Landprofil för arbetsliv i Rumänien
Den här profilen beskriver de viktigaste egenskaperna hos arbetslivet i Rumänien. Syftet är att ge relevant bakgrundsinformation om arbetslivets strukturer, institutioner och relevanta regelverk.
Detta omfattar indikatorer, data och regleringssystem för följande aspekter: aktörer och institutioner, kollektiva och individuella anställningsförhållanden, hälsa och välbefinnande, lön, arbetstid, kompetens och utbildning samt jämställdhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen. Profilerna uppdateras systematiskt vartannat år.
Den centrala frågan i anställningsförhållandena är den kollektiva styrningen av arbete och sysselsättning. I det här avsnittet behandlas kollektivavtalsförhandlingar i Rumänien.
Genom lagen om social dialog från 2011 (lag nr 62/2011) avskaffades kollektivförhandlingar på nationell nivå. Den nya lagstiftningen innebar också att kollektivavtalsförhandlingar på branschnivå ersattes med sektorsvisa kollektivavtalsförhandlingar. Den nya rättsliga ramen decentraliserade kollektivförhandlingarna genom att öka betydelsen av kollektivavtal på företagsnivå. Mellan 2011 och 2018 fördes kollektivavtalsförhandlingar främst på företagsnivå, men det var inte obligatoriskt att nå ett kollektivavtal som ett resultat av förhandlingarna.
Den nya lagen om social dialog (lag nr 367/2022) ger en ny ram för kollektivavtalsförhandlingar på nationell, sektoriell och företagsnivå. Möjligheten att ingå nationella kollektivavtal återinförs, men lagen föreskriver att de inte får innehålla klausuler om nationella minimilöner, vilket var fallet fram till 2011. Avtalen kan dock innehålla minimilönekoefficienter enligt yrkesnormer.
Den nya lagen gör det obligatoriskt att förhandla kollektivt i företag med minst 10 anställda, samt på branschnivå. Både fackförbund och arbetsgivarorganisationer kan ta initiativ till förhandlingar. Enligt lagen får arbetsgivarförbund och motsvarande fackliga organisationer som inte har undertecknat ett kollektivavtal som ingåtts på branschnivå ansluta sig till avtalet på grundval av en skriftlig anmälan.
Efter lagändringen 2011 ingicks endast ett fåtal branschvisa kollektivavtal på branschnivå mellan 2012 och 2022, till skillnad från de åtta branschspecifika kollektivavtal som ingicks enbart under 2010. År 2019 ingicks ett kollektivavtal för den offentliga hälso- och sjukvården som gäller från 2019 till 2021. År 2022 ingicks ett kollektivavtal för förskolesektorn. Dessutom ingicks 4 kollektivavtal som omfattar flera arbetsgivare under 2021 och 11 ingicks under 2022.
Kollektivavtalstäckning för anställda
| Level | % (year) | Source |
| All levels | 15 (2017) | OECD and AIAS, 2021 |
| All levels | 78 (2013) | European Company Survey 2013 |
| All levels | 48 (2019) | European Company Survey 2019 |
| All levels | 97 (2010) | Structure of Earnings Survey 2010 |
| All levels | 95 (2014) | Structure of Earnings Survey 2014 |
| All levels | 94 (2018) | Structure of Earnings Survey 2018 |
| All levels | 35 (2013) | Authors’ estimate |
| Company level | 23 (2015) | Authors’ calculations, based on Labour Inspectorate data from 2015 |
| Company level | 32 (2020) | Authors’ calculation, based on Labour Inspectorate data from 2020 |
Källor: Eurofound, European Company Survey 2013/2019 (inklusive företag i den privata sektorn med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S); frågan i undersökningen var en flervalsfråga och flera svar var möjliga). Eurostat [earn_ses10_01], [earn_ses14_01], [earn_ses18_01] (inklusive företag med fler än 10 anställda (Nace-koderna B–S, utom O), med ett enda svar för varje lokal enhet). OECD och AIAS, 2021; Yrkesinspektionen
Decentraliseringen av den sociala dialogen 2011 ledde till att kollektivförhandlingarna koncentrerades till företagsnivå. Denna situation var fortfarande uppenbar 2022, men bör ändras genom den nya lagen om social dialog. Tidigare uppgifter tyder på att efter avskaffandet av de nationella kollektivavtalen 2011 minskade kollektivavtalstäckningen från nästan 100 procent 2010 till cirka 35 procent 2013. Uppgifter från yrkesinspektionen visar att 2 113 237 anställda omfattades av ett aktivt kollektivavtal under 2020, vilket tyder på en kollektivavtalstäckning på 32 %.
Antal kollektivavtal på företagsnivå (nationella uppgifter)
| 2010 | 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 | 2018 | 2019 | 2020 |
| 7,718 | 7,473 | 8,783 | 8,726 | 9,747 | 8,702 | 7,709 | 14,368 | 19,060 | 17,827 | 16,600 |
Källa: Ministeriet för arbete och social solidaritet och yrkesinspektionen.
Efter 2011 års reform av den rättsliga ramen för den sociala dialogen övergick Rumänien från ett centraliserat till ett decentraliserat system för kollektivförhandlingar. Före 2011 var nationella kollektivavtal mycket viktiga, eftersom deras bestämmelser var obligatoriska för de lägre nivåerna i förhandlingssystemet (bransch, sektor och företag). Teoretiskt sett bör kollektivförhandlingar på branschnivå spela en viktig roll, eftersom bestämmelserna i sektorsspecifika kollektivavtal är obligatoriska (enligt särskilda rättsliga villkor) för alla företag inom den berörda sektorn. I praktiken är dock sektorsvisa kollektivavtalsförhandlingar blockerade. Till följd av detta är det viktigare med kollektiva förhandlingar på lokal nivå (på företagsnivå och företagsgruppsnivå).
Antagandet av den nya lagen om social dialog i slutet av 2022 förväntades förändra denna situation genom att göra kollektivförhandlingar obligatoriska på både företags- och sektorsnivå och genom att återinföra kollektivförhandlingar på nationell nivå.
Nivåer av kollektivavtalsförhandlingar, 2022
| National level (intersectoral) | Sectoral level | Company level | ||||
| Wages | Working time | Wages | Working time | Wages | Working time | |
| Principal or dominant level | x | x | ||||
| Important but not dominant level | ||||||
| Existing level | x | x | ||||
Artikulation
Klausulerna i kollektivavtal som undertecknas på branschnivå är obligatoriska för alla anställda i företagen inom den berörda sektorn. Fram till december 2022 ansågs dock ett kollektivavtal vara branschspecifikt endast om antalet arbetstagare i de företag som är anslutna till den undertecknande arbetsgivarorganisationen utgjorde mer än hälften av det totala antalet arbetstagare inom den berörda ekonomiska sektorn. Om detta villkor inte var uppfyllt registrerades kollektivavtalet som ett avtal på nivån för en grupp av arbetsställen.
Genom den nya lagen om social dialog återinförs kollektivavtal på nationell nivå. Klausulerna i de nationella kollektivavtalen gäller för alla arbetstagare och måste ingå i de kollektivavtal som ingås på företags- eller branschnivå.
Enligt den nya lagen om social dialog kan antingen fackföreningar eller arbetsgivarorganisationer inleda en förhandlingsrunda minst 60 dagar innan det gällande kollektivavtalet löper ut. Kollektivavtalsförhandlingar kan inte pågå i mer än 45 dagar, och det är inte obligatoriskt att ett kollektivavtal ingås.
Inom den offentliga sektorn börjar förhandlingarna i regel under årets fjärde kvartal, när regeringen fattar sitt beslut om minimilönen för det kommande året.
Den nya lagen om social dialog utgör ramen för automatisk samordning mellan olika förhandlingsnivåer. De klausuler som förhandlas fram på högsta nivå är minimala och automatiskt tillämpliga på alla lägre nivåer i förlängningen. En form av vertikal samordning säkerställs dessutom genom en implicit samordning av lönekrav av fackförbund och arbetsgivarorganisationer inom olika sektorer, vilka enligt lag har rätt att delta i kollektiva förhandlingar på företagsnivå och till och med att ingå kollektivavtalsförhandlingar på företagsnivå i vissa situationer.
Sedan december 2022 har nationella kollektivavtal varit automatiskt tillämpliga på alla anställda, och branschspecifika kollektivavtal har varit automatiskt tillämpliga på alla anställda inom sektorn. I den nya lagen om social dialog föreskrivs också att arbetsgivarorganisationer/företag och motsvarande fackliga organisationer som inte har undertecknat kollektivavtal som ingåtts på branschnivå eller för grupper av företag kan ansluta sig till dessa avtal.
Mellan 1999 och 2011 förekom det fall där kollektivavtal på branschnivå innehöll undantag som gjorde det möjligt för företag i ekonomiska och finansiella svårigheter att betala under tröskelvärdet.
I kollektivavtalen för industrin för järnhaltiga, icke-järnhaltiga och eldfasta material föreskrevs till exempel att "minimilönen under vissa perioder fick sänkas, men aldrig till under 80 procent av det ursprungligen förhandlade värdet".
Sedan 2011 har vissa kollektivavtal på etableringsnivå innehållit klausuler som gjort det möjligt för företag att betala mindre än den lagstadgade minimilönen. Detta undantag är tillåtet om företaget genomför en finansiell och ekonomisk analys som visar att det befinner sig i ekonomiska svårigheter.
När ett kollektivavtal löper ut har arbetsmarknadens parter rätt att förlänga det med 12 månader. Förlängning är endast tillåten en gång; Efteråt är omförhandling det enda tillgängliga alternativet. Både arbetsgivare och fackföreningar kan ta initiativ till kollektiva förhandlingar. Detta ska göras minst 60 dagar innan det gällande kollektivavtalet upphör att gälla. Kollektivavtalsförhandlingarna bör inte pågå i mer än 45 dagar. Om arbetsmarknadens parter inte kan komma överens och sluta ett kollektivavtal inom denna tidsram har den fackliga organisationen rätt att inleda en arbetskonflikt.
De viktigaste frågorna i kollektivavtalsförhandlingar i Rumänien är löner och betalning för övertid. Frågor som livslångt lärande och jämställdhet är inte lika viktiga.