Minimilöner har en betydande inverkan på förhandlade och faktiska löner
Publicerad: 23 June 2025
Under de senaste åren har de nationella minimilönerna stigit kraftigt i EU-länderna, vilket gör att deras inflytande på kollektiva löneförhandlingar och den allmänna löneutvecklingen blir allt viktigare. Resultaten visar att nationella minimilöner har en positiv inverkan på höjningen av de förhandlade lönenivåerna. Det krävs dock en noggrann utformning av politiken för att undvika att kollektivförhandlingar trängs ut, särskilt i lågavlönade sektorer. Minimilöner spelar också en viktig roll när det gäller att förbättra lönenivåerna bland de lägst avlönade arbetstagarna, även om spridningseffekter uppstår i hela lönespridningen.
Minimilöner har blivit allt populärare i EU:s medlemsstater under de senaste årtiondena, och lägstalönerna är högre än genomsnittet och medianlönerna i många länder. Denna politiska betoning har stärkts ytterligare genom det nya EU-direktivet om tillräckliga minimilöner. I detta sammanhang har de eventuella effekterna av högre nationella minimilöner blivit mycket relevanta för beslutsfattarna. Så hur påverkar förändringar i de nationella minimilönerna kollektiva löneförhandlingar och de faktiska lönerna?
Nationella minimilöner leder till förbättringar av kollektivavtalade lägstalöner
Mot bakgrund av relativt sett högre nationella minimilöner har debatten om huruvida nationella minimilöner skulle kunna försvaga kollektivavtalen blivit ännu viktigare. Denna oro återspeglas i direktivet, som i artikel 4 innehåller ett krav på att de nationella regeringarna ska främja ramar för kollektiva löneförhandlingar.
Empiriska resultat från Eurofound – som bygger på ett urval av nästan 700 kollektivavtal i låglönesektorer i 17 EU-medlemsstater mellan 2015 och 2022 – visar att högre nationella minimilöner inte avskräckte från kollektiva löneförhandlingar. Tvärtom bidrar de till att höja de kollektivt avtalade lägstalönerna i dessa lågavlönade sektorer (figur 1).
I undersökningen undersöktes om höjningar av de nationella minimilönerna påverkade sannolikheten för att arbetsmarknadens parter skulle underteckna nya kollektivavtal. Utöver den tid som förflutit sedan det föregående avtalet framstod förändringen av den nationella minimilönen sedan det senaste avtalet som den viktigaste faktorn som ökade sannolikheten för att ett nytt avtal skulle undertecknas (se den övre panelen i figur 1). Förändringar i inflation och arbetslöshet hade ingen signifikant effekt på sannolikheten för att ett nytt avtal skulle undertecknas.
I studien undersöktes också i vilken utsträckning förändringar av de nationella minimilönerna ökar de kollektivavtalade lönegolven. Resultaten visar en signifikant positiv effekt: om minimilönen ökar med 1 procent ökar den nya förhandlade lönen med 0,22 procent (se nedre panelen i figur 1).
I detta fall skulle inflationen ha en större effekt än de nationella minimilönerna när det gäller att driva upp de nominella förhandlade lönerna (elasticiteten är 0,7). Arbetslösheten framstår också som en viktig faktor: högre arbetslöshet är som väntat förknippad med en negativ effekt på de förhandlade lönerna.
Impact of national minimum wages on (upper panel) the probability of signing a new collective agreement and (bottom panel) the magnitude of increases in negotiated wages: estimated coefficients
Uppskattningarna baseras på en tvåstegs Tobit-modell av typ II, som skattas i två steg. De blå prickarna representerar punktskattningskoefficienten för effekten av inflation, nationell minimilön och arbetslöshet på sannolikheten att teckna ett nytt kollektivavtal (övre panelen) och på kollektivavtalade löner (nedre panelen), medan de streckade linjerna representerar konfidensintervallet. Om konfidenslinjen inte korsar nolllinjen skiljer sig en uppskattning statistiskt signifikant från noll med en konfidensnivå på 95 %. Estimat från en probit-modell som motsvarar avtalsekvationen med löptids- och icke-compliance-dummies, olika typer av fasta effekter (kollektivavtal, land och månad) samt en tidstrend. Konfidensintervallen (95 %) beräknades med hjälp av robusta standardfel.
Source: Eurofound 2025
Dessa empiriska resultat kompletterades och nyanserades av kvalitativa insikter från intervjuer som undersökte samspelet mellan nationella minimilöner och kollektivavtal. Analysen bygger på 40 intervjuer som genomförts i sex länder (Tyskland, Frankrike, Portugal, Rumänien, Slovenien och Spanien) och två lågavlönade sektorer: tillverkning av mat och dryck samt boende och social omsorg.
Även om arbetsmarknadsparternas uppfattningar om de nationella minimilönernas roll varierade mellan länder och sektorer framkom vissa tecken på att det fanns mindre utrymme för löne- och arbetsvillkorförhandlingar. I de fall där de nationella minimilönerna närmade sig nivån för kollektivt avtalade grundlöner flyttades förhandlingarnas fokus från grundlön till andra lönekomponenter.
Forskningen fann dock inga starka belägg för en utträngningseffekt av kollektivavtal, det vill säga ett stopp i omförhandlingen av avtal. Inte heller observerades någon effekt på kollektivavtalens täckning inom olika sektorer eller på de förhandlande aktörernas landskap.
Även om forskningen överlag inte pekade på några skadliga effekter av nationella minimilöner på kollektivavtal för lågavlönade arbetstagare mellan 2015 och 2022, kommer det att vara viktigt att fortsätta att observera situationen för lågavlönade sektorer i ännu högre grad.
Nationella minimilöner har en utökad dominoeffekt på de faktiska lönerna
I många EU-länder har de nationella minimilönerna ökat snabbare än genomsnitts- och medianlönerna. I takt med att minimilönerna relativt sett blir högre är en viktig politisk fråga huruvida minimilönepolitiken direkt påverkar en större andel av de anställda och bidrar till den totala löneutvecklingen.
Eurofounds empiriska resultat visar att nationella minimilöner har en betydande inverkan på lönerna för lågavlönade arbetstagare – som här representeras av dem som befinner sig i den första kvartilen av lönefördelningen, vilket omfattar de lägst betalda 25 % av arbetstagarna. I genomsnitt ledde en höjning av den nationella minimilönen med 1 procent till en ökning av lönerna för lågavlönade arbetstagare med 0,31 procent under perioden 2006–2021. Denna effekt är ännu större under den senaste delperioden 2015–2021, då en höjning av den nationella minimilönen med 1 procent resulterade i en löneökning på 0,43 procent för lågavlönade anställda.
En möjlig förklaring till de senaste årens starkare effekt är att relativt sett högre minimilöner – i förhållande till genomsnittslönen – direkt skulle påverka en större andel av de anställda och därmed ha större potential att höja lönenivån bland de lägst avlönade.
Det är viktigt att notera att minimilönepolitikens inverkan på en betydande höjning av lönerna i botten av lönespridningen främst beror på perioder med betydande ökningar av minimilönerna, såsom visas i diagram 2. Höjningar på upp till 15 procent höjer i allmänhet lönerna bland de lägst avlönade arbetstagarna, även om förändringar på mindre än 5 procent har liten mätbar effekt. Större höjningar – de över 15 procent – har den överlägset mest statistiskt signifikanta och betydande effekten. Dessa omvälvande insatser är den främsta orsaken till det positiva samband som observerats mellan nationella minimilöner och löneökningar för lågavlönade anställda.
Dessa resultat pekar på potentiella spridningseffekter av nationella minimilöneökningar längs den bredare lönespridningen. Empiriska analyser visar att det finns ett positivt samband mellan ökningar av den nationella minimilönen och utvecklingen i både median- och den övre lönekvintilen (inklusive de 25 % av löntagarna som har de högsta lönerna). Omfattningen av denna effekt är jämförbar med den som observerats för lågavlönade anställda.
Dessa resultat tyder på att höjningar av minimilöner i genomsnitt har en uppåtriktad effekt över hela lönespridningen (vars utveckling i vilket fall som helst drivs av många andra faktorer utöver minimilönepolitiken).
Effect of national minimum wage increases on low-paid wages by intensity of change
Se anmärkningar till figur 1. Intervallen definieras baserat på årliga nominella ökningar av den nationella minimilönen i den nationella valutan. Lågavlönade inkluderar den första lönekvartilen (25 % av löntagarna med de lägsta lönerna).
Source: Eurofound 2025
Dessa bredare effekter är förenliga med fall där stora höjningar av minimilönerna har en betydande kortsiktig kompressionseffekt på lönespridningen, till följd av en stark löneutveckling bland lågavlönade anställda.
Detta återspeglas tydligt i figur 3, som använder longitudinella data och visar förändringar i lönenivåerna under det år då minimilönerna ändrades, över hela fördelningen. Uppgifterna är grupperade efter lönedeciler – från de lägst betalda 10 procenten av de anställda till de högst betalda 10 procenten av de anställda. Resultaten visar att endast höjningar av minimilönerna utöver det vanliga (över 15 procent) har en stark effekt när det gäller att komprimera lönespridningen, eftersom de oproportionerligt höjer lönerna bland de lägst avlönade arbetstagarna.
Tillväxttakt i observerade löner per lönedecil
årliga perioder genom betydande höjningar av de nationella minimilönerna
Source: Eurofound 2025
Detta mönster bekräftas ytterligare genom att man undersöker specifika fall av betydande nationella höjningar av minimilönerna i hela EU. Det handlar bland annat om en ökning med 23 % i Slovenien 2020, en ökning med 22 % i Spanien 2019 och införandet av den nationella minimilönen i Tyskland 2015, vilket ledde till en kraftig ökning av lägstalönerna.
Dessa resultat visar att dessa politiska ingripanden hade en oproportionerlig effekt när det gällde att höja lönerna bland de lägst betalda anställda, komprimera lönespridningen och avsevärt minska löneskillnaderna.
Bild: © Dusan Petkovic/Adobe Stock
Eurofound rekommenderar att denna publikation citeras enligt följande.
Eurofound (2025), Minimilöner har en betydande inverkan på förhandlade och faktiska löner, artikel.
