Att investera i våra barns framtid börjar med att stödja de arbetare som tar hand om dem

Att tänka på klyftan

Förskoleverksamhet och barnomsorg är en viktig del av flera viktiga socialpolitiska ramar för EU: den europeiska pelaren för sociala rättigheter, den europeiska barngarantin, det europeiska området för utbildning; och de reviderade Barcelonamålen (som en del av EU:s vård- och omsorgsstrategi). I alla dessa EU-initiativ betonas vikten av att öka barnens deltagande i förskoleverksamhet och barnomsorg.

År 2024 var det dock bara hälften så många små barn som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning som fick tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg (23,6 %) jämfört med barn som inte riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning (diagram 1). Skillnaden i deltagarfrekvens var mer än dubbelt så stor som i Tyskland, Frankrike, Italien, Irland och Belgien. I Polen och Kroatien var deltagandet för barn som riskerade fattigdom eller social utestängning mer än fyra gånger lägre än för barn under tre år som inte riskerade att drabbas av fattigdom.

Tyvärr har denna klyfta blivit större under de senaste 10 åren: från en skillnad på 12,1 procentenheter 2015 till 20,3 procentenheter 2024 (diagram 2).

När det gäller barn i åldern tre år upp till den lägsta obligatoriska skolåldern har ökningen under denna tid inte varit lika kraftig (+3 procentenheter), men gapet i sig är betydligt större: chockerande 50,5 procentenheter i skillnaden mellan deltagandet av barn som är och inte är i riskzonen.

Förändring börjar med arbetskraften

Det är obestridligt att en välkvalificerad arbetskraft är avgörande för att säkerställa tillgängliga, inkluderande och högkvalitativa tjänster. Arbetskraften inom förskoleverksamhet och barnomsorg är dock kroniskt undervärderad.

De människor som ägnar sig åt denna arbetslinje visar ofta en stark känsla av syfte, en bra balans mellan arbete och privatliv och ett engagemang för utbildning. Uppgifter från Eurofound EWCS visar detta.

Utbildningsarbetare får betydligt högre poäng än alla andra sektorer på arbetsmarknaden när det gäller den upplevda nyttan av det egna arbetet (diagram 3).

Till detta kommer att balansen mellan arbetsliv och privatliv för utbildningsarbetare ser ut att vara bättre än genomsnittet för alla sektorer på arbetsmarknaden: i genomsnitt 20 procentenheter högre 2021. Klyftan minskade under 2024, främst på grund av en ökad balans mellan arbetsliv och privatliv inom alla sektorer jämfört med de två utbildningssektorerna nedan (diagram 4).

För att se till att denna till synes motiverade arbetsstyrka är redo att utöka förskoleverksamheten till alla, är utbildning en viktig aspekt att ta hänsyn till. Endast lite mer än hälften av förskole- och grundskolelärarna rapporterade att de fick betald utbildning eller utbildning på arbetsplatsen 2024 (diagrammen 5 och 6), men dessa siffror är högre än genomsnittet på hela arbetsmarknaden. Men räcker det att utrusta dem med verktyg för att identifiera och stödja de små barn som löper störst risk?

Förutom den upplevda tillfredsställelsen med sitt arbete och en bra balans mellan arbete och privatliv är tillhandahållandet av utbildningsmöjligheter en avgörande faktor för att minska personalomsättningen, särskilt i svårtillgängliga områden där bristen på personal kan leda till att tjänster läggs ned.

En annan viktig faktor är naturligtvis lönen. En färsk rapport från Eurofound visar att lönenivåerna för arbetstagare inom förskoleverksamhet och barnomsorg i de flesta länder ligger strax över minimilönen. Dessutom fann man en hög andel deltidsarbete och tillfälliga anställningar – en kombination som tyder på att arbetstagare inom förskoleverksamhet och barnomsorg är undervärderade.

Högre löner och trygga avtal gör att man stannar kvar, vilket är avgörande för att upprätthålla en stabil och erfaren arbetsstyrka. Genom att ta itu med de grundläggande frågorna om löner och arbetsvillkor kan beslutsfattarna ge yrkesverksamma inom förskoleverksamhet och barnomsorg möjlighet att tillhandahålla de tjänster av hög kvalitet som behövs för att överbrygga deltagandeklyftan och ge alla barn en rättvis start.

Vägen framåt

Som uppgifterna visar har deltagandet ökat över tid, men ojämlikheten har blivit värre under de senaste 10 åren. Denna växande klyfta i deltagandet mellan barn från mindre gynnade miljöer och deras mer välbärgade jämnåriga kräver en mer målinriktad strategi.

De politiska ramarna för förskoleverksamhet och barnomsorg på EU-nivå är sunda, men det är viktigt att ägna mer uppmärksamhet åt att finansiera åtgärder för arbetskraften som går utöver det grundläggande och i stället fokusera på att investera i just de människor som formar ett barns tidiga utveckling.

Vi kan se i data att de yrkesverksamma som ägnar sig åt förskoleverksamhet och barnomsorg har en stark känsla av mening, en i stort sett sund balans mellan arbete och privatliv och ett engagemang för kontinuerlig utbildning. Ändå är de fundamentalt undervärderade, med lönenivåer som knappt överstiger minimilönen och alltför ofta med otrygga kontrakt. Denna skillnad är en stor svaghet i förskole- och barnomsorgssystemet.

För att EU:s åtagande att bekämpa fattigdomen ska bli effektivt måste det också finnas ett åtagande gentemot arbetskraften inom förskoleverksamhet och barnomsorg. De kommande översynerna av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de reviderade Barcelonamålen ger en avgörande möjlighet att agera. Beslutsfattarna bör integrera indikatorer för hur olika grupper av barn använder dessa tjänster i den sociala resultattavlan.

Europeiska socialfonden plus har spelat en viktig roll när det gäller att stödja arbetskraften inom förskoleverksamhet och barnomsorg. Om vi blickar framåt är det viktigt att nästa fleråriga budgetram (2028–2034) tillhandahåller tillräcklig finansiering för att säkerställa investeringar inte bara i infrastruktur utan också i de människor som tillhandahåller dessa tjänster.

I slutändan, genom att värdesätta dem som tar hand om våra barn, kan vi bygga en rättvisare framtid för alla.

Bild © lordn/ Adobe Stock