Landprofil för arbetslivet i Finland
I den här profilen beskrivs de viktigaste kännetecknen för arbetslivet i Finland. Syftet är att ge relevant bakgrundsinformation om arbetslivets strukturer, institutioner, aktörer och relevanta regelverk.
Detta omfattar indikatorer, data och regleringssystem för följande aspekter: aktörer och institutioner, kollektiva och individuella anställningsförhållanden, hälsa och välbefinnande, lön, arbetstid, kompetens och utbildning samt jämställdhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen. Profilerna uppdateras systematiskt vartannat år.
Med individuella anställningsförhållanden avses förhållandet mellan den enskilde arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta förhållande formas av rättslig reglering och av resultaten av arbetsmarknadens parters förhandlingar om allmänna villkor. I det här avsnittet behandlas när anställningsförhållandet börjar och upphör samt vilka rättigheter och skyldigheter som gäller i Finland.
Krav på ett anställningsavtal
Minimiåldern för arbete i Finland är 15 år, även om 14-åringar kan anställas med särskilda bestämmelser som tar hänsyn till deras utbildning. Anställning av minderåriga är också förenat med andra begränsningar, till exempel i fråga om farligt arbete. Medborgare från länder utanför EU behöver i regel ett uppehållstillstånd på grund av arbete för att börja arbeta i Finland. Undantag från detta är till exempel personer som utför kortvarigt arbete inom vissa yrken eller asylsökande.
Ett arbetsavtal ska ingås varje gång ett löneförhållande inleds. Ett sådant avtal kan vara antingen muntligt eller skriftligt. En person under 15 år behöver sin vårdnadshavares underskrift eller godkännande för att underteckna ett arbetsavtal (Arbetarskyddsförvaltningen i Finland, odaterat). Bestämmelser om anställningsförhållanden finns i arbetsavtalslagen.
Förfaranden för uppsägning och uppsägning
Visstidsanställningar avslutas utan uppsägningstid i slutet av den förutbestämda anställningsperioden. Anställningsförhållanden som gäller tills vidare upphör antingen genom en ömsesidig överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren eller genom en ensidig uppsägning (uppsägning). Om arbetsgivaren säger upp avtalet ska det grundas på vägande skäl, det vill säga allvarliga överträdelser från arbetstagarens sida eller en förändring i förhållandena som gör att arbetstagaren inte klarar av sina arbetsuppgifter. Ekonomiska eller produktionsrelaterade skäl är också godtagbara. Arbetstagaren behöver ingen särskild orsak för att säga upp avtalet. Båda sidor måste respektera uppsägningstiden vid avtalets upphörande, vars längd är relaterad till anställningsperiodens längd. Arbetstagare vars arbetsavtal har sagts upp på grund av ekonomiska skäl har också rätt till en period av betald återanställningsledighet. Båda parternas synpunkter ska höras i samband med att arbetsavtalet hävs och arbetsgivaren ska redogöra för eventuella ekonomiska orsaker till uppsägningen.
Föräldraledighet, föräldraledighet och pappaledighet
Politiken för föräldra-, moderskaps- och pappaledighet i Finland är generös, även om ledighetens längd inte är bland de längsta i Europa. Även om de flesta pappor tar ut åtminstone en del av de pappaledigheter som de har rätt till, utnyttjar kvinnor fortfarande den största delen av den icke-öronmärkta föräldraledigheten. Enligt de senaste siffrorna har uttaget av föräldraledighet bland pappor ökat sedan 2000, men ligger fortfarande långt under uttaget av mammor. År 2021 tog papporna ut 11,1 procent av föräldraledigheten (FPA, 2022a).
År 2022 trädde regeringens nya familjeledighetsreform i kraft. I och med reformen förlängdes den inkomstrelaterade ledigheten från 12,5 månader till cirka 14 månader. Reformen består av 40 arbetsdagars ledighet för den förälder som är gravid och därefter cirka 6,4 månaders ledighet för vardera föräldern. Familjer med två föräldrar kan välja att överföra 63 dagar från den ena föräldern till den andra. I familjer med en ensamstående förälder får föräldern hela föräldraledigheten. I och med den nya reformen är föräldraledighet inte längre kopplad till kön (Institutet för hälsa och välfärd, 2022). I reformen infördes också en rätt att ta ut oavlönad ledighet för närståendevård i högst fem dagar per år (Social- och hälsovårdsministeriet, 2022a).
Arrangemang för lagstadgad ledighet
| Pregnancy leave | |
| Maximum duration | 40 days (approximately 1.6 months) to be used in a single continuous period, starting 14–30 days before the estimated date of birth |
| Reimbursement | A minimum of €31.99 per working day as of 2023, up to a maximum of 90% of the labour income |
| Who pays? | The Social Insurance Institution of Finland Kela (Kansaneläkelaitos) or the employer; in the latter case, Kela reimburses the employer |
| Legal basis | Employment Contracts Act |
| Parental leave | |
| Maximum duration | 320 days (approximately 12.8 months) divided equally (160 days each) between both parents after the pregnancy leave has ended. 63 days can be transferred to the other parent |
| Reimbursement | A minimum of €31.99 per working day as of 2023, up to a maximum of 90% of the labour income during the first 16 working days, then approximately 70% of the labour income thereafter |
| Who pays? | Kela or the employer; in the latter case, Kela reimburses the employer |
| Legal basis | Employment Contracts Act |
Lagstiftningen om sjukledighet finns i arbetsavtalslagen. Sjukdagpenningen betalas av Folkpensionsanstalten (FPA). Ersättningsnivån beror på arbetstagarens inkomstnivå, så att det lägsta belopp som betalas ut är 31,99 euro per arbetsdag och det högsta är 70 % av arbetstagarens lön, från och med 2023. Sjukdagpenningen får betalas i högst 300 vardagar, varefter invalidpension kan förlängas vid behov. Det är också möjligt att få partiell sjukdagpenning i högst 150 vardagar (FPA, 2022b). Rehabiliteringsprogram erbjuds även vid långvarig sjukdom. Arbetsgivaren har rätt att häva arbetsavtalet endast om arbetstagarens villkor gör honom eller henne permanent oförmögen att utföra sitt arbete och inget annat lämpligt arbete kan erbjudas.
Enligt folkpensionslagen 347/1956 (Kansaneläkelaki) är den allmänna pensionsåldern 65 år och förtidspension kan beviljas från 64 års ålder. Vid förtidspensionering minskas pensionsbeloppet. Den som får förlängd arbetslöshetsdagpenning kan ansöka om ålderspension vid 63–64 års ålder. Dessa bidrag slopas dock för alla åldersgrupper år 2030 (FPA, 2022c). I enlighet med den pensionsreform som arbetsmarknadsorganisationerna enades om år 2014 och som trädde i kraft år 2017 höjs den lägsta åldern för ålderspension stegvis till 65 år fram till 2025. Efter 2025 binds pensionsåldern till den förväntade livslängden.
