Stridsåtgärder och tvister i Finland

I grundlagen tryggas strejkrätten, men enligt lagstiftningen i arbetsavtalslagen och lagen om medling i arbetstvister är strejk tillåten endast när ett kollektivavtal har löpt ut och ett nytt avtal ännu inte har ingåtts eller när orsaken till strejken är något som inte har något samband med anställningsförhållandena. Detta är fallet med politiska strejker och solidaritetsaktioner. Strejkrätten är också begränsad inom vissa sektorer, till exempel inom hälso- och sjukvården, vars funktion är avgörande för samhällets säkerhet. För att en strejk ska vara laglig måste den också anmälas till riksförlikningsmannen på förhand. De lagliga typerna av stridsåtgärder är därför strejker som äger rum under en period då inget avtal är i kraft och strejker av politiska och solidariska skäl. Till de vanligaste stridsåtgärderna hör strejk (lakko) eller arbetsvägran helt eller delvis, strejker (ulosmarssi) och övertidsförbud (ylityökielto).

Utvecklingen av stridsåtgärderna 2012–2022

Anm.: Siffrorna omfattar alla typer av stridsåtgärder, inklusive inte bara strejker (den vanligaste formen av stridsåtgärder), utan även hot, embargon och liknande åtgärder.

Källa: Statistikcentralen, 2020a

Mekanismer för kollektiv tvistlösning

Medlingssystemet grundar sig på lagen om medling i arbetstvister. Riksförlikningsmannen biträder tillsammans med de övriga deltidsmedlarna vid riksförlikningsmannens kansli avtalsparterna om ett kollektivavtal inte kan nås utan utomstående hjälp. Parterna kan frivilligt delta i kollektivavtalsförhandlingar med riksförlikningsmannen utan att det finns risk för stridsåtgärder. Arbetsmarknadsorganisationerna kan också få hjälp av riksförlikningsmannen vid utarbetandet av omfattande inkomstpolitiska avtal. Det är obligatoriskt att delta i medling i arbetstvister, men parterna behöver inte godkänna riksförlikningsmannens förslag. Arbetsdomstolen handlägger ärenden som rör brott mot kollektivavtalen och kan döma ut böter vid olaga stridsåtgärder. Syftet med den nya samarbetslagen är att stärka den sociala dialogen på arbetsplatserna.

Mekanismer för individuell tvistlösning

Enskilda arbetstvister som har sin grund i enskilda anställningsavtal som ingåtts mellan en enda arbetsgivare och en enda arbetstagare eller som har sin grund i lagstiftningen om anställningsförhållanden – och i själva verket alla arbetstvister som inte omfattas av arbetsdomstolens behörighet – handläggs som vanliga tvistemål, i första hand av tingsrätterna (alioikeus). Distriktsdomstolarna består av yrkesdomare och i vissa fall av lekmannadomare. Tingsrättens beslut kan i regel överklagas genom besvär hos hovrätten (hovioikeus) och genom besvär hos högsta domstolen (korkein oikeus). De enskilda arbetsrättsliga tvister som hänskjuts till tingsrätterna rör typiskt sett frågor som rör lön och upphörande av anställningsavtal. I enskilda arbetsrättsliga mål i tvistemålsdomstolar finns det ingen direkt inblandning av fackföreningar, och sådana mål kan inte väckas av fackföreningar utan arbetstagarens samtycke. Tingsrätterna och hovrätterna kan döma ut böter i arbetsrättsliga mål.

Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer

Det är betydligt vanligare att tvister avgörs i arbetsdomstolen än tvister som medlas av riksförlikningsmannen. Av de 82 domar som meddelades i Arbetsdomstolen under 2022 var 29 kopplade till strejk, hot om strejk eller andra stridsåtgärder.

Användning av tvistlösningsmekanismer: antalet arbetstvister som medlats i riksförlikningsmannen, 2012–2022

Obs: n.a., inte tillgängligt.

Källa: Riksförlikningsmannens kontor, 2022; odaterad; Arbetsdomstolen, odaterad