Att arbeta för barn är viktigt: En översikt över tillhandahållande av tjänster och arbetskraft i Europa

Denna rapport ger en översikt över läget för de tjänster som är avgörande för att bekämpa barnfattigdom och främja barns välbefinnande. De tjänster som analyseras är hälso- och sjukvård, utbildning och småbarnspedagogik. Utöver dessa tjänster analyseras också situationen när det gäller kost och boende, som är en del av den europeiska barngarantin.

De människor som arbetar med barn har en viktig roll när det gäller att säkerställa tillgången till tjänster av hög kvalitet, vilket är målet för den europeiska barngarantin och andra EU-politiska initiativ, t.ex. det europeiska området för utbildning. Arbetstagare inom förskoleverksamhet och barnomsorg, utbildning och hälso- och sjukvård är de viktigaste garanterna för den europeiska barngarantin. I rapporten tittar man därför på deras arbetsvillkor och hur de kan förbättras. Den undersöker också hur rekrytering och bibehållande av personal kan förbättras.

Politisk bakgrund

Vikten av tjänster för barn upprepades i La Hulpe-deklarationen om framtiden för den europeiska pelaren för sociala rättigheter. I uttalandet betonades behovet av att uppnå de förnyade Barcelonamålen för förskoleverksamhet och barnomsorg, och man påminde om vikten av att investera i allmänt tillgänglig barnomsorg av hög kvalitet till ett överkomligt pris, bland annat genom att garantera professionalisering av arbetskraften och rättvisa arbetsvillkor. Det konstaterades också att det är mycket viktigt att den europeiska barngarantin genomförs och stärks ytterligare, liksom att övervakningen av den förbättras. Såsom anges i EU:s konkurrenskraftskompass är tillgång till överkomlig barnomsorg av hög kvalitet avgörande för att öka deltagandet på arbetsmarknaden och produktiviteten.

I de politiska riktlinjerna för 2024−2029 står det att EU-kommissionen ska stärka den europeiska barngarantin. I dessa riktlinjer planeras en ny handlingsplan för genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och EU:s första strategi mot fattigdom. Dessutom kommer denna rapport också att stödja uppnåendet av de riktmärken som fastställts i det europeiska området för utbildning.

Viktiga resultat

• Utvecklingen av barnfattigdomen över tid är på väg att nå de mål som satts upp på EU-nivå. År 2024 riskerade 24,1 % av barnen i EU-27 att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Detta är en minskning från 2015, även om situationen försämrades varje år från 2020 till 2024. Detta står i kontrast till andelen personer som riskerar fattigdom eller social utestängning för den totala befolkningen, som har minskat sedan 2021 och uppgick till 20,9 % 2024.

• Deltagandet i förskoleverksamhet och barnomsorg har ökat över tid. Mer än en tredjedel (39,2 %) av barnen under tre år deltog i formell barnomsorg under 2024.

• Uppgifterna visar att framsteg har gjorts på bostadsområdet, och att skillnaderna mellan EU:s medlemsstater minskar. Klyftan mellan barn som är utsatta för fattigdom eller social utestängning och de som inte är det är dock fortfarande märkbar, där de senare löper nästan 10 gånger mindre risk att leva i ett hushåll med alltför höga boendekostnader.

• Barns psykiska hälsa försämrades något under perioden före covid-19-pandemin och sjönk sedan kraftigt mellan 2018 och 2022, särskilt bland unga tonåringar. Icke tillgodosedda hälso- och sjukvårdsbehov har också ökat över tid.

• Prestationer inom utbildning är ett av de områden som drabbats hårdast av pandemin, med sjunkande resultat och ökade skillnader. Dessutom ökar andelen elever som lämnar skolan i förtid, även om man tar hänsyn till graden av urbanisering och hushållets ekonomiska situation. Kvinnor med barnomsorgsansvar har den högsta andelen avhopp.

• Hälso- och sjukvårdssektorn påverkas negativt av otrygga arbetsvillkor som dålig balans mellan arbete och privatliv på grund av långa och obekväma arbetstider. Dålig arbetskvalitet är utbredd, med arbetsintensitet över genomsnittet i kombination med förhöjda nivåer av känslomässiga krav som leder till utbrändhet.

• Den stora rörligheten för hälso- och sjukvårdspersonal gör det möjligt att ta itu med bristen på arbetskraft i vissa länder på bekostnad av kompetensflykt och ökad brist på arbetskraft i andra (särskilt i östra och södra Europa).

• Obalansen mellan den kompetensnivå som krävs och den som tillhandahålls av hälso- och sjukvårdspersonal är särskilt tydlig när det gäller bristen på de kunskaper och färdigheter som behövs för att ta itu med psykiska hälsoproblem.

• Barnomsorgspersonal och anställda inom förskoleverksamhet och barnomsorg i de flesta länder har en lön som ligger runt minimilönen. Tillfälliga kontrakt, deltidsanställningar och tidsbegränsade anställningar är också ganska vanliga. Generellt sett är sektorns arbetsvillkor, löner och karriärmöjligheter sämre än för grundskolelärare, vilket gör att många arbetstagare väljer att byta karriär.

• Utbildningssektorn har en U-formad avgångsfrekvens: nyutexaminerade lärare slutar efter några år och lärare över 50 år förtidspensioneras. Det är också en högre personalomsättning på lärare i skolor med en hög andel missgynnade elever och det saknas utbildning och resurser när det gäller att arbeta med barn med särskilda behov.

• Karriäravancemang och progression inom utbildningssektorn eftersträvas ofta genom att lämna läraryrket och ta roller i skolledningen eller utbildningsadministrationen. Detta skapar ytterligare brister på undervisningsområdet.

Princippekare

• De offentliga utgifterna för utbildning är grundläggande. En förnyad insats när det gäller finansiering och politik för utbildning bör följa upp den ambitiösa agendan som sätter utbildning och välbefinnande av hög kvalitet i centrum.

• Trots de framsteg som gjorts mellan medlemsstaterna finns det fortfarande stora skillnader mellan olika socioekonomiska grupper, särskilt när det gäller bostäder. Att minska skillnaderna är av yttersta vikt för att se till att alla barn har råd med en bra utbildning och goda levnadsvillkor.

• Covid-19-krisen visade att vissa hushåll kan vara mer ekonomiskt instabila, vilket kan ha en kaskadeffekt på hushållens allmännyttiga tjänster och eftersläpande betalningar. Energifattigdom och livsmedelsfattigdom är fortfarande viktiga ämnen som måste tas upp för att garantera barns hälsa.

• Det finns en möjlighet att dra nytta av den finansiering och det stöd som finns tillgängligt inom ramen för den europeiska barngarantin, det europeiska området för utbildning och EU:s handlingsplan mot arbetskrafts- och kompetensbrist för att förbättra arbetsvillkoren och utbildningsmöjligheterna för dem som tillhandahåller tjänster för barn.

• På samma sätt bör den kommande översynen av dessa och andra EU-politiska initiativ (t.ex. den nya handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter) öka finansieringen, stödet och övervakningen när det gäller arbetsvillkor och utbildningsmöjligheter inom tjänster för barn för att uppnå dessa politiska mål senast 2030. Övervakningen kan förbättras med hjälp av uppgifter från den europeiska undersökningen om arbetsvillkor och den europeiska jobbövervakaren.

• Punkterna ovan är också relevanta för initiativ på nationell, regional och lokal nivå. En stor del av den offentliga politiken tenderar att fokusera på "tjänster" i allmänhet. Det kan handla om engångsinvesteringar för att bygga upp infrastruktur, medan arbetskraften behöver kontinuerlig finansiering och stöd. Det är därför viktigt att uttryckligen erkänna detta i politiska initiativ och anslå tillräckliga medel.