Minimilön i Österrike
Information for this page was compiled during December 2025 and early 2026. Most Member States had already transposed the EU minimum wage directive at this point. Those that had not yet fully completed transposition or where the information was not yet publicly available include Bulgaria, Cyprus, Luxemburg, Poland and Portugal. These profiles will be updated consecutively as the information becomes available. Users are invited to contact our experts on minimum wage if they are aware of changes.
Denna profil beskriver hur minimilöner regleras och fastställs i Österrike. Den kan läsas som bakgrundsinformation för Eurofounds årliga översikt av minimilönesättning. Österrike har ingen lagstadgad minimilön; Minimilöner fastställs i kollektivavtal, nästan uteslutande på sektorsnivå.
Arbetskonstitutionslagen (Arbeitsverfassungsgesetz §2 (2)/2) föreskriver att kollektivavtal kan reglera 'arbetsgivares och arbetstagares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter som uppstår ur anställningsförhållandet'. Detta inkluderar den anställdes skyldighet att arbeta och arbetsgivarens skyldighet att betala lön och ge vård.
Enligt denna lagstiftning (§4) har lagstadgade intressegrupper av arbetsgivare och arbetstagare den juridiska behörigheten att upprätta kollektivavtal om de är oberoende av sina förhandlingspartners och ansvarar för regleringen av arbetsvillkoren. Oberoende från den andra parten innebär att det måste vara möjligt att tydligt tilldela organisationen arbetsgivarens eller de anställdas sida. Således ingås kollektivavtal mellan arbetsgivares representanter och arbetstagares representanter som har kapacitet att ingå sådana avtal. De lagstadgade intressegrupper som har möjlighet att ingå kollektivavtal inkluderar Arbetskammaren (AK) på arbetstagarsidan, samt Förbundsekonomiska kammaren (WKO) och de fria yrkeskammarna (t.ex. läkare, jurister) på arbetsgivarsidan. Dessutom kan möjligheten att ingå kollektivavtal även beviljas frivilliga yrkesföreningar för arbetsgivare och arbetstagare samt vissa andra föreningar av Bundeseinigungsamt, ett permanent trepartsorgan vid Federala ministeriet för arbete, sociala frågor, hälsa, omsorg och konsumentskydd, samt genom lagstiftning (som till exempel gäller för Österrikiska federala datacentret). Frivilliga yrkesföreningar har juridisk prioritet framför lagstadgade föreningar; därför undertecknas kollektivavtalen på arbetstagarsidan av Österrikiska fackföreningsförbundet (ÖGB), som en frivillig organisation med företräde framför den lagstadgade AK. I praktiken förs förhandlingarna av de enskilda sektorsmedlemsfacken (av vilka det finns sju) i ÖGB.
Kollektivavtal har en normativ effekt inom sitt tillämpningsområde eftersom de skapar bindande lag för de arbetsgivare och arbetstagare som omfattas av tillämpningsområdet (Labour Constitution Act §11). Ett kollektivavtal är bindande för alla arbetsgivare som är medlemmar i den undertecknande organisationen, liksom för alla anställda som arbetar i dessa arbetsgivares verksamheter. Detta gäller oavsett om dessa anställda är fackföreningsmedlemmar eller inte, vilket kallas icke-medlemseffekten (Außenseiterwirkung) (§12).
Samtidigt finns det ingen jämförbar automatisk förlängningsmekanism till arbetsgivare som inte omfattas av ett avtal, antingen för att de inte är anslutna till den undertecknande arbetsgivarföreningen eller för att det inte finns något kollektivavtal alls på grund av avsaknaden av en arbetsgivarförening som kan ingå ett sådant avtal. I sådana fall föreskriver Arbetskonstitutionslagen (§18) en så kallad förlängningsorder (Satzungserklärung), där ett kollektivavtal kan utvidgas av Federal Arbitration Board till att omfatta anställningsförhållanden av i huvudsak samma slag som inte omfattas av ett avtal. Förlängningsbeslut har samma rättsliga verkan som referenskollektivavtal. De kan utfärdas på skriftlig begäran från en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation, förutsatt att kollektivavtalet har företrädande betydelse inom relevant arbetsmarknadsområde. Arbetsvillkoren i förlängningsordern måste i huvudsak vara desamma som i kollektivavtalet.
För grupper av anställda för vilka ett kollektivavtal inte kan ingås (antingen för att det inte finns några organisationer på arbetsgivarsidan som kan ingå kollektivavtal eller för att ingen förlängning av ett kollektivavtal har fattats), kan en minimilönetariff (Mindestlohntarif) fastställas genom det federala skiljeförfarandet. Sådana minimilönetariffer gäller endast för ett mycket fåtal grupper av anställda, inklusive hushållsarbetare, barnomsorgsarbetare i privata institutioner, au pairs eller vaktmästare. Enligt rättsutlåtandet utgör minimilönetariffen en lagstadgad minimilön i den meningen som avses i minimilönedirektivet. Därmed skulle kraven i artikel 5 i minimilönedirektivet gälla. Enligt Arbetskonstitutionslagen (ArbVG, paragraf 23) måste minimilönernas 'tillräcklighet' beaktas vid fastställande av dem; Detta avser kollektivavtalet, lönen för jämförbara aktiviteter eller en sedvanlig lokal lön. Direktivet om minimilön hänvisar också till 'tillräckligheten' av minimilöner och innehåller specifika referensvärden. Således måste motsvarande paragraf 23 i Labour Constitution Act tolkas i enlighet med artikel 5 i direktivet om den inte direkt införs.
Inom offentlig sektor gjordes mindre lagstiftningsanpassningar gällande löneregleringar på grund av tillämpningen av minimilönedirektivet: Det skedde en liten förändring vad gäller förbudet mot diskriminering. Dessutom visar det juridiska informationssystemet att en implementeringsnotis har lagts till i flera lagar rörande minimilönedirektivet.
I Österrike omfattas cirka 98 % av arbetstagarna av kollektivavtal (OECD/AIAS ICTWSS). Denna omfattande omfattning av kollektivavtal beror huvudsakligen på företagens obligatoriska medlemskap i den statutariska arbetsgivarorganisationen WKO och (som nämnts ovan) den juridiska utvidgningen av kollektivavtalstäckningen till anställda som inte är fackliga medlemmar: Enligt lag är alla företag vars verksamhet faller inom WKO:s representationsområde skyldiga att vara medlemmar i kammaren och dess sektorsdelar. Ett kollektivavtal är bindande för alla arbetsgivare som är medlemmar i den undertecknande organisationen, liksom för alla anställda som arbetar i dessa arbetsgivares verksamheter. Täckningsluckor har stängts under de senaste åren och decennierna (till exempel inom den stora sociala omsorgssektorn eller inom den privata utbildningssektorn), så att endast ett fåtal (främst små) sektorer saknar kollektivavtal; bland dessa finns reklam- och kommunikationssektorn för större delen av Österrike (det finns endast ett regionalt avtal för Wien), och det finns heller inga kollektivavtal för anställda vid gym eller advokater i vissa regioner. I oktober 2025 avbröts kollektivavtalet för cykelkurirer (som en gång var det första kollektivavtalet globalt) av facket, efter att det inte hade omförhandlats på nästan tre år.
Från och med den 1 januari 2026 kan så kallade frilansare (freie Dienstnehmer:innen) vars anställningsförhållande är anställningsliknande och som ofta är bland lågavlönade arbetstagare ingå i kollektivavtal. Detta gäller även arbetare i plattformsekonomin.
Minimilöner fastställs vanligtvis i kollektivavtal som ingås mellan respektive arbetsgivarorganisation (främst sektorsundergrupper av obligatoriska WKO, men ibland även frivilliga arbetsgivarorganisationer, se ovan) och respektive sektorsfack.
Kollektivavtal sker vanligtvis på branschnivå och är mycket starkt samordnat och synkroniserat inom och mellan sektorerna. Praktiken med 'mönsterförhandlingar', där metallindustrin tar en ledande roll som den första stora sektorn som genomför löneförhandlingar i höstens årliga förhandlingsprocess, har något tappat mark under de senaste åren. Resultaten av denna sektorsbaserade löneförhandling har dock fortfarande en betydande signaleffekt för andra sektorer i den mån de tas som en förebild. I praktiken innebär dock metallindustrins avtal ofta en av de största ökningarna jämfört med andra (också lågavlönade) sektorer på grund av metallarbetarnas fackföreningars relativa styrka. Utöver höstens förhandlingsrundor har vårens förhandlingsrundor fått ökad betydelse, med avtal inom flera stora industrier som förhandlas fram. Trots en hög grad av förhandlingssamordning kännetecknas Österrikes kollektivavtal inte av en centraliserad, trepartssamordning av löner; Detta återspeglas i höga löneskillnader mellan sektorer (se ovan), kön och anställningsstatus samt flexibilitet.
Vanligtvis sker kollektivavtal årligen; i specifika omständigheter (t.ex. COVID-19-pandemin eller instabil ekonomisk situation på grund av den ryska invasionen av Ukraina och den efterföljande energikrisen) har tvåårsavtal slutits inom vissa sektorer under de senaste åren.
Subminima i kollektivavtal avser mestadels lärlingarnas ersättning och skiljer generellt mellan lärlingsåret, med lägst lön i det första och det högsta året av lärlingsutbildningen. Dessutom gäller subminima ofta för praktikanter eller skolstudenter som arbetar under sommarlovet (säsongs-/sommarpraktikanter). De är också ofta beroende av lärlingsavgifterna (till exempel att få ersättning för lärlingsutbildning under andra året). Alternativt kan avgifter för praktikanter fastställas som en procentandel av den ordinarie minimilönen (till exempel i fallet med Röda Korsets kollektivavtal).
Grundpriset avser minimilönen i respektive kollektivavtal; bonusutbetalningar, semester- och julbidrag samt andra lönetillägg (t.ex. för natt-/söndagsarbete eller så kallade jord-, faro- och svårigheter) räknas inte mot minimilönen. När stykårslön gäller får den totala erhållna lönen inte heller ligga under den kollektivt överenskomna minimilönen. Enligt rättspraxis (Högsta domstolen) måste minimilönen förbli helt och hållet tillgänglig för den anställde. 'Att bryta förbudet mot att kvitta förmåner i natura mot minimilönen är endast tillåtet om kollektivavtalet självt föreskriver detta och om det sociopolitiska syftet att säkra försörjning också följs.'
I minimilönens tariff för hushållsarbetare ges två separata minimilöner; en för dem som inte bor på klientens lokaler, och en andra klass för dem som bor där och får boende där utöver logi.
Minimilönens minimilön i ett avtal beror på arbetsklassificeringen (mer/mindre kvalificerad, lägre/högre utbildning) och tjänstgöringstiden (anställningstid).
Rättspraxis (Högsta domstolen)opens in new tab (OGH | 9 ObA 92/15t)
Statistics Austria tillhandahåller ett index över minimilöner med kollektivavtal, det så kallade Tariflohnindex, ett representativt urval av kollektivavtal och arbetsavtal som är på lika villkor med kollektivavtal och lagstadgade löneregler. Indexet beräknas på månads- och årsbasis och skiljer mellan arbetsgrupper (blåkragearbetare, tjänstemän, offentligt anställda) och sektorer. Genom detta index kan utvecklingen av minimilöner observeras.
WKO:s databas över kollektivavtalopens in new tab (drivs av WKO, gratis)
ÖGB-databas över kollektivavtalopens in new tab (drivs av ÖGB, gratis)
ÖGB Verlags databas över kollektivavtalopens in new tab (som drivs av ÖGB, inkluderar även äldre versioner av kollektivavtal, avgiftsbaserade)
GPA (2023), Pressekonferenz: Der Kollektivvertrag bringt's! Ökonomische Effekte von Kollektivvertragsabschlüssenopens in new tab [Kollektivavtalet levererar! Ekonomiska effekter av kollektivavtalsresultat], 20 juni 2023.
Sturn, J. och Picek, O. (2023), Höhere Löhne durch einen höheren Mindestlohnopens in new tab [Högre löner genom högre minimilöner], Policy Brief 6/2023, Momentum Institut, oktober 2023.
Titelbach, G./Ertl, M. och Forstner, S. (2024), Effekte einer allgemeinen Lohnuntergrenze für Österreichopens in new tab [Effekter av en allmän lönegolv i Österrike], Wirtschaft und Gesellschaft 50 (2): 19-43, januari 2024.
