Aktörer och institutioner i Polen

Ministeriet för familje-, arbetsmarknads- och socialpolitik (ministrarna Rodziny, Pracy i Polityki Społecznej, MRPiPS) hanterar för närvarande frågor som rör den sociala dialogen (genom en särskild avdelning) och tillhandahåller infrastruktur (lokaler och organisatoriskt och tekniskt stöd) för den sociala trepartsdialogen på nationell nivå (dvs. RDS) och för sektorsvisa organ för social dialog (i de flesta fall är kommittéerna anslutna till MRPiPS). MRPiPS för också ett register över företagsråd och kollektivavtal som omfattar flera arbetsgivare och ansvarar för att diskutera nya arbetsrättsliga bestämmelser som föreslagits av regeringen med arbetsmarknadens parter. I slutet av 2020 migrerade arbetsmarknadsfrågor från MRPiPS till ett mer affärsorienterat ministerium, det dåvarande ministeriet för utveckling, arbete och teknik (Ministerstwo Rozwoju, Pracy i Technologii), som blev ministeriet för ekonomisk utveckling och teknik (Ministerstwo Rozwoju i Technologii, MRiT). År 2021 försvagades MRiT när arbetsrättsliga frågor återvände till MRPiPS. För närvarande är både MRPiPS och MRiT politiskt svaga och beroende av premiärministern och de politiska partiledarna. Ministeriet för nationell utbildning (Ministerstwo Edukacji Narodowej) slogs samman med Ministeriet för vetenskap och högre utbildning (Ministerstwo Nauki i Szkolnictwa Wyższego) och döptes om till Ministeriet för utbildning och vetenskap (Ministerstwo Edukacji i Nauki).

Den nationella yrkesinspektionen (Państwowa Inspekcja Pracy, PIP) är ett centralt förvaltningsorgan (som leds av yrkesinspektören som utses av parlamentet) och som ansvarar för att övervaka att arbetsrätten efterlevs och efterlevs. PIP övervakas av arbetarskyddsrådet (Rada Ochrony Pracy). PIP:s befogenheter gäller i synnerhet iakttagandet av arbetstagarnas rättigheter, iakttagandet av hälso- och säkerhetsbestämmelser, anställningens laglighet och tillhandahållande av stöd och rådgivning till medborgarna i frågor som rör arbetsrätten. På vojvodskapsnivå (regional) finns det distriktsarbetsinspektioner (Okręgowe Inspektoraty Pracy) som (utöver de som nämns ovan) har till uppgift att registrera nya och ändrade kollektivavtal som infaller mellan en enda arbetsgivare. Yrkesinspektörerna utför sina uppgifter genom att vidta förebyggande åtgärder (sprida kunskap, främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och ge råd till arbetsgivare och arbetstagare) och arbetsplatsrevisioner (kontroll på plats och indirekta undersökningar). Det finns två kategorier av revisioner, en rutinmässig och en avsiktlig (schemalagd), där den senare syftar till att inspektera specifika sektorer eller företag.

Arbetsdomstolarna är separata och självständiga organisatoriska enheter av allmänna domstolar (lokaldomstolar, distriktsdomstolar och appellationsdomstolar) och ansvarar för att pröva och avgöra arbetsrelaterade frågor (anspråk som rör anställning och anställningsförhållande, anspråk som rör andra rättsförhållanden som omfattas av arbetsrättsliga bestämmelser, fastställande av om ett anställningsförhållande föreligger och reglering av skadestånd i fall av arbetsrelaterade olyckor och arbetssjukdomar). I arbetsdomstolar finns det ett förfarande i två steg.

Centrum Partnerstwa Społecznego (Dialog) är en statskontrollerad institution som ansvarar för att främja den sociala dialogen (genom att initiera och upprätthålla offentlig debatt, forskning och publikationsverksamhet).

Representativiteten för arbetsmarknadens parter på nationell nivå regleras av lagen om rådet för social dialog och andra organ för social dialog från 2015. De villkor som arbetsmarknadens parter ska uppfylla är dock fortfarande desamma som i den tidigare bindande lagstiftningen. Fackföreningar måste vara en av följande och måste ha minst 300 000 medlemmar, vilket omfattar enheter som bedriver verksamhet i minst hälften av alla sektioner i den polska näringsklassificeringen (PKD, Polska Klasyfikacja Działalności), men inte mer än 100 000 medlemmar som är anställda i en viss PKD-sektion kan räknas:

• en fackförening på nationell nivå

• en sammanslutning av fackföreningar på nationell nivå

• en facklig organisation på nationell nivå (konfederation)

För arbetsgivarorganisationer är villkoren följande.

• De måste bedriva verksamhet på nationell nivå.

• Medlemsenheterna måste sysselsätta minst 300 000 personer totalt.

• Medlemsenheter måste bedriva verksamhet i minst hälften av alla sektioner av PKD, men inte mer än 100 000 anställda kan räknas för varje sektion.

Om facklig representation

Trade Unions Act från 1991 ger anställda – det vill säga personer som arbetar på grundval av anställningsavtal – rätt att bilda fackföreningar.

Andra större kategorier av arbetstagare som inte får vara fackligt anslutna är domare, tjänstemän inom den statliga förvaltningen, yrkesmilitärer och tjänstemän vid Byrån för statligt skydd (Agencja Bezpieczeństwa Wewnętrznego). Det finns också särskilda kategorier av personer som är aktiva på arbetsmarknaden och som inte har rätt att bilda fackföreningar men som har rätt att gå med i befintliga fackliga organisationer, bland annat pensionärer, arbetslösa, distansarbetare och arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Det finns också särskilda bestämmelser om medlemskap i fackförening för poliser, gränsvakter, fängelsevakter och den statliga brandkåren (Państwowa Straż Pożarna) samt för anställda vid högsta kontrollkammaren (Najwyższa Izba Kontroli).

På grund av en snäv definition av föreningsrätten i lagen om fackföreningar har egenföretagare och personer som arbetar på grundval av civilrättsliga avtal inte rätt att ansluta sig till eller organisera fackföreningar. Eftersom det krävs minst 10 anställda för att bilda en fackförening på företagsnivå, är de som arbetar i mikroföretag (cirka 40 % av alla anställda) i praktiken också uteslutna.

Efter den plötsliga vågen av avfacklig organisering på 1990-talet uppgick den fackliga organisationsgraden 2004 till 21,5 % enligt uppgifter från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Enligt den senaste undersökningen från Centrum för opinionsundersökningar (Centrum Badania Opinii Społecznej, CBOS) var den fackliga organisationsgraden 10,5 % 2021.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2010–2021

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Baserat på CBOS (2013), CBOS (2014), CBOS (2015), CBOS (2017), CBOS (2019), CBOS (2021). Arbetstagarnas medlemskap i fackförening härleds från det totala antalet medlemmar i fackföreningar och justeras, om så är nödvändigt, för medlemmar i fackförbund som står utanför den aktiva, beroende och anställda arbetskraften (dvs. pensionerade arbetstagare, egenföretagare, studerande och arbetslösa). Författarens egna beräkningar baserade på CBOS-rapporterna. Författarens egna beräkningar baserade på CBOS-rapporterna och Eurostat [lfsa_egan], uppgifter om sysselsättning. AIAS ICTWSS, Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies Institutionella egenskaper hos fackföreningar, lönesättning, statliga ingripanden och sociala pakter; N.A., ej tillämpligt.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Sammanlagt tre fackliga organisationer i Polen uppfyller kriterierna för representativitet på nationell nivå (se tabellen nedan) och deltar i landsbygdsutvecklingsstrategin. Dessa är den oberoende självstyrande fackföreningssolidariteten (Niezależny Samorządny Związek Zawodowy Solidarność, NSZZ Solidarność), den allpolska alliansen av fackföreningar (Ogólnopolskie Porozumienie Związków Zawodowych, OPZZ) och fackföreningsforumet (Forum Związków Zawodowych, FZZ).

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Källor: Självrapporterade uppgifter (information från fackliga företrädare) för NSZZ Solidarność och OPZZ; uppskattning baserad på CBOS (2013), CBOS (2014), CBOS (2015), CBOS (2017), CBOS (2019), CBOS (2021) och Eurostat [lfsa_eegaed], uppgifter om antalet anställda för 2019.

Sedan 2020 har inga större organisatoriska förändringar inom fackföreningsrörelsen skett. Sedan 2013 har samarbetet mellan de tre stora fackförbunden varit mer omfattande än någonsin. För det första fattade de tre fackföreningarna ett enhälligt beslut om att överge den sociala dialogen på central nivå. De inledde därefter en kampanj mot regeringens politik (kommitténs möten var stängda för allmänheten och spelades inte heller in, vilket väckte invändningar från dess medlemmar, men regeringen, som var organisatör av mötena, hade inte för avsikt att ändra på detta) och samarbetade vid utarbetandet av reformförslagen från trepartskommissionen för sociala och ekonomiska frågor. Fackföreningarna var de främsta arkitekterna bakom den nya trepartslagstiftningen om social dialog som antogs 2015. Av de tre har NSZZ Solidarność den bästa relationen med regeringen; Den rådfrågas till exempel om frågor som inte ingår i RDS-agendan. Partiet stöder också regeringen i dess pågående konflikt med det polska lärarfacket (Związek Nauczycielstwa Polskiego).

I maj 2018 omvaldes Jan Guz som ordförande för OPZZ för fjärde gången i rad vid den nionde nationella kongressen. Efter sin oväntade död i maj 2019 valdes Andrzej Radzikowski till ordförande för OPZZ. I december 2022 ersattes han av Piotr Ostrowski, som hade varit vice ordförande sedan 2018. I maj 2018 omvaldes Dorota Gardias som FZZ:s ordförande vid den femte nationella kongressen. I oktober 2018 höll NSZZ Solidarność sitt 29:e nationella konvent och omvalde Piotr Duda som ordförande för ytterligare en fyraårsperiod.

Om arbetsgivarrepresentation

Vilken arbetsgivare som helst kan ansluta sig till en arbetsgivarorganisation. Arbetsgivarorganisationerna har inte utvecklats särskilt snabbt under de år som föregick utarbetandet av den föregående rapporten. År 2011 rapporterade dock Polens arbetsgivare (Pracodawcy Rzeczypospolitej Polskiej) en massiv ökning av den sammanlagda sysselsättningsvolymen för deras närstående arbetsgivare och hävdade att siffran uppgick till cirka fem miljoner människor (som arbetar för cirka 10 000 arbetsgivare). År 2012 avslöjade Employers of Poland att totalt cirka fyra miljoner anställda arbetade i deras medlemsföretag. Det är därför svårt att bedöma den nuvarande arbetsgivarorganisationstätheten. Situationen när det gäller medlemskapet verkar ha varit stabil under de senaste åren. På sina webbplatser rapporterar vissa organisationer om små minskningar (t.ex. Business Centre Club (BCC)) eller ökningar av medlemsantalet (t.ex. Företagar- och arbetsgivarförbundet (Związek Przedsiębiorców i Pracodawców, ZPP). En betydande ökning antyds dock återigen av de uppgifter som lämnats av Employers of Poland.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2020

Anm.: * Procentandel av de anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som är involverad i kollektivavtalsförhandlingar.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna

Det finns sex rikstäckande arbetsgivarorganisationer som har platser i RDS: BCC, Confederation Lewiatan, Employers of Poland, Federation of Polish Entrepreneurs (Federacja Pracodawców Polskich, FPP), Polish Crafts Association (Związek Rzemiosła Polskiego, ZRP) och ZPP. ZPP anslöt sig till RDS i november 2018 efter det att domstolen hade konstaterat att det uppfyllde de representativa kriterierna. FPP gick med i RDS 2020. Informationen om deltagande i kollektivavtalsförhandlingar samlas in genom författarens egen tillsynsverksamhet.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Treparts- och tvåpartsorgan samt samråd

Under 2015 förändrades den institutionella ramen för den sociala trepartsdialogen i grunden. På central nivå är huvuddelen RDS. RDS-ledamöterna består av regeringsföreträdare som utses av premiärministern och företrädare för fackliga centralorganisationer och arbetsgivarorganisationer som är representativa på nationell nivå.

Elva tematiska team arbetar inom RDS. Grupperna behandlar frågor som rör den tvärsektoriella sociala dialogen, såsom den statliga ekonomiska politiken, arbetsmarknaden, arbetsrätten, socialförsäkringsbudgeten, löner och sociala förmåner. Det finns också 18 sektoriella trepartskommittéer (trójstronne zespoły branżowe), som ger råd till regeringen i frågor som rör problem inom vissa grenar av den nationella ekonomin.

På regional nivå fungerar de regionala råden för social dialog (wojewódzkie rady dialogu społecznego) som trepartsinstitutioner för den sociala dialogen, som har en rådgivande roll i frågor som är relevanta för arbetsmarknadens parter på lokal nivå.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Den viktigaste kanalen för arbetstagarrepresentation på arbetsplatsnivå är genom fackliga organisationer på företagsnivå (zakładowe organizacje związkowe). För att bilda en ny fackförening på företagsnivå krävs minst 10 medlemmar, som sedan måste anmäla detta till domstolen så att det nya facket registreras. Anställda som arbetar på olika arbetsplatser (t.ex. företag med flera arbetsställen) kan gå med i en företagsintern facklig organisation (międzyzakładowe organizacje związkowe), men de är relativt sällsynta. Fackföreningar på arbetsplatsnivå är antingen direkt anslutna till (som i NSZZ Solidarnośćs fall, eftersom det är en allmän fackförening för arbetstagare) eller är knutna till sektoriella och/eller regionala strukturer.

Företagsråd har funnits sedan 2006. För att inrätta ett företagsråd måste minst 10 % av de anställda som arbetar för arbetsgivaren begära ett val (allmän omröstning) till organet. Företagsrådet väljs för en mandatperiod på fyra år. Mellan 2006 och 2008 var tröskeln för att inrätta ett företagsråd 100 anställda. För närvarande måste arbetsgivare med minst 50 anställda tillåta att ett företagsråd inrättas. Fram till 2009 föreskrevs i lagen två vägar för inrättandet av ett företagsråd: på icke-fackligt anslutna arbetsplatser skulle ett råd väljas genom en allmän omröstning, medan ledamöterna på fackligt anslutna arbetsplatser skulle utses av fackföreningar på företagsnivå. År 2008 slog författningsdomstolen fast att dessa bestämmelser stred mot konstitutionen. Efter lagändringen 2009 kommer nu alla företagsråd från allmänna val, men på fackligt organiserade arbetsplatser har fackföreningarna i allmänhet lyckats behålla kontrollen över organen.

Reglering, sammansättning och organens befogenheter