Individuella anställningsförhållanden i Spanien

Krav på ett anställningsavtal

Minimiåldern för att inleda ett anställningsförhållande är 16 år. När anställningsavtalet har undertecknats måste företaget informera den offentliga arbetsförmedlingen om villkoren i avtalet och skicka en kopia av det till tjänsten senast 10 dagar senare. En annan kopia av avtalet ska lämnas till arbetsplatsens arbetstagarrepresentanter.

Förfaranden för uppsägning och uppsägning

Arbetsgivare är skyldiga att meddela sin personal om planerade uppsägningar 15 dagar i förväg. Denna uppsägningstid gäller för såväl kollektiva som individuella uppsägningar och för alla anställda oavsett anställningstid. År 2010 förkortades uppsägningstiden från en månad till två veckor genom kungligt lagdekret 10/2010. Den spanska ekonomin verkar vara mer flexibel nu än det genomsnittliga landet i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) på detta område, eftersom de genomsnittliga uppsägningstiderna i länderna är 3,5 veckor för arbetstagare med 9 månaders anställningstid vid tidpunkten för uppsägningen, 1,3 månader för arbetstagare med 4 års anställningstid och 2,7 månader för arbetstagare med 20 års anställningstid.

I händelse av kollektiv uppsägning (fler än fem anställda om hela arbetsstyrkan berörs, minst 10 anställda i företag med färre än 100 anställda, 10 % av de anställda i företag med 100–300 anställda och 30 anställda i företag med fler än 299 anställda) kräver lagstiftningen att anställda betalas en lagstadgad minimiersättning på 20 dagars lön för varje tjänsteår. upp till högst 12 månaders lön.

I händelse av individuell ogrundad uppsägning av en anställd som har ett tillsvidarekontrakt kräver lagstiftningen att anställda betalas en lägsta lagstadgad ersättning på 33 dagars lön för varje tjänsteår, upp till högst 24 månadslöner.

I händelse av individuell rättvis uppsägning kräver lagstiftningen att anställda betalas en lagstadgad minimiersättning på 20 dagars lön för varje tjänsteår, upp till högst 12 månadslöner.

I företag med färre än 25 anställda kommer den offentliga fonden för lönegaranti (Fondo de Garantía Salarial) att betala 40 % av den lagstadgade ersättningen till anställda i händelse av kollektiva uppsägningar.

Avgångsvederlag för tillfälliga anställningar ändrades genom kungligt lagdekret 10/2010, som fastställde att avgångsvederlaget från och med den 1 januari 2015 skulle öka årligen med 1 dag per tjänsteår, från 8 dagar per tjänsteår som betalades 2010 till 12 dagar. År 2014 var avgångsvederlaget för visstidsanställningar 11 dagar per arbetat år. Om arbetsgivaren säger upp den tillfälligt anställde innan hans eller hennes kontrakt löper ut, kommer avgångsvederlaget att motsvara 33 dagars lön för varje tjänsteår, upp till högst 24 månadslöner.

I denna fråga meddelade EU-domstolen i september 2016 ett polemiskt beslut (C-596/14). Enligt spansk lag får tillsvidareanställda 20 dagar per arbetat år i avgångsvederlag när de sägs upp, medan tillfälligt anställda får 12 dagar och tillfälliga vikarier (interinos) inte får någon ersättning. I en dom av den 14 september 2016 slog EU-domstolen fast att även tillfälliga vikarier har rätt till avgångsvederlag och att det belopp som tillfälligt anställda och tillsvidareanställda får inte skilja sig åt på grund av deras typ av avtal, på de rättsliga grunderna i ramavtalet om visstidsarbete (som finns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG).

Detta beslut har skapat stor osäkerhet när det gäller avgångsvederlag i Spanien, eftersom både tillfälligt anställda och tillfälliga vikarier enligt domstolsbeslutet ska ha samma ersättning som andra anställda (20 dagar, upp till maximalt 12 månadslöner).

För närvarande är den spanska förordningen fortfarande densamma (inget avgångsvederlag för tillfälliga vikarier), även om fler liknande fall har nått EG-domstolen och den spanska högsta domstolen och väntar på beslut. Det verkar som om lagstiftaren kommer att vänta tills dessa pågående fall är lösta för att reglera frågan utifrån en mer konsoliderad rättspraxis. Konsekvenserna av EG-domstolens beslut återstår alltså att se.

Föräldraledighet, föräldraledighet och pappaledighet

Under de senaste åren har mamma- och faderskapsledigheterna förändrats betydligt.

Föräldraledigheten förlängdes från fyra till fem veckor den 5 juli 2018. I september 2017 kom Folkpartiet och Ciudadanos överens om att förlänga pappaledigheten till fem veckor från och med året därpå. I januari 2018 var dock detta avtal fortfarande föremål för godkännande av 2018 års budgetlag, så förlängningen hade inte tillämpats i praktiken (och föräldraledigheten var fortfarande fyra veckor lång). Den socialistiska regeringen tillkännagav slutligen denna åtgärd som en del av budgetlagen (lag 6/2018).

I februari 2019 antog den socialistiska regeringen ett kungligt lagdekret 6/2019 som fastställer en gradvis utjämning av mamma- och pappaledigheten. Pappaledigheten ökade därför till åtta veckor 2019 och till 12 veckor 2020, och 2021 hade båda föräldrarna lika lång, icke överförbar betald ledighet på 16 veckor, som kunde förlängas med två veckor per barn vid flerbarnsfödsel.

Arrangemang för lagstadgad ledighet

Källa: Författarnas egen bearbetning.

Sjukledighet

För att ha rätt till sjukskrivning ska den anställde ha betalat sociala avgifter i 180 dagar under de fem åren före ledighetens början, vid vanlig sjukdom. Vid olycksfall i arbetet krävs ingen avgiftsperiod.

Det förmånsbelopp som ska betalas ut fastställs på grundval av avgifter som fastställs på grundval av löner. Under de tre första dagarna av en vanlig sjukdom får den anställde ingen ersättning. Mellan den 4:e dagen och den 20:e dagen är ersättningsgraden 60 % av den lagstadgade baslönen. Efter den 20:e dagen är ersättningsgraden 75 % av den regulatoriska basen. I händelse av en arbetsolycka är ersättningsgraden 75 % av det lagstadgade underlaget från den första dagen.

Pensionsåldern

Pensionsåldern höjdes 2011 (lag 27/2011) från 65 till 67 år. Denna uppskjutna pensionering tillämpas successivt mellan 2013 och 2027. Den ökade med en månad per år fram till 2018 och har ökat med två månader per år sedan 2019. Den kommer att fortsätta att öka i denna takt fram till 2027. Arbetstagare kan gå i pension vid 65 års ålder och dra nytta av maximala pensionsrättigheter om de har betalat socialförsäkringsavgifter i minst 38 år och 6 månader.

Den avgiftsperiod som ligger till grund för fastställandet av den rättsliga grunden för pensionen ökade från 15 till 25 år från 2013 till 2022. Denna höjning tillämpades gradvis och ökade med ett år under denna period.

Kvinnor som har avbrutit sin karriär till följd av en födsel eller adoption kan göra anspråk på 9 månaders bidrag per barn före 67 års ålder, upp till maximalt 2 år.

I juli 2021 nåddes en överenskommelse mellan regeringen och arbetsmarknadens parter (CEOE, Cepyme, CCOO och UGT) om en pensionsreform. Överenskommelsen är den första större pensionspakten inom ramen för den sociala dialogen sedan 2011 (La Moncloa, 2021).

• Överenskommelsen innehåller en ny utvärderingsmekanism för att upprätthålla de offentliga pensionernas köpkraft i enlighet med den genomsnittliga årliga inflation som noterades under det föregående året.

• Avtalet innehåller olika incitament som syftar till att föra den faktiska pensionsåldern närmare den lagstadgade pensionsåldern. Åtgärderna omfattar nya incitament för uppskjuten pensionering, till exempel befrielse från sociala avgifter och höjningar av pensionsbeloppet.

• Arbetsmarknadens parter har åtagit sig att förhandla fram en ny mekanism för rättvisa mellan generationerna i enlighet med planen för återhämtning, omställning och resiliens. Den nya mekanismen förväntas träda i kraft från och med 2027 och kommer att syfta till att balansera insatserna för att finansiera pensioner mellan generationerna.

Ett annat reformförslag som det ännu inte finns någon konsensus om gäller förlängningen av den period som ligger till grund för beräkningen av ålderspension från 25 till 30 år mellan 2027 och 2038. Den spanska regeringen och EU-kommissionen kom överens om denna åtgärd inom ramen för Spaniens plan för återhämtning och resiliens. Enligt uppskattningar från Spaniens centralbank kommer en sådan åtgärd att leda till en minskning av den genomsnittliga startpensionen. En förlängning av beräkningsperioden till det mest gynnsamma antalet år kan dock bidra till att jämna ut minskningen av det genomsnittliga initiala pensionsbeloppet samtidigt som det bidrar till att minska ojämlikheten bland pensionärer (Muñoz-Julve och Ramos, 2022).