Minstalön i Belgien

I Belgien finns det ingen lag som kräver minimilöner i privat sektor. Istället etableras en rättslig ram för kollektivavtal genom lagen från 1968 om kollektivavtal och gemensamma kommittéer, vilket möjliggör kollektivavtal om den sektorsövergripande 'nationella minimilönen' å ena sidan och om sektorsnivånivåer å andra sidan.

På begäran av undertecknarna förlängs sektorsavtal juridiskt genom kungligt dekret. Förhandlingar om den nationella minimilönen sker i National Labour Council, medan sektorslönesystem förhandlas av cirka 100 gemensamma kommittéer (+ 70 gemensamma underkommittéer).

Två andra lagar kompletterar ramen för kollektivavtal: lagen från 1965 om bevarande av anställdas lön definierar löner som en förutsägbar arbetsinkomst som ska betalas i pengar, och förbjuder därmed (minimilön) löneutbetalningar i natura eller löneavdrag. Slutligen fastställer lagen från 1996 om främjande av sysselsättning och förebyggande bevarande av konkurrenskraft, reviderad 2017, en maximal marginal för reallöneökningar vartannat år, känd som 'lönenormen'.

Utöver denna norm, som stämmer överens med den tvååriga förhandlingscykeln, finns inga fasta procedurer för att fastställa lönenivåer. Den striktare revideringen av lagen från 1996 år 2017 var förmodligen den mest betydande förändringen och utvecklingen under de senaste tio åren.

Det primära nationella, sektorsövergripande kollektivavtalet (CA) som fastställer den nationella minimilönen är CA nr 43. Dessutom definierar CA nr 50 den nationella minimilönen för andra kategorier av anställda, såsom de under 18 år eller som arbetar under studentkontrakt.

Lönerna inom offentlig sektor fastställs enligt lag. Med tanke på genomförandet av direktivet om minimilön likställer kungligt dekret av den 10 juli 2024 minimilönen för den offentliga sektorn med den 'garanterade ersättningen' som använts i tidigare lagstiftning och hänvisar till lönedefinitionen i offentlig rätt. Kungligt dekret lägger till en procedur för justering av löner inom offentlig sektor, som bör omvärderas vart fjärde år, baserat på fyra kriterier: köpkraft, den allmänna lönenivån och fördelningen, lönetillväxttakt, långsiktiga nationella produktivitetsnivåer och tillväxt. Den föreskriver också att den gemensamma kommittén för offentliga tjänster ska ge råd vid dessa omprövningar.

Ytterligare förändringar var nödvändiga för att överensstämma med EU:s minimilönsdirektiv och dess införande. Dessa förändringar godkändes och infördes den 31 december 2024. Inom lagen definieras den lagstadgade minimilönen som: 'lagstadgad minimilön: minimilön som fastställs genom eller enligt en lag, med undantag för minimilöner som fastställs i kollektivavtal som förklaras allmänt bindande (i enlighet med avsnitt 5 i kapitel 2 i kollektivavtalslagen)'.

Relevanta kollektivavtal

• Kollektivavtal nr 43 om minimilönerPDFopens in new tab

• Kollektivavtal nr 43 om minimilöner (konsoliderad version)PDFopens in new tab

• Kollektivavtal nr 50 om ungdomsminimilönerPDFopens in new tab

Relevanta handlingar (och dekret)

• Lag av den 12 april 1965 om skydd av arbetstagares lönopens in new tab

• Lag av 5 december 1968 om kollektivavtal och gemensamma kommissionerPDFopens in new tab

• Lag av 26 juli 1996 om främjande av sysselsättning och förebyggande bevarande av konkurrenskraftopens in new tab

• Lag av den 17 december 2024 om delvis genomförande av direktivet om minimilönopens in new tab

• Kungligt dekret av den 10 juli 2024 om garanterad ersättning för offentligt anställdaopens in new tab

På nationell nivå förhandlar och fastställer de olika representativa sociala parterna den nationella minimilönen, känd i Belgien som 'Garanterad minimigenomsnittlig månadsinkomst' (GAMMI). Detta är en tvåpartsprocess inom National Labour Council, Belgiens främsta tvåpartsorgan för social dialog.

På fackföreningssidan finns följande organisationer representerade:

• Allmän kristen fackföreningskonfederation (Algemeen Christelijk Vakverbond, ACV-CSC)

• Allmänna konfederationen av liberala fackföreningar (Algemene Centrale der Liberale Vakverbonden, ACVLB-CGSLB)

• Allmänna Belgiska Fackföreningskonfederationen (Algemeen Belgisch Vakverbond, ABVV-FGTB)

• På arbetsgivarföreningarnas sida representeras följande organisationer:

• Federation of Enterprises in Belgium (Verbond van Belgische Ondernemingen, VBO-FEB)

• Boerenbond

• Medelklassfackförening (Union des Classes Moyenne, UCM)

• Unionen för egenföretagare (Unie van Zelfstandige Ondernemers, Unizo)

Den nationella minimilönen i Belgien kallas 'garanterad genomsnittlig månadsminimiinkomst' ('Gewaarborgd gemiddeld minimummaandinkomen' eller GGMMI) och anges i kollektivavtalet (CBA) 43. Den gäller för privatanställda över 18 år med anställningsavtal.

Miljön för GAMMI har ingen specifik rutin; Den enda regelbundna uppgraderingen är via automatiska indexeringar.

Detta system för indexering av GAMMI baseras på 'pivot'-mekanismen. Pivotindexet använder förutbestämda tröskelvärden med inkrång på 2 %, mot vilka det 'utjämnade hälsoindexet' jämförs. Om pivotindexet uppnås eller överskrids justeras löner eller förmåner.

Förhandlingarna om GAMMI faller under de sociala parternas ansvarsområde på nationell nivå. Dessa förhandlingar sker inom National Labour Council (NAR-CNT) på ad hoc-basis. Den senaste verkliga ökningen av GAMMI skedde i maj 2024. Den totala ökningen var 35 euro, vilket regeringen bör öka till 50 euro netto. Två ytterligare bruttorealökningar med €35 planeras för 2026 och 2028. De Wever-regeringens avtal syftar till att likställa brutto- och nettolöner för minimilönearbetare.

Viktigt är att utöver den nationella/sektorsövergripande GAMMI, som gäller omkring 3 % av arbetskraften, finns sektorsspecifika minimilöner, som i genomsnitt är omkring 19 % högre än GAMMI. Marginalerna för sektorslöneförhandlingar bestäms vartannat år av de sociala parterna i den så kallade G10-gruppen, vilket leder till ett 'Interprofessionellt Avtal' eller IPA. Förhandlingarna baseras på förberedande arbete av Central Economic Council (CRB-CCE), som behöver ta fram en teknisk rapport som definierar den maximala marginalen för löneökningar vartannat år. Den 'lönenorm' som fastställs i IPA får inte vara högre än denna maximala marginal. National Labour Council har också publicerat ett råd om utvecklingen av GAMMI den 28 januari 2025, där minskningen av socialförsäkringsavgifterna för mycket lågavlönade arbetare bedöms, andelen arbetare under, på och över GAMMI, samt en jämförelse av utvecklingen av GAMMI med utvecklingen av den nationella minimilönen i Tyskland.

• Kungligt dekret av den 24 december 1993 som genomförde lagen av den 6 januari 1989 för att skydda landets konkurrenskraftopens in new tab

• Avtalsramverket för det nationella arbetsrådet den 6 april 2023 om höjning av den nationella minimilönenPDFopens in new tab

• Råd 2440 av den 28 januari 2025 från National Labour Council om utvärdering av avtalsramen för minimilönerPDFopens in new tab

• Kungligt dekret av den 10 juli 2024 som ändrade kungligt dekret av den 29 juni 1973 och beviljade garanterad ersättning till vissa anställda inom de federala offentliga tjänsternaopens in new tab

Inom privat sektor anges inga kriterier eller referensvärden, eftersom minimilönen anses inte vara lagstadgad utan förhandlad, och Belgien anser sig uppfylla kriterierna i EU:s direktiv om adekvat minimilön eftersom kollektivavtalstäckningsgraden är över 80%.

Inom den offentliga sektorn listas fyra 'objektiva kriterier' för fastställande av minimilön i kungligt dekret av den 10 juli 2024. Detta innebär köpkraft (med hänsyn till prisnivån), den allmänna lönenivån och fördelningen, lönetillväxttakten, långsiktiga nationella produktivitetsnivåer och utveckling. Därtill läggs det 'indikativa' målet på 50 % av genomsnittslönen i offentlig och privat sektor. Lagen föreskriver att den gemensamma kommittén för alla offentliga tjänster (kommitté A) ska göra bedömningen och tillåter förslag på andra referensvärden.

Den nationella minimilönen (GAMMI), som anges i kollektivavtal nr 43, gäller för privatsektorns anställda över 18 år med anställningsavtal. I Belgiens fall är kollektivavtalstäckningsgraden en viktig aspekt i förhållande till minimilönetäckning, eftersom GAMMI inte tillhandahålls genom lag utan snarare genom nationell, sektorsövergripande kollektivavtal som förhandlas fram och undertecknas av sociala parter. Det faktum att den stora majoriteten av de anställda i Belgien omfattas av (åtminstone) GAMMI beror därför främst på den höga kollektivavtalsgraden, som ligger på cirka 96%. Detta inkluderar alla blå- och tjänstemän som är verksamma i privat sektor.

Några specifika kategorier som inte täcks inkluderar:

• Personer anställda i ett familjeföretag som enbart drivs av en förälder.

• Arbetare som vanligtvis arbetar mindre än en månad.

• Startjobb: ett program för arbetstagare över 18 år och under 21 år med liten arbetslivserfarenhet. Bruttolönen sänks till lägre arbetskostnader, fullt ut kompenserad av ett nettobelopp som inga arbetsgivaravgifter ska betalas för.

• Arbetare anställda inom offentlig sektor.

• Frilansare och plattformsarbetare.

• Grannskapsjobb ('wijkwerken'): ett program för återinträde på arbetsmarknaden genom små grannskapsjobb för långtidsarbetslösa.

Det är viktigt att notera att trots den höga täckningsgraden är det bara en relativt liten grupp anställda som är beroende av GAMMI. Enligt beräkningar från Centrala ekonomiska rådet får cirka 3 % av de anställda minimilön.PDFopens in new tab En analys från 2025 av National Labour Council visar att detta antal har minskat.PDFopens in new tab Minimilönearbetare omfattas antingen inte av ett sektoriellt kollektivavtal, eller så hänvisar det sektoriella kollektivavtalet till GAMMI.

I april 2015 avskaffades eller ersattes ålderskriterierna för nationella minimilöner, sektorsminimilöner och anställningstidssystem till stor del av erfarenhetskriterier. I vissa fall kan dock olika minimilöner fortfarande gälla för unga arbetare, beroende på deras ålder och status.

I avsaknad av sektorsavtal om minimilöner för arbetare under 21 år fastställs lägre nationella minimilöner för unga arbetare under 18 år eller för arbetstagare med studentkontrakt, enligt kollektivavtal nr 50:

• Högst 16 år: 67 % av den nationella minimilönen

• 17 år: 73 % av den nationella minimilönen

• 18 år: 79 % av den nationella minimilönen

• 19 år: 85 % av den nationella minimilönen

• 20 år: 90 % av den nationella minimilönen

I april 2022, efter det reviderade kollektivavtalet 43/16 av den 9 mars 2022, avskaffades slutligen de återstående anställningstidskriterierna för arbetstagare under 21 år, vilket innebär att arbetstagare med ett ordinarie anställningsavtal som är 18 år eller äldre nu har rätt till 100 % av den nationella minimilönen, samma som arbetstagare över den åldern.

För studenter vars arbete ingår i deras utbildning ("alternerande lärande") och som inte har anställningsavtal gäller inte kollektivavtal nr 43 och nr 50, men det finns regler om obligatorisk lagstadgad (eller regional) ersättning.

Den nationella minimilönen beräknas som genomsnittet av all arbetsinkomst under ett år och uttrycks som en månatlig inkomst. Därför kan en utbetalning under en månad ligga under den nationella minimilönen, men den kan balanseras genom ersättning under andra månader eller genom andra utbetalningar såsom arbetsbaserade eller årsslutsbonusar.

Den 'standard' GAMMI är generellt utformad utifrån en 38-timmars arbetsvecka, men det finns också timpriser för 39- och 40-timmarsveckor. För deltidsarbetare tillämpas den nationella minimilönen proportionellt.

Betalningstakten anges inte i CA 43, men Wage Preservation Act från 1965 föreskriver minst två löneutbetalningar per månad, med många undantag som tillåter minst en löneutbetalning. Beloppet kan variera, men alla former av betalning eller lön som den anställde får bör i genomsnitt åtminstone matcha GAMMI. Till exempel kan en anställd få tolv månadslöner på GAMMI-nivå eller tolv löner under GAMMI med semesterersättning, premier och en årsslutsbonus som kompenserar.

Som en allmän princip bidrar alla lönekomponenter till att uppfylla GAMMI. Bland de mest framträdande komponenterna finns årsslutsbonusen och den 13:e månadsbetalningen. Det nationella kollektivavtalet fastställer en allmän regel att kontant- och icke-kontantlöner, fasta och rörliga löner samt premier och förmåner som arbetstagaren har rätt till. Alla dessa faktorer räknas i den mån de är kopplade till den anställdes normala arbetsinsats.

Sektorer får ändra de komponenter som bidrar till att uppfylla GAMMI i sin sektor genom kollektivavtal, enligt principen om gynnsamhet: kollektivavtal på en lägre nivå (dvs. sektorsnivå i förhållande till nationellt) får inte negativt avvika från villkoren i det högre nivåavtalet.

En lista över förmåner i form av tjänster som bidrar till att uppfylla GAMMI är formaliserad i Wage Protection Law från 1965. Detta inkluderar:

• Bostäder

• Gas, elektricitet, värme och bränslen (värdesatt till självkostnadspris)

• Markanvändning

• Mat som konsumeras på arbetsplatsen

• Verktyg och service eller arbetskläder, liksom deras underhåll, förutsatt att ingen lagstadgad eller regulatorisk bestämmelse kräver att arbetsgivaren tillhandahåller eller underhåller dem

• Utrustning eller material som krävs för arbete och som är den anställdes ansvar enligt anställning eller användning

Det finns ingen regelbunden rapportering som specifikt fokuserar på den nationella minimilönen i Belgien.

Det fanns en rapport om minimilöner som utfärdades av Central Economic Council år 2022.

Det finns en allmän teknisk rapport som ger ytterligare detaljer om hur de beräknar den maximala lönemarginalen.

• CCERB (2022): Technisch Verslag 2022opens in new tab.

En ytterligare rapport behandlar specifikt den globala lönehandikappet mellan Belgien och dess grannländer.

• CCERB (2022): Loonhandicap 2022.PDFopens in new tab

CRB (2018), Het minimuminkomen in België (Documentatienota No. 2018–2768; s. 25), Centrale Raad voor het Bedrijfsleven.

Dorssemont, F. (2022), 'Lönesättning och lönemoderation i Belgien: En oändlig och redan gammal berättelse i kölvattnet av den 'nya europeiska ekonomiska styrningen', European Labour Law Journal, Vol. 13, Nr. 2, s. 156–169.

Pulignano, V., Marà, C., Franke, L., Domecka, M., Bertolini, A. och Graham, M. (2022), Fairwork Belgium Ratings 2022: Mot anständigt arbete i plattformsekonomin, Leuven, Belgien; Oxford, Storbritannien; Berlin, Tyskland.

Vandekerckhove, S. och Van Herreweghe, D. (2023), Minimilöner i Belgien, Eurofound-artikel.

Vandekerckhove, S., Desiere, S. och Lenaerts, K. (2020), Minimilöner och lönekompression i belgiska industrier, National Bank of Belgium, Working Paper nr 387; s. 39.

Vandekerckhove, S. och Lenaerts, K. (2023), Kollektivavtal och ojämlikhet i Belgien (BFORE – Förhandlingar för jämlikhet, s. 61) [Nationell rapport], HIVA Research Institute for Work and Society.

Vandekerckhove, S. och Lenaerts, K. (2024), Loonvorming in België: Componenten, uitkomst en impact.