Stridsåtgärder och tvister i Lettland

Strejkrätten och förfarandet för strejk fastställs i strejklagen. Två ändringar infördes 2019: Kapitel VIII, om administrativa överträdelser inom området strejkrätt och behörighet i administrativa överträdelseförfaranden, infördes, och i samband med detta togs avsnitt 19.3, punkt 4) som fastställer VDI:s rätt att administrativt straffa skyldiga personer för brott mot myndighetsbestämmelser, bort.

Lagen om arbetstvister reglerar förfarandet för att lösa arbetstvister före strejker eller, om tvister är olösta, rättfärdigandet av strejker. Lagen ändrades inte under 2022.

I strejklagen definieras strejk (streiks) som ett sätt att lösa en tvist i kollektivt intresse som tar sig uttryck i att anställda eller en grupp anställda i en gren av ett företag frivilligt, helt eller delvis avbryter arbetet för att uppnå uppfyllandet av sina krav.

Anställda har rätt att strejka för att skydda sina ekonomiska eller yrkesmässiga intressen. Strejkrätten bör utövas som en sista utväg om ingen överenskommelse har nåtts i en tvist av kollektivt intresse. Det måste vara frivilligt att delta i en strejk.

Domare, åklagare, poliser, brandskyddsarbetare, brandmän och anställda inom räddningstjänsten, gränsvakter, medlemmar av den statliga säkerhetstjänsten, fångvaktare och personer som tjänstgör i de nationella väpnade styrkorna är alla förbjudna att strejka.

Andra lagliga typer av stridsåtgärder är arbetstvister (darba strīds) och tvistlösningsmekanismer och lockouter (lokauts) (som regleras av lagen om arbetstvister). Fackföreningar kan också uppmana till protestaktioner som möten (mītiņš), strejkvakter (pikets) och demonstrationer (demonstrācija) (reglerade av lagen om möten, strejkvakter och demonstrationer, som antogs den 16 januari 1997).

Genom ändringar i lagen om möten, strejkvakter och demonstrationer 2022 infördes nya bestämmelser som syftar till att begränsa de politiska syftena med möten, strejkvakter och demonstrationer. Enligt lagen är det förbjudet att använda dessa åtgärder för organisationer vars verksamhet i Lettland är förbjuden eller som har samband med främjande eller förhärligande av evenemang som bygger på nazistiska eller kommunistiska regimers ideologi.

Strejker är ovanliga i Lettland. Enligt uppgifter från Internationella arbetsorganisationen (ILO) förekom det 15 strejker och lockouter under 2017. Enligt samma källa förekom inga strejker och lockouter under 2018, 2019, 2020 och 2021. Mer detaljerad information hittades varken i ILO:s statistik eller data från den europeiska företagsundersökningen 2019.

Nationell statistik över stridsåtgärder offentliggörs inte i Lettland. CSP får på begäran tillhandahålla uppgifter från sin undersökning av ekonomiskt aktiva kommersiella företag, enskilda köpmän, bonde- eller fiskarjordbruk, budgetinstitutioner, stiftelser eller fonder samt administrativa uppgifter. Dessa uppgifter lämnas in till ILO och offentliggörs i ett ILO-dataset. Uppgifter för 2022 hittades inte i ILO:s relevanta dataset.

Att döma av lokala mediers rapportering under 2022 har flera stridsåtgärder förekommit. Inom utbildningssektorn demonstrerade till exempel över 3 000 pedagoger utanför Lettlands parlament den 16 juni 2022. Pedagogerna krävde ett stopp för införandet av en ny lärarlönemodell, en utjämning av lärarnas arbetsbelastning och en rättvis fördelning av lönemedlen över kommunerna, så att lärare från kommuner med ett redan etablerat nätverk av skolor inte blir lidande. Läkarfacket LVSADA höll två 2-dagars varningsstrejker och protestaktioner i närheten av ministerkabinettets kontor den 27 juli och den 7 september 2022. Läkarnas huvudkrav var en löneökning på 10 procent.

Mekanismer för kollektiv tvistlösning

De allmänna principerna för tvistlösningsmekanismer fastställs i arbetsrätten.

Beroende på föremålet för tvisten och vilka personer som är inblandade delas arbetstvister in i enskilda tvister om rättigheter, kollektiva tvister om rättigheter och kollektiva tvister om intressen.

Vid lösning av individuella och kollektiva tvister om rättigheter tillämpas arbetsrätten och civilprocesslagen. Vid lösning av kollektiva tvister om intressen tillämpas arbetsrätten och strejklagen.

Mekanismer för kollektiv tvistlösning regleras i detalj i lagen om arbetstvister (§§ 9–21). I lagen skiljer man mellan kollektiva tvister om rättigheter och kollektiva tvister om intressen. Arbetsrätten reglerar hur tvister som gäller kollektivavtal ska lösas.

En kollektiv tvist om rättigheter är en meningsskiljaktighet mellan de berörda parterna som uppstår när ett anställningsavtal ingås, ändras, avslutas eller fullgörs, eller vid tillämpning eller tolkning av bestämmelser i förordningar, bestämmelser i ett kollektivavtal eller bestämmelser om arbetsrutiner.

En kollektiv tvist om intressen är en meningsskiljaktighet mellan de berörda parterna som uppstår i samband med kollektiva förhandlingar för att fastställa nya arbetsvillkor eller anställningsbestämmelser.

I båda fallen är det första steget att göra en skriftlig inlaga till den andra parten och ange de krav som ställs. Om svaret är nekande eller om det inte finns något svar bör en kollektiv tvist om rättigheter lösas genom en förlikningskommission. Varje part i en kollektiv tvist om rättigheter har rätt att vända sig till domstol om tvisten inte löses genom förlikningskommissionen. Om parterna kommer överens skriftligen kan en kollektiv tvist om rättigheter överföras till en skiljedomstol för avgörande.

Mekanismer för individuell tvistlösning

Arbetsrätten anger att enskilda tvister om rättigheter mellan en arbetstagare och en arbetsgivare, om de inte avgörs inom ett företag, ska avgöras i domstol.

I lagen om arbetstvister definieras en enskild tvist om rättigheter som en meningsskiljaktighet mellan en anställd eller en grupp av anställda och en arbetsgivare som uppstår när ett anställningsavtal ingås, ändras, avslutas eller fullgörs, och när bestämmelserna i föreskrifter om kollektivavtal eller arbetsförfaranden tillämpas eller tolkas.

Enskilda tvister om rättigheter i ett företag bör i möjligaste mån lösas genom förhandlingar mellan arbetstagaren och arbetsgivaren.

Om en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren inte nås vid förhandlingar, ska arbetsgivaren och arbetstagarrepresentanterna skriftligen komma överens om att inrätta en arbetstvistkommission. Arbetsgivaren och arbetstagarrepresentanterna kan också komma överens om att tillämpa andra förfaranden för att lösa tvisten.

Varje part i en enskild tvist om rättigheter har rätt att vända sig till domstol om den inte kan lösas genom förhandlingar mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, eller om någon av parterna inte är nöjd med arbetstvistnämndens beslut.

Fackföreningar har rätt att utan särskild behörighet företräda sina medlemmar vid lösning av enskilda tvister om rättigheter och att väcka talan vid domstol i sina medlemmars intresse.

Användning av alternativa tvistlösningsmekanismer

Det finns inga arbetsdomstolar i Lettland. Arbetstvister avgörs av allmän domstol. Det finns inga uppgifter om hur ofta alternativa former av tvistlösning används jämfört med de tvistlösningsförfaranden som äger rum i domstol.

Under 2018 genomförde VDI forskning om effektiva metoder för lösning av arbetstvister i Lettland (Baltic Institute of Social Sciences, 2018). Rapporten innehåller statistik över vissa aspekter av tvistlösningsförfaranden för 2017. Statistiska uppgifter och författarnas beräkningar grundar sig på ansökningar till domstol och klagomål till VDI. För 2017–2021 finns uppgifter om antalet ärenden som granskats av VDI om arbetsrättsfrågor. Det anges inte om det rör sig om arbetskonflikter eller överläggningar.

Användning av tvistlösningsmekanismer, 2017–2022

Obs: n.a., inte tillgängligt.

Källor: 2017: VDI och domstolens informationssystem, enligt rapporten från Baltic Institute of Social Sciences (2018); 2018–2022: VDI:s årsrapporter om de inlagor som granskats i arbetsrättsfrågor