Aktörer och institutioner i Grekland

Om facklig representation

Lag nr 1264/1982 är den grundläggande lagstiftning som styr fackföreningsrörelsens funktion i stort och erkänner de fackliga rättigheterna. Enligt lagen har minst 21 anställda rätt att bilda en fackförening och bli godkända av domstol. Denna form av fackförening är en "primär fackförening" (den mest grundläggande formen av facklig organisation); Den organiserar individer inom ett visst yrke, en viss sektor, en viss tjänst eller ett visst företag/en viss verksamhet.

Fackföreningarna i den privata sektorn är organiserade på tre olika nivåer: primär nivå (som diskuterats ovan); Sekundär nivå, där det finns två typer av organisationer (federationerna, som består av två eller flera huvudfackföreningar inom en sektor eller ett yrke, och arbetscentrumen, som företräder fackföreningarna på lokal nivå). och tertiär nivå (de nationella förbunden).

Det finns två centralorganisationer, en för arbetstagare och anställda i den privata sektorn (GSEE) och en för arbetstagare och anställda i den offentliga sektorn (ADEDY). Båda centralorganisationerna är anslutna till Europeiska fackliga samorganisationen (EFS).
The GSEE represents private sector workers and employees, including those working in the public utility services and in private bodies in which the state has a majority stake (such as the Public Power Corporation (Δημόσια Επιχείρηση Ηλεκτρισμού, DEI) and Hellenic Post (Ελληνικά Ταχυδρομεία, ΕLΤΑ).

ADEDY är ett fackförbund för anställda inom den offentliga sektorn på nationell nivå. Dess fackföreningar företräder anställda i regeringen, lokala myndigheter och rättsliga organ som uteslutande står under statlig eller lokal kontroll (offentliga rättsliga enheter).
Two professional categories are excluded from the specific provisions of Law No. 1264/1982: journalists who can organise pensions, and ships’ workers/crews. These groups are covered under a special trade union law.

Det finns också ett särskilt system när det gäller fackliga rättigheter för vissa kategorier av arbetstagare, t.ex. uniformerad personal (polis, kustbevakning och försvarsmakt), präster och rättsväsende. Dessa kategorier har i princip rätt att bilda en fackförening eller ett yrkesförbund, men de kan inte fullt ut utöva vissa rättigheter, t.ex. strejkrätten.

I allmänhet finns det inga nationella uppgifter om de viktigaste tendenserna när det gäller den fackliga organisationsgraden. I en studie från Labour Institute of the GSEE (INE-GSEE, december 2013) uppskattades den fackliga organisationsgraden till cirka 28,1 % i den privata sektorn. Av de 2 454 266 anställda (Elstat, 2011) som potentiellt skulle kunna omfattas och representeras av GSEE och ADEDY, röstade 690 247 anställda för att välja representanter till GSEE- och ADEDY-kongresserna (mars och november 2013).

Enligt uppgifter från 2016 röstade 612 325 anställda av de 2 371 929 anställda (Elstat, 2016a) som potentiellt skulle kunna omfattas och representeras av GSEE och ADEDY, för att välja representanter till GSEE- och ADEDY-kongresserna (mars och november 2016).

Slutligen är fackföreningarna i allmänhet inte involverade i pensionssystem, arbetslöshetssystem eller system med slutna butiker.

Nyligen infördes genom lag nr 4808/2021 inrättandet av registret över fackföreningar och registret över arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer i det elektroniska systemet Ergani. En nödvändig förutsättning för att ingå ett kollektivavtal är att varje fackförening och arbetsgivarorganisation registreras i arbetsmarknadsministeriets respektive elektroniska register, som innehåller grundläggande information om organisationerna, inklusive antalet medlemmar som de har.

Medlemskap i fackförbund och organisationsgrad 2012–2020

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknat på det totala antalet medlemmar i facket och vid behov justerat för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter, arbetslösa).

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

De största federationerna inom GSEE är:

• Hellenic Federation of Bank Employee Unions (Ομοσπονδία τραπεζοϋπαλληλικών οργανώσεων ελλάδας, ΟΤΟΕ)

• Federationen för privatanställda (Ομοσπονδία Ιδιωτικών Υπαλλήλων Ελλάδος, ΟΙΥΕ)

• General Federation of Employees of the Public Power Corporation (Γενική ομοσπονδία προσωπικού κλάδου ηλεκτρικής ενέργειας, GENOP/DEI)

• Den grekiska federationen för byggnadsarbetare och associerade yrken (Ομοσπονδία Οικοδόμων και Συναφών Επαγγελμάτων Ελλάδος, OOSEE)

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Det största arbetscentrumet är Atens arbetsmarknadscentrum (Εργατικό Κέντρο Αθήνας, EKA), följt av Thessalonikis arbetsmarknadscentrum (Εργατικό Κέντρο Θεσσαλονίκης, ΕΚΘ) och Pireus arbetscentrum (Εργατικό κέντρο πειραιά, EKP).

De största förbunden inom ADEDY är:

• Grekiska lärarförbundet (Διδασκαλική Ομοσπονδία Ελλάδος, DOE)

• Panhellenic Federation of Public Hospital Employees (Πανελλήνια ομοσπονδία εργαζομένων δημόσιων νοσοκομείων, POEDIN)

• den grekiska federationen för statliga skollärare i gymnasieutbildning (Ομοσπονδία Λειτουργών μέσης εκπαίδευσης, OLME)

• Panhellenic Federation of Workers Associations in Local Government (Πανελλήνια ομοσπονδία εργαζομένων οργανισμών τοπικής αυτοδιοίκησης, POE-OTA)

Det har inte skett någon större organisatorisk utveckling i de fackliga organisationerna på senare tid.

Om arbetsgivarrepresentation

Ett företag eller en enskild arbetsgivare blir medlem i en arbetsgivarorganisation på helt frivillig basis. Det finns ingen särskild lag som reglerar arbetsgivarorganisationernas verksamhet. I bildandet av en arbetsgivarorganisation fastställs regler för medlemskap, rättigheter och skyldigheter.
There are various ways in which employer organisations are organised, either horizontally or vertically, according to the sector, the size of the company and the locality. Other employer organisations organise only individual companies, some organise and represent organisations or federations of employers and some do both.

Det råder brist på uppgifter om arbetsgivarorganisationstätheten.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2019

Anm.: * Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar.

Den viktigaste organisatoriska tendensen under de senaste åren har varit att de befintliga (nationella) arbetsgivarorganisationerna på högsta nivå har försökt att bredda sin organisatoriska kapacitet/sitt verksamhetsområde och stärka sin representativitet.

Detta är fallet med SEV, som ändrade sin konstitution 2007 i ett försök att representera stora företag och bytte namn (det var tidigare Federationen för grekiska industrier (Σύνδεσμος Ελληνικών Επιχειρήσεων). Dessutom döptes ESEE också om (det var tidigare Εθνική Συνομοσπονδία Ελληνικού Εμπορίου) och ändrade sin konstitution (2014) för att representera hela handelssektorn samt små och medelstora företag i allmänhet. SBE, den senast erkända arbetsgivarorganisationen, har också bytt namn (från SVVE) för att bredda sitt verksamhetsområde.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

Det finns fem huvudsakliga arbetsgivarorganisationer. De är organisationer på nationell nivå och erkänns som de nationella arbetsmarknadsparterna (när det gäller kollektivförhandlingar och social dialog). Det är allmänt accepterat att de täcker den största delen av den ekonomiska verksamheten i landet.

SEV grundades 1907 och representerade till en början stora industriföretag; Under årens lopp har den dock utvecklats och representerar nu stora företag, oavsett sektor. En del av SEV:s medlemmar är enskilda företag, medan andra är lokala och branschvisa arbetsgivarorganisationer. SEV består av över 600 direktmedlemsföretag, 6 regionala förbund och 45 branschförbund och organisationer (uppgifter från 2019). Det är medlem i Confederation of European Business (BusinessEurope) och International Organization of Employers.

GSEVEE grundades 1919 och är en organisation på nationell nivå som representerar små och medelstora företag, främst inom småskalig industri men även inom handeln. Den består av 87 förbund (56 lokala och 30 sektorsförbund och 1 förbund för pensionärer), med 140 000 enskilda företag som medlemmar (uppgifter från oktober 2019). GSEVEE är medlem i den europeiska sammanslutningen för hantverksföretag och små och medelstora företag (SMEUnited).

ESEE grundades 1994 och är en organisation på nationell nivå som företräder främst små och medelstora företag inom handeln. ESEE företräder 14 sammanslutningar av handelssammanslutningar, de flesta på lokal nivå, och 308 lokala handelssammanslutningar med nästan 100 000 medlemsföretag (uppgifter från 2016). ESEE är ansluten till både SMEUnited och EuroCommerce.

SETE grundades 1991 av entreprenörer inom turistsektorn. SETE består av 13 nationella branschorganisationer (med 49 476 medlemsföretag) och 485 separata turistenheter (uppgifter från 2019). SETE erkändes nyligen som en nationell arbetsmarknadspart som är likvärdig i rang med de andra representativa arbetsgivarorganisationerna efter antagandet av lag nr 4144/2013.

SBE (tidigare SVVE) grundades 1915. Sedan grundandet har den varit aktiv i ansträngningarna för att främja inte bara industriell utveckling utan också ekonomiska och sociala framsteg i norra Grekland. Förbundets medlemmar består av tillverkande företag och branschorganisationer. Den 17 juli 2018 utsågs SVVE till en ny och jämbördig nationell arbetsmarknadspart.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Anm.: * Det exakta antalet direktmedlemmar kan inte beräknas, eftersom antalet medlemmar i de sektoriella och regionala förbunden inte kan beräknas exakt.

Det finns inga uppgifter om de viktigaste tendenserna när det gäller organisationstäthet i arbetsgivarna.

Treparts- och tvåpartsorgan samt samråd

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen i Grekland beskrivs i detalj i detta avsnitt.

Greklands ekonomiska och sociala råd (Οικονομική και Κοινωνική Επιτροπή της Ελλάδος, ΟΚΕ) inrättades 1994 och har följt Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs modell som bygger på en trepartsstruktur med plus för de företrädda intressegrupperna, dvs. arbetsgivargruppen, arbetstagargruppen och de olika intressegrupperna. Den sista gruppen representerar jordbrukare, frilansare, lokala myndigheter, konsumenter, miljöskyddsorganisationer, personer med funktionsnedsättning och organisationer som fokuserar på jämställdhet. OKE:s huvuduppgift är att avge formella yttranden i sociala och ekonomiska frågor, antingen innan ett lagförslag läggs fram för riksdagen eller på eget initiativ. OKE:s organ är generalförsamlingen, exekutivkommittén, ordföranderådet, ordföranden och de tre vice ordförandena. Verkställande kommittén utser arbetskommittéer och en föredragande för att samla in information och utarbeta ett förslag till yttrande som ska avges av OKE. Arbetsutskottet utarbetar ett utkast till yttrande och lägger fram det för styrelsen för godkännande. Det slutliga beslutet om yttrandet fattas av generalförsamlingen. I många fall deltar den berörda ministern i generalförsamlingens överläggningar. OKE är ett permanent remissinstans och har enligt lag rätt att avge yttranden till regeringen.
OMED, established under Law No. 1876/1990 (as amended by later legislation), is an independent institution that services the social partners when they fail to conclude a collective agreement. OMED is a bipartite body that is administered by the social partners (Presidential Decree No. 98/2014). Since the SBE was recognised as a national social partner (Law No. 4554/2018, Article 41), the governing board has consisted of 11 members: 5 members appointed by the GSEE, 5 members appointed by the employer organisations (the SEV, ESEE, the GSEVEE, SETE and the SBE) and 1 independent president elected unanimously by the parties. In addition, one representative of the Ministry of Labour participates as an observer on OMED’s administrative board; they do not have the right to vote. OMED’s mission is to provide mediation and arbitration services on collective bargaining according to the existing legislation.

Medlarnas förslag är inte bindande, men skiljemännens beslut är bindande. Enligt lag nr 1876/1990 har fackföreningar traditionellt ensidigt tillgripit medling och skiljeförfaranden för att få till stånd ett skiljedom (vilket enligt lag likställdes med ett kollektivavtal). Denna ensidiga användning av skiljeförfarande avskaffades 2010 genom lag nr 3899/2010, men detta upphävdes delvis 2014 efter att statsrådet utfärdade ett beslut (nr 2307/2014) som återigen gjorde rätten till ensidigt överklagande till skiljeförfaranden laglig. Den nya förordningen (lag nr 4303/2014) fastställde dock en rad nya förutsättningar för användningen av skiljemannasystemet, vilket i praktiken gör det svårt för skiljeförfaranden att äga rum.

År 2018 bibehölls det tidigare skiljedoms- och medlingssystemet genom lag nr 4549/2018, med beaktande av Högsta domstolens (statsrådets) beslut. I detta beslut fastslogs att medling och skiljeförfarande i kollektiva arbetstvister måste undersöka den ekonomiska situationen och konkurrenskraften i produktionsområdet för den kollektiva tvisten (en bestämmelse som redan fanns) och statusen för lönens köpkraft (ett tillägg). Lagen lade också till möjligheten att ensidigt tillgripa skiljeförfarande:
• när medlarens förslag har accepterats av en part och har avvisats av den andra parten.
•    when the mediator’s suggestion has been accepted by one party and has been rejected by the other party.

År 2021 gav den nya lagen (lag nr 4808/2021, artikel 98) OMED befogenhet att underlätta förlikning mellan arbetstagare och arbetsgivare.

ASE har en rådgivande roll på grundval av presidentdekret nr 184/69 och 368/89. Hur ofta mötena ska äga rum beror på om arbetsmarknadsministeriets sekreterare begär ett yttrande från ASΕ. ASE sammanträder vanligtvis två gånger om året. ASE har sju medlemmar: ordföranden (generalsekreteraren vid arbetsmarknadsministeriet) och sex ordinarie ledamöter, som består av en särskild rådgivare eller särskild medarbetare till arbetsmarknadsministeriet, en expert på arbetsmarknadspolitik, en företrädare för ministeriet för nationell ekonomi, en företrädare för arbetsmarknadsministeriet, en arbetsgivarrepresentant och en arbetstagarrepresentant.

ASE har befogenhet att undersöka, studera och ge råd i alla frågor som rör planering och genomförande av arbetsmarknads- och socialpolitik. ASE arbetar inom olika områden, bland annat löner och arbetsvillkor i den privata sektorn, löner och arbetsvillkor i den offentliga sektorn, jämställdhet mellan könen samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Efter återinförandet av den obligatoriska förlängningen av sektoriella kollektivavtal med uppdaterade villkor och förfaranden utvidgade ASE sitt ansvar genom att delta i denna process. Enligt arbetsmarknadsministeriet (cirkulär nr 32921/2175/2018) översänder arbetsmarknadsministern sektorsavtalet till ASE. ASE ber sedan den arbetsgivarorganisation som undertecknat avtalet att lämna in sitt medlemsregister. Detta vidarebefordras sedan till SEPE, som kontrollerar om medlemmarna i arbetsgivarorganisationen sysselsätter 51 procent av arbetstagarna inom den berörda sektorn. Efter SEPE:s rapport om sysselsättningssiffrorna föreslår ASE för arbetsmarknadsministern om villkoren är uppfyllda för att förlänga det undertecknade sektorsavtalet och förklara det obligatoriskt. Om arbetsgivarorganisationen vägrar att lämna in sitt medlemsregister är det inte möjligt att förlänga medlemskapet.

Inom ramen för ASE:s verksamhet inrättades 2017 en avdelning för bekämpning av odeklarerat arbete (Τμήμα για την αντιμετώπιση της αδήλωτης Εργασίας). Det inrättades genom lag nr 4468/2017. Med ett brett deltagande av arbetsmarknadens parter främjar den trepartsdialog och trepartssamarbete i syfte att bekämpa odeklarerat arbete. Avdelningen inledde sin verksamhet den 25 september 2017. De viktigaste mötesfrågorna har hittills gällt genomförandet av färdplanen för odeklarerat arbete 2017–2019; Studier av kvantitativa och kvalitativa egenskaper och förebyggande av odeklarerat arbete. och bedömning av system för administrativa sanktioner och sanktioner i allmänhet och inrättande av alternativa sätt att följa reglerna. Denna avdelning är för närvarande inaktiv.

Den nationella sysselsättningskommittén (Εθνική Επιτροπή Απασχόλησης) inrättades genom lag nr 3144/2003, artikel 1.1 (Bulgariens officiella tidning 111). Den inrättades vid arbetsmarknadsministeriet med deltagande av företrädare för arbetsmarknadens parter.

Kommitténs syfte är att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter i syfte att utforma en politik som syftar till att öka sysselsättningen och bekämpa arbetslösheten, och att ge råd om utformning, övervakning och utvärdering av den nationella handlingsplanen för sysselsättning (Εθνικό Σχέδιο Δράσης για την Απασχόληση) och i allmänhet om sysselsättningspolitik och arbetsrätt.

Enligt artikel 85.5 i lag nr 4368/2016 (Bulgariens officiella tidning 21) ska dessutom samordningskommittén lämna in årsrapporten från det nationella institutet för arbete och mänskliga resurser (Εθνικό Ινστιτούτο Εργασίας και Ανθρώπινου Δυναμικού) om resultaten av mekanismen för diagnostisering av arbetsmarknadens behov till den nationella sysselsättningskommittén via arbetsmarknadsministern. i syfte att formulera en bredare strategi för att utveckla de mänskliga resurserna i landet och i synnerhet för att utforma och genomföra utbildningsprogram.

Kommitténs sammanträden och dess pågående åtgärder stärker den roll som arbetsmarknadens parter spelar när det gäller att omforma och förbättra effektiviteten i befintliga åtgärder och förstärka de synergieffekter som kommer att gynna de långsiktiga utsikterna till utveckling på sysselsättningsområdet. Trots detta har utskottet varit inaktivt sedan 2013.

En annan institution i Grekland som främjar dialog om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen mellan företrädare för arbetsgivare och arbetstagare, på nationell nivå och på branschnivå, är rådet för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (Συμβούλιο Υγείας και Ασφάλειας στην Εργασία, SYAE). Det är ett representativt samrådsorgan bestående av tre parter som inrättades 1985. Genom lagstiftning (lag nr 3850/2010, artikel 26) avger SYAE yttranden om alla arbetsmiljöfrågor, inklusive lagförslag om detta. Den består av företrädare för arbetsmarknadens parter (GSEE, SEV, GSEVEE, ESEE och SETE) och företrädare för ministeriet för utveckling, konkurrenskraft och sjöfart, ministeriet för hälsa och social solidaritet, arbetsmarknadsministeriet och finansministeriet. I gruppen ingår också företrädare för Greklands tekniska kammare (Τεχνικό Επιμελητήριο Ελλάδος), Pan-Hellenic Medical Association (Πανελλήνιος Ιατρικός Σύι) "λογος), det grekiska kemistförbundet (Ένωση ελλήνων χημικών) och det nationella förbundet för lokala myndigheter (εθνική ένωση τοπικών αρχών).

Den 18 april 2022 genomfördes en ny lag (lag nr 4921/2022, artikel 27) som föreskrev inrättandet av det nationella kompetensrådet (Εθνικό Συμβούλιο Δεξιοτήτων). Rådets mål är följande: att förbereda och genomföra strategin för arbetskraftens kompetens; Att övervaka frågor som rör kontinuerlig yrkesutbildning, omskolning och uppgradering av arbetskraftens kompetens och deras koppling till arbetsmarknaden och sysselsättningen. och att lämna förslag till utformning av relevant politik till arbetsmarknadsministern eller till andra behöriga organ i enlighet med tillämplig lagstiftning.

Det nationella kompetensrådet utses av arbetsmarknadsministeriet och leds av guvernören för DYPA. Den består av 15 ledamöter, varav 1 ledamot som företräder arbetsgivarna och som utsetts av deras organisationer genom gemensamt beslut.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Arbetstagarrepresentation på arbetsplatsnivå

På arbetsplatsnivå företräds de anställda av följande organ:
• Sammanslutningar av människor
• Delegater och kommittéer för hälsa och säkerhet
•    works councils
•    health and safety delegates and committees

Företagsbaserade fackföreningar kan bildas av minst 21 arbetstagare i företag eller anläggningar med fler än 50 anställda (lag nr 1264/1982). Ett fackförbund på företagsnivå har oinskränkt rätt att ingå kollektivavtal och att samråda och informera allmänheten.

En sammanslutning av människor är inte en officiellt erkänd fackförening. Konceptet med ett sådant organ infördes genom lag nr 4024/2011 för att underlätta kollektiva förhandlingar i små företag där det inte finns några fackföreningar. En sammanslutning av människor kan bildas av tre femtedelar av de anställda; Det finns ingen gräns för hur länge dessa föreningar är verksamma, och de kan teckna kollektivavtal för företag av alla storlekar.

Företagsråd kan existera vid sidan av företagsbaserade råd enligt lag nr 1767/1988. De har alla rättigheter till information och samråd, men inga rättigheter i kollektiva förhandlingar. Företagsråd kan endast inrättas på större arbetsplatser, dvs. med 50 anställda eller fler, eller på arbetsplatser med mellan 20 och 49 anställda om det inte finns någon fackförening. I praktiken är det dock inte så. Begäran om att inrätta ett företagsråd måste göras antingen av facket på primärnivå eller av 10 procent av arbetsstyrkan. Ledamöterna i företagsrådet väljs av hela personalstyrkan och består endast av anställda. I verkligheten är det bara ett fåtal företag som har företagsråd, och om det inte finns någon fackförening kommer det inte att finnas något företagsråd. Företagsråden har en klart mindre stark ställning än fackföreningarna, och de har inte inrättats i någon större utsträckning, annat än i större företag.

Skyddsombud kan väljas på arbetsplatser med fler än 20 anställda och en skyddskommitté kan inrättas på arbetsplatser med fler än 50 anställda. Skyddsombud/kommittéer har en rådgivande roll i de berörda frågorna (lag nr 1568/1985).

Förordning, sammansättning och organens befogenheter