Hoppa till huvudinnehållet
Den här sidan har maskinöversatts. Se originalversionen på engelska och Eurofounds språkpolicy.
Profil för minimilönens länder för Finland
Landsprofil
Senast uppdaterad: 30 June 2026

Minimilön i Finland

Elina Härmä

Information for this page was compiled during December 2025 and early 2026. Most Member States had already transposed the EU minimum wage directive at this point. Those that had not yet fully completed transposition or where the information was not yet publicly available include Bulgaria, Cyprus, Luxemburg, Poland and Portugal. These profiles will be updated consecutively as the information becomes available. Users are invited to contact our experts on minimum wage if they are aware of changes.

Dessa profiler beskriver hur minimilöner regleras och fastställs. De finns tillgängliga för alla EU-länder och Norge.

Denna profil beskriver hur minimilöner regleras och fastställs i Finland. Den kan läsas som bakgrundsinformation för Eurofounds årliga översikt av minimilönesättning. Finland har inga lagstadgade minimilöner, men minimilöner fastställs i kollektivavtal, vilka ofta lagligt utvidgas till alla arbetstagare inom den aktuella sektorn.

Den allmänna graden av kollektivavtal i Finland är hög, mycket på grund av den allmänna tillämpningsmekanismen. Enligt den senaste studien av Ahtiainen (2024), baserad på statistik från 2021 och 2022, var täckningen 88,8%. I privat sektor arbetar 64 % av de anställda i organiserade företag. På grund av allmän tillämpning av kollektivavtal ökar täckningen till 83,9 % av alla anställda i privat sektor. Inom offentlig sektor omfattas alla anställda av kollektivavtal.

Skillnader i förhandlingstäckning kan hittas mellan sektorerna, där den lägsta täckningen är 32,8 % och den högsta på 97,2 % på allmän sektorsnivå i kollektivavtalen 2021/2022, när man inkluderar den allmänna tillämpningsmekanismen. Betydande luckor kan hittas inom sektorer som inkluderar anställda grupper med särskilt lågavlönade arbetstagare, såsom hälso- och sjukvårds- och socialtjänstsektorn, andra sociala och personliga tjänster samt andra affärstjänster såsom fastighetstjänster.

Vissa lågavlönade segment har hög förhandlingstäckning även när man beaktar ett täckningsgap, såsom post- och leveranstjänster (cirka 19–94 %).

Luckor i förhandlingstäckningen kan hittas i sektorer med betydande andelar egenföretagare och småföretag, såsom vägtransportsektorn samt fastighets- och affärssektorn, samt där säsongsarbete är vanligt, till exempel inom landsbygdsindustrin (Ahtiainen, 2024).

Lönesättning utförs av sektorsfackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Den exportdrivna industrisektorn, med teknikindustrin i täten, inleder kollektivavtals- och löneförhandlingsrundorna. I praktiken sätter löneökningar i dessa sektorer då ett minimum för resten av arbetsmarknaden. Dock kan sociala parter i andra sektorer förhandla fram andra löneökningar än den exportdrivna industrisektorn. Trots att industriminima inte är obligatoriska är det vanligt att sociala parter i andra sektorer sätter liknande höjningsnivåer. Det är också möjligt att sätta lägre eller högre löneökningar. Anställda med låga löner organiseras till stor del av fackföreningar under den högsta centrala organisationen för finska fackföreningar (SAK). Exempel på sådana fackföreningar är Service Union United (PAM), som organiserar tjänstemän i privat sektor, och Trade Union for the Public and Welfare Sectors (JHL), som organiserar yrkesverksamma inom social välfärd. Flera låginkomstyrken organiseras också av industriunionen, såsom skor och läderarbete, jordbruk och leveranspersonal. Arbetsgivarorganisationer som representerar arbetsgivare inom samma sektorer är fastighetsarbetsgivare, Finlands Hotellförening (MaRa), Finska föreningen för privata vårdgivare (HALI) och Teknikindustrin i Finland, för att nämna några. Dessa och många fler organiseras under den högsta Industriförbundet (EK).

Kollektivavtalsrundor inleds medan befintliga kollektivavtal fortfarande gäller. Om ett nytt avtal inte har ingåtts innan det befintliga kollektivavtalet löper ut, inleds en period utan överenskommelse. Bestämmelserna i det tidigare kollektivavtalet gäller fortfarande under förhandlingarna. Ett nytt kollektivavtal nås när båda parter har kommit överens om hela kollektivavtalets text och undertecknat förhandlingsresultaten (PAM, 2023).

Teknikbranschen har i praktiken satt normer för löneökningar sedan 2017/2018 (Kjellberg, 2023). Sociala parter som representerar generellt låginkomsttagargrupper har uttryckt oro över det mönstra förhandlingssystemet, eftersom det kan upprätthålla och öka löneskillnader. System för att höja lönerna för särskilt låginkomstgrupper finns och används ofta. I vissa sektorer, yrken eller arbetstagargrupper där lönerna ligger efter den allmänna trenden eller där lönegapet är betydande, kan en specifik löneökning (kuoppakorotus/matalapalkkaerä/naispalkkaerä) enas av arbetsmarknadens parter, riktad till relevanta grupper av anställda.

Kollektivavtal kan också leda till årliga tillägg (antingen i procent eller absoluta tal) och engångsbetalningar utöver de allmänna löneökningarna i sektorn. Dessa är dock inte enbart riktade till låginkomsttagare. En löneökning, tillägg eller engångsbetalning i absoluta siffror föredras ofta av sociala parter i sektorer med lågavlönade arbetare, eftersom det är mer värdefullt för låginkomsttagaren och förhindrar en ökning av löneskillnader.

Sociala parter kan också genomföra förhandlingar på lokal nivå (paikallinen erä). Detta kan göras istället för kollektivt överenskomna löneökningar eller ovanpå dem, beroende på den flexibilitet som tillåts för lokal löneförhandling enligt det tillämpliga nationella avtalet. Till exempel domineras löneökningar i kollektivavtal av den allmänt accepterade höjningen, inte av de lokalt fördelade lönepottarna (Kauhanen, 2023).

Normen för längden på ett kollektivavtal är två år, men längre avtal förhandlas också fram. Dessutom kan löneökningar ibland förhandlas fram endast under det första året av kollektivavtalet. I sådana fall gör inkluderingen av en klausul det andra året till ett optionskontrakt (optiovuosi), vilket innebär att avtalet kan vara ogiltigt om ett nytt avtal om minimilöner och löneökningar för det andra året inte har nåtts före ett förutbestämt datum. Således, utöver kollektivavtalsrundor, deltar de sociala parterna i så kallade lönerundor, som är ytterligare förhandlingsrundor.

För fackföreningar spelar sektorsekonomiska prognoser samt sektorsbaserade vinstmarginaler under föregående år roll i kollektivavtal, eftersom de visar arbetsgivarnas betalningskapacitet. I tider av ekonomisk oro har fackföreningar under SAK sökt samordnade kollektivavtalslösningar för att upprätthålla löntagarnas köpkraft. På samma sätt är det arbetsgivarens intresse, eftersom konsumenter på hemmamarknaden är viktiga för kontinuiteten i många branscher.

Kollektivavtal relaterade till lågavlönade arbetstagare innehåller dock subminimiavgifter för vissa kategorier av arbetstagare. Exempel finns i kollektivavtal som täcker servicesektorn, handelssektorn, turism, restaurang- och fritidsbranschen samt privata sociala tjänster.

Subminima kan till exempel baseras på ålder, utbildning och tidigare erfarenhetsnivå, arbetsuppgifter eller anställning av långtidsarbetslösa personer på lönebidrag. Till exempel får deltagare 80–90 % av en ordinarie minimilön, medan elever och under 18–25-åringar ligger mellan 70 och 80 %.

Definitionen av grundlön definieras inte i lag utan beskriver en uppgiftsspecifik minimilön och exkluderar personliga bonusar, tillägg och förmåner. Löner och löner kan betalas ut månadsvis, veckovis eller tim. Utöver grundlönen kan en anställd få tillägg, vilket innebär ersättning för övertid, arbete utfört på kvällar, helger eller kvällar, till exempel. Anställda kan också få ersättning i form av så kallade förmåner (luontoisetu), såsom mat, mobiltelefon, idrottsförmåner, bostad eller bil. Förmåner räknas som en del av en anställds lön. Avdrag från lön är inkomstskatt, pensionsförsäkringsbidrag, arbetslöshetsförsäkringsbidrag och i vissa fall dagsbidrag till sjukförsäkring. (SAK, 2021). Semesterersättningar räknas alltid in i lönen, oberoende av den anställdes kontraktsformulär eller anställningens längd (Digital and Population Data Services Agency, 2022).

Styckslöner finns inom vissa yrken, såsom försäljning och juridiska tjänster. Det finns dock inga lagbestämmelser om en minimisats för stycklön. Styckslön kan ingå som en del av lönen, eller utgöra hela lönen, i ett anställningsavtal. Stycklön kan också regleras i kollektivavtal, och ersättningen för ackordarbete beror i detta fall på bestämmelserna i det tillämpliga kollektivavtalet. Enligt lagen om anställningsavtal (kapitel 2, § 10), i avsaknad av kollektivavtal och om arbetsgivaren och arbetstagaren inte har kommit överens om ersättningen för arbetet, 'måste arbetstagaren få en sedvanlig och rimlig lön för det utförda arbetet'. Detta, som är en allmän regel, gäller även för styckarbete.

Det finns inga nationella rapporter om minimilöner eller fastställande av minimilön. Regelbunden rapportering av löner och lönesättning görs av toppnivå sociala partnerorganisationer, såsom Finlands fackförbund (SAK), Finlands industriförbund (EK) och kommun- och länsarbetsgivare (KT), samt enskilda fackföreningar och medier. Deras insamlade statistik fokuserar dock främst på medianlöner och löneökningar inom olika sektorer och yrken, inte specifikt på minimilöner. I enlighet med EU:s minimilönedirektiv kommer den finska regeringen regelbundet att samla in data om minimilöner.

Finlands nationella statistikinstitut, Statistics Finland, publicerar sektorspecifika statistik om den finska arbetskraftens lönestruktur. Dessa statistik beskriver tim- och månadslöner samt bildning och fördelning av löner och löner i alla sektorer. Information om minimilöner finns dock inte tillgänglig.

Statistiska centralbyrån har också testat databaser som använder Finlands nationella inkomstregister, vilket till exempel socialtjänsten använder vid fastställande av förmåner. Själva registret är inte offentligt tillgängligt. Här visas även vinster i genomsnitt samt i första och nionde kvintilen.

Petri Böckerman, Toni Juuti, Tuomas Kosonen och Henri Keränen publicerade forskningsartikeln 'Are Firms Willing to Pay Lower Loges?' Ett kvasi-experiment om subminimilönspolitik' (FIT Working Paper 29), tillgänglig på Study: Subminimilöner för unga arbetare ökade inte sysselsättningen - FIT – Finnish centre of excellence in tax systems researchopens in new tab

1 September 2026
Minimilöner 2026: Årlig översyn
Fastställandet av minimilön i hela EU har blivit ett alltmer dynamiskt och noggrant övervakat politikområde, format av införandet av EU:s direktiv om minimilön och ett decennium av ihållande reala tillväxt i lagstadgade nivåer. Denna rapport undersöker de lönebeslutsdiskussioner som ägde rum i medlemsstaterna och Norge 2025, med fokus på länder med och utan nationell minimilön, samspelet mellan minimilöner och kollektivavtal i lågavlönade sektorer, samt den växande rollen av indikativa referensvärden i utformningen av nationella beslut.
Read more
Forskningsrapport
30 January 2026
Verklig tillväxt i minimilöner 2026, både i takt med framsteg och en nedgång i medlemsstaternas ambitioner
De flesta EU-medlemsstater ändrade nivån på sin nationella minimilön från och med 1 januari 2026 och, precis som året innan, är den allmänna bilden en av betydande ökningar – som betydligt överstiger prisökningarna.
Read more
Artikel
Flag of the European UnionThis website is an official website of the European Union.
European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions
The tripartite EU agency providing knowledge to assist in the development of better social, employment and work-related policies

All official European Union website addresses are in the europa.eu domain.

See all EU institutions and bodies