Stridsåtgärder och tvister i Ungern

Ungerns grundlag av den 25 april 2011 garanterar arbetstagare, arbetsgivare och deras organisationer rätten till kollektiva förhandlingar och rätten att vidta kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inklusive rätten att upphöra med arbetet (artikel XVII, avsnitt 2).

Medan stridsåtgärder som initieras av arbetstagare eller deras organisationer regleras på ett ganska detaljerat sätt, särskilt strejker, säger lagstiftningen ingenting om den mest uppenbara möjliga stridsåtgärden från arbetsgivarnas sida: lockout.

Strejkrätten regleras i lag VII från 1989. Strejkrätten garanteras enskilda arbetare som driver sina egna krav, medan rätten att organisera en solidaritetsstrejk endast ges till fackföreningarna. Som huvudregel kan en strejk utlysas först efter det att försök att lösa intressekonflikter har gjorts under minst sju dagar (artikel 2).

Det finns vissa begränsningar när det gäller både innehav och utövande av strejkrätten. Ingen strejkrätt ges till personal vid brottsbekämpande myndigheter, väpnade styrkor eller rättsväsendet. Offentliganställda som arbetar inom den offentliga förvaltningen har rätt att strejka, men får endast utöva den i enlighet med de särskilda bestämmelser som fastställs i avtalet mellan regeringen och de berörda fackföreningarna.

I lag VII från 1989 anges under vilka omständigheter en strejk är olaglig (artikel 3).

När det gäller verksamheter av grundläggande allmänt intresse – särskilt kollektivtrafik, telekommunikationer, elektricitet, vatten, gas och annan energiförsörjning – får strejkrätten endast utövas i den utsträckning den inte hindrar tillhandahållandet av tjänster på en nivå som bedöms vara tillräcklig. Den "tillräckliga nivån" kan definieras genom en lag som antas av parlamentet (i enlighet med ändringarna av lag VII 2010 och 2012), vilket redan har skett på vissa områden. Dessa bestämmelser begränsar starkt strejkrätten inom vissa offentliga tjänster.

Andra former av stridsåtgärder (förutom strejker) är mycket vanligare i Ungern, såsom protestmöten och protestmöten, demonstrationer, petitioner och insamling av underskrifter. De två förstnämnda regleras av lag LV från 2018 om mötesfrihet. Den nya lagen är mer restriktiv än sin föregångare: demonstrationer måste anmälas flera månader i förväg och polisen har ett relativt stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att förbjuda sammankomster. Klagomål och utlämnande av uppgifter i allmänhetens intresse (visselblåsning) reglerades av lag CLXV från 2013 tills den ersattes av den förbättrade lagen XXV från 2023. Framställningar och insamling av underskrifter regleras av lag CCXXXVIII från 2013 om folkomröstningar, europeiska initiativ och förfarandet för folkomröstningar.

Utvecklingen av stridsåtgärderna 2013–2021

Obs: n.a., inte tillgängligt.

Källa: Ungerns centrala statistikbyrå, 2022.

Mekanismer för kollektiv tvistlösning

Mekanismerna för kollektiv tvistlösning regleras av arbetslagen (lag I från 2012, artiklarna 291–293).

Det är viktigt att notera att arbetslagstiftningen använder termen "kollektiva arbetstvister", vilket tolkas som att den endast avser tvister om kollektiva intressen.

Beroende på vilka parter som är oeniga kan arbetsgivaren och företagsrådet eller arbetsgivaren och fackföreningen inrätta en tillfällig förlikningskommitté (egyeztető bizottság) för att lösa sina tvister (se även avsnittet "Arbetstagarrepresentation på arbetsplatsnivå"). Anläggningsavtalet eller kollektivavtalet kan också innehålla bestämmelser om en ständig förlikningskommitté.

Förlikningskommittén består av lika många ledamöter som delegerats av arbetsgivaren och av företagsrådet eller fackföreningen, samt en oberoende ordförande. Arbetsgivaren och företagsrådet/fackföreningen kan på förhand skriftligen komma överens om att följa nämndens beslut. I så fall är nämndens beslut bindande. Vid lika röstetal är ordförandens röst utslagsgivande.

Vissa kollektiva tvister som anges i arbetslagen (artiklarna 236.4 och 263) bör avgöras av en skiljeman.

Sedan november 2016 har det varit möjligt för MTVSZ – som ett alternativt tvistlösningsorgan – att bjudas in av parterna i tvisten för att hjälpa till (genom förlikning eller medling) eller för att medla.

Mekanismer för individuell tvistlösning

Enligt arbetslagen (artikel 285) är domstolarna de viktigaste enskilda tvistlösningsorganen. Enskilda arbetstvister avgörs av specialdomstolar, det vill säga förvaltningsdomstolarna och arbetsdomstolarna (som ligger på distriktsdomstolsnivå, men som endast är verksamma i residensstäder). Dessa domstolar är första instans, medan mål som inte har avgjorts hänskjuts till tvistemålsdomstolarna i andra instans.

Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer

MTVSZ ansvarar för kollektiva, inte individuella, tvister. En uttrycklig avsikt bakom inrättandet av MTVSZ var dock att ge en möjlighet att om möjligt omvandla enskilda tvister till kollektiva tvister genom att konsolidera flera enskilda tvister kring samma fråga.

Användning av tvistlösningsmekanismer 2014–2021

Anm.: *Klassificeringen av arbetstvister har minskat avsevärt genom de ändringar som infördes i lag I från 2017 om förvaltningsprocesslagen från och med den 1 januari 2018, vilket minskade antalet arbetstvister. ** På grund av avskaffandet av arbetsdomstolar från och med den 31 mars 2020 är siffrorna för 2020 inte jämförbara med motsvarande siffror för föregående och efterföljande år. i.u., ej tillgängligt.

Källa: Riksrätten, 2022