Mätning av huvudparametrar för arbetsmarknadsrelationer och företagsdemokrati (2023 års uppdatering)

Denna rapport bygger på tidigare studier från Eurofound där man tagit fram en begreppsram för kartläggning av arbetsmarknadsrelationer och identifierat fyra huvudparametrar: företagsdemokrati, industrins konkurrenskraft, social rättvisa samt kvaliteten avseende arbete och sysselsättning. Rapportens specifika syfte är att uppdatera Eurofounds studie från 2018, som främst handlade om företagsdemokrati. Rapporten har tre huvudsakliga mål. Det första är att uppdatera indexen för de fyra huvudparametrarna för 2018–2021. Det andra är att ta fram en jämförande analys över tid av indexet för företagsdemokrati från 2008 till 2021, särskilt för trender i de nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer vad gäller EU-konvergens. Det tredje målet är att uppdatera typologin för system för arbetsmarknadsrelationer avseende företagsdemokrati och att bidra till analyser över landgränserna av framväxande trender och förändringsmönster mellan 2008 och 2021.

Det är viktigt för metodstrategin att använda uppgifter av hög kvalitet (tillämpa strikta begreppsmässiga och statistiska kvalitetskriterier vid översyn och finjustering av indikatorerna), att följa den metod för att skapa index som har tagits fram av Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och att följa Eurofounds metod för att analysera konvergenstrender för företagsdemokrati.

Sammanhang

Det politiska sammanhanget kännetecknas av effekterna av covid-19-pandemin och kriget i Ukraina, som hotar den pågående ekonomiska återhämtningen i Europa. Det nyligen utbrutna kriget mellan Israel och Hamas kommer sannolikt att destabilisera tillväxten ytterligare.

EU-institutionerna har antagit NextGenerationEU, ett tillfälligt finansieringsinstrument på 806,9 miljarder euro som har utformats för att främja återhämtningen genom utfärdande av gemensamma europeiska skulder. Detta sker via faciliteten för återhämtning och resiliens, som ger medlemsstaterna 672,5 miljarder euro till investeringar och reformer.

Kriget i Ukraina har orsakat en omfattande humanitär kris och har lett till höjda priser på basvaror, vilket ökar risken för fattigdom i Europa och dämpar den ekonomiska tillväxten. I ett försök att mildra konsekvenserna av kriget har EU-institutionerna upphävt reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten fram till slutet av 2023. Detta har gjort det möjligt för euroländerna att ta fram diskretionära finanspolitiska åtgärder för att dämpa stigande energikostnader, öka försvarsförmågan och hantera flyktingkrisen.

EU:s arbetsmarknadsrelationer bygger på den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som syftar till att stärka arbetstagarnas rätt till anständiga arbetsvillkor och till en arbetsmiljö av god kvalitet. Pelaren bekräftar EU:s engagemang för en social tvåpartsdialog och förhandling om kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Toppmötet mellan arbetsmarknadens parter i Val Duchesse, som planeras för 2024, är ytterligare ett sätt att främja den sociala dialogen på EU-nivå.

Rollen för kollektivförhandlingar inom ramen för EU:s modell för arbetsmarknadsrelationer har stärkts genom direktivet om tillräckliga minimilöner i EU. Det främsta målet med direktivet är att inrätta en ram för att bättre kunna se till att de lagstadgade minimilönerna är tillräckliga och förbättra arbetstagarnas faktiska tillgång till minimilöneskydd. Direktivet främjar uttryckligen kollektivförhandlingar och bekräftar att starka och inkluderande kollektivavtalssystem är viktiga för att säkra ett adekvat minimilöneskydd. Direktivet följdes av ett meddelande från kommissionen och ett förslag till rådets rekommendation, som båda syftade till att främja social dialog och kollektivförhandlingar. I direktivet sätts ribban tämligen högt för kollektivförhandlingar med förslaget att medlemsstaterna ska sträva efter en täckningsgrad för kollektivförhandlingar på minst 80 procent.

Resultat

•    De uppdaterade indexen för företagsdemokrati och arbetsmarknadsrelationer som helhet visar en polariserad bild där små grupper av medlemsstater har mycket höga eller låga resultat. Skillnaderna mellan länderna är mindre påtagliga för de övriga huvudparametrarna.

•    Den jämförande analysen över tid av indexet för företagsdemokrati från 2008 till 2021 visar en måttlig trend för ökad divergens. Medelvärdet för EU-27 steg något men skillnaderna mellan länderna var mestadels stabila. Detta beror på att divergensen initialt minskade fram till 2013–2017 (då medelvärdet minskade och skillnaderna mellan medlemsstaterna ökade) och sedan vändes av ökad konvergens.

•    Tolv länder uppvisar relativt stabila trender och ligger runt genomsnittet för EU-27 i indexet för företagsdemokrati från 2008 till 2021 (Belgien, Cypern, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Rumänien, Slovakien, Spanien, Tjeckien och Tyskland).

•    Nio länder konvergerar. Av dessa håller Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Portugal på att komma ikapp (de låg ursprungligen under EU-genomsnittet men växer snabbare och skillnaderna minskar). Danmark, Nederländerna och Slovenien låg inledningsvis på en högre nivå än EU-genomsnittet men är på nedgång, vilket innebär att de närmar sig det stigande EU-genomsnittet.

•    Sex länder divergerar. Av dessa låg Finland, Luxemburg, Sverige och Österrike inledningsvis på en högre nivå än EU-genomsnittet och deras genomsnitt ökar snabbare än EU-genomsnittet. Maltas och Ungerns värden var inledningsvis lägre än EU-genomsnittet och sjunker.

•    Den uppdaterade typologin för företagsdemokrati (2008–2021) visar på fyra medlemsstatskluster.

•    I klustret med företagsdemokratibaserad styrning ingår Danmark, Finland, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Österrike. Dessa medlemsstater uppvisar de bästa resultaten vad gäller företagsdemokrati och har en hög centralisering av kollektivförhandlingar, hög grad av samordning och rutinmässig medverkan av arbetsmarknadens parter i beslutsfattandet. Klustret visar en betydande avvikelse från genomsnittet för EU-27 och följer ett konvergerande mönster. Dess resultat var inledningsvis högre än EU-genomsnittet men växer i långsammare takt.

•    Klustret med marknadsorienterad styrning har dåliga resultat vad gäller företagsdemokrati och osamordnade och decentraliserade system för kollektivförhandlingar. Här ingår de liberala länderna (Cypern, Irland och Malta), de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen), Bulgarien och Polen. Från och med 2013–2017 ingår Grekland och Rumänien i denna grupp. Klustret visar en betydande avvikelse från genomsnittet för EU-27 och följer ett divergerande mönster. Dess resultat var inledningsvis lägre än EU-genomsnittet och växer i långsammare takt, vilket ökar klyftan över tid.

•    Klustret med statscentrerad styrning och klustret med företagscentrerad styrning, vilka omfattar de återstående medlemsstaterna, ligger i mitten vad gäller resultat för företagsdemokrati. Båda klustren visar relativt stabila trender och ligger runt genomsnittet för EU-27.

•    Dessa resultat visar på en fragmenterad och splittrad modell för arbetsmarknadsrelationer, med vinnare och förlorare. Vissa syd- och östeuropeiska länder håller dock långsamt på att återhämta sig från effekterna av den ekonomiska krisen 2008–2012.

Slutsatser

•    Analysen belyser begränsningarna för de befintliga uppgifterna om arbetsmarknadsrelationer och företagsdemokrati och de indikatorer som används för att mäta dem. Den tillgängliga indikatorn för täckningsgraden för kollektivförhandlingar uppfyller inte fullt ut kvalitetskriterierna på grund av jämförbarhetsproblem. Andra kvalitetsfrågor gäller indikatorerna för social dialog på makro- och företagsnivå och för statlig inblandning i kollektivförhandlingar.

•    En gemensam insats bör göras för att samla in jämförbara och högkvalitativa uppgifter om täckningsgraden för kollektivförhandlingar (vilken är av allt större politisk betydelse) och andra områden som rör arbetsmarknadsrelationer och företagsdemokrati. Indikatorerna bör baseras på tydliga definitioner som har överenskommits på europeisk nivå för att säkerställa att de kan jämföras på nationell nivå. Uppgifter bör samlas in regelbundet för att möjliggöra jämförande analyser över tid.

•    De forskningsverktyg som används kompletterar analysen av dynamiken och förändringarna i de nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer. De bör uppdateras regelbundet för att bidra till en mer systematisk övervakning och till ytterligare jämförande analyser av framväxande trender för arbetsmarknadsrelationer.

•    Europeiska kommissionen, arbetsmarknadens parter på EU-nivå och nationell nivå, nationella regeringar och EU-organ uppmanas att försöka fylla luckorna vad gäller jämförbara och högkvalitativa uppgifter som mäter kvaliteten och förändringsmönstren för arbetsmarknadsrelationerna i EU-27.

•    Resultaten förser beslutsfattarna med konkreta bevis som kan användas för att stärka arbetsmarknadsrelationerna i de medlemsstater där de underpresterar. Värdena för de sex medlemsstaterna i det företagsdemokratibaserade klustret tycks bevisa att det i ett system med ”goda” och mogna arbetsmarknadsrelationer är möjligt att kombinera effektivitet, rättvisa och inflytande. Dessa länder ligger högst i det övergripande indexet för arbetsmarknadsrelationer, hör till de sju länder som ligger bäst till i indexen för företagsdemokrati och industrins konkurrenskraft och är bland de åtta länder som ligger högst i indexet för social rättvisa.