Europeiska jobbövervakaren
European Jobs Monitor hjälper dig att följa strukturella förändringar på de europeiska arbetsmarknaderna.
European Jobs Monitor (EJM) följer strukturella förändringar på de europeiska arbetsmarknaderna. Den analyserar förändringar i sysselsättningsstrukturen i EU vad gäller yrke och sektor och ger en kvalitativ bedömning av dessa förändringar med hjälp av olika proxys för jobbkvalitet – löner, kompetensnivåer etc. Växer sysselsättningen relativt snabbast i lågavlönade, medelbetalda eller högbetalda jobb? EJM täcker alla 27 EU-medlemsstater och baseras främst på analys av Europeiska unionens arbetskraftsundersökning (EU-LFS) data. I juli 2026 uppdaterades EJM:s interaktiva datamängd för att inkludera den senaste årliga EU-LFS-datan fram till 2024 för alla medlemsstater samt för EU27 som helhet.
Det fanns nästan 17 miljoner fler personer i arbete i EU27 år 2024 jämfört med 2011 och cirka tre fjärdedelar av denna ökning var i välbetalda jobb i den högsta femtedelen av lönen (+12,8 miljoner).
2011–2024 har varit en period av sysselsättningsökning i EU som helhet och majoriteten av medlemsstaterna upplevde starkare sysselsättningstillväxt i välbetalda jobb jämfört med låg- eller medellönade jobb.
Den kvinnliga arbetskraften i EU27 har vuxit snabbare än den manliga, särskilt i medel- och högavlönade jobb.
COVID-19-krisen verkar ha förstärkt sysselsättningstillväxten – genom att påskynda tillväxten av välbetalda sysselsättningar i den digitala ekonomin men också genom att minska lägre betalda tjänster på plats för tjänster.
Även om nästan all nettony sysselsättning under det senaste decenniet har kommit inom tjänster, har tillverkningsindustrin också bidragit positivt till sysselsättningstillväxten, särskilt inom högavlönade jobb (inom vetenskap/teknik samt företagsekonomi/administration).
Andelen sysselsättningar i EU27 som är 'kärna' eller standard har ökat. Även om det har skett viss ökning i deltidsanställningar har detta kompenserats av större minskningar i egenföretagande och tillfälliga anställningar. Trots detta har icke-standardiserad sysselsättning ökat i välbetalda jobb som står för omkring 30 % av de netto nya toppfemtiljobben (3,5 miljoner av 12,8 miljoner). Icke-standardiserad anställning har därför också uppgraderats.
European Jobs Monitor (EJM) använder en jobbbaserad metod för att analysera strukturella förändringar i sysselsättningen i Europa. Den viktigaste metodologiska innovationen i ett sådant jobbbaserat tillvägagångssätt är att observera sysselsättningsutvecklingen på jobbets nivå (förstådd som ett givet yrke i en viss sektor) snarare än på den enskilda arbetstagarens nivå, vilket är det mer sedvanliga tillvägagångssättet vid analys av arbetsmarknadsutveckling.
Med hjälp av de standardiserade internationella klassificeringarna av yrke (ISCO-08) på tvåsiffrig nivå och sektor (NACE Rev 2.0) på ensiffrig nivå, skapas en matris av jobb i varje land. Varje jobb är ett yrke inom en sektor. Totalt finns det 43 tvåsiffriga yrken och 23 ensiffriga sektorer, vilket genererar 989 arbetsceller. I praktiken innehåller många av de teoretiska jobbcellerna inte anställning; Det är till exempel osannolikt att det finns många kvalificerade jordbruksarbetare inom finanssektorn. Det totala antalet arbetsceller med sysselsättning varierar mellan cirka 400 och strax över 800 och bestäms till stor del av landets storlek och EU:s arbetskraftsundersökning (EU-LFS) urvalsstorlek. Ju större arbetsstyrka, desto större är variationen av möjliga jobbkombinationer som kan identifieras med hjälp av LFS-data.
Jobben i varje land rankas baserat på något rangordningskriterium, till exempel medellönen per timme. Jobb-löne-rankningarna för varje land som användes i den senaste analysen baseras huvudsakligen på mikrodata från Structure of Earnings [SES]-undersökningen (för tre vågor, 2014, 2018 och 2022) kompletterade med data från EU-LFS årliga datafiler för 2014–2020 för att täcka sektorer som inte omfattas av SES. Dessa källor möjliggjorde skapandet av rankningar över landsbaserade jobb och löner för de 27 EU-medlemsstaterna. Det finns också två andra kriterier för jobbkvalitet som används i alternativa rankningar – jobbutbildning (baserat på den viktade genomsnittliga utbildningsnivån för arbetspersoner, källa: LFS) och bredare arbetskvalitet (baserat på det viktade genomsnittspoänget över sju jobbkvalitetsdimensioner, källa: European Working Conditions surveys 2015 och 2024).
Jobb fördelades till kvintiler i varje land baserat på jobb-löne-rankningen för det landet. De bäst betalda jobben tilldelas femtevintil, de lägst betalda till kvintil 1. Varje kvintil i varje land bör representera så nära 20 % av sysselsättningen under startperioden, dvs. jobb tilldelas kvintiler baserat på deras sysselsättningsvikt. Hädanefter förblir jobb-till-kvintil-fördelningarna fasta för varje land så att i alla diagram som följer en given kvintil i ett land (hur dekomponerat det än är) alltid avser sysselsättningsdata i en specifik grupp jobb exklusiv för den kvintilen. För presentationsändamål flyttas fokus sedan till förändringen i sysselsättningsbeståndet på kvintilnivå under en given period i varje land, t.ex. 2019–2024. Diagrammet nedan illustrerar i förenklat format de tre stegen som beskrivs ovan, med några av de högst betalda och lägst betalda jobben som sysselsätter stort antal på EU-nivå som exempel. (Även om jobben är korrekt tilldelade i EU-kvintil, är de individuella jobb–löne-rankningarna, 1–4 och 1105–1108, endast för illustrativa ändamål.)
Jobbrankningar och femonplaceringar utförda för varje land
Nettoförändringen i sysselsättningen mellan start- och slutperioder (i anställda) för varje femtedel i varje land summeras för att fastställa om nettojobbtillväxten har koncentrerats till toppen, mitten eller botten av sysselsättningsstrukturen. Om inget annat anges beskriver alla diagram i rapporten nettoförändringar i sysselsättningen per femdel för det angivna landet eller för EU som helhet. EU:s aggregerade diagram baseras på att tillämpa en gemensam EU-rankning av jobb och lön (baserad på det viktade genomsnittet av de standardiserade nationella jobb-lönerankningarna).
De resulterande kvintildiagrammen ger en enkel, grafisk representation av omfattningen av sysselsättningsförändringarna under en given period, samt en indikation på hur denna förändring har fördelats över jobb på olika lönenivåer. En liknande klassificering av jobb kan göras med hjälp av arbetstakarnas kompetens eller en bred, flerdimensionell indikator på jobbkvalitet som rangordningskriterium, och data tillhandahålls också för de resulterande uppdelningarna.
Kvintildiagrammet nedan illustrerar till exempel sysselsättningsförändringarna för EU27 under 2019–2024. Figuren bör läsas från det vänstra stolpklustret (kvintil 1, som representerar de lägst betalda jobben) till det högra klustret (kvintil 5, som representerar högst betalda jobb). Nettoförändringen i sysselsättningen representeras på den vertikala axeln, i tusentals (k) eller miljoner (m). De dominerande dragen i diagrammet är förlusten av 2,4 miljoner lågavlönade jobb (nedersta kvintilen) samt den samtidiga tillkomsten av cirka 7,4 miljoner välbetalda jobb (översta kvintilen) under pandemin och efter-pandemiperioden.
Denna metod erbjuder också ytterligare möjligheter att dela upp dessa nettoförändringar i sysselsättning efter kategorier som kön, anställning eller yrkesstatus samt arbetstidskategori: heltid eller deltid. För en mer utförlig beskrivning av databehandlingen som krävdes, vänligen se det omfattande materialet i bilagorna till tidigare EJM:s årsrapporter där samma jobbbaserade metod användes.
Slutligen tillhandahålls även stapeldiagram som visar sysselsättningsnivåerna per jobbkvintil. Enligt konstruktionen visar dessa diagram jämna kvintiler under startåret (2011); Sysselsättningssiffrorna därefter speglar förändringen i sysselsättning över alla enskilda jobb som tilldelats varje kvintil under perioden fram till 2019 eller 2024 (med notering att jobb-till-kvintil-fördelningen är fasta över hela perioden).
Hitta alla Eurofound-publikationer om EJM nedan.
