Minstalön i Litauen

Kollektivavtal kan fastställa högre minimilön (art. 141 punkt 4 i arbetslagen), men denna bestämmelse har ännu inte använts i praktiken.

Arbetslagen föreskriver ett förbud mot att betala minimilön för kvalificerad arbetskraft sedan 1 juli 2017. Detta förbud ökade antalet arbetare som fick mer än minimilönen och minskade därmed antalet som fick minimilön och mindre (art. 141 punkt 2 i arbetslagen). Det bör noteras att arbetslagen juridiskt sett inte anger det (absolut eller relativt) högre belopp som ska betalas till kvalificerade arbetare jämfört med okvalificerade. I praktiken kan skillnader (eller en större skillnad) i löner för kvalificerad och icke-kvalificerad arbetskraft därför förbli ett problem eftersom även den minsta skillnaden är juridiskt motiverad.

Stora förändringar i minimilöneregleringen skedde när den nya arbetslagen trädde i kraft den 1 juli 2017. Nya regler som införts genom denna förändring är följande:

1. Bestämmelsen enligt vilken minimilön endast kan betalas till okvalificerade arbetare infördes.

2. Avskaffandet av den lagliga möjligheten att fastställa lägre avgifter (art. 187, punkt 1, i den tidigare arbetslagen möjliggjorde: 'Litauens regering kan, på förslag från Tripartite Council, fastställa olika minimilöner per timme och månad för olika sektorer av ekonomin, regioner eller grupper av arbetare').

3. Litauens parlament är inte längre involverat i fastställandet av minimilön. Före den 1 juli 2017 hade parlamentet rätt att fastställa nivån på timlönen och månadslönen för det kommande räkenskapsåret vid slutet av sin vårsession, under förutsättning att regeringen, på rekommendation av det trepartsråd, inte fastställde minimilönen senast den 1 juni innevarande år, eller om det inte fanns någon respektive rekommendation från rådet (art. 187 punkt 1 i arbetslagen, giltig till 1 juli 2017).

4. Ytterligare flexibilitet har lagts till, eftersom regeringen från och med 1 juli 2017 har rätt att ändra tidsfristen för att lämna in rådets slutsats/rekommendation: 'Det tripartita rådet ska årligen lämna in sitt beslut till regeringen senast den 15 juni eller annat datum som regeringen begär' (art. 141 par. 3). I den tidigare arbetslagen fanns det ingen möjlighet för regeringen att fastställa minimilön efter den 1 juni, eftersom rätten att fastställa en sådan sats, som nämnts ovan, tidigare överfördes till parlamentet (art. 187 punkt 1).

5. Arbetslagen som gällde fram till 1 juli 2017 gav tydliga kriterier för att fastställa minimilönen endast när rätten att godkänna minimilönen tilldelades Litauens parlament. Det var parlamentet som hade befogenhet att godkänna minimilönen, med hänsyn till 'den genomsnittliga årliga inflationstakten för föregående år (mätt med det nationella konsumentprisindexet) och påverkan av andra faktorer som påverkar nivån och utvecklingen av genomsnittslönerna i offentlig och privat sektor' (art. 187 punkt 1 i arbetslagen).

De senaste ändringarna av arbetslagen gjordes i samband med införandet av EU:s direktiv om minimilön och rör specificeringen av kriterierna för att fastställa minimilönens nivå i själva koden, i artikel 141(3), som trädde i kraft den 25 oktober 2024.

• Arbetslag: Arbetslagen i Republiken Litauen nr XII-2603 (14 09 2016)opens in new tab

• Ändringar av arbetslagen godkända genom lag nr XIV-3034 (17 10 2024)opens in new tab

• Regeringsresolution nr 700 om minimilön som gäller 2026 (16 10 2025)opens in new tab

De huvudsakliga aktörerna i fastställandet av minimilön är följande:

• Republiken Litauens regering.

• Tripartita rådet och Republiken Litauens regering (art. 141 i arbetslagen), bestående av sju arbetstagarrepresentanter (fackföreningar), sju arbetsgivarrepresentanter (arbetsgivarorganisationer) och sju regeringsrepresentanter. Jämlikhet i medlemskap är en grundläggande princip. Regeringen delegerar sina representanter genom resolution (art. 185 punkt 1 i arbetslagen). Fackföreningar och arbetsgivarorganisationer måste, för att kunna delegera sina representanter, uppfylla de nio kriterier som anges i arbetslagen (art. 185 punkt 2). Bland dem: medlemskap i internationella förbund; att ha medlemmar eller representanter i olika regioner eller branscher; vara aktiv i minst tre år; fackföreningar måste organisera minst 0,5 % av arbetskraften; Arbetsgivarorganisationer måste representera företag som sysselsätter minst 3 % av de totala anställda. Socialförsäkrings- och arbetsmarknadsministeriet bedömer parternas efterlevnad av dessa kriterier. För närvarande uppfyller tre fackföreningar och sex arbetsgivarorganisationer kriterierna och är representerade i rådet.

• Litauens centralbank, som deltar med sin expertis och sitt stöd till Tripartite Council (till exempel begärde den dess hjälp vid mötet den 21 september 2017, då rådet gick med på att använda bankens rekommendationer och beräkningar i framtiden vid övervägandet av fastställandet av minimilönen).

• Finansministeriet i Republiken Litauen publicerar ekonomiska utvecklingsscenarier som beaktas när regeringen godkänner minimilönen.

• Statens datamyndighet som publicerar indikatorer på landets ekonomiska utveckling som tas i beaktande när regeringen godkänner minimilönen.

• Aktuell lista över medlemmar i det trepartsrådetopens in new tab

Tripartita rådet fattar beslut om höjning av minimilönen efter rekommendationer från Litauens centralbank, men i praktiken kan de avvika – som 2023, då banken föreslog en höjning med 13,4 % men Tripartita rådet godkände regeringens föreslagna skattereformrelaterade formel (ökning med 10 % kombinerat med en ökning av den skattebefriade inkomsten, TEAI).

Tripartita rådet ska lämna in sitt yttrande till regeringen senast den 15 juni varje år, eller senast ett annat datum som regeringen begär (art. 141, punkt 3, arbetslag).

Slutligen beslutar regeringen om justeringen av minimilönen genom resolution. Regeringen fastställer minimilönen baserat på rekommendation från Tripartite Council och med hänsyn till landets ekonomiska utvecklingsindikatorer och trender. I teorin kan det slutgiltiga beslutet om minimilönens storlek avvika från rekommendationen från Tripartite Council. I praktiken sker detta dock aldrig, eftersom regeringsrepresentanter också är medlemmar i det tripartita rådet självt, vilket direkt bidrar till innehållet i de rekommendationer som presenteras för regeringen. Det fanns exempel när regeringen fastställde minimilönens nivå när Tripartite Council inte nådde en överenskommelse.

Som nämnts ovan gjordes ändringar i arbetslagen (artikel 141.3) i samband med införandet av EU:s minimilönsdirektiv och trädde i kraft den 25 oktober 2024. Dessa ändringar är främst relaterade till kriterierna som gäller vid fastställande av minimilön, inte till själva processen. Det är dock viktigt att notera att med dessa ändringar ålägger arbetslagen indirekt Republiken Litauens tripartita råd, när de förbereder en rekommendation, från och med 2026, att diskutera alla kriterier som direkt anges i artikel 141(3) i denna kod vid bedömning och fastställande av minimilönens åtföljd.

Den nya arbetslagen föreskriver att minimilönen ska godkännas av regeringen på rekommendation av det trepartsrådet och med hänsyn till utvecklingsindikatorer och trender i den nationella ekonomin (art. 141 punkt 3 i arbetslagen). Således existerar inte längre kriteriet årlig inflation (vid beräkning av det nationella konsumentprisindexet) i litauisk lag. Vid sitt möte den 21 september 2017 enades Tripartite Council om formeln för att fastställa minimilönen. Enligt formeln ska den månatliga minimilönen vara minst 45 % och högst 50 % av genomsnittslönen och måste överensstämma med genomsnittet av minimilön/genomsnittslön i en fjärdedel av EU:s medlemsstater med högst minimilön/genomsnittslön (baserat på de senaste tre årens data publicerade av Eurostat). Samtidigt begärde Tripartita rådet hjälp från Litauens bank vid fastställandet av metodiken för minimilönsberäkning och gick med på att använda bankens rekommendationer och beräkningar i framtiden vid övervägandet av fastställandet av minimilönen.

Ändringar i arbetslagen (artikel 141.3) som trädde i kraft den 25 oktober 2024 föreskriver att regeringen, vid godkännande av minimilönen, inte bara ska ta hänsyn till rekommendationen från Tripartite Council och utvecklingsindikatorer och trender i landets ekonomi, utan också - det ekonomiska utvecklingsscenario som publicerats av Litauens finansministerium samt indikatorerna för landets ekonomi utveckling som publiceras av Statens statistikmyndighet, samtidigt som man tar hänsyn till kriterier som köpkraft i termer av levnadskostnader, den övergripande lönenivån och deras fördelning, tillväxttakten i lönetillväxten samt långsiktiga nivåer och utvecklingar i arbetsproduktivitet. Det bör noteras att dessa ändringar av artikel 141 i arbetslagen kommer att gälla förhandling och godkännande av minimilön per timme och minimilön för månaden 2026 och framåt.

• Protokoll från Tripartite Council i Republiken Litauen (21 september 2017), fråga 3PDFopens in new tab

Minimilönen fastställs baserat på de uppdaterade prognoserna från finansministeriet för genomsnittslönen (AW): den planerade och prognostiserade brutto månadslönen i den nationella ekonomin, exklusive bidrag och bonusar. Till exempel, när minimilönen för år 2026 beräknades 2025, var den planerade och prognostiserade bruttomånadslönen för 2026 lika med €2 428,35. Denna siffra härleds från 2024 års AW (€2 223,00) minus den andel 6,6 % som representerar utdrag och bonusar (€2 076,28), och justeras med hjälp av finansministeriets AW:s tillväxtprognoser (AW-tillväxt på 8,5 % 2025 och 7,3 % 2026), vilket resulterade i en prognos för 2026 på 2 417,22 € (€2 076,28 × 1,085 × 1,073). Detta multipliceras sedan med 50 %, eftersom det genomsnittliga förhållandet mellan den högsta AW och minimilönen bland de översta fjärdedelarna av EU:s medlemsstater har överskridit den överenskomna maxgränsen på 50 % tre år i rad, och nått 51 % (€2 417,22 × 0,50 = €1 209). För att uppnå en minimilön på 1 209 euro under 2027 eller kommande år föreslog regeringen att minimilönen skulle höjas med 11,1 % från 2026, vilket skulle höja den till 1 153 euro. Därför skulle förhållandet mellan minimilön och genomsnittslön 2026 nå mitten av målintervallet (47,7 %), och under 2027 eller kommande år skulle förhållandet i Litauen närma sig önskad nivå 50. Dessutom togs tröskeln för fattigdomsrisk även i beaktande 2025 vid godkännandet av minimilön för 2026. Enligt preliminära uppskattningar, med tillämpning av det maximala skattefria inkomstavdraget som gäller 2025, skulle nettoinkomsten för minimilönetagare (efter skatt) öka med 59 € nästa år och nå 836 €. Detta belopp överstiger den preliminärt prognostiserade fattigdomsgränsen för 2026, som beräknas ligga mellan 786 och 799 euro per person. 1

Alla anställda som arbetar under anställningsavtal, oavsett om de är privata eller offentliga, omfattas av minimilönen. Minstalön är den lägsta tillåtna ersättningen för okvalificerat arbete ('nekvalifikuotas darbas'). Okvalificerat arbete ska definieras som arbete för vilket ingen särskild kvalifikation eller yrkesförmåga krävs (art. 141, punkt 2 i arbetslagen).

Det nationella (offentliga) kollektivavtalet fastställer grundlönen för tjänstemän som gäller för offentligt anställda och tjänstemän och avtalas årligen.

Inga andra minimilönevariationer finns i lagar, förordningar eller andra kollektivavtal. Dessutom är dessa variationer endast möjliga, som nämnts ovan, i kollektivavtal som fastställer högre minimilöner (art. 141, punkt 4 i arbetslagen), men denna bestämmelse i arbetslagen har ännu inte använts i praktiken.

Enligt art. 141 ('Minimilön') i arbetslagen godkänner regeringen minimilönen per timme och minimilön per månad. Kollektivavtal kan fastställa högre priser än minimilönen och minimilönen per månad (art. 141 punkt 4 i arbetslagen).

Arbetslagen anger inget specifikt antal timmar för en månadsavgift.

Proportionellt lägre löner (inklusive minimilön) kan dock endast betalas om arbetstagaren arbetar deltid (mindre än normala timmar, art. 40 ("Avtal om deltidsarbete"), punkt 6 i arbetslagen), dvs.:

• mindre än 40 timmar per vecka i genomsnitt; eller

• mindre än 38 timmar per vecka, om kortare arbetstid gäller för en anställd (art. 112, punkt 4 i arbetslagen). 2

Art. 146, punkt 1 i arbetslagen ('Villkor, plats och förfarande för ersättningsbetalning') anger följande: 'Ersättning ska betalas ut till en anställd minst två gånger per månad eller – på dennes begäran – en gång per månad'. Därför får anställda 24 eller 12 minimilöner per år.

Art. 34, punkt 3 i arbetslagen ('Villkor för oumbärliga anställningsavtal') anger att 'I anställningsavtalet ska parterna fastställa ersättning per månad (månadslön) eller arbetstimme (timlön), vilket inte får vara lägre än minimilönen eller den minimitimlön som godkänts av regeringen. Parterna i anställningsavtalet kan också komma överens om extra lön, tillägg, bonusar eller andra tillägg enligt olika ersättningssystem. Därför skapar arbetslagen indirekta förutsättningar i olika ersättningssystem som fastställts i kollektivavtal eller andra lokala dokument, tillämpliga i vissa företag, för att fastställa den 13:e eller 14:e löneutbetalningen (inklusive minimilön). Det är dock inte vanlig praxis i Litauen och lagen (arbetslagen) kräver inte ytterligare månatliga betalningar.

Art. 34, punkt 3 i arbetslagen ('Villkor för oumbärliga anställningsavtal') anger att 'I anställningsavtalet ska parterna fastställa ersättning per månad (månadslön) eller arbetstimme (timlön), vilket inte får vara lägre än minimilönen eller den minimitimlön som godkänts av regeringen. Parterna i anställningsavtalet kan också komma överens om extra lön, tillägg, bonusar eller andra tilläggsbetalningar enligt olika ersättningssystem. Därför betraktas minimilönen endast som en 'grundnivå' och inkluderar enligt lag inte bonusar eller övertidsersättningar.

Under semestern har arbetstagaren endast rätt till sin genomsnittliga lön (art. 130 punkt 1 i arbetslagen); Inga ytterligare semesterbidrag tillhandahålls.

Ar. 139, punkt 2 i arbetslagen ('Begreppet ersättning') föreskriver att en anställds lön inkluderar: (1) grundlön (tariff) (tim- eller månadslön, eller fast del av lönen); (2) en ytterligare del av lönen, enligt överenskommelse mellan parterna eller utbetald enligt arbetsrätt eller det ersättningssystem som gäller på arbetsplatsen; 3) bonusen för erhållna kvalifikationer; (4) bonusar för extra arbete eller utförande av ytterligare uppgifter eller uppgifter; (5) bonusar för utfört arbete, fastställt genom överenskommelse mellan parterna eller utbetalda enligt arbetsrättslig eller det ersättningssystem som gäller på arbetsplatsen; (6) bonusar som ges på arbetsgivarens initiativ för att uppmuntra en anställd att prestera väl, eller för att belöna den anställdes eller företagets verksamhet, avdelning eller grupp av anställdas prestationer.

Därför kan komponenterna 2–6 inte inkluderas i minimilönen och måste betalas utöver den.

Art. 143, punkt 3 i arbetslagen ('Arbetsstandarden') föreskriver att när en anställd (för vilken stykersättning gäller) inte uppfyller arbetsnormerna utan egen skuld, får han/hon betalt för det arbete som faktiskt utförts. I detta fall får månadslönen inte vara mindre än två tredjedelar av hans/hennes genomsnittslön och får inte vara lägre än minimilönen. Om en anställd har fel för att han eller hon inte uppfyller arbetsstandarden, får han eller hon betalt för det arbete som faktiskt utförts (art. 143, par. 4).

Art. 143, punkt 1 i arbetslagen föreskriver att 'Om omfattningen av en arbetsfunktion (arbetsstandard) fastställs för en anställd [...], måste arbetsgivaren tillhandahålla de arbetsvillkor som krävs för att den anställde ska [...] uppfylla arbetsstandarden'. En resonerad begäran från en anställd om en felaktigt fastställd arbetsnivå/norm hanteras av arbetsrättsliga myndigheter. Arbetsgivaren måste bevisa att lönen sattes i enlighet med yrkesrisker, den tid som krävs och arbetsuppgiftens omständigheter.

Art. 736, punkt 1 i Litauens civilprocesslag ('Storlek på avdrag från gäldenärens inkomst eller annan inkomst') föreskriver att avdrag av en del av gäldenärens inkomst och andra motsvarande utbetalningar och avdrag inom ramen för en minimilön fastställd av regeringen ska ske i enlighet med det verkställbara dokumentet, och de belopp som ska verkställas är fullt utbetalda, Avdrag ska göras från den del av gäldenärens lön och motsvarande utbetalningar eller förmåner enligt följande:

1. Från den andel som inte överstiger minimilönen (MMW) ska 10 % dras av enligt ett eller flera verkställighetsdokument; men när verkställighet gäller underhåll som ska betalas i periodiska utbetalningar, ersättning för skador orsakade av skada, annan hälsonedsättning eller livsberövande för en försörjare, ska 30 % dras av, om inget annat anges i själva verkställighetsdokumentet eller föreskrivs av lag eller domstol;

2. Från den andel som överstiger MMW men inte överstiger dubbelt så mycket som MMW ska 30 % dras av enligt ett eller flera verkställighetsdokument; men när verkställighet gäller underhåll som ska betalas i periodiska utbetalningar, ersättning för skador orsakade av skada, annan hälsonedsättning eller livsberövande för en försörjare, ska 50 % dras av, om inte annat föreskrivs i lag eller domstol;

3. Från den andel som överstiger dubbla MMW ska 50 % dras av enligt ett eller flera verkställighetsdokument, om inget annat föreskrivs av lag eller domstol.

Det finns inga regelbundna rapporter om fastställande av minimilön.

• Baumann A. (2025), Vad förklarar skillnader i minimilönetillväxt mellan EU:s medlemsstater? Tidskriften för ekonomi och statistik, 245(1–2): 7–44, De Gruyter.

• Bogužas Ž., Imbrasas D., etc. al. (2024), Anatomi av inflationschock i Litauen: orsaker, effekter och konsekvenseropens in new tab. Tillfällig pappersserie, Litauens bank

• Bruzdeilynaitė, G., Subačienė, R. (2022), Darbo užmokesčio ir jam įtaką darančių veiksnių vertinimas Lietuvojeopens in new tab. Redovisningsteori och praktik nr 25, Vilnius.

• Danilevičienė, I. (2019), Darbo apmokėjimo, užimtumo ir produktyvumo sąveika. Doktorsavhandling, Vilnius Gediminas tekniska universitet, Litauens sociala forskningscentrum. DOI: 10.20334/2019-014-M

• Dobrovolskas I. (2024), Nuo naujųjų metų minimali alga į rankas augs 75 eurais. LRT.lt, 1 januari. Tillgänglig på: https://www.lrt.lt/naujienos/verslas/4/2161223/nuo-naujuju-metu-minimali-alga-i-rankas-augs-75-eurais

• Diliuvienė, L., Tamašauskienė, Z. (2019), Pajamų nelygybės kitimą lemiančių veiksnių poveikio empirinių tyrimų analizėopens in new tab. Socialiniai tyrimai. Vilnius universitet, Vol 42, nr 2, s. 74-84.

• Garcia-Louzao J., Tarasonis L. (2022), Lön och sysselsättningspåverkan av minimilön: Bevis från LitauenPDFopens in new tab. Arbetspappersserie, nr 103.

• Garcia-Louzao J., Tarasonis L. (2023), Lön och sysselsättningspåverkan av minimilön: Bevis från Litauen. Tidskrift för jämförande ekonomi. Volym 51, nummer 2, s. 592-609

• Garcia-Louzao J., Ruggieri A. (2023), Konkurrens på arbetsmarknaden och ojämlikhetopens in new tab, CESifo Working Paper nr 10829, december 2023

• Grencíkova, A., Navickas, V., Spankova, J. och Krajco, K. (2022), Jämförelse av minimilöner i EU-länder i kontexten av sysselsättningens påverkanopens in new tab. Akademisk tidskrift Transformations in Business & Economics, Vol 21, Nummer 3, s. 212-223.

• Gruževskis, B., Miežienė R., Krutulienė, S. (2019), Aktyvios įtraukties koncepcija ir trajektorijos: Lietuvos atvejisopens in new tab. Filosofija. Sociologija. Litauiska vetenskapsakademin, nr 4, s. 305-316.

• Guogis, A., Svirbutaitė-Krutkienė, G. (2020), Gerovės valstybės sampratos ir matavimų problemosopens in new tab. Socialinis darbas. Patirtis ir metodai. Mykolas Romeris University, 25 (1).

• Mundeikis, J. (2020). Angående MMW för 2021: Teknisk rapportPDFopens in new tab. [Dėl 2021m. MMA nustatymo. Techninis raportas], Lithuanian-Economy.net, 15 september 2020.

• Petrylaitė D. (2024) Sociala och sysselsättningspolitiska trender inom Europeiska unionen och deras påverkan på litauisk socialrättopens in new tab.

• Serzane M., Askoldavičiute V. (2022), Undersökning av faktorer som bestämmer Litauens offentliga skuld till utländska länderopens in new tab, 28 juni 2022.

• Statkus, J., Tamašauskienė, Z. (2020), Funkcinio pajamų pasiskirstymo kitimo poveikio bendrajai paklausai empirinių tyrimų analizėopens in new tab. Socialiniai tyrimai. Vol 43, nr 2, s. 15-25.

• Timinskaitė, A., Ramanauskaitė, A., Rudžionienė, K. (2023), Studier — Affärer — Samhälle: Nutid och framtid (artikel DOI: 10.52320/svv.v1iVIII.293).opens in new tab Studijos – verslas – visuomenė: dabartis ir ateities įžvalgos. Vol. 1(VIII), s. 154-166.

• Volodzkienė, L. (2019), Lietuvos įmonių ir įstaigų darbuotojų ir darbdavių tyrimo ataskaitaPDFopens in new tab. Mykolas Romeris-universitetet, Vilnius.

• Zajankauskaitė, J. (2023), Darbo užmokesčio augimo spurtas Lietuvoje tęsiasi (duomenų komentaras).opens in new tab Lietuvos bankas, Vilnius.