Landsprofil för arbetslivet i Frankrike
Den här profilen beskriver de viktigaste egenskaperna hos arbetslivet i Frankrike. Syftet är att ge relevant bakgrundsinformation om arbetslivets strukturer, institutioner, aktörer och relevanta regelverk.
Detta omfattar indikatorer, data och regleringssystem för följande aspekter: aktörer och institutioner, kollektiva och individuella anställningsförhållanden, hälsa och välbefinnande, lön, arbetstid, kompetens och utbildning samt jämställdhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen. Profilerna uppdateras systematiskt vartannat år.
Strejkrätten gäller alla anställda när ett fackförbund är inblandat. Även om inte alla, inte ens majoriteten, av de anställda måste vara inblandade, kan en individ bara gå ut i strejk när deras aktion står i relation till en nationell strejk.
För att det ska betraktas som en strejk måste aktionen uppfylla tre villkor.
Det måste innebära en total arbetsnedläggelse.
Det måste innebära samråd med arbetskraften.
De strejkande måste ställa krav som är relaterade till deras anställningsvillkor (t.ex. löner, arbetsvillkor eller omstruktureringar).
Om de tre kraven inte uppfylls anses strejken vara olaglig. Anställda som deltar i olagliga strejker skyddas inte av strejklagstiftningen och kan straffas eller avskedas. Olagliga strejker är till exempel strejker och sabotageaktioner, strejker som gäller en viss skyldighet som ingår i anställningsavtalet (t.ex. jourtjänstgöring), upprepade blockader eller ockupationer av företaget utan kollektiv arbetsnedläggelse eller samråd med arbetstagarna samt strejker på företagsnivå som är rent politiska.
Inom den privata och den offentliga sektorn, med undantag för inom kollektivtrafiken, finns det ingen skyldighet för arbetstagare att informera sin arbetsgivare eller att försöka nå en uppgörelse i godo. Det finns inte heller någon bestämmelse om den kortaste eller längsta varaktigheten av en strejk. Att ockupera företagets lokaler och hindra icke-strejkande från att arbeta är också en olaglig handling.
Om strejken är i enlighet med lagstiftningen är strejkvakterna skyddade från sanktioner och avsked om de deltar i strejken. Ledningen kan behålla en proportionell del av den strejkandes lön och alla extra betalningar, såsom ersättning för resekostnader.
Enligt Dares (2023c) var arbetstagarnas krav relaterade till löner för 73 % av de företag som drabbades av minst en strejk under 2021. Detta var det vanligaste skälet och var 25 procentenheter högre än 2020, då den relativa andelen lönekrav låg i linje med genomsnittet för de föregående 10 åren (48 %). Arbetsvillkor var ett skäl som 31 % av företagen angav 2021, en ökning med 7 procentenheter på ett år. Sysselsättning var den tredje vanligaste orsaken till strejk (13 %), följt av arbetstid (11 %), och båda orsakerna hade liknande andelar som 2020. Krav kopplade till pensionsreformen uppgavs av 3 procent av företagen 2021, men 23 procent inom industrin.
Utvecklingen av stridsåtgärderna 2011–2022
| 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 | 2021 | 2022 | |
| Working days lost per 1,000 employees | 77 | 60 | 79 | 81 | 69 | 131 | 71 | 107 | 161 | 67 | 58 | 99 |
| Percentage of companies that have experienced a strike | 1.8 | 1.3 | 1.2 | 1.4 | 1.3 | 1.4 | 1.9 | 1.5 | 2.5 | 1.2 | 1.6 | 2.4 |
| Percentage of employees working in companies that have experienced a strike | 25.7 | 23.9 | 24.4 | 23.0 | 24.4 | 26.0 | 24.0 | 23.4 | 24.9 | 18.2 | 20.5 | 25.2 |
Källor: Dares, 2021b, 2023c; Utmaningar, 2024a
Mekanismer för kollektiv tvistlösning
Enligt artikel L2522 i den franska arbetslagen kan alla arbetsrelaterade kollektiva konflikter bli föremål för förlikning. Därför finns det ett nätverk av regionala förlikningskommissioner och en nationell förlikningskommission (Commission nationale de conciliation). Dessa trepartsorgan kan kallas in i händelse av en kollektiv konflikt. Deras sammansättning fastställs vanligtvis genom sektorsavtal. Dessa organ eller de offentliga myndigheterna kan också inleda medlingsförfaranden för att lösa konflikten (artikel L2523-1).
Mekanismer för individuell tvistlösning
Individuell tvistlösning är mycket sällsynt i Frankrike. Denna fråga har tagits upp i samband med de senaste reformerna av systemet för arbetsdomstolar.
Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer
Mekanismerna för förlikning och medling är inte obligatoriska och används i själva verket sällan. Därför finns ingen statistik tillgänglig.
