Aktörer och institutioner i Lettland

De högsta institutionerna som deltar i regleringen av arbetslivet är det allmänna lagstiftande organet, Lettlands parlament (Latvijas Republikas Saeima) och dess utskott för sociala frågor och sysselsättning. En del lagstiftning antas av ministerkabinettet. Tidigare, innan de antogs av ministerkabinettet, diskuterades normativa bestämmelser vid möten med statssekreterarna och mellanstatliga arbetsgrupper. Ministerkommittén har inte sammanträtt sedan april 2019. Den sociala dialogen och arbetsvillkoren är ett direkt ansvar för välfärdsministeriet. Vid ministeriet bereds förslag till sysselsättningspolitiska riktlinjer och normativa bestämmelser om arbetslivet samt av avdelningen för arbetsmarknadspolitik och arbetslivspolitik samt övervakar genomförandet av de fastställda normativa bestämmelserna. Välfärdsministeriet har två verkställande institutioner som har direkt hand om arbetsmarknaden: den statliga arbetsförmedlingen (NVA) och VDI.

NVA behandlar frågor som rör sysselsättningsfrämjande och arbetslöshet.

VDI:s huvuduppgift är statlig övervakning och kontroll av efterlevnaden av de normativa bestämmelserna om arbetsrätt och arbetarskydd. Denna institution övervakar och främjar också hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. VDI samarbetar med Riga Stradins universitets institut för arbetsmiljö och miljöhälsa, som samlar in och underhåller en databas om arbetssjukdomar. VDI:s funktion regleras av lagstiftning.

Ekonomiministeriet, som ansvarar för sysselsättningsfrågor (utarbetande av sysselsättningspolitik, skapande av arbetstillfällen, förvaltning av sysselsättningsrelaterade program som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna) och därför deltar i organisationen av arbetslivet, har också en roll i regleringen av arbetslivsfrågor.

Det finns inga arbetsdomstolar i Lettland.

På nationell nivå företräds arbetsgivarna av en enda arbetsgivarorganisation (LDDK) och arbetstagarna av en enda facklig organisation (LBAS).

Detta representationssystem beskrivs i begreppet trepartssamarbete, som godkändes av ministerkabinettet 1998, och i NTSP:s stadgar. Den bekräftas i ett trepartsavtal mellan ministerkabinettet, LBAS och LDDK, som undertecknades den 1 oktober 2004.

Arbetsmarknadens parters rättigheter och skyldigheter fastställs i fackföreningslagen och i lagen om arbetsgivarorganisationer och deras sammanslutningar. Principerna om representativitet i arbetsförhållanden anges i del 2 i arbetsrätten.

Om facklig representation

I fackföreningslagen (4 §) anges att var och en har rätt att fritt bilda en fackförening utan diskriminering och rätt att inte ansluta sig till en fackförening. 8 § i arbetsrätten reglerar medlemskap i fackförening för förvärvsarbetande medborgare. Arbetstagare och arbetsgivare har rätt att fritt förena sig, utan direkt eller indirekt diskriminering, och att ansluta sig till organisationer för att försvara sina sociala, ekonomiska och yrkesmässiga rättigheter och intressen och få de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller. Anslutning till eller önskan att ansluta sig till sådana organisationer får inte ligga till grund för vägran att ingå ett anställningsavtal, för uppsägning av ett anställningsavtal eller för att begränsa en anställds rättigheter på annat sätt.

Vissa kategorier är undantagna från rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Dessa är: anställda vid byrån för skydd av konstitutionen, försvarets underrättelse- och säkerhetstjänst och säkerhetspolisen; Soldater; Gränsvakter. Anställda vid statspolisen har sin egen fackförening.

I § 16 i lagen om fackföreningar (som antogs 2014) anges att fackliga intressen på nationell nivå i förbindelserna med regeringen måste företrädas av det fackförbund som förenar det största antalet arbetstagare i landet. Dessutom bör fackliga intressen i förbindelserna med statliga och lokala myndigheter på sektors- eller yrkesnivå eller på administrativ territorienivå företrädas av en fackförening som är medlem i den fackförening som förenar det största antalet arbetstagare i landet. Lagen tillåter dock statliga och lokala myndigheter att vid behov samarbeta med andra fackföreningar och deras sammanslutningar.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad

Uppgifter om medlemskap i fackförening samlas inte in officiellt i Lettland. LBAS har en egen datauppsättning, men den är en intern resurs och är inte offentligt tillgänglig. Antalet fackliga medlemmar i LBAS medlemsorganisationer är inte heller känt.

Tillgängliga uppgifter fram till 2019 tyder på att medlemsantalet och befolkningstätheten har minskat stadigt. Till exempel var medlemsantalet cirka 96 000 år 2017 och minskade till 85 700 år 2019. Antalet anställda 2019 var 871 000 (uppgifter från Lettlands centrala statistikbyrå (CSP) och LBAS). Den fackliga organisationsgraden var 10,16 procent 2019.

I många fall hänger nedgången i den fackliga anslutningen samman med betydande socioekonomiska förändringar, såsom nedläggningen av de stora sovjetiska företagen, som traditionellt var ett starkt fäste för fackföreningarna, den krympande industriella utvecklingen och reformer inom utbildnings- och hälsosektorerna.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad

* Andel anställda som är medlemmar i ett fackförbund. ** Anställdas medlemskap i fackförening beräknas utifrån den totala fackliga organisationsgraden och vid behov justeras för medlemmar i fackföreningar som står utanför den aktiva, beroende och sysselsatta arbetskraften (dvs. pensionärer, egenföretagare, studerande, arbetslösa).

Obs: n.a., inte tillgängligt.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Den viktigaste fackliga centralorganisationen är LBAS – den enda fackliga organisation som företräder arbetstagarna på nationell nivå.

Medlemskapet i LBAS har förändrats under årens lopp. År 2019 uteslöts fackföreningen United Police Trade Union (som har cirka 320 medlemmar) från LBAS. År 2017 anslöt sig fackföreningen för lettiska inrikesanställda (med 2 900 medlemmar) till LBAS. Under 2021–2022 lämnade två fackförbund på branschnivå (det lettiska fackförbundet för vårdpersonal och det lettiska post- och telekommunikationsarbetarförbundet) LBAS, och ett fackförbund på branschnivå (det lettiska fackförbundet för frivårdsanställda) blev medlem. Enligt LBAS:s egna uppgifter hade LBAS 19 medlemsorganisationer i början av 2023.

Alla LBAS medlemsförbund är ledande fackföreningar på sektorsnivå. Av dessa finns de största fackförbunden inom följande sektorer:

• utbildning (det lettiska fackförbundet för anställda inom utbildning och vetenskap (Latvijas Izglitibas un zinatnes darbinieku arodbiedriba, LIZDA))

• hälso- och sjukvård (Lettlands fackförbund för anställda inom hälso- och sjukvården och den sociala omsorgen (Latvijas Veselibas un socialas aprupes darbinieku arodbiedriba, LVSADA))

• järnväg (Lettlands fackförbund för järnvägs- och transportindustrin (Latvijas Dzelzceļnieku un satiksmes nozares arodbiedrība, LDzSA))

• energi (den lettiska fackföreningen Enerģija (Latvijas arodbiedrība Enerģija, LAB "Enerģija"))

• Statliga tjänster (Fackförbundet för anställda vid statliga institutioner, kommuner och finanssektorn (Latvijas valsts iestāžu, pašvaldību, uzņēmumu un finanšu darbinieku arodbiedrība, LVIPUFDA)

• Offentliga tjänster och transporter (Lettlands fackförbund för offentliganställda och transportarbetare (Latvijas Sabiedrisko pakalpojumu un Transporta darbinieku arodbiedriba, LAKRS))

Fackförbund finns sällan i detaljhandelsföretag – även sådana som är utlandsägda – och små privata företag. Inom vissa tjänstesektorer (t.ex. inre vattenvägar, frisör och personliga tjänster) finns det inga fackföreningar.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna

Om arbetsgivarrepresentation

I lettisk lagstiftning fastställs inga rättigheter till, skyldigheter eller begränsningar av medlemskap i arbetsgivarorganisationer. Enligt lagen är en arbetsgivarorganisation en offentlig organisation som grundats av minst fem arbetsgivare och som företräder och tillvaratar sina medlemmars ekonomiska, sociala och yrkesmässiga intressen samt andra intressen som är förenliga med organisationens mål och funktioner. Medlemmar i en arbetsgivarorganisation kan vara fysiska eller juridiska personer som på grundval av ett anställningsavtal har minst en arbetstagare anställda.

En sammanslutning av arbetsgivarorganisationer kan bildas om minst tre arbetsgivarorganisationer går samman. En arbetsgivare som inte är medlem i en arbetsgivarorganisation kan också vara medlem i en sammanslutning av arbetsgivarorganisationer, om arbetsgivaren på basis av ett arbetsavtal har minst 50 anställda.

Sammanslutningar av arbetsgivarorganisationer och stora företag som uppfyller de krav på representation som ställs i arbetsrätten har rätt att företräda arbetsgivarna i förhandlingar på branschnivå.

Trots att representationssystemet är väl utformat är det sällsynt att arbetsgivarorganisationer deltar i kollektivavtalsförhandlingar, även om de är medlemmar i den nationella arbetsgivarorganisationen LDDK.

Arbetsgivarorganisationers medlemskap och organisationsgrad

Officiella uppgifter om medlemskap i arbetsgivarorganisationer samlas inte in och arbetsgivarorganisationerna följer inte upp befolkningstätheten. Därför är medlemskapet, liksom täckningen och tätheten, när det gäller anställda inte klarlagt. LDDK rapporterar att dess medlemmar sysselsatte 37 % av alla sysselsatta 2009 och 44 % 2019 (en ökning med 19 % på 10 år). Enligt LDDK:s årsrapport för 2021 hade LDDK 173 medlemmar 2021. Data för 2022 har inte publicerats. Enligt LDDK:s webbplats har den för närvarande 157 medlemmar, varav 96 är stora företag och 61 är arbetsgivarorganisationer.

Medlemskapet är inte obligatoriskt.

Arbetsgivarorganisationernas medlemsantal och organisationsgrad, 2009–2022 (%)

* Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar.

Obs: n.a., inte tillgängligt. Uppgifter för 2010–2012 saknas tillgängliga. Kolumner som utesluts från tabellen på grund av brist på utrymme.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

LDDK är den största arbetsgivarorganisationen och den enda arbetsgivarrepresentanten på nationell nivå. Den inrättades uteslutande för att främja den sociala dialogen.

LTRK är den största branschorganisationen men är inte en arbetsgivarorganisation enligt lag. Dess huvudsakliga verksamhetsområden är företagsklimat, företagens konkurrenskraft och export.

Huvudsaklig arbetsgivarorganisation

Det viktigaste trepartsorganet är NTSP, vars verksamhet regleras av dess stadgar (antagna den 30 oktober 1998). Enligt NTSP:s stadgar bygger NTSP på principen om jämlikhet mellan företrädarna för ministerkabinettet (regeringen), LDDK och LBAS.

I enlighet med stadgarna granskar NTSP politiska planeringsdokument och utkast till normativa rättsakter och lägger fram förslag till förbättringar av dem på följande områden: social trygghet, riktlinjer för statsbudgeten, ekonomiska och regionala utvecklingsstrategier, hälsa, utveckling av allmän utbildning och yrkesutbildning, sysselsättning och yrkesklassificering samt genomförande av internationella åtaganden.

NTSP tillhandahåller en diskussionsplattform i två steg: i det första steget förs diskussioner inom underråd, och i det andra steget genomförs diskussioner inom NTSP:s huvudorgan. NTSP hade 10 underråd 2022.

NTSP:s verkställande organ är dess sekretariat. Till en början sköttes NTSP och dess sekretariat av välfärdsministeriet, men senare höjdes rådets juridiska status så att det är direkt underställt premiärministern. Sekretariatet sköts därför numera av statskansliet. NTSP:s sekreterare är underställd statskanslerns kansli i institutionella frågor och premiärministern i funktionella frågor.

Möten i NTSP anordnas på begäran och hålls minst en gång varannan månad.

NTSP:s institutionella reglering och arbetsorganisation har inte förändrats under de senaste tre åren.

Det finns vissa organ, t.ex. rådgivande råd och arbetsgrupper, där arbetsmarknadens parter måste bjudas in att delta, men dessa organ har inte inrättats specifikt för den sociala dialogen. Ett exempel på en sådan organisation är Ekonomirådet och dess kommittéer, där LDDK och LBAS är företrädda i huvudrådet och i kommittéerna.

Arbetsmarknadens parter på nationell nivå LBAS och LDDK har ingått ett trepartssamarbetsavtal – 2004 – och tre ömsesidiga samarbetsavtal – 1994, 2007 och 2013 (giltiga till 2020) – som syftar till att skapa en gynnsam ekonomisk miljö och arbetsfred.

Den 25 maj 2022 undertecknade de fem största regeringssamarbetsparterna – LDDK och LBAS som arbetsmarknadens parter och LTRK, LPS och Lettlands vetenskapsakademi som samarbetspartner – ett samförståndsavtal om ytterligare samordning av åtgärder och en enad ståndpunkt i förhandlingarna med statsförvaltningen för att uppnå de uppsatta målen.

Huvudsakligt treparts- och tvåpartsorgan

I 10 § arbetsrätten anges att arbetstagarrepresentanter är antingen:

• medlemmar i fackföreningar eller tjänstemän i fackföreningar

• Behöriga arbetstagarrepresentanter som har valts i enlighet med arbetslagstiftningen

Arbetstagarrepresentanterna är skyldiga att försvara arbetstagarnas sociala, ekonomiska och yrkesmässiga rättigheter och intressen.

Fackföreningar kan bildas i enlighet med fackföreningslagen. Lagen anger inga trösklar för medlemskap, men i befintliga fackförbunds stadgar anges att inte färre än tre personer får bilda en facklig organisation.

Behöriga arbetstagarrepresentanter får väljas om ett företag sysselsätter fem eller fler arbetstagare. Arbetsrätten kräver inte att en arbetstagarrepresentant utses för information och samråd, men den föreskriver praktiska informations- och samrådsförfaranden.

Lagen tillåter ett obegränsat antal fackföreningar och behöriga arbetstagarrepresentanter i ett och samma företag. Det krävs dock att alla befintliga arbetstagarrepresentanter är behöriga till gemensamma förhandlingar med en arbetsgivare i proportion till antalet personer de företräder, men inte mindre än en representant vardera.

Lagen kräver att arbetstagarrepresentanter uttrycker en enad uppfattning om arbetsgivaren i fall där: flera representanter har valts, representanter för flera fackföreningar har utsetts för förhandlingar med en arbetsgivare, eller representanter för ett fackförbund eller representanter för flera fackföreningar och behöriga arbetstagarrepresentanter har utsetts för förhandlingar med en arbetsgivare.

Lagen om information till och samråd med arbetstagare i kommersiella företag på EU-nivå och grupper av kommersiella företag på EU-nivå reglerar rätten att inrätta och driva europeiska företagsråd.

Reglering, sammansättning och organens befogenheter