Hoppa till huvudinnehållet
Den här sidan har maskinöversatts. Se originalversionen på engelska och Eurofounds språkpolicy.
Profil för minimilöneländer för Danmark
Landsprofil
Senast uppdaterad: 30 June 2026

Minimilön i Danmark

Benjamin Rom Viegand Hansen

Information for this page was compiled during December 2025 and early 2026. Most Member States had already transposed the EU minimum wage directive at this point. Those that had not yet fully completed transposition or where the information was not yet publicly available include Bulgaria, Cyprus, Luxemburg, Poland and Portugal. These profiles will be updated consecutively as the information becomes available. Users are invited to contact our experts on minimum wage if they are aware of changes.

Dessa profiler beskriver hur minimilöner regleras och fastställs. De finns tillgängliga för alla EU-länder och Norge.

Denna profil beskriver hur minimilöner regleras och fastställs i Danmark. Den kan läsas som bakgrundsinformation för Eurofounds årliga översikt av minimilönesättning.

I Danmark finns ingen lagstadgad minimilön. Istället fastställs minimilöner i kollektivavtal.

I Danmark finns inga förlängningsmekanismer. De företag som inte vill vara medlemmar i en arbetsgivarorganisation kan teckna avtal med enskilda arbetsgivare med fackföreningar. Dessa tilläggsavtal (adoptionsavtal) är ofta standardiserade avtal med en arbetsgivare som facken har redo för tillfället. Vid brott är reglerna desamma som nämnts ovan.

Inga nationella lagstiftningsåtgärder krävs för att genomföra EU-direktivet om minimilöner i Danmark. Detta avslutades i slutet av november 2024 av den tripartita arbetsgrupp som inrättats av ministeriet för att utvärdera genomförandet av direktivet. Det danska Arbetsministeriet måste dock fortfarande rapportera om kollektivavtalstäckningsnivåer, de lägsta lönerna i kollektivavtal och lönenivåerna för arbetstagare som inte omfattas av kollektivavtal till kommissionen med mera.

I januari 2023 försökte den danska regeringen överklaga direktivet inför Europeiska unionens domstol. I november 2025 upphävde domstolen de delar av direktivet som rör lagstadgade minimilöner. Eftersom Danmark inte har ett sådant system har de upphävda bestämmelserna ingen effekt på Danmark, och de återstående delarna av direktivet, inklusive rapporteringsskyldigheterna, fortsätter att gälla.

Danmark har en ganska hög täckning av arbetstagare enligt kollektivavtal. Den exakta täckningsgraden kan beräknas på olika sätt och därmed variera något. De siffror som tillhandahålls av Danska Arbetsgivares Styrelse (DA) baserat på data från 2023 från Danmarks Statistiska centralbyrå, Arbetsgivarnas Ekonomiska Sektor samt Eurostats Inkomststruktur utgör en allmänt använd källa. Enligt deras beräkningar fann Danish Employers, och publicerade i en artikel, att 82 % av de anställda i Danmark omfattas av kollektivavtal (100 % i offentlig sektor och 73 % i privat sektor). En studie från 2025 från Aalborgs universitet, som bygger på tvärsnittsdata från den nationella Tryghedsbarometer-undersökningen, visar att 69 % av den aktiva arbetsstyrkan rapporteras av ett kollektivavtal.

Danska fackföreningskonfederationen (FH) publicerade en rapport om kollektivavtalstäckning 2022, där täckningsgraden angavs till 84 % totalt, 78 % i privat sektor och 97 % i offentlig sektor. Det finns inte mycket data om kollektivavtal för lågavlönade arbetare i sig, och det diskuteras ofta i samband med organisationens täckning (dvs. anställda som är medlemmar i en fackförening). Enligt rapporten är nästan en halv miljon arbetstagare – cirka 15 % av arbetskraften – anställda på arbetsplatser med låg eller medelhög kollektivavtalstäckning. Branscher med låg täckning har oftare korttidsanställning, deltidsanställning, utländsk arbetskraft samt låg andel fackliga medlemskap. Rapporten lyfter fram fyra branscher med låg organisationstäthet och där över hälften av arbetskraften finns i den lägsta lönekvartilen: hotell och restaurang, städning, jordbruk och detaljhandel. Trots den låga organisationstätheten har dock endast den första en låg kollektivavtalstäckning, medan de andra tre har medelhög till hög kollektivavtalstäckning. Medan detaljhandeln har hög kollektivavtalstäckning och en lägre utländsk arbetsstyrka, har den – tillsammans med städning – den största andelen arbetare, 72 %, i den lägsta lönekvartilen. Således påverkar låg organisationstäthet (i termer av fackföreningsmedlemsantal) förhandlingsstyrkan och så småningom arbetsvillkoren och lönenivåerna, oavsett kollektivavtalstäckning.

När det gäller bristen på kollektivavtal och fasta minimilöner är de huvudgrupper av arbetare som ofta nämns postarbetare (främst inom byggbranschen) och digitala plattformsarbetare (främst städare och kurirer). Detta är relativt nya typer av arbetare i dansk kontext, och det har gjorts olika försök under det senaste decenniet att säkerställa en bättre integrering av dessa arbetare i det danska systemet. Den största gruppen som inte omfattas av kollektivavtal är dock högkvalificerade anställda med universitetsutbildning. Enligt Danska Föreningen för Masters och PhDs (DM), en fackförening för arbetstagare med universitetsutbildning, är endast en tredjedel av deras medlemmar i privat sektor anställda enligt ett kollektivavtal, och majoriteten är anställd uteslutande på individuella kontrakt.

Största delen av den privata danska arbetsmarknaden faller inom de två största arbetsmarknadskonfederationerna, Danska arbetsgivarförbundet (DA) och Danska fackföreningsförbundet (FH). Det är dock deras medlemsorganisationer som själva förhandlingarna om sektorskollektivavtalen, medan FH och DA (särskilt) säkerställer samordning mellan förhandlingarna om de olika sektorsavtalen.

I den privata sektorn finns två avtal som sätter takten med två olika kollektivavtalsbetalningssystem:

  1. Industriavtalet, mellan Dansk Industri (DI) och Centralorganisationen för Industrianställda i Danmark (CO-Industri), fastställer nivåerna för dem som använder 'Minimibetalningssystemet'.

  2. Transport- och logistikavtalet, mellan DI och Förenade Danska Arbetsförbundet (3F), fastställer lönenivåerna för dem som använder 'Standardbetalningssystemet'.

Dessa två avtal satte standarden för utvecklingen av lönenivåer för de flesta arbetare i den privata sektorn, inklusive lågavlönade arbetare. Den offentliga sektorn följer den standard som sätts av lönesättning i den privata sektorn.

I Danmark förnyas kollektivavtal i privat sektor bransch för bransch, men de förhandlas under samma period (kollektivavtalsrundan) och godkänns genom gemensam omröstning bland fackföreningsmedlemmar i alla branscher.

Industriavtalet mellan DI och CO-industrin är alltid det första avtalet som sluts i kollektivavtalsrundorna. Det är det största och utgör ramen för resten av avtalen. Dessutom fastställer den lönenivåerna för alla som använder 'minimibetalningssystemet', vilket motsvarar cirka 60 % av den privata sektorn. I 'minimibetalningssystemet' måste faktiska lönenivåer förhandlas fram på företagsnivå och de flesta arbetare får mycket mer betalt än avtalets miniminivå. Det andra temposättande avtalet är Transport- och logistikavtalet mellan DI och 3F, som täcker cirka 20 % av den privata arbetskraften. Detta avtal fastställer lönenivåerna i det 'standardiserade betalningssystemet', där lönenivån som fastställs av sektorsavtalet ofta är den lön som betalas ut till arbetarna. Det finns dock stark samordning i förhandlingarna av båda typerna av kollektivavtal, vilket innebär att den relativa löneökningen kommer att vara ungefär densamma mellan sektorer och yrkesgrupper som omfattas av dessa avtal. Därför kommer de relativa resultaten av förhandlingsrundor inte att skilja sig mycket mellan olika grupper av arbetstagare och systemet säkerställer att lågavlönade arbetare inte lämnas efter i sin löneutveckling.

Längden på kollektivavtalet avtalas under kollektivavtalsrundan och varar i två till fyra år beroende på den ekonomiska situationen. Under de senaste två decennierna har treåriga avtal varit normen. Förhandlingsrundorna äger rum under årets första kvartal. Inom privat sektor kan lokala förhandlingar i företag följa efter att deras relevanta sektors- eller företagsavtal slutförs.

Förhandlingsrundor för offentlig sektor följer alltid ett år efter förhandlingarna om privat sektor. Löneökningsskillnader justeras automatiskt enligt formaliserade procedurer, så att den offentliga sektorn varken halkar långt efter eller överträffar lönenivåerna i den privata sektorn.

Inom alla sektorer innehåller danska kollektivavtal lönebestämmelser som är lägre än de vuxna miniminivåerna för unga arbetare (<18 år) och lärlingar. För båda grupperna skiljer sig lönenivåerna mellan sektorer och branscher, och i den privata sektorn kan en högre nivå uppnås genom lokal förhandling.

I Danmark kan man börja arbeta vid 13 års ålder; Detta är dock inte särskilt vanligt, och de flesta avtal innehåller endast priser för ungdomsarbetare i åldrarna 15, 16 och 17 år. De flesta avtal innehåller tillägg för ungdomsavgifter för tid som arbetats tidigt på morgnar och/eller kvällar och/eller på söndagar och helgdagar. Det är endast lagligt att ge åldersbaserade löner om arbetstagaren omfattas av ett kollektivavtal. På grund av diskrimineringslagenopens in new tab kan löneförhandlingar i företag utan kollektivavtal inte skilja löner baserat på ålder. Istället är det endast lagligt att ge en ung person en lägre lön än någon äldre på grund av mindre erfarenhet och kompetens; Lönen för en ung person under 18 år måste godkännas på samma sätt som för en anställd som fyllt 18 år.

Lönenivåerna för lärlingar (16–24 år) bestäms på liknande sätt av kollektivavtalen, och de kan skilja sig något mellan olika branscher. Men även om företaget inte omfattas av ett avtal garanteras studenter och lärlingar alltid minimilön och löneförmåner som anges i huvudkollektivavtalet i den aktuella branschen enligt lag. Nivåerna är miniminivåer som ökar årligen i takt med att studenter och lärlingar får mer erfarenhet inom området. År 2025 kan den månatliga minimiavgiften för det första året som lärling förväntas ligga mellan 9 500 och 12 500 DKK före skatt (ca 1 273 € – 1 675 €). För vissa lärlingsplatser är lönerna högre om lärlingen har fyllt 21 innan de börjar. Minimiavgifterna för vuxna lärlingar (25+) är högre med minimiavgifter motsvarande okvalificerade arbetare. Alla lärlingslöner är miniminivåer, och i privat sektor kan en högre nivå förhandlas fram.

I Danmark finns tre huvudsakliga lönesystem på den privata arbetsmarknaden, vilka ger olika möjligheter för anställda att ingå lokala löneavtal med ledningen. Cirka 60 % av den privata arbetskraften lever på minimilönesystemet, cirka 20 % på standardlönesystemet och resten är antingen på kollektivavtal utan avgifter eller på individuella kontrakt.

Minimibetalningssystemet

  • Enligt detta system fastställer kollektivavtalet en minimilön som gäller för perioden samt en skyldighet att ingå avtal om personlig lön. Det är också vanligt att inkludera en rätt till årliga löneförhandlingar. Den totala lönen för varje enskild anställd förhandlas därför lokalt på arbetsplatsen, baserat på den anställdes färdigheter, erfarenhet, utbildning och prestation samt arbetskrav, inklusive eventuella olägenheter i samband med arbetet.

  • Inom detta lönesystem finns också varianten 'minimilön', där till exempel ett antal grundnivåer har fastställts, baserat på arbetstyp eller utbildning. Dessutom kan olika lönetillägg förhandlas lokalt. Dessa två minimihastighetssystem kallas ofta samman.

Det standardiserade lönesystemet

  • Detta är det mest centraliserade lönesystemet. Här fastställs lönen genom centrala kollektivavtal på sektorsnivå, och det finns begränsade möjligheter att förhandla om fasta löner lokalt. Lönerna som anges i avtalet är standardnivåer och anställda som uppfyller samma kriterier får lika lön. Priserna inkluderar: fasta tim- och månadslöner; tillägg för förskjutna arbetstider under dagtid; tillägg för kvälls-/natt-/helgarbete; Tillägg för övertid – ibland priser som arbetsrelaterade tillägg; senioritetstillägg; Kvalificeringstillägg.

Kollektivavtal utan lönenivåer

  • Här förhandlas inte lönesatserna under de centrala kollektivavtalsförhandlingarna. Istället innehåller de flesta kollektivavtal bestämmelser som anger att lönen måste spegla individuella egenskaper, såsom kvalifikationer, ansträngning, ansvar, utbildning och kompetens. Lönen delas upp i grundlön, bonus och tillägg för t.ex. kvalifikationer, funktioner, ansvar, flexibilitet och tillgänglighet.

Inom offentlig sektor omfattas alla av det lokala lönesystemet, som är ett anställningstidbaserat lönesystem med decentraliserade tillägg utan anställningstid. Syftet med lokal lön är att ge möjlighet att betala anställda i förhållande till deras kompetensutveckling, funktioner och personliga kvalifikationer, samt att anpassa lönen till lokala förhållanden. Den lokala lönen består av fem delar, varav endast den första måste fastställas centralt:

  1. Grundlön (eller grundlön): detta är skalan man placeras på när man är nyanställd eller utbildad. Grundlönen har ett antal anställningstidsnivåer, som beräknas utifrån ett datum för erfarenhet i nuvarande eller tidigare relevant anställning.

  2. Funktionell lön (eller funktionell ersättning): en lön som ges för särskilda funktioner som ligger utanför den tjänst som är anställd. T.ex. facklig representant eller en tillfällig särskild uppgift. Funktionell lön kan avtalas lokalt eller centralt.

  3. Kvalificeringslön (eller kvalificeringstillägg): ett tillägg som är kopplat till personliga kvalifikationer. Det kan omfatta både hur arbetet utförs och/eller används för att rekrytera eller behålla arbetskraften. Kvalificeringstillägget kan överenskommas lokalt på institutionsnivå – men kan också avtalas centralt i ett avtal mellan ledningen och den lokala fackföreningen.

  4. Prestationslön: lön som kan ges till enskilda anställda eller till en grupp anställda. Det baseras på uppnådda mål för ett specifikt mål. Prestationslön förhandlas lokalt. Detta kan också vara en engångsbetalning. Prestationslön används ofta för chefer.

  5. Engångsersättning: en ersättning för en särskild insats.

I Danmark kan vissa belopp dras av från en arbetstagares inkomst innan skatten beräknas. Dessa inkluderar fackföreningsavgifter; räntekostnader; transport till/från arbete på över totalt 24 km; dubbelbostäder eller logi för tillfälliga arbetare; Arbetsresekostnader om de inte betalas av den anställde.

I fasta jobb måste en arbetstagare betala skatt på gratis kost och logi som tillhandahålls av arbetsgivaren. Det finns fasta standardpriser för gratis kost och logi på arbetsplatsen för hjälpare inom jordbruk etc., hushållshjälp, köks- och serveringspersonal, privata sjuksköterskor och sjukhuspersonal. Det finns också särskilda priser för personal inom militären. Skattesatserna beslutas av skattenämnden och det senaste beslutet trädde i kraft den 1 januari 2025. Om en kontant förmån har betalats ut istället för gratis kost och logi måste den behandlas som lön.

En arbetsgivare kan välja att betala skattefritt resebidrag för mat, boende och småinköp i samband med arbetsrelaterad resor. Den anställde måste vara borta i minst 24 timmar. Reseavdrag är skattefria och betalas enligt standardsatser. Detta kallas också försörjningsbidrag (på danska kallat 'diæter').

I Danmark finns inga regelbundna rapporter om fastställande av minimilön.

1 September 2026
Minimilöner 2026: Årlig översyn
Fastställandet av minimilön i hela EU har blivit ett alltmer dynamiskt och noggrant övervakat politikområde, format av införandet av EU:s direktiv om minimilön och ett decennium av ihållande reala tillväxt i lagstadgade nivåer. Denna rapport undersöker de lönebeslutsdiskussioner som ägde rum i medlemsstaterna och Norge 2025, med fokus på länder med och utan nationell minimilön, samspelet mellan minimilöner och kollektivavtal i lågavlönade sektorer, samt den växande rollen av indikativa referensvärden i utformningen av nationella beslut.
Read more
Forskningsrapport
30 January 2026
Verklig tillväxt i minimilöner 2026, både i takt med framsteg och en nedgång i medlemsstaternas ambitioner
De flesta EU-medlemsstater ändrade nivån på sin nationella minimilön från och med 1 januari 2026 och, precis som året innan, är den allmänna bilden en av betydande ökningar – som betydligt överstiger prisökningarna.
Read more
Artikel
Flag of the European UnionThis website is an official website of the European Union.
European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions
The tripartite EU agency providing knowledge to assist in the development of better social, employment and work-related policies

All official European Union website addresses are in the europa.eu domain.

See all EU institutions and bodies