Stridsåtgärder och tvister på Cypern

Strejkrätten garanteras i Republiken Cyperns konstitution. I artikel 27.1 föreskrivs särskilt följande:

Strejkrätten erkänns och dess utövande får regleras i lag endast i syfte att skydda republikens säkerhet eller den konstitutionella ordningen eller den allmänna ordningen eller den allmänna säkerheten eller upprätthållandet av leveranser och tjänster som är nödvändiga för invånarnas liv eller för att skydda de rättigheter och friheter som genom denna konstitution garanteras var och en

Enligt artikel 27.2 har personer som tillhör de väpnade styrkorna, polisen och gendarmeriet inte rätt att strejka. En lag skulle kunna antas för att utvidga detta förbud till att även omfatta offentliganställda. Någon sådan lag har dock aldrig antagits.

Frågan om reglering av strejker och tvistlösningsförfarandet inom samhällsviktiga tjänster hade varit olöst i flera år, och tre försök att reglera frågan genom lagstiftning ledde till ett dödläge. I mars 2004 undertecknades slutligen ett trepartsavtal om förfarandet för att lösa arbetstvister inom samhällsviktiga tjänster. Avtalet inför ett skiljeförfarande i sådana tvister men utesluter inte stridsåtgärder. Inom ramen för det nya avtalet bör försvarsreglementena 79A och 79B, som utfärdades på grundval av en befintlig förordning om samhällsviktiga tjänster, avskaffas. Både Internationella arbetsbyrån och Europarådet har påpekat att reglerna 79A och 79B inte är förenliga med de fördrag som ratificerats av Republiken Cypern.

Det finns ingen särskild hänvisning i konstitutionen eller någon annan lag till en rätt att införa en lockout. I en undersökning av Attorney General drogs slutsatsen att lockout, i enlighet med gällande lagstiftning i Cypern, "är en rättighet som arbetsgivaren har, förutsatt att den utövas för att skydda eller främja arbetsgivarens lagliga intressen under en handelstvist och utan att begå någon straffrättslig eller olaglig handling eller verksamhet". Dessutom föreskrivs i IRC, i del II, avsnitt B, punkt 1 d (brott mot kollektivavtal), att "den förfördelade parten kan tillgripa alla lagliga åtgärder, inklusive strejk eller lockout, för att försvara sina intressen".

Utvecklingen av stridsåtgärderna 2012–2022

Källa: DLR (odaterad)

Mekanismer för kollektiv tvistlösning och mekanismer för individuell tvistlösning

I det nuvarande systemet med kollektiva förhandlingar är den statliga samordningen ganska svag. Staten ingriper, i enlighet med IRC, genom arbetsmarknadsministeriets medlingstjänst när det är svårt att nå en överenskommelse i direkta tvåpartsförhandlingar mellan arbetsgivarorganisationer och fackföreningar.

Närmare bestämt består IRC av två delar. I den första delen, under rubriken "Materiella bestämmelser", erkänner och säkerställer de två huvudsakliga deltagande parterna vissa grundläggande rättigheter till fria kollektiva förhandlingar, medan det i den andra delen, med rubriken "Processuella bestämmelser", föreskrivs separata förfaranden som ska följas för att lösa tvister om intressen och för att lösa klagomål/tvister om rättigheter. Arbetsmarknadsministeriet har rapporterat att många arbetstvister har sin grund i tolkningen av avtalen (tvister om klagomål), vilket leder till en ständig ström av arbetstvister, med tanke på avtalens komplexa karaktär.

Under det senaste decenniet har MLSI spelat en viktig roll för att upprätthålla arbetsfreden genom att tillhandahålla medlingstjänster för förnyelse av kollektivavtal. I detta sammanhang är det värt att nämna att under samma period ingicks allt färre branschspecifika kollektivavtal i direktförhandlingsskedet, vilket orsakade allvarliga förseningar i förnyelsen av avtalen. Enligt officiella uppgifter från MLSI:s DLR för 2017 hänvisades 150 arbetstvister till medling, som omfattade totalt 14 144 anställda, jämfört med 177 arbetstvister 2016, som omfattade totalt 61 693 anställda.

Användning av tvistlösningsmekanismer 2012–2022

Källa: DLR (odaterad)