Aktörer och institutioner i Ungern

Sedan ministeriet för innovation och teknik (Innovációs és Technológiai Minisztérium, ITM) upplöstes i slutet av 2022 har de viktigaste offentliga myndigheterna som reglerar arbetslivet varit statssekretariatet för sysselsättningspolitik inom ministeriet för ekonomisk utveckling (Gazdaságfejlesztési Minisztérium, GFM), från och med den 1 januari 2024 omdöpt till ministeriet för nationell ekonomi (Nemzetgazdasági Minisztérium, NGM), det biträdande statssekretariatet för yrkesutbildning vid ministeriet för kultur och innovation (Kulturális és Innovációs Minisztérium, KIM) och det biträdande statssekretariatet för program för offentliga arbeten och vattenförvaltning vid inrikesministeriet (Belügyminisztérium, BM).

För närvarande har Ekonomidepartementet det övergripande ansvaret för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik och arbetsmarknadsstrategi. Den utarbetar lagförslag som rör arbetslivet i allmänhet (inklusive arbetslagstiftning och den rättsliga ramen för arbetsmarknadsrelationer och den sociala dialogen). Den företräder regeringen i en nationell treparts- och flerpartsdialog. Ministern för nationell ekonomi har dessutom rätt att fatta beslut om utvidgning av kollektivavtal till att omfatta ekonomiska sektorer på begäran av branschvisa kommittéer för social dialog (ágazati párbeszéd bizottság) (se artikel 4.2 b i lag LXXIV från 2009).

Inrikesministeriet har en särskild roll när det gäller att fastställa den rättsliga och finansiella ramen för program för offentliga arbeten och att förvalta dem genom de lokala myndigheterna. Arbetsrelaterade hälsofrågor är ett ansvar för direktoratet för yrkeshygien och arbetshälsa vid det nationella folkhälsocentrumet (Munkahigiénés és Foglalkozás-egészségügyi Főosztály, Országos Közegészségügyi Intézet), som övervakas av inrikesministeriet.

Förvaltnings- och arbetsdomstolarna var domstolar i första instans tills de avskaffades den 31 mars 2020 genom lag CXXVII från 2019. De allmänna efterträdarna är de domstolar som har samma territoriella behörighet som arbetsdomstolarna. Sedan 2016 har tjänsten för samråd och tvistlösning på arbetsmarknaden (Munkaügyi Tanácsadó és Vitarendező Szolgálat, MTVSZ) tillhandahållit en alternativ tvistlösningsmetod. Till skillnad från sin föregångare – tjänsten för skiljeförfarande och medling i arbetsrätt (Munkaügyi Közvetítői és Döntőbírói Szolgálat) – använder MTVSZ den arbetsrättsliga metoden som den dominerande metoden, och det mest framträdande förfarandet är rådgivning. MTVSZ är organiserat regionalt, med en stark lokal närvaro.

Den nationella arbetsförmedlingen (Nemzeti Foglalkoztatási Szolgálat) övervakas för närvarande av ministeriet för nationell ekonomi, liksom arbetsmiljöområdet. Arbetsmarknadsavdelningarna vid regeringskontoren på länsnivå (och i Budapest) driver ett nätverk av arbetsförmedlingar vid statliga kontor på distriktsnivå. Dessutom fungerar arbets- och arbetsmiljösektionerna vid regeringskansliet i Budapest och regeringskontoren på nationell nivå som arbetsmiljöinspektioner.

Att arbetsmarknadens parter är representativa på nationell nivå finns inte uttryckligen med i den ungerska lagstiftningen. I lagen om det viktigaste organet för civil dialog, det nationella ekonomiska och sociala rådet (Nemzeti Gazdasági és Társadalmi Tanács, NGTT), fastställs dock detaljerade kriterier för arbetsmarknadsparternas deltagande i NGTT. Detta anses allmänt fungera som en form av representativitetskriterium på nationell nivå.

NGTT inrättades genom lag XCIII från 2011. Medlemmarna i NGTT (från och med 2020) är 6 fackliga centralorganisationer och 14 arbetsgivarorganisationer. Övriga ledamöter finns förtecknade i de relevanta tabellerna nedan och representerar de nationella kamrarna, de utländska kamrar som är verksamma i Ungern, vetenskapsexperter, konstrepresentanter och traditionella kyrkor. NGTT kan inte betraktas som ett organ för social dialog. I stället är det mer av ett symboliskt rådgivande organ för civil dialog utan någon förhandlingsfunktion.

Fackförbund och arbetsgivarorganisationer bjuds in att delta i NGTT (enligt artikel 4.8 i lag XCIII från 2011) om de uppfyller följande kriterier.

Fackliga centralorganisationer bjuds in om de har:

• Medlemsorganisationer inom minst 4 ekonomiska sektorer och minst 12 delsektorer

• medlemsorganisationer i minst 8 län (eller medlemsorganisationer med regionala organisationer)

• organisationer på företagsnivå med minst 150 arbetsgivare

Arbetsgivarcentralorganisationerna bjuds in om de har

• medlemsorganisationer inom minst 2 ekonomiska sektorer och minst 6 delsektorer

• medlemsorganisationer i minst 10 län

• anslutna medlemmar eller medlemsorganisationer som representerar minst 1 000 företag eller företag som sysselsätter sammanlagt 100 000 arbetstagare

I det viktigaste trepartsorganet för den sociala dialogen, det ständiga rådgivande forumet för den privata sektorn och regeringen (Versenyszféra és a Kormány Állandó Konzultációs Fóruma, VKF), tillämpas inga representativitetskriterier. VKF bygger på ett avtal som inte hänvisar till representativitet, utan tillhandahåller en förteckning över de berörda arbetsmarknadsparterna, på grundval av parternas ömsesidiga erkännande. Tre fackliga centralorganisationer – Demokratiska förbundet för oberoende fackföreningar (Független Szakszervezetek Demokratikus Ligája, LIGA), Nationella federationen för arbetarråd (Munkástanácsok Országos Szövetsége, Munkástanácsok) och den ungerska fackliga centralorganisationen (Magyar Szakszervezeti Szövetség, MASZSZ) – och tre arbetsgivarorganisationer – den ungerska federationen för konsumentkooperativa föreningar och branschorganisationer (Általános Fogyasztási Szövetkezetek és Kereskedelmi Társaságok Országos Szövetsége, ÁFEOSZ), den ungerska arbetsgivar- och industriorganisationen (Munkaadók és Gyáriparosok Országos Szövetsége, MGYOSZ) och den nationella sammanslutningen för företagare och arbetsgivare (Vállalkozók és Munkáltatók Országos Szövetsége, VOSZ) – deltar i VKF, som alla också är medlemmar i NGTT.

Om facklig representation

Enligt arbetslagen (lag I från 2012) har varje arbetstagare rätt att gå med i – eller inte gå med i – en fackförening för att främja sina ekonomiska och sociala intressen (artikel 231). Detaljerade regler om hur denna rätt kan utövas finns i lag CLXXV från 2011 om föreningsrätt, lag CLXXXI från 2011 om administrativa förfaranden och civillagen (lag V från 2013). Anställda inom den offentliga sektorn har också rätt att organisera sig, men deras rätt till kollektiva förhandlingar är begränsad (för offentliganställda) eller saknas (för tjänstemän inom den offentliga förvaltningen).

Den fackliga organisationsgraden i Ungern är cirka 7,4 % (från och med Q1 2020). Fackföreningar på arbetsplatser är anslutna till olika branschförbund eller regionala förbund och är genom dessa federationer (eller ibland direkt) anslutna till sex nationella fackliga centralorganisationer. Pluralisering finns också på arbetsplatserna.

Genom den nya arbetslagstiftningen ändrades reglerna om kollektiv arbetsrätt, bland annat genom ändringar av rätten till kollektiva förhandlingar på företagsnivå och högre nivå.

Den nya arbetslagstiftningen ger också företagsråden rätt att förhandla och komma överens om arbetsvillkor (utom löner eller lönerelaterade frågor) om arbetsgivaren ännu inte har ingått ett kollektivavtal eller om det inte finns någon fackförening som är berättigad att ingå ett sådant (artikel 268.1). Ett avtal som ingås på detta sätt kallas för ett anläggningsavtal (üzemi megállapodás). Ett anläggningsavtal med detta bredare innehåll betraktas dock inte som ett kollektivavtal och omfattas inte av den obligatoriska rapporteringen, även om parterna kan förhandla om en del av innehållet på samma sätt som de skulle ha gjort om det hade funnits kollektivavtal (parterna kan t.ex. komma överens om en längre beräkningsperiod för arbetstid eller mer årlig övertid). Eftersom det inte finns någon skyldighet att anmäla anläggningsavtal till myndigheterna, finns det ingen information om antalet och innehållet i denna typ av avtal.

Medlemskap i fackförbund och organisationsgrad 2010–2021

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknas utifrån det totala antalet medlemmar i facket och justeras vid behov för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studenter och arbetslösa). Uppgift saknas, uppgift saknas.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Det finns fem fackliga centralorganisationer på nationell nivå som är anslutna till Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) och en facklig centralorganisation på nationell nivå som inte är ansluten till EFS.

Tidigare – med undantag för en – agerade alla på arbetarsidan av OÉT. Sedan 2011 har fem av dem varit medlemmar i det flerpartsforum för civil dialog, NGTT, och den sjätte blev medlem 2016. År 2011 bildades den sjunde konfederationen genom en sammanslagning av fackföreningarna inom hälso- och sjukvården, Demokratiska fackförbundet för ungerska anställda, hälso- och sjukvårdspersonal och socialarbetare (Magyarországi Munkavállalók Szociális és Egészségügyi Ágazatban Dolgozók Demokratikus Szakszervezete, MSZ EDDSZ) och Ungerns fackförening för hälso- och sjukvårds- och socialarbetare, fackföreningen för distriktssjukhuset i Veszprém (Magyarországi Dolgozók Egészségügyi és Szociális Szakszervezete, MDESZSZ), och den upptogs senare som medlem i NGTT. Samtidigt är det bara LIGA, Munkástanácsok och MASZSZ som deltar i VKF, det nationella trepartsorganet för den privata sektorn.

Den nationella centralorganisationen för ungerska fackföreningar (Magyar Szakszervezetek Országos Szövetsége, MSZOSZ) – som nu har integrerats i MASZSZ – var tidigare den största nationella organisationen sett till antalet medlemmar. År 2020 hade den 104 000 aktiva medlemmar och cirka 150 000 medlemmar i andra kategorier, såsom pensionärer och lärlingar; LIGA kommer på en nära andraplats.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Sedan 2013 har några av de nationella fackliga centralorganisationerna gått samman som svar på effekterna av den nya arbetslagstiftningen, nedgången i den sociala dialogen i allmänhet, det ogynnsamma politiska klimatet och ett långvarigt behov av integration. Alliansen av autonoma fackföreningar (Autonóm Szakszervezeti Szövetség, ASZSZ), forumet för fackligt samarbete (Szakszervezetek Együttműködési Fóruma, SZEF) och MSZOSZ meddelade att de skulle slås samman den 1 maj 2013, men SZEF drog sig senare tillbaka. År 2014 ASZSZ och MSZOSZ samman till MASZSZZ och skapade i praktiken landets största konfederation.

De nationella fackliga centralorganisationerna är inte direkt involverade i kollektivavtalsförhandlingar i traditionell mening, det vill säga på ett tvåpartssätt, utan de deltar i trepartsförhandlingar om minimilön och lönerekommendationer inom ramen för VKF.

Om arbetsgivarrepresentation

Det är frivilligt att ansluta sig till arbetsgivarorganisationer.

Nio arbetsgivarorganisationer har spelat en roll på nationell nivå – de var också medlemmar på arbetsgivarsidan i f.d. OÉT. Av historiska skäl är en del av dem i själva verket branschorganisationer som är verksamma på både nationell och sektoriell nivå.

Avskaffandet av OÉT skapade en stor utmaning för arbetsgivarorganisationerna, eftersom organets huvuduppgift för många av dem var att delta i den nationella sociala dialogen, och det hade den sakkunskap, personal och infrastruktur som krävdes för att göra detta. Att vara medlem i OÉT gav dessutom ytterligare ett skäl för medlemmarna att ansluta sig till den aktuella arbetsgivarorganisationen. I likhet med de fackliga centralorganisationerna är endast tre nationella arbetsgivarorganisationer (se nedan) medlemmar i VKF, medan alla nio nationella arbetsgivarorganisationer och fem andra arbetsgivarorganisationer deltar i NGTT.

Sedan den 1 januari 2012 är företag och företagare skyldiga att registrera sig hos den berörda handelskammaren för att följa lag CXXI från 1999 (ändrad i november 2011). Denna obligatoriska registrering kostar en årlig registreringsavgift på 5 000 ungerska forint (cirka 16 euro), men ger inte samma rättigheter och skyldigheter som fullvärdiga medlemmar i kamrarna. Arbetsgivarorganisationerna var fientligt inställda till idén om obligatorisk registrering, eftersom den inte ger företagen några fördelar och helt enkelt skulle kunna betraktas som en skatt. Det försvagar företagens vilja att ansluta sig till arbetsgivarorganisationer som bygger på föreningsfriheten.

Arbetsgivarorganisationstäthet, 2012–2020

Anm.: * Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar. Uppgift saknas i uppgift om hur stor andel av de anställda som arbetar på en arbetsplats är inte tillgänglig.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

De två viktigaste arbetsgivarorganisationerna är MGYOSZ och VOSZ inom den privata sektorn. Tillsammans med ÁFEOSZ är de medlemmar i VKF. Dessa tre arbetsgivarorganisationer har lyckats behålla sin roll i samråd och förhandlingar på nationell nivå, medan andra arbetsgivarorganisationer tenderar att öka sin verksamhet inom den sociala dialogen på branschnivå eller tvingas söka efter andra sätt att anpassa sig till den förändrade strukturen för den sociala dialogen.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Anm.: Små och medelstora företag, små och medelstora företag.

Sedan 2012 har VKF varit det enda forumet för trepartsdialog på nationell nivå. Det kan inte betraktas som en ersättning för OÉT (som upphörde att existera 2011), eftersom VKF:s verksamhet inte regleras i lag och dess sessioner organiseras på ad hoc-basis, utan en årlig dagordning och på ett sätt som inte gör det möjligt för parterna att föra djupgående debatter. Dess sammanträden är vanligtvis inte öppna för allmänheten. Årliga samråd och förhandlingar om nationella minimilöner och rekommendationer för löner och om de efterföljande avtalen har varit de enda fasta ämnena för trepartsdialogen på nationell nivå den senaste tiden.

NGTT är ett flerpartsforum för samråd om ett brett spektrum av socioekonomiska frågor som involverar ett stort antal aktörer. Det kan inte betraktas som ett organ för social dialog. Det är ett symboliskt rådgivande organ för civil dialog, utan någon förhandlingsfunktion. Detta upplägg har inte förändrats under de senaste åren.

De branschvisa dialogkommittéerna för arbetsmarknaden (som i januari 2023 var 18 till antalet, samt 24 underbranschdialogkommittéer på lägre nivå) har funnits sedan 2004. De inrättades för att underlätta den sektoriella dialogen i allmänhet, inklusive sektorsvisa kollektivavtalsförhandlingar, även om de sektorsvisa kollektivavtalen ännu inte har integrerats fullt ut i systemet för kollektivförhandlingar. Branschvisa kommittéer för social dialog regleras av lagstiftning (lag LXXIV från 2009) som reglerar hur den sociala dialogen mellan sektorer och på mellannivå fungerar. I lagstiftningen fastställs också i detalj kriterierna för representativitet på sektorsnivå. Lagstiftarna hade den uttryckliga avsikten när de utarbetade den nya arbetslagstiftningen att främja fackföreningarnas förhandlingsverksamhet och flytta kollektiva förhandlingar från den traditionella nivån (företagsnivå) till sektorsnivå. Hittills har den nya koden inte lett till någon ökning av antalet kollektivavtal på branschnivå.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Fackföreningar och företagsråd existerar sida vid sida på ungerska arbetsplatser. Deras roller, rättigheter och skyldigheter samt deras förhållande till företagsledningen/arbetsgivarna regleras av arbetslagstiftningen (lag I från 2012), nämligen del 3 om arbetsmarknadsrelationer.

Fackföreningars och företagsråds roller, rättigheter och skyldigheter

Genom den nya arbetslagstiftningen (lag I från 2012) infördes särskilda ändringar när det gäller relationerna mellan arbetsmarknadens parter på arbetsplatserna. De viktigaste punkterna är följande.

• Före 2012 var den fackliga representativiteten på företagsnivå beroende av hur många ledamöter som valdes in i företagsrådet. I den nya arbetslagstiftningen ersattes denna regel av en tröskel på 10 procent (om 10 procent av det totala antalet arbetstagare hos arbetsgivaren är medlemmar i fackföreningar) som fastställdes i förhållande till rätten till kollektiva förhandlingar.

• Om det inte finns någon "representativ" fackförening hos arbetsgivaren (dvs. en fackförening som har befogenhet att ingå kollektivavtal) och det inte finns något gällande kollektivavtal har företagsrådet rätt att ingå ett fabriksavtal med arbetsgivaren, som reglerar arbetsvillkoren (utom lönerna).

• Företagsråden har en "inspektionsfunktion" och har rätt att följa arbetsgivarens lagliga verksamhet. Det är dock bara ett fackförbund som har rätt att företräda arbetstagare i klagomål om lagstridighet eller andra tvister.

• En arbetsgivare har endast en skyldighet att informera och samråda med ett företagsråd (enligt den tidigare lagstiftningen hade även fackföreningar på företagsnivå denna rätt).

Förordning, sammansättning och organens befogenheter