Kollektivavtal i Luxemburg

Kollektivavtal måste förhandlas fram mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med vissa formaliteter och lämnas in till ITM för godkännande av arbetsmarknadsministern. Det finns två typer av kollektivavtal:

• Standardkollektivavtal som förhandlas fram mellan en arbetsgivare eller en grupp av företag (eller deras företrädare) och en fackförening och som är rättsligt bindande mellan de undertecknande parterna

• Kollektivavtal som utvidgas genom en storhertiglig förordning och som är tillämpliga på alla arbetsgivare och arbetstagare inom det berörda yrket

• De viktigaste förhandlingsnivåerna är på bransch- och företagsnivå. Den relativa betydelsen av de två avtalsnivåerna varierar från sektor till sektor. Det finns branschavtal inom sektorer som bank, försäkring, privat säkerhet, byggsektorn och alla relaterade hantverkssektorer samt sjukhussektorn och den sociala sektorn. Dessa avtal med en enda bransch omfattar 100 % av arbetskraften och förlängs av arbetsmarknadsministeriet. Många sektorer har dock inga avtal på branschnivå. År 2018 fick 59 % av alla anställda sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal (Statec, 2022a), vilket är ganska högt trots den höga graden av decentralisering av kollektivavtal och svagheten i kollektivavtalsförhandlingar inom vissa sektorer. Om inte annat föreskrivs i kollektivavtalet omfattas den högsta ledningen inte av de arbets- och lönevillkor som fastställs i det kollektivavtal som gäller för personalen. Som personer i ledande ställning anses ha en lön som är betydligt högre än den lön som betalas till de anställda som omfattas av kollektivavtalet. Denna lön måste stå i relation till auktoritativa och effektiva ledningsbefogenheter, oberoende i arbetsorganisationen och flexibilitet i fråga om arbetstider.

Det finns inga nationella kollektivavtal om löner. Det finns dock en mekanism för löneindexering. Löner och löner (inklusive minimilön) justeras i linje med levnadskostnaderna. När konsumentprisindexet ökar eller minskar med 2,5 % under föregående kvartal justeras lönerna automatiskt i samma proportion. Konsumentprisindexet och dess inverkan på den glidande löneskalan publiceras varje månad av det nationella statistikorganet (det nationella institutet för statistik och ekonomiska studier (Statec)). Arbetsgivaren ska höja alla löner med 2,5 procent. Branschspecifika kollektivavtal kan innehålla lönenivåer som är kopplade till löneklass och en koefficient. På företagsnivå sluts kollektivavtal om löner ofta för 12 till 24 månader.

Kollektivavtalstäckning för anställda

Källor: Eurofound, European Company Survey 2013/2019 (inklusive företag i den privata sektorn med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S), frågan i undersökningen var en flervalsfråga och flera svar var möjliga). Eurostat [earn_ses10_01], [earn_ses14_01], [earn_ses18_01] (inklusive företag med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S, utom O), med ett enda svar för varje lokal enhet). OECD och AIAS, 2021; Statlig, 2019.

De senaste nationella uppgifterna om kollektivavtalens omfattning bygger på EU:s undersökning om inkomststrukturer 2018. Baserat på denna undersökning uppskattar Statec att 59 % av de anställda omfattas av ett kollektivavtal. Enligt Statec (2022a) finns det en stor skillnad mellan den offentliga sektorn (100 %), utbildning (92 %) och social- och omsorgsverksamhet (75 %), och vissa verksamheter inom den privata tjänstesektorn, såsom detaljhandel (38 %), hotell- och restaurangverksamhet (21 %) och teknisk och vetenskaplig verksamhet (14 %). Täckningen skiljer sig åt beroende på företagets storlek, från 30 % (för företag med 10 till 49 anställda) till 79 % (för företag med över 1 000 anställda). Den globala kursen som baseras på Structure of Earnings Survey inkluderar den offentliga sektorn. Om anställda inom den offentliga sektorn utesluts ligger täckningsgraden för kollektivavtal på 53 % i Luxemburg (Statec, 2022a).

Branschövergripande avtal är sällsynta och omfattar aldrig frågor som lön eller arbetstid. De genomför främst EU-omfattande avtal som ingåtts av arbetsmarknadens parter, t.ex. om distansarbete eller trakasserier på arbetsplatsen.

De viktigaste förhandlingsnivåerna är på bransch- och företagsnivå. Branschavtal gäller till en början endast företag som hör till de arbetsgivarorganisationer som har undertecknat avtalet, men utvidgas ofta av staten till att omfatta hela branschen. Den relativa betydelsen av de två avtalsnivåerna varierar från sektor till sektor. Det finns branschavtal inom till exempel bank-, försäkrings- och privata säkerhetssektorer. Många sektorer har dock inga avtal på branschnivå.

Nivåer av kollektivavtalsförhandlingar, 2022

Artikulation

Frågan om artikulation är ganska teoretisk i Luxemburg, eftersom det är ytterst sällsynt att hitta ett företag med ett eget kollektivavtal på företagsnivå i de fall det finns ett branschspecifikt kollektivavtal. Därför behöver kollektivavtal på båda nivåerna sällan samordnas. Om det finns två nivåer av kollektivavtal gäller dock principen om förmånlighet framför avtal på högre nivå. Avtal på företagsnivå kan inte ge sämre anställnings- och lönevillkor än avtal på branschnivå. Om bestämmelserna i kollektivavtalen är sämre än de lagstadgade minimikraven eller begränsar de rättigheter som ett branschavtal ger, är de ogiltiga och saknar verkan.

Det pågår inga större förhandlingsrundor på nationell nivå. Kollektiva löneförhandlingar förekommer inom vissa sektorer och på företagsnivå under olika perioder. Inom bank- och försäkringssektorn ingår arbetsmarknadens parter i allmänhet kollektivavtal för en period på tre år. På företagsnivå ingås kollektivavtal om löner ofta för kortare perioder (enligt lagen ska ett avtal ha en löptid på minst sex månader och ett avtal på högst tre år).

Den viktigaste formen av lönesamordning är löneindexeringsmekanismen. I april 2006 beslutade arbetsmarknadens parter och regeringen i trepartssamordningskommittén att anpassa tillämpningen av löneindexeringsmekanismen för perioden 2006–2009. Moduleringen sköt upp den periodiska justeringen av lönenivåerna i linje med inflationen med upp till sju månader. Detta motiverades av oron över den ekonomiska konkurrenskraften till följd av den snabba ökningen av oljepriserna. Under denna period ökade lönerna mindre än de allmänna priserna. Lönerna indexeras dock normalt till förändringar i levnadskostnaderna. När konsumentprisindex faller eller stiger justeras de därför i princip i samma proportion. Målet är att bevara de anställdas köpkraft. I övrigt finns det ingen samordning av löneförhandlingar, varken mellan eller inom förhandlingsnivåerna.

Branschvisa kollektivavtal omfattar till en början endast de företag som hör till de arbetsgivarorganisationer som har undertecknat avtalet. Arbetsmarknadens parter på branschnivå ber dock nästan alltid regeringen att utvidga dem till att omfatta hela sektorn. Under 2022 förklarade arbetsmarknads- och sysselsättningsministeriet att två sektorsavtal var "allmänt obligatoriska". Det finns inga andra frivilliga mekanismer för utvidgning eller tillämpning av villkoren i kollektivavtal.

Det finns ingen möjlighet att avvika från kollektivavtal för att betala löner som är lägre än den kollektivavtalade nivån. Undantag är endast möjligt för att betala löner som överstiger den kollektivavtalade nivån. Enligt förmånlighetsprincipen måste kollektivavtal dessutom vara förenliga med de bestämmelser som anges i lag.

För att säga upp ett kollektivavtal (som alltid ingåtts för viss tid) helt eller delvis ska arbetsmarknadens parter begära att avtalet sägs upp med hänsyn till den uppsägningstid som fastställts i kollektivavtalet (högst tre månader). Därefter måste parterna inleda nya förhandlingar, som under alla omständigheter måste inledas senast sex veckor innan avtalet eller de bestämmelser som ska omförhandlas träder i kraft. Det uppsagda kollektivavtalet upphör att gälla genast när ett nytt avtal träder i kraft, det vill säga senast den första dagen i den 12:e månaden efter begäran om uppsägning, men arbetsmarknadens parter kan komma överens om ett nytt slutdatum. Om det inte finns någon begäran om uppsägning av kollektivavtalet (eller vissa av dess bestämmelser) före dess slutdatum, förlängs det tills vidare. Det kan därefter sägas upp med iakttagande av den uppsägningstid som anges i avtalet.

Enligt artikel L. 162-11 i lagen om arbete ska avtalsparterna under kollektivavtalets giltighetstid avstå från att vidta åtgärder som kan äventyra deras efterlevnad av avtalet. De måste också avstå från att delta i en strejk eller lockout på ett område som regleras i kollektivavtalet.