Hoppa till huvudinnehållet
Den här sidan har maskinöversatts. Se originalversionen på engelska och Eurofounds språkpolicy.
Profil för minimilönens länder för Grekland
Landsprofil
Senast uppdaterad: 30 June 2026

Minimilön i Grekland

Penny Georgiadou

Information for this page was compiled during December 2025 and early 2026. Most Member States had already transposed the EU minimum wage directive at this point. Those that had not yet fully completed transposition or where the information was not yet publicly available include Bulgaria, Cyprus, Luxemburg, Poland and Portugal. These profiles will be updated consecutively as the information becomes available. Users are invited to contact our experts on minimum wage if they are aware of changes.

Dessa profiler beskriver hur minimilöner regleras och fastställs. De finns tillgängliga för alla EU-länder och Norge.

Denna profil beskriver hur minimilöner regleras och fastställs i Grekland. Den kan läsas som bakgrundsinformation för Eurofounds årliga översikt av minimilönesättning.

I Grekland fastställdes den nationella minimilönen som allmänt gäller 1980. Fram till 2012 fastställdes minimilönen genom ett nationellt kollektivavtal och ratificerades av regeringen. Från 2012 till 2018 fastställdes minimilönen av regeringen enligt mandaten i räddningspaketen och programmen för finanspolitisk anpassning. Sedan februari 2019 fastställs minimilönen av regeringen efter en bred samrådsprocess med nationella arbetsmarknadsparter och andra offentliga myndigheter. I december 2024 antogs en ny lag om införandet av minimilönedirektivet (EU), med genomförande planerat att börja 2028. Perioden 2025 till 2027 anses vara övergångsperiod och möjliggör fortsatt tillämpning av samma system för att fastställa minimilönen som 2024.

Individuella anställningskontrakt och kollektivavtal av något slag är förbjudna att fastställa några ordinarie månads- eller dagslöner för heltidsarbete under den ovan nämnda lagstadgade minimilönen och daglönen som fastställts genom regeringens beslut.

Den övergripande lagstiftningsramen som gäller för minimilönen i Grekland är följande:

Den senaste tillämpliga satsen fastställdes genom ministerbeslut nr 8233/2025 (Regeringstidningen 1476/Β/27/3/2025) 'Fastställande av minimilön och minimilön för anställda och arbetstagare i hela landet'.

Från och med 2028 kommer en ny lagstiftningsram, enligt lag 5163/9-12-2024, att införas för att fastställa minimilönen. Denna nya ram inför direktiv 2022/2041 om tillräckliga minimilöner inom Europeiska unionen. För mellanåren 2025 till 2027 föreskriver samma lag 5163 fortsatt en liknande process för fastställande av minimilön som 2024.

Den nya lagstiftningsram som gäller i Grekland, efter införandet av direktiv 2022/2041, är följande:

Lag 5163/2024opens in new tab (Regeringens officiella blad I/199): 'Genomförande av direktiv (EU) 2022/2041 från Europaparlamentet och rådet den 19 oktober 2022, om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen - Justering av löner för offentlig sektor – Bestämmelser för fastställande av minimilön för åren 2025, 2026 och 2027, samt andra förordningar'.

Art. 103 i lag 4172/2013 (GG/I/167) införde en ny permanent mekan för att fastställa månatlig minimilön och daglön. Den etablerade en bred samrådsprocess mellan de sociala parterna och relevanta statliga myndigheter. Efter samrådet fastställer arbetsministern, med kabinettets samtycke, minimilönen genom ett ministerbeslut.

Lagen identifierar följande aktörer som är inblandade:

  • Allmänna konfederationen för grekiskt arbete (GSEE), den unika nationella topporganisationen för arbetare.

  • Grekiska företagsförbundet (SEV), en nationellt erkänd arbetsgivarorganisation som representerar den stora industrin och de största företagen i landet.

  • Grekiska konfederationen för yrkesverksamma, hantverkare och köpmän (GSEVEE), en nationellt erkänd arbetsgivarorganisation som främst representerar små och medelstora företag och hantverksorganisationer.

  • Grekiska konfederationen för handel och entreprenörskap (ESEE), en nationellt erkänd arbetsgivarorganisation som främst representerar handelssektorn, särskilt små och medelstora företag.

  • Grekiska Turismförbundet (SETE), en nationellt erkänd arbetsgivarorganisation som främst representerar turistsektorn.

  • Greklands industriförbund (SBE), en nationellt erkänd arbetsgivarorganisation som representerar industrier (främst i norra Grekland).

  • Greklands centralbank.

  • Den grekiska statistiska myndigheten (ELSTAT).

  • Offentlig arbetsförmedling (DYPA).

  • Institutet för arbete vid Greklands allmänna arbetsförbund (INE/GSEE), den vetenskapliga organisationen för GSEE.

  • Stiftelsen för ekonomisk och industriell forskning (IOBE), en privat, ideell, allmännyttig forskningsorganisation, betraktad som den vetenskapliga organisationen för SEV.

  • Småföretagsinstitutet för den grekiska konfederationen av yrkesmän, hantverkare och köpmän (IME GSEVEE), den vetenskapliga organisationen för GSEVEE.

  • Institutet för handel och tjänster vid Grekiska konfederationen för handel och entreprenörskap (INEMY ESEE), forskningsorganisationen för ESEE.

  • Institutet för den grekiska turistkonfederationen (INSETE), forskningsorganisationen för SETE.

  • Centrum för planering och ekonomisk forskning (KEPE)

  • Organisation för medling och skiljedom (OMED)

Enligt den nya lagen 5163/2024 (artiklarna 6 och 15) kommer följande sociala parter också att ingå i förfarandet från och med 2025:

  • Konfederationen av grekiska tjänstemäns fackföreningar (ADEDY)

  • 'Sociala Multicenter' (Koinoniko Polykentro) vid ADEDY, forsknings- och utbildningsinstitutet för ADEDY.

Fram till 2024 föreskrev den gällande gällande lagstiftningen (art. 103 i lag 4172/2013) en process för att fastställa minimilönens nivå i tre steg (se nedan). Från 2025 till 2027 beskrivs en annan, övergångsprocedur för att fastställa minimilönen i artikel 15 i lag 5163/2024. Från och med 2028 kommer förfarandet för att fastställa den lagstadgade minimilönen återigen att ändras något (artikel 6 i lag 5163/2024).

Den mekanism som var giltig fram till 2024 lagstiftades 2013 men trädde i kraft i september 2018. Under den föregående perioden, från 2012 till 2018, fastställdes minimilönen direkt av regeringen och förblev oförändrad som en del av räddningspaketen.

Process för fastställande av minimilön, giltig till 2024:

Steg 1: Initiering, samordning och konsultation

En samrådsprocess involverar deltagande av sociala parter, deras institutioner, specialiserade offentliga organ, vetenskapliga institutioner och närliggande organ. Den sträcker sig vanligtvis över ungefär fyra månader, även om den kan förkortas (vilket ibland har förekommit). Samrådsprocessen övervakas av en samordningskommitté, som inrättats specifikt för detta ändamål. Kommittén består av ordföranden för Organisationen för medling och skiljeförfarande (OMED) som fungerar som ordförande, tillsammans med en representant utsedd av Arbetsministeriet och en representant utsedd av Finansministeriet. Organisationen för medling och skiljeförfarande (OMED) ansvarar för att initiera processen.

Samrådsfasen, med uttryckligen definierade tidsramar, inkluderar utarbetandet av förslag, rapporter och memorandum som lämnas in av de inblandade parterna. Detta material skickas sedan vidare till KEPE, ett forskningscenter under överinseende av finansministeriet, som har i uppdrag att formulera ett förslag/rekommendation om minimilönenivån.

Steg 2: Förslag på yttrande om minimilönens nivå

Centrum för planering och ekonomisk forskning (KEPE), ett forskningscentrum under överinseende av finansministeriet, har i uppdrag att utarbeta ett förslag/rekommendation angående minimilönenivån. Detta förslag formuleras efter att ha övervägt förslag, studier/memorandum som lämnats in av alla parter som deltar i samrådsprocessen, tillsammans med resultaten av det tripartita mötet och dialogen mellan de sociala parterna som genomförs av samordningskommittén.

Dessutom ger en oberoende expertkommitté med fem medlemmar, utsedd av arbetsministeriet (två experter), finansdepartementet (två experter) och utvecklingsministeriet (en expert), också en rekommendation om minimilönenivån till KEPE.

Steg 3: Beslut om minimilönens nivå

I slutskedet lämnar arbetsministern in ett förslag till kabinettet om minimilönenivån, med hänsyn till den samrådsrapport som KEPE tillhandahållit, och fattar därefter ett beslut om att fastställa minimilönen, baserat på kabinettets enhälliga åsikt.

Ovanstående process gäller fram till år 2024.

Från 2025 till 2027 beskrivs den föreskrivna proceduren för att fastställa minimilönen i artikel 15 i lag 5163/2024 enligt följande:

Steg 1: Inrättande av den vetenskapliga kommittén

Den vetenskapliga kommittén består av fem oberoende experter med en treårsperiod. Dess uppdrag är att ge en fullt motiverad och motiverad bedömning av nivån på den lagstadgade minimilönen.

Steg 2: Inrättande av samrådskommittén

Samrådskommittén verkar under samordning av Organisationen för medling och skiljedom (OMED) och består av 11 medlemmar:

  • Ordföranden för kommittén (utsedd av OMED)

  • Fem representanter från fackföreningarnas konfederationer (fyra från GSEE och en från ADEDY)

  • Fem representanter från arbetsgivarorganisationer (en från varje arbetsgivarorganisation / nationell socialpartner: SEV, GSEVEE, SVE, ESEE och SETE)

Konsultationskommitténs roll är att formulera ett fullt motiverat och underbyggt yttrande om den nya nivån av den lagstadgade minimilönen. Som en del av denna process samlar den in utvärderingsrapporter om den nuvarande lagstadgade minimilönen och förslag om justering från specialiserade vetenskapliga institutioner (ELSTAT, DYPA, Greklands bank, KEPE) samt forskningsinstitut för sociala partners. Dessa skickas vidare till KEPE för att ta fram en samrådsrapport i samarbete med den vetenskapliga kommittén.

Steg 3: Beslut om minimilönens nivå

Samrådsrapporten lämnas av ordföranden för OMED till arbets- och socialförsäkringsministrarna samt nationalekonomi och finans, som sedan föreslår den lagstadgade minimilönen för kabinettet. Efter kabinettets godkännande utfärdar arbets- och socialministrarna samt nationella ekonomi- och finansministrarna ett gemensamt beslut om den lagstadgade minimilönen.

Från och med 2028 kommer förfarandet för att fastställa den lagstadgade minimilönen att följa samma steg som ovan, med vissa ändringar (artikel 6 i lag 5163/2024). Till exempel kommer den nya minimilönen att fastställas senast den 30 mars varje år fram till 2027. Från och med 2028 kommer den nya lönen att fastställas senast den 31 december.

I Grekland bör enligt lag 4172/2013 (artikel 103(3)) fastställandet av den lagstadgade minimilönen och den dagliga minimilönen (DMW, tillämplig på blåkragearbetare) ta hänsyn till den grekiska ekonomins tillstånd och dess tillväxtpotential vad gäller produktivitet, priser, konkurrenskraft, sysselsättning, arbetslöshet, inkomster och löner.

Lagstiftningen saknar dock detaljerade specifikationer om kriterierna eller metoden som används för att fastställa minimilönen. Dessutom kräver lagen inte att dessa kriterier är bindande för att fastställa minimilönen.

Samma kriterier gäller för åren 2025, 2026 och 2027 (artikel 15 i lag 5163/2024).

Från och med 2028 kommer en ny metod för att fastställa minimilönen att ta hänsyn till två kriterier: a) Den årliga förändringstakten i konsumentprisindexet (KPI) för de lägsta 20 % av hushållets inkomstfördelning, b) Den årliga förändringstakten i köpkraften för allmänlöneindexet (artikel 6 i lag 5163/2024).

Följande matematiska formel kommer att tillämpas:

Förändringstakt för minimilön = Förändringstakt för KPI för hushåll i de lägsta 20 % av inkomstfördelningen + Förändringstakt för köpkraften för allmänlöneindex) / 2.

Lag 5163/2024 fastställer inte specifika indikativa referensvärden för att vägleda bedömningen av tillräckligheten av den lagstadgade minimilönen och daglönen. Särskilt sätter den inga konkreta riktmärken för detta ändamål.

För perioden 2025–2027 definierar artikel 15 i lag 5163/2024 inte tillräcklighet genom specifika indikativa referensvärden. Istället syftar det på ett bredare antal kriterier, inklusive tillståndet för den grekiska ekonomin och dess tillväxtutsikter i termer av produktivitet, priser, konkurrenskraft, sysselsättning, arbetslöshet, inkomster och löner, samt kriterier som är mer direkt kopplade till tillräcklighet, såsom köpkraft, tillräcklighet, levnadskostnader, den allmänna lönenivån, deras fördelning och förändringstakt. I detta avseende verkar tillräckligheten av den lagstadgade minimilönen främst hanteras genom proceduren och kriterierna som används för dess fastställande, snarare än genom formellt fastställda riktmärken.

Från och med 2028 inför artikel 6 i lag 5163/2024 en ny metod för att fastställa minimilönen. Enligt denna bestämmelse tas hänsyn till: (a) den årliga förändringstakten i konsumentprisindexet för de lägsta 20 % av hushållets inkomstfördelning, och (b) den årliga förändringstakten i köpkraften för allmänlöneindexet. Dessutom måste den vetenskapliga kommittén före den årliga justeringen senast den 31 augusti varje år utfärda en motiverad rapport som antingen bekräftar att det inte finns något behov av att avvika från tillämpningen av denna metod eller som ett undantag föreslår att den lagstadgade minimilönen och daglönen inte bör justeras följande år på grund av specifika ekonomiska och fiskala skäl som anges i lagen. I bred bemärkelse kan granskningen av dessa faktorer också handla om minimilönens tillräcklighet.

Dessa kriterier formuleras dock inte i lagen som specifika indikativa referensvärden för att bedöma tillräcklighet.

Den lagstadgade minimilönen och den dagliga minimilönen (DMW, gäller för arbetare) gäller heltidsanställda tjänstemän och blåkragearbetare som är anställda i hela landet i privat sektor, utan ålder eller andra egenskaper som utgör lagliga undantag.

När det gäller offentliga tjänstemän bestäms olika löner ensidigt av staten genom lagstiftning, enligt dess finansiella politik vid varje given tidpunkt.

Från och med 2025 (artikel 14 i den nya lagen 5163/24) kommer minimilönejusteringar även att gälla för offentligt anställda.

Variationer av lagstadgade minimilöner I Grekland finns det för närvarande ingen underminiminivå. Under en sexårsperiod (mars 2012–januari 2019) gav den lagstadgade minimilönen en underminiminivå för anställda upp till 25 år (lag 4172/2013). Från februari 2019 avskaffades subminiminivån (Ministerbeslut nr 4241/127/30-01-2019).

För anställda definieras minimilönen på månadsbasis och avser arbete på 40 timmar per vecka (åtta timmar per dag för personer anställda fem dagar i veckan eller 6,45 timmar per dag för personer anställda sex dagar i veckan). För arbetare inom arbetarklassen införs en daglig minimilön (DMW).

Enligt lag har alla som arbetar inom privat sektor rätt till 14 månadslöner. De två extra lönerna kallas följande:

  • 'Julbonus': motsvarande en månadslön.

  • 'Påskbonus': motsvarande halva månadslönen, given under påskperioden.

  • 'Årssemesterbonus': motsvarande halva månadslönen.

Minimilönen i Grekland kallas 'ett enda referensvärde (belopp)' enligt lag 4254/2014. Det finns inga ytterligare lönekomponenter som räknas mot minimilönen. Eventuella bonusar (se ovan), övertidsersättningar och semesterersättningar beräknas baserat på den faktiska lönen för den anställde. Dessutom tillåter lagstiftningen inga avdrag.

Vissa observationer är dock användbara när det gäller anställningstid: enligt nyare lagstiftning (lag 5053/2023, art. 33) har den så kallade senioritetsersättningen från och med 1 januari 2024 återinförts som en del av minimilönen, som hade avskaffats på grund av den ekonomiska krisen. Specifikt innebär anställningstidsersättningen att minimilönen höjs med 10 % efter tre års arbete, med en maximal höjning av minimilönen på upp till 30 % för 9 års arbete.

Återinförandet av ovanstående ersättning sker enligt följande villkor:

  • Arbetslivserfarenheten för varje anställd, som fastställdes den 14 februari 2012 när skyldigheten att bevilja treårig ersättning upphävdes, fortsätter att ackumuleras efter den 1 januari 2024.

  • Arbetslivserfarenheten för varje anställd som anställts efter den 14 februari 2012 börjar beräknas för perioden efter 1 januari 2024: arbetslivserfarenhet som erhållits under perioden 14 februari 2012 till 31 december 2023 beaktas inte vid löneökning eller utbetalning av anställningstid.

  • Om den ordinarie ersättningen överstiger den lagstadgade minimilönen, avräknas ökningarna som följer av att fullborda treårsperioder och återtagandet av anställningstidavdraget mot skillnaden mellan de utbetalda beloppen och den lagliga ersättningen. Alltså, om den totala / slutgiltiga löneutbetalningen för en anställd är högre än den berättigade minimilönen och den berättigade anställningstid, är dess utbetalning laglig

Återinförandet av anställningstidstillägg förutses: a) genom artikel 33 i lag 5053/2023, 'för förbättring av arbetet, införlivande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152 den 20 juni 2019, förenkling av digitala procedurer och förstärkning av det digitala arbetskortet, Uppgradering av arbets- och socialförsäkringsministeriets operativa funktion samt arbetsinspektionen' och dess genomförande från och med 1 januari 2024; och b) genom cirkulär från arbetsministeriet 88073/6.10.2023, 'Bestämmelser om förtydliganden angående artikel 33 i lag 5053/2023 med titeln "Ersättning för tidigare tjänst i privat sektor och justering av arbetstagares löner - Avskaffande av artikel 4 i ministerrådets beslut nr 6/28.2.2012".

För fullständighetens skull bör det noteras att ministerbeslut nr 4241/127/30-01-2019 redan hade återinfört bestämmelsen om senioritetstillägget från 2019 utan att göra det obligatoriskt, eftersom det borde ha genomförts genom lagstiftande antagande.

Som en del av samrådsprocessen för fastställandet av minimilön kan de ordinarie KEPE:s utkast till samrådsrapporter betraktas som 'nationella rapporter om minimilön'.

De senaste rapporterna från KEPE är:

År 2020 hölls ingen konsultation om minimilön på grund av COVID-19-pandemin.

Inom ramen för den årliga konsultationen för att fastställa minimilönen lämnar de vetenskapliga instituten för sociala parter samt de deltagande offentliga organen och organisationerna i konsultationen in rapporter och data om minimilönen.

I samband med samrådsprocessen 2024 genomförde och lämnade deltagarmedlemmarna i februari 2024 skriftligt in den så kallade 'Rapport om bedömning av den nuvarande lagstadgade minimilönen'. Analytiskt:

Vetenskapliga studier

1 September 2026
Minimilöner 2026: Årlig översyn
Fastställandet av minimilön i hela EU har blivit ett alltmer dynamiskt och noggrant övervakat politikområde, format av införandet av EU:s direktiv om minimilön och ett decennium av ihållande reala tillväxt i lagstadgade nivåer. Denna rapport undersöker de lönebeslutsdiskussioner som ägde rum i medlemsstaterna och Norge 2025, med fokus på länder med och utan nationell minimilön, samspelet mellan minimilöner och kollektivavtal i lågavlönade sektorer, samt den växande rollen av indikativa referensvärden i utformningen av nationella beslut.
Read more
Forskningsrapport
30 January 2026
Verklig tillväxt i minimilöner 2026, både i takt med framsteg och en nedgång i medlemsstaternas ambitioner
De flesta EU-medlemsstater ändrade nivån på sin nationella minimilön från och med 1 januari 2026 och, precis som året innan, är den allmänna bilden en av betydande ökningar – som betydligt överstiger prisökningarna.
Read more
Artikel
Flag of the European UnionThis website is an official website of the European Union.
European Foundation for the Improvement of Living and Working Conditions
The tripartite EU agency providing knowledge to assist in the development of better social, employment and work-related policies

All official European Union website addresses are in the europa.eu domain.

See all EU institutions and bodies