Aktörer och institutioner i Slovakien

Ministeriet för arbete, sociala frågor och familjefrågor (MPSVR SR) är den viktigaste offentliga myndigheten när det gäller den rättsliga regleringen av arbetsmarknadsrelationer. Via arbetslagstiftningen reglerar MPSVR SR grundläggande individuella och kollektiva arbetsförhållanden, anställnings- och arbetsvillkor samt löner och underlättar den sociala dialogen mellan två parter. Genom lag nr 2/1991 om kollektivavtalsförhandlingar, i dess ändrade lydelse, regleras kollektiva förhandlingar samt förliknings- eller medlings- och skiljeförfaranden för att lösa kollektiva arbetstvister för att underlätta genomförandet av arbetstagarnas rättigheter. MPSVR SR reglerar också den lagstiftning som definierar regler och standarder för arbetsmiljö. Slovakiens folkhälsomyndighet (Oficiálna stránka verejnej správy, SR), som är underställd hälso- och sjukvårdsministeriet, spelar också en roll när det gäller att skydda hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Dessutom reglerar MPSVR SR tillhandahållandet av arbetsförmedlingstjänster för arbetssökande genom det centrala kontoret för arbete, sociala frågor och familj.

Den nationella yrkesinspektionen (Národný inšpektorát práce, NIP) är det statliga organ som ansvarar för att se till att arbetslagstiftningen efterlevs. Dess verksamhet regleras av lag nr 125/2006. Yrkesinspektionerna utför kontroller i företag, och om det visar sig att en arbetsgivare bryter mot lagstiftningen kan yrkesinspektionen kräva att arbetsgivaren vidtar korrigerande åtgärder och utdömer påföljder.

Regler om representativiteten för arbetsmarknadens parter fastställs endast i förhållande till trepartsorganet på nationell nivå, höghastighetsjärnvägen. Enligt lag nr 103/2007 om trepartssamråd på nationell nivå (trepartslagen) kan endast fackföreningar och arbetsgivarorganisationer på högsta nivå som företräder minst 100 000 arbetstagare och arbetsgivare i minst fem (av de åtta) regionerna (högre territoriella enheter) delta i höghastighetsförordningen. Fackföreningarna måste vara aktiva inom flera sektorer. Sedan mars 2021 har även organisationer som representerar färre än 100 000 arbetstagare kunnat delta om färre än tre fackförbund eller arbetsgivare deltar i höghastighetsjärnvägen (lag nr 76/2021). Det finns inget representativitetskriterium för fackföreningar när det gäller kollektivavtal och ingående av kollektivavtal (ett representativitetskriterium infördes tillfälligt från den 1 september 2011 till den 31 december 2012 genom ändringar av arbetslagen).

Om facklig representation

Fackföreningarna har en lång tradition i Slovakien. Medlemskapet är frivilligt och – med undantag för yrkessoldater – är ingen särskild grupp av anställda utesluten från att gå med i fackföreningar. De fackliga organisationernas verksamhet regleras av lag nr 83/1990 om sammanslutning av medborgare. Fackföreningar är vanligtvis organiserade efter sektor – en kvarleva från den organisation av fackföreningar som verkade i det socialistiska politiska systemet före 1989. De finns inom både den privata och den offentliga sektorn.

Den fackliga organisationsgraden har sjunkit kontinuerligt. Till exempel var densiteten 2011 cirka 14,5 %, men 2018 hade den minskat till cirka 11,3 %. Från 2014 till 2019 fluktuerade den runt 12–13 %. Fackföreningarna är organiserade på branschnivå och på lokal företagsnivå. Deras medlemmar är vanligtvis aktiva arbetstagare i arbetskraften, men vissa fackföreningar behåller också sina pensionerade medlemmars medlemskap.

Facklig organisationsgrad och organisationsgrad 2011–2019

Anm.: * Andel anställda som är medlemmar i en fackförening. ** Ungefärliga siffror. *** Den totala summan av medlemmar i fackförbund (inklusive egenföretagare och icke aktiva medlemmar i fackföreningar, dvs. studenter, pensionärer och arbetslösa) på nationell nivå.  N.A.: Ej tillämpligt.

Källor: 1 OECD och AIAS (2021); 2 Författarnas egna uppskattningar; 3 Uppgifterna för 2013–2018 bygger på uppgifter från KOZ SR, NKOS och VSOZ och uppskattningar från; uppgifterna för 2019 baseras på uppgifter från KOZ SR, SOS, NKOS och uppskattningar av och andra icke-anslutna fackföreningar.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Det finns en dominerande facklig centralorganisation i landet: Slovakiens fackliga centralorganisation (Konfederacia odborovych zvazov Slovenskejrepubliky, KOZ SR). År 2022 hade KOZ SR 25 fackförbund inom olika sektorer som medlemsförbund, med cirka 211 200 medlemmar. I oktober 2018 bildades en ny facklig centralorganisation, Slovakiens gemensamma fackföreningar (Splocne odbory Slovenska, SOS). Den näst största fackliga centralorganisationen är Slovakiens oberoende kristna fackföreningar (Nezavisle krestanske odbory Slovenska, NKOS), som har ett betydligt lägre medlemsantal – enligt tillgänglig information och uppskattningar kan den ha omkring 3 000 medlemmar totalt.

De viktigaste fackliga centralorganisationerna och centralorganisationerna

Fram till 2006 skedde inga större organisatoriska förändringar i KOZ SR. Sammanslagningar av fackförbund inom olika sektorer som är anslutna till KOZ SR ägde huvudsakligen rum under åren 2007–2009. Under denna period gick flera fackföreningar samman med Metal Trade Union Association (OZ Kovo), nämligen Slovak Trade Union of Public Services 2007, Independent Public Road Transport Union 2008 och Metallurgy Union 2009. År 2008 slogs dessutom textil-, konfektions- och ledarfacket och transportfacket samman med byggfackförbundet (OZ Stavba) och den 1 januari 2009 bildades Integrated Trade Union Association (IOZ). År 2009 gick kemikaliefacket samman med det slovakiska fackförbundet för energiarbetare och bildade ett gemensamt energi- och kemifackförbund (ECHOZ).

Sedan 2012 har en del fackföreningsmedlemmar lämnat de fackförbund som är anslutna till KOZ SR och bildat nya fackliga organisationer: New Education Trade Unions, Trade Union Association of Nurses and Midwifes, New Trade Union Association of Police, Modern Trade Unions Volkswagen och Modern Trade Unions AIOS. År 2018 grundade dessa fackföreningar SOS. Sedan 2021 har SOS varit medlem i det nationella trepartsorganet, HSR, baserat på lag nr 76/2021 Coll. om ändring av trepartslagen. Allmänna fria fackföreningsförbundet (Všeobecný slobodný odborový zväz, VSOZ), en organisation som fram till 2018 hade cirka 500 medlemmar, upplöstes 2019.

Om arbetsgivarrepresentation

Före 1990 var staten den enda arbetsgivaren. Arbetsgivarorganisationerna grundades i början av 1990-talet praktiskt taget från grunden. Arbetsgivarorganisationernas täthet har ökat successivt och har varit relativt stabil sedan 2012. Enligt tillgänglig information fluktuerade deras täthet omkring 35 % mellan 2012 och 2016 när det gäller antalet aktiva anställda som omfattades. Under 2019 och 2022 hade den ökat till cirka 45 %.

Arbetsgivarorganisationer som har bildats i enlighet med lag nr 83/1990 om sammanslutning av medborgare, i dess ändrade lydelse, har rätt att delta i kollektivavtalsförhandlingar (på samma sätt som fackföreningar). Det är frivilligt att vara medlem i en arbetsgivarorganisation. Arbetsgivarna är organiserade efter sektor (på samma sätt som fackföreningarna). År 2019 var arbetsgivarorganisationerna anslutna till fyra ledande arbetsgivarorganisationer på nationell nivå. Företrädare för arbetsgivarorganisationer på branschnivå kan delta i kollektivavtalsförhandlingar som omfattar flera arbetsgivare. För att undvika att omfattas av kollektivavtal som omfattar flera arbetsgivare har vissa arbetsgivare inte deltagit i branschvisa kollektivavtalsförhandlingar eller blockerat en utvidgning av kollektivavtalen så långt det är möjligt. Arbetsgivarorganisationer som uppfyller kriterierna deltar i den sociala trepartsdialogen på nationell nivå.

Arbetsgivarorganisationernas sammansättning och organisationsgrad 2012–2022

Anm.: *Ungefärliga siffror, inkluderar AZZZ SR, RUZ och ZMOS. **Ungefärlig siffra, inkluderar AZZZ SR, RUZ, ZMOS och APZ. Ungefärliga siffror, inkluderar AZZZ SR, RUZ, ZMOS, APZ och SZZ. ****Ungefärliga siffror, data för AZZZ SR, RUZ, APZD och ZMOS. †Procentandel anställda som arbetar på en arbetsplats som är medlem i någon arbetsgivarorganisation som är involverad i kollektivavtalsförhandlingar. N.A.: Ej tillämpligt.

Källor: 1OECD och AIAS (2021); 2Baserat på information från arbetsgivare och författares beräkningar; 3European Company Survey 2019.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Sedan 1991 är alla arbetsgivarorganisationer anslutna till den slovakiska federationen för arbetsgivarorganisationer (Asociacia zamestnavatelskych zvazov a zdruzení Slovenskejrepubliky, AZZZ SR). År 2004 bildades det nationella arbetsgivarförbundet (Republikova unia zamestnanvatelov, RUZ) som den andra arbetsgivarorganisationen på högsta nivå. AZZZ SR och RUZ har arbetsgivarorganisationer på branschnivå som medlemsförbund och deras medlemmar sysselsätter cirka 660 000 personer. Förutom AZZZ SR och RUZ företräder även förbundet för städer och samhällen i Slovakien (Zdruzenie miest a obci Slovenska, ZMOS) arbetsgivarna. Dess dotterbolag är arbetsgivare som inrättats av städer och kommuner för tillhandahållande av offentliga tjänster.

År 2016 lämnade arbetsgivarorganisationer från industrin AZZZ SR och RUZ och inrättade en ny topparbetsgivarorganisation: Förbundet för industrifackföreningar (Asociacia priemyselnych zvazov, APZ), som sedan 2021 har varit förbundet för industrifack och transport (Asociacia priemyselnych zvazov a dopravy,APZ, APZD). AZZZ SR, RUZ, APZD och ZMOS deltar i trepartssamråden på nationell nivå inom ramen för höghastighetsjärnvägen. År 2022 representerade de cirka 982 000 anställda. ZMOS deltar också i kollektivavtalsförhandlingar som omfattar flera arbetsgivare för att ingå kollektivavtal för offentliganställda (anställda som utför verksamhet för allmänintresset). Organisationer som är anslutna till ZMOS sysselsätter cirka 142 000 personer. Licensierade branschorganisationer, skrån och andra hantverkare samt små och medelstora företag är organiserade i det slovakiska hantverksindustriförbundet (Slovenský živnostenský zväz, SZZ), med cirka 20 000 medlemmar. Det är medlem i APZD.

De viktigaste arbetsgivarorganisationerna och arbetsgivarorganisationerna

Mellan 1993 och 2004 ägde en nationell social trepartsdialog rum i rådet för ekonomiskt och socialt samråd. År 2004 döptes detta organ om till Rådet för ekonomiskt och socialt partnerskap (Economic and Social Partnership Council, RHSP) och har sedan 2007 fungerat som rådet för höghastighetsjärnväg. Höghastighetsjärnvägen är ett samrådsorgan för den sociala dialogen mellan regeringen och arbetsmarknadens parter. KOZ SR (på arbetstagarsidan) och RUZ, AZZZ SR och ZMOS (på arbetsgivarsidan) företräder arbetsmarknadens parter i höghastighetsjärnvägen. Den sociala trepartsdialogen handlar vanligtvis om genomförandet av den offentliga politiken och antagandet av lagstiftning som rör utvecklingen av företagsklimatet, medborgarnas levnadsstandard och anställningsvillkor som de viktigaste frågorna.

Ingåendet av sociala pakter på nationell nivå, så kallade Generalna dohoda (allmänna avtal), är ett annat viktigt resultat av den sociala trepartsdialogen. Mellan 1993 och 2000 ingicks sju allmänna avtal i Slovakien, men inget sådant avtal har ingåtts sedan dess. Under den ekonomiska krisen diskuterades antagandet av krisåtgärder först i den sociala trepartsdialogen inom ramen för höghastighetsjärnvägen. En sektoriell social trepartsdialog äger också rum inom vissa sektorer. Till exempel är transport-, post- och telekommunikationssektorerna och hälso- och sjukvårdssektorn exempel på sektoriell trepartssamverkan. År 2013 inrättades industribiparten (Priemyselna bipartita) av arbetsmarknadens parter inom bland annat industrin och byggsektorn för att bättre förbereda sig för trepartssamråd inom ramen för höghastighetsjärnvägen. APZ blev medlem i trepartskommittén för höghastighetsjärnväg 2018 (nu APZD) och SOS blev medlem 2021. Med undantag för 2020 har höghastighetsjärnvägen sammanträtt regelbundet i enlighet med den tidsplan som överenskommits med arbetsmarknadens parter, cirka 10 gånger per år.

De viktigaste treparts- och tvåpartsorganen

Arbetstagarrepresentationen regleras av arbetslagen. Fram till 2001 företräddes arbetstagarna endast av fackföreningar. Sedan 2002 har de anställda kunnat företrädas antingen av fackföreningar eller av företagsråd eller förtroendevalda för anställda. Sedan 2003 har det funnits en dubbel representationskanal som innebär att företagsråd eller förtroendevalda kan samexistera med fackföreningar i arbetsställen.

Arbetstagarrepresentanterna har rätt till information, samråd, medbeslutande och kontroll av verksamheten. Det är dock bara fackföreningar som har rätt att delta i kollektiva förhandlingar. I företag som inte har något kollektivavtal kan företagsråden ingå avtal med ledningen om anställnings- och arbetsvillkor (men dessa avtal har inte samma status som kollektivavtal). Fackliga organisationer, ledamöter i företagsråd och förtroendevalda för anställda väljs av de anställda i arbetsställena. I de flesta fall är fackföreningarna de viktigaste arbetstagarrepresentanterna på arbetsplatsen. Detaljerna i fackförbundens verksamhet och samarbetet med deras ledning avtalas i allmänhet i kollektivavtal.

Reglering, sammansättning och organens befogenheter