Grundläggande utmaningar: Europas ungdomars bostadskamp

Europa upplever en kris med oöverkomliga bostäder. Sedan 2010 har genomsnittliga försäljningspriser i EU ökat med 55,4 % och hyrorna med 26,7 %, vilket överstiger inkomsttillväxten för många grupper. Dessa genomsnitt döljer allvaret av problemet som upplevs i vissa regioner och av vissa grupper. Till exempel har priserna i vissa EU-medlemsstater mer än tredubblats. Och inom medlemsstaterna har trenderna i priser och hyror varit mycket ojämna mellan regioner och grader av urbanisering. Vanligtvis har ökningarna av bostadskostnaderna i stadscentra överstigit genomsnittliga trender. Många unga i Europa upplever denna priskris särskilt akut. Deras anställningsinkomster är relativt låga, och de är mer benägna att ha tillfälliga eller osäkra anställningar än äldre personer. De har ofta svårt att hyra ett hem där de skulle vilja bo. Om de vill köpa ett hem kan de ha svårt att spara ihop till en handpenning eller kvalificera sig för ett bolån. Unga fortsätter att flytta till stadsområden, där arbetstillfällena är koncentrerade men bostäder är minst överkomliga. De möter dessa hinder under en avgörande period i sina liv, samtidigt som de övergår till självständigt vuxenliv och fattar beslut om utbildning, karriär, relationer och familjebildning. För dem är Europas nuvarande bostadspriskris ett grundläggande problem.

Problemet med oöverkomliga bostäder är inte nytt. I vissa europeiska regioner och städer är bostadskostnader en långvarig utmaning för många grupper. Men under de senaste åren har problemet blivit mer utbrett och påverkar större delar av befolkningen. Höga energipriser, arbetskraftsbrist, miljöregler, zonindelningslagar och brist på mark har begränsat byggverksamheten. Det har också skett en ökning av användningen av bostäder som investeringsverktyg. Detta innebär att individer och familjer konkurrerar med investerare på en alltmer tajt bostadsmarknad. Även om EU inte har någon direkt bostadskompetens, utövar det ett betydande inflytande genom relevant vägledning, lagstiftning och finansiering. I takt med att Europas bostadskris har intensifierats har Europeiska kommissionen svarat genom att för första gången inkludera bostäder som en särskild del av en kommissionärs portfölj. Dan Jørgensen, den nya energi- och bostadskommissionären, har i uppdrag att stödja medlemsstaterna i att ta itu med orsakerna till bostadsbrist och frigöra både offentlig och privat finansiering för att investera i prisvärda och hållbara bostäder. Andra EU-organ, inklusive Europaparlamentet och Europeiska investeringsbanken, tar också ansvar för utmaningen att avslöja orsakerna till bostadskrisen, identifiera lösningar och leverera finansiering.

• Den nuvarande bostadspriskrisen i EU har särskilt påtagliga effekter på yngre åldersgrupper.

• I flera medlemsstater har den genomsnittliga åldern då en ung person lämnar föräldrahemmet ökat. Många unga, inklusive de som är anställda, har inte råd att leva självständigt.

• Samtidigt har hemlösheten ökat i många medlemsstater. Unga människor i städer är bland de grupper som är särskilt drabbade.

• För unga som faktiskt uppnår självständigt liv fortsätter utmaningarna. Unga människor, särskilt de i den yngre årskullen 18–29 år, är mer benägna att hamna i skuld med bostads- och elbetalningar. Unga människor är också mer benägna att rapportera att de kan behöva lämna sitt hem eftersom de inte längre har råd.

• Unga som bor självständigt från sina föräldrar spenderar betydligt mer av sina inkomster på bostäder och är mer benägna att bli överbelastade av bostadskostnader jämfört med andra åldersgrupper.

• Trots att de spenderar mer av sina inkomster på bostäder tenderar unga att bo i bostäder av sämre kvalitet.

• Det finns betydande skillnader mellan geografiska regioner när det gäller prisvärdheten på fastigheter som för närvarande erbjuds till försäljning eller uthyrning.

• I hela EU kan mycket lite av den bostad som erbjuds att hyra ut i stadsområden anses vara överkomlig för en ung person med medianlön. Detta gäller särskilt i huvudstäder och populära turistmål.

• I Bulgarien, Irland, Polen, Portugal och Spanien samt i delar av Österrike och Italien är graden av oöverkomlighet på hyresmarknaden sådan att i många områden krävs mer än 80 % av medianlönen för att hyra en standard tvårumslägenhet.

• Ett möjligt svar på prisproblemet skulle vara att minska storleken och försöka hyra en mindre fastighet. Detta kan dock medföra tillräcklighetsutmaningar, och priset per kvadratmeter är högre för mindre fastigheter.

• I hela Europa sätter bostadskrisen många unga vuxna i en situation där de inte kan uppnå sin önskade boendesituation (till exempel att bo ensam eller med en partner), vilket leder till betydande missanpassningar mellan ungas faktiska och föredragna boendeförhållanden.

• Undersökningsdata från fyra medlemsstater (Tjeckien, Nederländerna, Spanien och Sverige) visar att betydligt fler människor bor hos vänner, släktingar eller föräldrar än vad som skulle välja att göra det. Mycket färre bor med partners eller är ensamma än de som önskar det.

• Ouppfyllda bostadspreferenser är kopplade till en rad negativa utfall. Dessa inkluderar oförmåga att uppnå självständigt liv, oförmåga att följa en vald karriär, negativa effekter på mental hälsa och att välja att skjuta upp att skaffa barn.

• För att fullt ut förstå och hantera bostadspriskrisen är det viktigt att beakta både kvantitativa data om ungas bostadsutmaningar och kvalitativa data om deras preferenser och hur de navigerar i bostadspolitiken.

• Beslutsfattare bör undvika att utveckla ett fragmenterat policylandskap där policyer genomförs styckvis med motstridiga mål.

• När det gäller finansiering av bostadsinitiativ är revolverande fonder som återanvänder kapital för bostäder ett effektivt sätt att finansiera projekt.

• När det gäller att skapa nya bostadsmöjligheter för unga (såsom prisvärda 'startbostäder') har utbudsbaserade lösningar större potential än efterfrågesidans monetära och skattemässiga fördelar.

• Regeringar bör säkerställa anställningsneutralitet i finanspolitiken och behandla ägande och hyresvärd lika.

• För att hantera bostadsbristen är det avgörande att öka antalet tillgängliga bostäder. Det befintliga beståndet av tomma och underutnyttjade byggnader erbjuder betydande outnyttjad potential i detta avseende, även om det ofta kräver omfattande renoveringar.

• Policyer för att reglera hyror och öka tryggheten i bosättningen måste ta hänsyn till både insiders (befintliga hyresgäster) och externa (nya eller potentiella hyresgäster, ofta unga), samt bostadsleverantörer.

• Unga kan spela en aktiv roll i policyutformningen – inte bara i utformningen av nya eller reviderade bostadspolicyer utan också i utvecklingen av innovativa bostadskoncept nerifrån och upp, såsom kollektivboende.