Minimilön i Nederländerna

• Lagen om minimilön och minsta semesterersättning (Wet minimumloon en minimumvakantiebijslag, WML)opens in new tab

• Dekret om minimilön för ungdomar (Besluit minimumjeugdloon)opens in new tab

De viktigaste aktörerna som fastställer minimilönen är Nederländernas centrala planeringsbyrå (Centraal Planbureau, CPB), som beräknar den genomsnittliga förväntade tillväxten av kollektiva sysselsättningslöner, och Ministerie för sociala frågor och sysselsättning (Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid, SZW) som sedan fastställer minimilönen baserat på denna formel. I undantagsfall kan regeringen bli inblandad om en särskild höjning krävs. Detta hände för första gången 2023, men inte 2024 eller 2025.

Processen för att fastställa den lagstadgade minimilönen följer standardproceduren som fastställts i lagen om minimilön och helgdagar (BWBR0002638, artikel 14). Två gånger om året (i januari och juli) justeras minimilönen till den genomsnittliga förväntade tillväxten av de kollektiva sysselsättningslönerna. Denna förväntade tillväxt beräknas av Nederländernas centrala planeringsbyrå (Centraal Planbureau, CPB). En fast formel används sedan för att omvandla denna förväntade tillväxt till justering av minimilönen. Detta följer standardprocedurer: regeringen har i allmänhet inget direkt inflytande över justeringen av minimilönerna. Denna process är juridiskt etablerad och baseras på en fast formel och kan endast avvikas från under förmildrande omständigheter (vilka också är juridiskt definierade i artikel 14.5). Justeringen av minimilönen, beräknad utifrån den förutbestämda formeln, fastställs sedan formellt av socialministeriet genom dekret.

År 2023 var det första året då en särskild höjning genomfördes sedan införandet av minimilönen 1969. Debatten om att höja minimilönen äger vanligtvis rum i parlamentet, där andra aktörer såsom arbetsmarknadsparter uttrycker sina åsikter i medierna. På grund av exceptionellt hög inflation och dess påverkan på nederländarnas disponibla inkomst beslutade regeringen på budgetdagen att höja minimilönen på en gång. Det ansågs nödvändigt att ge människor med lägre och medelinkomster perspektiv och göra dem mer motståndskraftiga mot (möjliga) ekonomiska motgångar. År 2024 och 2025 skedde ingen sådan särskild ökning.

På grund av de särskilda omständigheterna kan justeringen av minimilönen regleras genom en allmän administrativ order (AMvB) istället för en lagändring i lag. En AMvB kan realiseras snabbare och innebär också att alla förmåner kopplade till minimilönen, såsom socialbidrag, automatiskt ökar med denopens in new tab.

Enligt artikel 14.1 i minimilönelagen justeras minimilönen två gånger per år (1 januari och 1 juli) baserat på den genomsnittliga förväntade löneökningen enligt en korg av kollektivavtal. Denna förväntade tillväxt beräknas av Nederländernas centrala planeringsbyrå (CPB). En fast formel används sedan för att omvandla denna förväntade tillväxt till en nivåändring för minimilönen:

1. hälften av utvecklingen av så kallade 'kontraktslöner', det vill säga den lön som anges i individuella anställningsavtal, genom lag eller kollektivavtal. Det kallas ibland också 'bruttolön', 'grundlön' eller 'kontraktslön'. Detta innebär genomsnittet av den procentuella utvecklingen av kollektivt överenskomna löner i privat sektor, offentlig sektor och offentlig/privat sektor (vilket inkluderar subventionerade privata institutioner, såsom sjukhus, till exempel). För varje år då beslutet fattas uppskattas denna utveckling av kontraktslöner under innevarande år i publiceringen av den makroekonomiska utsikten från föregående år.

2. och skillnaden mellan: a) utvecklingen av kontraktslöner under föregående år enligt den centrala ekonomiska planen det året; och b) utvecklingen av kontraktslöner föregående år, som publicerades i Macroeconomic Outlook det året.

Dessutom, vid någon extraordinär policydriven justering och för den fyråriga bedömningen av minimilöner, kodifierar artikel 14(16) i lagen om minimilön och helgdagar (Wml) formellt fyra kriterier för att utvärdera minimilönens nivå:

• Köpkraften för minimilönen, med hänsyn till levnadskostnader

• Den allmänna lönenivån och deras fördelning

• Löneökningstakten

• Nationella produktivitetsnivåer och långsiktiga utvecklingar

De infördes i lagen i samband med införandet av EU:s minimilönedirektiv och utgör de (tidigare) elementen från artikel 5.2 (a)-d i direktivet. EU-domstolens beslut i november 2025 upphävde dock respektive paragraf i EU-direktivet.

Ändringen av lagen om minimilön och minsta semesterersättning som införlivar EU:s direktiv om minimilön specificerar att indikativa referensvärden ska fastställas genom ministeriell förordning (Social- och sysselsättningsministeriet) och ska användas som vägledning vid bedömning av om minimilönen är tillräcklig.

Ministerförordningen från den 18 februari 2026, som fastställer indikativa referensvärden för minimilönenopens in new tab, fastställer två indikativa referensvärden:

1. absolut dimension (levnadsstandard): Den disponibla nettoinkomsten för heltidsanställda minimilöneförsörjare uppgår i genomsnitt till 128 % av nödvändiga levnadskostnader. Detta värde fastställdes baserat på en jämförelse (med budgetdata från National Institute for Family Finance Information, Nibud) av minimilönelöners disponibla nettoinkomster (inklusive löner, skatteavdrag, bidrag och barnbidrag) mot nödvändiga levnadskostnader över sex representativa hushållstyper.

2. relativ dimension (lönefördelning): Den bruttolagstadgade minimilönen utgör 50 % av medianlönen. Detta följs av OECD och baseras endast på bruttobelopp (inga finanspolitiska korrigeringar). Den underliggande siffran var 49,14 % (OESO-data från 2023); 50 % valdes som avrundat referensvärde.

Värdena bedöms som en del av den fyråriga utvärderingen av minimilönens tillräcklighet.

Minimilönen är universellt bindande, enligt artikel 7 i lagen om minimilön och minimisemesterersättning. Både nederländska och utländska arbetsgivare och anställda i Nederländerna måste följa de rättigheter och skyldigheter som detta medför. Minimilönen för ungdomar gäller för unga mellan 15 och 21 år (som beskrivs i nästa avsnitt).

Det finns två undantag, enligt artikel 10:
1. Ministern kan tillåta arbetsgivare eller organisationer som representerar arbetsgivare eller anställda att betala en lägre minimilön för vissa grupper av arbetstagare inom ett företag eller en bransch om företagets eller branschens överlevnad eller verksamhet är allvarligt hotad. Detta godkännande kan innehålla specifika villkor. Ett beslut fattas dock endast om den begärande parten har samrådt med arbetstagar- eller arbetsgivarorganisationer som ministern anser vara representativa.

2. Ministern kan också, utan att bli tillfrågad, besluta att fastställa en lägre minimilön för vissa grupper av arbetare som huvudsakligen tillhandahåller hushålls- eller personliga tjänster i privata hushåll.

Minimilönen för ungdomar gäller för individer i åldern 15 till 20 år, med full ersättning för dem som är 21 år och äldre. Detta definieras i förordningen om minimilön för ungdomar (BWBR0003599). Det finns också underminiminivåer för lärlingar och funktionshindrade arbetare. Inga förändringar har gjorts under de senaste fem åren i hur dessa priser fastställs. Den enda förändringen är övergången från månads- till timlön från och med 3 januari 2024, vilket gäller för alla priser inklusive underminimiavgifter.

Procentreglerna för de olika åldersgrupperna är följande (Dekret om minimilön för ungdomar, artikel 2):

Minimilönen har fastställts per timme från och med den 3 januari 2024 (artikel 8 i minimilönelaget). Fram till slutet av 2023 fanns en månadsavgift, samt en beräkning av hur detta motsvarar en veckovis och en daglig taxa. Timavgifterna berodde på längden på heltidsarbetsveckan, som kan variera mellan sektorer i enlighet med gällande kollektivavtal. En hel arbetsvecka var mellan 36 och 40 timmar i Nederländerna för 2023. Detta system ändrades dock från och med 2024. Sedan dess finns en minimitimavgift för alla arbetstagare, baserad på en 36-timmars arbetsvecka (Ministerie van Algemene Zaken, 2023b). Med denna förändring har alla tidigare krav på arbetstider eller månatliga betalningar försvunnit. I januari 2026 är timpriset 14,71 €.

Enligt art. 6 i minimilönelagen består minimilönen i Nederländerna av grundlönen och följande ytterligare komponenter: ersättning för extra arbete eller övertid, tillägg, ersättning och dricks. Summan av dessa belopp får inte vara mindre än den lagstadgade minimilön som man har rätt till. Definitionen av den 'grundläggande' lönen är den lön som anges i anställningsavtalet. Inkomster som inte räknas mot minimilönen inkluderar semesterersättning, vinstavdrag, särskilda förmåner (till exempel en förmån man får då och då för omsättning man uppnått), förmåner man bara får senare och under vissa villkor (till exempel pensions- och sparplaner som arbetsgivaren bidrar till), avdrag för utgifter man var tvungen att ha för sitt arbete, Årsslutsbonusar. Alla dessa komponenter bör man få utöver sin minimilön.

Enligt artikel 6 i minimilönelagen räknas endast angivna inkomstkomponenter mot den lagstadgade minimilönen; ersättningar för arbetsrelaterade kostnader såsom boende och sjukförsäkring är undantagna från definitionen av lön. Art. 2a i dekretet om minimilön och semesterersättning tillåter dock arbetsgivare att dra av kostnader för arbetsgivarens boende och lagstadgad sjukförsäkring från den lagstadgade minimilönen, förutsatt att (i) arbetstagaren har gett skriftligt tillstånd, (ii) boendet uppfyller föreskrivna kvalitetsstandarder och (iii) det totala avdraget för boende inte överstiger 25 % av den lagstadgade minimilönen. Utan ett sådant avtal måste boende- och försäkringskostnader betalas utöver den lagstadgade minimilönen.

Den makroekonomiska utsikten (Macro Economische Verkenning, MEV) är en viktig studie från Nederländernas byrå för ekonomisk politisk analys (CPB) för att förutsäga och analysera medellångsiktiga ekonomiska utvecklingar i Nederländerna. MEV-rapporten publiceras årligen i september och utgör grunden för nästa års budget.

• CPB (2024), Makroekonomiska Verkenning 2025PDFopens in new tab.

• CPB (2023), Makroekonomiska Ekonomisk Verkenning 2024opens in new tab.

• CPB (2022), Makroekonomiska Verkenning 2023opens in new tab.

• CPB (2021), Makroekonomiska verkenning 2022opens in new tab.

• CPB (2020), Makroekonomiska Verkenning 2021opens in new tab.

• CPB (2019), Makroekonomiska Verkenning 2020opens in new tab.

Den centrala ekonomiska planen (Centraal Economisch Plan, CEP) är en CPB-publikation som publiceras årligen i mars/april. Denna publikation presenterar den ekonomiska utsikten för innevarande och kommande år.

• CPB (2024), Centraal Economisch Plan 2024PDFopens in new tab.

• CPB (2023), Centraal Economisch Plan 2023opens in new tab.

• CPB (2022), Centraal Economisch Plan 2022opens in new tab.

• CPB (2021), Centraal Economisch Plan 2021opens in new tab.

• CPB (2020), Centraal Economisch Plan 2020opens in new tab.

• CPB (2019), Centraal Economisch Plan 2019opens in new tab.

• Centraal Planbureau (2020), Effects verhogen minimumloonopens in new tab.

• I&O Research (2020), Minimumloon naar 14 euro per uur? Onderzoek naar het verhogen van het wettelijk minimumloon, in opdracht van FNVPDFopens in new tab.

• I&O Research (2023), Herhaalmeting Onderzoek minimumloonopens in new tab.

• Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid (2023), Evaluatie wettelijk minimumloon 2023opens in new tab.

• Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid (2025), Verkenning wettelijk minimumjeugdloonopens in new tab.

• Nibud (2020), Meer bestedingsruimte bij een hoger minimumloonPDFopens in new tab.

• Panteia (2013), Stukloon op de werkvloer, resultaten van een kwalitatief Onderzoekopens in new tab.

• Sociaal en Cultureel Planbureau (2023), Verhoging van minimumloon en bijstand als wondermiddel voor welvaart en welbevinden van de lage inkomensgroep?opens in new tab.

• SCP (2023), Verhoging van minimumloon en bijstand als wondermiddel voor welvaart en welbevinden van de lage inkomensgroep?opens in new tab

• SEO (2018), Verkenning effects aanpassing minimum(jeugd)loonopens in new tab.

• SEOR (2019), Budgettaire effects van verhoging van het minimumloonopens in new tab.

• Steenks, Heyma & Vervliet (2025), Effekterna av nederländska ungdomars minimilön på inkomstojämlikhetopens in new tab

• Van Bezooijen, Van den Berge & Salomons (2024), The Young Bunch: Ungdomsminimilöner och arbetsmarknadsresultatPDFopens in new tab