Kollektivavtal i Lettland

Kollektivavtalsförhandlingar regleras i del B i arbetsrätten (§§ 17–27). I lagen beskrivs kollektivavtalens innehåll och form, parterna i ett kollektivavtal, kollektivavtalets inverkan över tid, ett kollektivavtals inverkan på arbetstagarna, förfaranden för att ingå ett kollektivavtal, godkännande av ett kollektivavtal, ändringar i kollektivavtalets bestämmelser, inskolning i kollektivavtal och biläggande av tvister.

Ett kollektivavtal är ett frivilligt instrument, men det är bindande för alla berörda parter när det väl har ingåtts. Det lönar sig för alla berörda parter att komma överens om ändringar i kollektivavtalen.

Kollektiva förhandlingar är frivilliga och initieras vanligtvis av fackföreningar. Den har ökat de senaste åren. Kollektivavtalsförhandlingarna på sektorsnivå är fortfarande svaga, även om särskild uppmärksamhet har ägnats åt kollektivavtalsförhandlingar på sektorsnivå sedan 2009.

Nya tillvägagångssätt har tagits i bruk inom förhandlingarna på företags- och branschnivå. Kärnan i dessa metoder är kopplingen mellan kollektivavtal och vissa ekonomiska fördelar eller viktiga ekonomiska processer i landet.

På företagsnivå har företag som har kollektivavtal fått skatteavdrag för en del av måltids- och sjukvårdskostnaderna för alla anställda som anges i kollektivavtalet och som betalas av en arbetsgivare. Sådana kostnader ingår inte i inkomsten för den person för vilken löneskatt betalas, om de inte överstiger 480 euro per år (i genomsnitt 40 euro per månad).

Initiativet till detta incitament togs av fackföreningarna.

På branschnivå användes kollektivavtal för att öka den ekonomiska disciplinen och höja lönerna. Det första exemplet på dessa tillämpningar av kollektivavtal är inom byggsektorn, där kollektivavtalsförhandlingar på branschnivå stöds av en ekonomisk stimulans – mindre lön för övertidsarbete. Kollektiva förhandlingar initierades av arbetsgivarorganisationen det lettiska byggförbundet (Latvijas Būvuzņēmēju apvienība, LBA), som underlättade inrättandet av ett partnerskap för lettiska byggentreprenörer för att hantera förhandlingsprocessen. Under 2019 undertecknades ett ramavtal mellan 313 byggföretag och fackföreningar inom byggsektorn om minimilöner, och relevanta ändringar gjordes i arbetsrätten.

De ändringar i arbetslagstiftningen som trädde i kraft den 16 juni 2022 medförde två ändringar i regleringen av kollektivavtal. Det första ändringsförslaget gällde möjligheten att avvika från kollektivavtal och det andra gällde arbetsgivarens skyldighet att informera alla arbetstagare om ett nytt kollektivavtal senast en månad efter det att det undertecknats.

Lönen bestäms i allmänhet genom förhandlingar mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren. Löneförhandlingarnas omfattning övervakas inte på nationell nivå. Den kan grovt karakteriseras med hjälp av data från en årlig LBAS-undersökning, men dessa data samlas in på frivillig basis, är inte perfekta och har inte varit offentligt tillgängliga sedan 2015.

CSP tillhandahåller uppgifter om sammansättningen av anställda efter näringsgren samt kollektivavtalens omfattning och karaktär för 2010, 2014 och 2018 (den officiella statistikportalen, 2023a).

I och med ett nyligen undertecknat ramavtal inom byggsektorn har löneförhandlingstäckningen definitivt ökat.

Kollektivavtalsmässig löneförhandling för anställda på olika nivåer

Källa: Den officiella statistikportalen (2023a)

Kollektivavtalstäckning för anställda

Källor: Eurofound, European Company Survey 2013 och 2019 (inklusive företag i den privata sektorn med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S), med möjlighet till flera svar). Eurostat [earn_ses10_01], [earn_ses14_01], [earn_ses18_01] (inklusive företag med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S, utom O), med ett enda svar för varje lokal enhet). OECD och AIAS (2021); Databasen LBAS (2015); Portalen för officiell statistik (2023a). ILO

Den huvudsakliga nivån av kollektiva förhandlingar är på företagsnivå.

I Lettland särskiljs kollektivavtal inte som löneavtal eller arbetstidsavtal. Kollektivavtal omfattar vanligtvis ett bredare spektrum av frågor, men tar inte specifikt upp frågor om löner och arbetstid, eftersom dessa aspekter av arbetsvillkoren är tillräckligt reglerade i lagen. När det gäller arbetstid ger kollektivavtal vanligtvis mer semester eller mer tid för utbildning.

År 2019 slöts det första reallöneavtalet inom byggsektorn. Ett kollektivavtal på branschnivå (allmänt kollektivavtal) har gällt från och med den 3 november 2019. Där anges att den lägsta bruttomånadslönen inom byggsektorn bör vara 780 euro. Lägsta timpris bör vara 4,67 euro. Obligatorisk tilläggslön bör betalas ut om en anställd har fått relevant yrkesutbildning. ytterligare lön för övertidsarbete bör inte vara mindre än 50 % av den anställdes lön; Minimilönen per månad för praktikanter under de första sex månaderna bör vara 546 euro.

Nivåer av kollektivavtalsförhandlingar, 2022

Anm.: Löne- och arbetstidsfrågor förhandlas fram på nationell nivå men leder inte till kollektivavtal.

Artikulation

Den högsta standarden för anställningsförhållanden är lagen. Ett kollektivavtal får endast förbättra de villkor som föreskrivs i lag och i det högsta kollektivavtalet. Eftersom det nästan inte finns några avtal på branschnivå i Lettland måste avtal på företagsnivå ge bättre villkor än arbetslagstiftningen i dess helhet.

Kollektiva förhandlingar kan genomföras när som helst och kollektivavtal kan ingås när som helst. Förhandlingar om den nationella minimilönen mellan regeringen och arbetsmarknadens parter på nationell nivå förs innan statsbudgeten antas, vanligtvis i augusti eller september, när statistiska uppgifter om den ekonomiska utvecklingen för första halvåret finns tillgängliga.

I 19 § i arbetsrätten anges hur kollektivavtal ska gälla under deras giltighetstid, men det anges inte vad som händer när de löper ut och inte förhandlas fram inom en viss tid. Bestämmelser för sådana situationer bör ingå i kollektivavtal. I lagen föreskrivs följande: "Ett kollektivavtal kan ingås för en bestämd tidsperiod eller för en tidsperiod som krävs för att utföra ett visst arbete. Om det i ett kollektivavtal inte anges någon tidpunkt för när avtalet ska gälla, ska kollektivavtalet anses ha ingåtts för ett år."

Ett kollektivavtal kan sägas upp innan dess giltighetstid löper ut på grundval av ett avtal mellan parterna eller en uppsägning av den ena parten, om en sådan rätt har avtalats i kollektivavtalet.

Officiella rutiner för samordning av löneförhandlingar är inte etablerade.

Det har inte heller utvecklats någon informell samordning. Det finns bara tre kollektivavtal på branschnivå (allmänna avtal): inom järnvägssektorn, byggsektorn och glasfiberindustrin. Inom vissa sektorer har fackföreningar och arbetsgivarorganisationer slutit samarbetsavtal som är likartade i fråga om form och ordalydelse.

LBAS och LDDK organiserar åtgärder för att förbättra den sociala dialogen på sektorsnivå, men dessa insatser har ett kapacitetsuppbyggande snarare än ett samordnande syfte. Sedan 2008 har dock arbetsmarknadens parter deltagit i de handlingsprogram som finansieras av EU:s struktur- och investeringsfonder och som syftar till att bygga upp kapaciteten hos arbetsmarknadens parter på nationell nivå. Bland dessa projekt finns särskilda projekt för kapacitetsuppbyggnad för den sociala dialogen på sektorsnivå och regional nivå. Dessa projekt syftar till information och samråd till medlemsorganisationerna, vilket kan betraktas som ett slags "mjuk" samordning.

I enlighet med lettisk lag är ett allmänt avtal som ingåtts av ett stort företag, en arbetsgivarorganisation eller en sammanslutning av arbetsgivarorganisationer bindande för medlemmarna i organisationen eller sammanslutningen av organisationer. Om ett företag, en organisation eller en sammanslutning av arbetsgivarorganisationer som ingår ett avtal sysselsätter mer än 50 procent av arbetstagarna eller står för mer än 50 procent av omsättningen inom en bransch, är ett allmänt avtal bindande för alla arbetsgivare inom branschen i fråga och gäller för alla deras arbetstagare.

Ett kollektivavtal på företagsnivå är bindande för parterna och dess bestämmelser tillämpas på alla arbetstagare som är anställda hos arbetsgivaren i fråga eller i ett av arbetsgivarens företag, om inte något annat föreskrivs i kollektivavtalet. Det bör inte ha någon betydelse om ett rättsligt anställningsförhållande med arbetstagaren har ingåtts före eller efter det att kollektivavtalet har trätt i kraft.

Det finns inga andra frivilliga mekanismer för utvidgning av tillämpningen av villkoren i kollektivavtal.

I arbetsrätten anges att "en arbetstagare och en arbetsgivare får avvika från bestämmelserna i ett kollektivavtal endast om de relevanta bestämmelserna i anställningsavtalet är förmånligare för arbetstagaren".

Det lagliga sättet att avvika från ett befintligt kollektivavtal är att ändra bestämmelserna i avtalet. I § 23 i arbetslagen fastställs mekanismen för ändring av bestämmelser i ett kollektivavtal. Enligt lagen får parterna under ett kollektivavtals giltighetstid ändra dess bestämmelser endast i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i kollektivavtalet eller med de förfaranden som gäller för att teckna ett kollektivavtal (§ 21 i arbetslagen), om sådana förfaranden inte har föreskrivits.

Under 2022 ändrades reglerna om undantagsklausuler för de fall som anges i lagen. Undantag från de ovannämnda bestämmelserna tilläts endast om den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna inte sänktes. Hittills har det funnits ett sådant fall – om fastställandet av en anställds provanställning.

I § 16.3 i lagen om arbetstvister föreskrivs att om en tvist om kollektiva intressen avgörs genom förlikningsförfaranden ska parterna avstå från att vidta kollektiva åtgärder (inklusive strejk eller lockout). Samma krav gäller om den kollektiva tvisten avgörs av skiljedomstol (§ 20.5). I paragraf 14.2 i strejklagen anges att varken fackföreningar eller anställda under strejken får framföra krav till arbetsgivaren som inte har angetts i strejkförklaringen.

Det finns inga uppgifter om att det finns fredsklausuler i kollektivavtal.

Enligt databasen LBAS var de viktigaste andra aspekterna av arbetslivet som togs upp i kollektivavtalen fram till 2015 följande:

• ytterligare semester, till exempel vid förlossning

• Ytterligare förmåner, till exempel betalda telefonräkningar, transport, måltider och sjukförsäkring

• Betald yrkesutbildning och utbildning

• Förbättrade förutsättningar för att förena arbete och privatliv (e-arbete, distansarbete, flexibel arbetstid)

• Ytterligare åtgärder för äldre arbetstagare