Aktörer och institutioner i Rumänien

I Rumänien beskrivs de offentliga myndigheter och institutioner som är verksamma på området arbetsmarknadsrelationer nedan.

Det nationella trepartsrådet för social dialog (CNTDS) är ett rådgivande organ på nationell nivå som består av företrädare för fackföreningar och arbetsgivarorganisationer samt företrädare för regeringen, Rumäniens centralbank och Ekonomiska och sociala rådet (CES).

CES är en nationell institution – som består av företrädare för det civila samhället, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer – som måste rådfrågas om alla lagändringar som påverkar ekonomisk, social och skattemässig verksamhet. År 2017 återlanserades CES efter att dess verksamhet hade blockerats i flera år på grund av oklara lagbestämmelser.

Ministeriet för arbete och social solidaritet är den myndighet som ansvarar för socialt skydd, sysselsättning och arbetskraftens rörlighet. Den ansvarar för att utarbeta och tillämpa politik och strategier för social integration, socialt skydd, sysselsättning och arbetsmarknad. Tre offentliga institutioner med ansvar för arbetsvillkor samordnas av ministeriet: yrkesinspektionen, den nationella arbetsmarknadsmyndigheten (ANOFM) och National House of Public Pensions. ANOFM övervakar tillämpningen av sysselsättningsstrategier och yrkesutbildning och genomförandet av socialt skydd för arbetslösa.

Yrkesinspektionen övervakar och kontrollerar arbetsgivarnas tillämpning av arbetslagstiftningen, t.ex. när det gäller arbetsvillkor och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Även om det inte finns några särskilda arbetsdomstolar kan arbetsrelaterade tvister eller konfliktlösning uppnås genom att rättsliga åtgärder inleds i de vanliga domstolarna.

När det gäller att lösa konflikter mellan en arbetsgivare och en arbetstagare införs i den nyligen utfärdade civillagen en obligatorisk bestämmelse som kräver att parterna deltar i ett sammanträde där fördelarna med medlingsförfarandet presenteras. Efter att ha avslutat denna informativa session kan parterna besluta att fortsätta med medlingsförfarandet för att lösa konflikten eller för att lägga fram sitt fall i domstol.

Arbetslagstiftningen och lag nr 319/2006 utgör den rättsliga ramen för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Lagen föreskriver inrättandet av hälso- och säkerhetskommittéer i företag med mer än 50 anställda. Yrkesinspektionen kan dock göra det obligatoriskt att inrätta hälso- och säkerhetskommittéer i företag med färre än 50 anställda om verksamhetens art och de risker som är förknippade med arbetsplatsen kräver en sådan kommitté. Kommittéerna, som består av företrädare för arbetsgivare, arbetstagare och specialister på arbetsrelaterad hälsa, samordnar och övervakar tillämpningen av hälso- och säkerhetsbestämmelserna.

Ministeriet för arbete och social solidaritet är den myndighet som övervakar hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Den ansvarar också för att utarbeta strategier och policys och övervaka lagstiftningen och utse företag/personer för att tillhandahålla förebyggande och skyddande tjänster på området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

Hälsoministeriet är den viktigaste myndigheten på området för stöd till den offentliga hälso- och sjukvården. Den utarbetar föreskrifter för hälsoskydd på arbetsplatsen. Hälsoministeriet övervakar också arbetstagarnas hälsa och ansvarar för att tillhandahålla yrkesutbildning på området för företagshälsovård.

Yrkesinspektionen kontrollerar tillämpningen av lagstiftningen om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen genom att genomföra program för yrkesrisker, genomföra utredningar och vid behov införa sanktioner.

Slutligen bedriver det nationella institutet för vetenskaplig forskning vid ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social solidaritet vetenskaplig forskning som ligger till grund för politiska åtgärder på området för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

En facklig organisation anses vara representativ på nationell nivå om de anslutna organisationerna står för minst 5 % av det totala antalet anställda i den nationella ekonomin och den har territoriella strukturer i minst 50 % + 1 av länen, inklusive huvudstaden Bukarest. På samma sätt anses en arbetsgivarorganisation vara representativ om dess medlemmar utgör minst 7 % av det totala antalet arbetstagare på nationell nivå och den har en territoriell struktur i 50 % + 1 av distrikten, inklusive Bukarest.

Om facklig representation

Genom den nya lagen om social dialog ändrades det minsta antal arbetstagare som krävs för att bilda en fackförening, så att det minskades från 15 till 10 från samma företag eller 20 anställda som arbetar inom samma sektor. Arbetslösa och egenföretagare kan gå med i en fackförening. Arbetslösa medlemmar beaktas dock inte när antalet medlemmar i fackföreningen fastställs för att fastställa representativiteten.

Personer som innehar en offentlig befattning, t.ex. domare, personer inom militären, anställda vid inrikesministeriet och anställda inom underrättelsetjänsten, får inte bilda eller gå med i en fackförening.

För närvarande är de fem nationellt representativa centralorganisationerna – nationella fackliga blocket (Blocul Naţional Sindical, BNS), den nationella fackliga samorganisationen "Cartel Alfa" (Confederaţia naţională sindicală "kartellen alfa", kartellen alfa), den nationella centralorganisationen för fria fackföreningar i Rumänien – Brödraskapet (Confederaţia naţională a sindicatelor libere din România – Frăţia, CNSLR Fratia), Sammanslutningen av demokratiska fackföreningar i Rumänien (Confederaţia Sindicatelor Democratice din România, CSDR) och Meridian National Trade Union Confederation (Confederaţia Sindicală Naţională Meridian, CSN Meridian) – offentliggör sina officiella dokument på webbplatsen vid ministeriet för arbete och social solidaritet. Tillsammans står de för 1 349 677 medlemmar av 5 700 035 (januari 2023). Databasen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/Amsterdam Institute for Advanced Labour Studies rapporterade en facklig organisationsgrad på 24,1 % 2018. Det är svårt att bedöma noggrannheten i den fackliga organisationsgraden, eftersom data från olika källor ofta är motstridiga.

Medlemskap i fackförening

Det verkar finnas stora variationer i den fackliga organisationsgraden på sektorsnivå: vissa sektorer, t.ex. offentlig förvaltning, utbildning och hälso- och sjukvård, har en facklig organisationsgrad på över 50 procent, medan den är mycket lägre inom tillverkning, konfektion och handel. En av de främsta orsakerna är det stora antalet företag med färre än 15 anställda som inte kunde vara fackligt anslutna enligt den tidigare lagen om social dialog (lag nr 62/2011). Enligt vissa uppskattningar arbetar 45 procent av löntagarna inom handeln och 32,6 procent av löntagarna inom byggbranschen i arbetsställen med färre än 15 anställda.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2010–2019

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Det totala antalet medlemmar i ett fackförbund (inklusive egenföretagare och icke aktiva medlemmar i ett fackförbund – dvs. studenter, pensionärer eller arbetslösa) på nationell nivå. Uppgift saknas när uppgiften saknas.

Det verkar vara svårare att uppnå representativitet på bransch- och företagsnivå. Uppgifter från slutet av 2015 visar att det finns representativa fackförbund i 21 av 29 ekonomiska sektorer. Stora sektorer – som textil och handel, som tillsammans har cirka en miljon anställda – saknar representativa förbund. Forskning visar att den faktiska tröskeln för representativitet för vissa sektorer är mycket högre än den rättsliga: den rättsliga tröskeln är 13,3 % för handelssektorn, 10,4 % för byggsektorn och 8,7 % för informations- och kommunikationsteknik.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

År 2023 fanns det fem nationellt representativa fackliga centralorganisationer i Rumänien: CNSLR Fratia, Cartel Alfa, BNS, CSN Meridian och CSDR. Antalet representativa fackliga centralorganisationer har varit oförändrat sedan 2018. Nedan redogör vi för de representativa fackförbunden och de viktigaste förbunden (som är de talrikaste och representativa på sektorsnivå).

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Anm.: * Uppskattade siffror, baserade på företrädarnas akter som finns tillgängliga på webbplatsen för ministeriet för arbete och social solidaritet.

Om arbetsgivarrepresentation

Det står arbetsgivaren fritt att bilda eller ansluta sig till en arbetsgivarorganisation. En arbetsgivarorganisation kan endast vara ansluten till en hierarkiskt överordnad arbetsgivarorganisation.

I lagen om social dialog föreskrivs att arbetsgivarorganisationer som strävar efter nationell representativitet genom sina dotterbolag måste stå för minst 7 % av den totala arbetskraften i ekonomin (exklusive anställda inom den offentliga sektorn). Arbetsgivarorganisationerna ska genom sina medlemmar stå för minst 10 procent av den totala arbetskraften inom den berörda sektorn.

Effekten av dessa rättsliga bestämmelser var en minskning av antalet nationellt representativa förbund, från 12 år 2011 till 3 år 2023.

I följande avsnitt listar vi de sammanslutningar av arbetsgivarorganisationer som är representativa på nationell nivå och de viktigaste sammanslutningarna av arbetsgivarorganisationer (med flest medlemmar och företrädare på branschnivå) under 2023.

Arbetsgivarorganisationernas medlemsantal och organisationsgrad, 2012–2019 (%)

Anm.: * Procentandel anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i en arbetsgivarorganisation som deltar i kollektivavtalsförhandlingar. Uppgift saknas i uppgift om hur stor andel av de anställda som arbetar på en arbetsplats är inte tillgänglig.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Ministeriet för arbete och social solidaritet dokumenterar de mest representativa arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarförbunden.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Anm.: * Uppskattade siffror, baserade på företrädarnas akter som finns tillgängliga på webbplatsen för ministeriet för arbete och social solidaritet.

Den sociala trepartsdialogen organiseras på nationell, territoriell och sektoriell nivå. I ett försök att reformera den sociala dialogen på alla nivåer ändrades 2011 sammansättningen av CES – ett trepartsorgan för social dialog på nationell nivå. Efter lagändringen 2011 (genomförandet av lag nr 62/2011) lämnade regeringsföreträdarna CES och ersattes av företrädare för det civila samhället, vilket enligt vissa berörda parter omvandlade rådet från ett trepartsorgan till en tvåpartsstruktur för social dialog. CES är ett rådgivande forum och måste rådfrågas om alla lagförslag inom sitt behörighetsområde (ekonomi, skatter, arbete, socialt skydd, hälso- och sjukvård, utbildning, forskning, kultur och löner).

I lagen om social dialog från 2011 (lag nr 62/2011) föreskrevs att ett nytt organ för social dialog skulle inrättas: CNTDS, ett rådgivande trepartsorgan bestående av företrädare för arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, regeringen, centralbanken och ordföranden för CES. CNTDS är det rådgivande forumet för att fastställa minimilöner på nationell nivå. för analys av statliga strategier och program, och för att genom trepartsdialog lösa ekonomiska och sociala tvister. Vid flera tillfällen har fackföreningarna anklagat regeringen för att inte sammankalla CNTDS regelbundet eller för att inte ha förberett sig tillräckligt inför organets möten och därmed hindrat den sociala dialogen. I den nya lagen om social dialog föreskrivs därför ett förfarande för att regelbundet sammankalla CNTDS.

På lokal nivå inrättas kommissioner för social dialog på prefekturnivå. Deltagarna består av företrädare för lokala myndigheter, företrädare för varje nationellt representativ sammanslutning och andra berörda parter, om deras närvaro godkänns.

På nationell nivå bildas trepartskommittéer för den sociala dialogen inom 18 offentliga myndigheter och institutioner, t.ex. ministeriet för arbetsmarknadsfrågor och social solidaritet, finansministeriet och hälsoministeriet.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

De anställda företräds på arbetsplatsen av fackföreningar på företagsnivå. Det finns inga företagsråd eller andra organ på företagsnivå i Rumänien som säkerställer arbetstagarrepresentation. Ett fackförbund kan bildas av minst 10 arbetstagare som arbetar på samma arbetsställe eller 20 arbetstagare som arbetar inom samma bransch. I företag med fler än 10 anställda men utan fackförening företräds arbetstagarna av arbetstagarrepresentanter.

Lagstiftning om inrättande av europeiska företagsråd infördes 2005, men lagen gäller endast "gemenskapsföretag" (företag med minst 1 000 anställda i medlemsstaterna och minst 150 anställda i var och en av minst två medlemsstater).

Föreskrifter, sammansättning och befogenheter för representationsorganen