till kollektivavtal, till exempel löne- och kostnadsutveckling, där regeringen vill ha avtal som passar den allmänna situationen i ekonomin. Andra viktiga frågor är konkurrenskraft och sysselsättning samt arbetslöshets- och pensionssystem. För permanenta organ finns det ofta fasta samrådsmekanismer, medan ad hoc-gruppernas förfaranden varierar från fall till fall.

Vid sidan av de politiska förhandlingarna är treparts- och tvåpartsorganen diskussionsforum för att utveckla det finländska arbetslivet och stärka den internationella konkurrenskraften.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Finland har en hög andel arbetstagarrepresentation på arbetsplatsen, och andelen anställda som helhet är 56 % av arbetsställena (European Company Survey, 2019). Arbetstagarrepresentationen kännetecknas i huvudsak av att förtroendemännen företräds på en enda kanal av förtroendemän (luottamusmies), som är förtroendevalda, anslutna till fackföreningar och vars ställning regleras av branschvisa kollektivavtal. Förtroendemännen är i regel anslutna till FFC eller STTK. Akava har ofta en lägre nivå av personalrepresentation på arbetsplatsnivå, såsom kontaktpersoner (yhdyshenkilö eller yhteyshenkilö). Förtroendemännen är de viktigaste partnerna i informations- och samrådsförfaranden samt i kollektivavtalsförhandlingar på arbetsplatsnivå. I kollektivavtalen förutsätts förtroendemännen på arbetsplatser inom alla sektorer av ekonomin. Valet av förtroendemän och deras mandatperiod regleras i förbundens interna stadgar.

På arbetsplatser där det inte finns någon facklig förtroendeman eller där det inte finns någon facklig förtroendeman i en viss personalgrupp kan man i stället välja en förtroendeman som inte är medlem i ett fackförbund (luottamusvaltuutettu). Förtroendemännens ställning regleras i lag och deras uppgifter liknar de som är anslutna till ett fackförbund.

Om ingendera typen av förtroendeman har valts, kan arbetstagaren välja en samarbetsrepresentant (yhteistoimintaedustaja) som representerar dem vid förhandlingar och verksamhet med arbetsgivaren om arbete, arbetsförhållanden och arbetstagarnas ställning på arbetsplatsen. Vid samarbetsförhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare och i verksamhet som omfattar flera än en personalgrupp kan arbetsgivaren och arbetstagarna komma överens om att inrätta ett företagsråd (yhteistoimintaneuvottelukunta) med representanter för alla parter för att underlätta förhandlingarna. Ställningarna för samarbetsrepresentanterna och företagsråden fastställs i lagstiftningen. I lagen om samarbete inom företag anges de frågor som personalrepresentanterna ska informeras om och höras om, till exempel frågor som företagets ekonomiska situation och utsikterna för produktion och sysselsättning, statistik över löner för olika kategorier av arbetstagare samt konsultation om förändringar i arbetsorganisationen och omstruktureringar.

Arbetarskyddsfullmäktigen (työsuojeluvaltuutettu) övervakar arbetarskyddsärenden på arbetsplatser med 10 eller fler arbetstagare. På arbetsplatser med minst 20 arbetstagare ska det också finnas en arbetarskyddskommitté (työsuojelutoimikunta) där både arbetsgivarens och arbetstagarnas representanter, inklusive den valda arbetarskyddsfullmäktign, deltar.

I privata företag med 150 anställda eller fler har anställda rätt att vara representerade i företagets relevanta styrande organ (henkilöstön edustaja).

Fackförbundens delegationer (ammattiosasto) är avdelningar på kommun- eller arbetsplatsnivå för de fackförbund som hör till FFC och STTK. De erbjuder information, stöd, utbildning och fritidsaktiviteter för sina medlemmar. Akavas motsvarighet i den fackliga delegationen på de stora arbetsplatserna är företagsförbundet (yritysyhdistys).

Föreskrifter, sammansättning och befogenheter för representationsorganen