Från idé till handling: Mätning av regionala förhållanden för friheten att stanna

För att EU:s inre marknad ska kunna leverera välstånd som är både konkurrenskraftigt och inkluderande, måste människor ha verkliga möjligheter att stanna och blomstra på de platser de kallar hem, istället för att behöva flytta i jakt på jobb eller nödvändiga tjänster. Denna idé, som fångas av begreppet 'frihet att stanna', ligger i hjärtat av rapporten 'Much more than a market', från den tidigare italienske premiärministern Enrico Letta, som EU-ledare beställt för att undersöka den inre marknadens framtid. Den hävdar att rörlighet bör vara ett val snarare än en nödvändighet.

Eurofound har utvecklat ett nytt Freedom to Stay (FTS)-index som grundar begreppet i data och ger beslutsfattare ett evidensbaserat verktyg för att bedöma de förhållanden som gör det möjligt för människor att stanna kvar i sin hemregion. Med hjälp av detta index visar Eurofounds kommande rapport Monitoring geographical disparities: Regional convergence att ingen EU-region utmärker sig i alla de förutsättningar som möjliggör denna frihet, och understryker behovet av en skräddarsydd strategi för att minska regionala skillnader och stödja territoriell sammanhållning.

Resultaten visar på uttalade territoriella skillnader i förhållandena som gör det möjligt för människor att stanna kvar i sin hemregion. Dessa skillnader finns inte bara mellan norra, västra, södra och östra Europa utan även inom många medlemsstater, och ingen region presterar starkt över alla dimensioner som avgör friheten att stanna. Resultaten pekar på behovet av samordnade, platsbaserade policyer som speglar de olika utmaningar som Europas regioner står inför.

Insikterna möjliggörs av Eurofounds nya FTS-index, som kartlägger EU-regioner på NUTS 2-nivå över sex dimensioner:

1. tillgång till viktiga tjänster;

2. ekonomiska förhållanden och jobbmöjligheter;

3. miljökvalitet;

4. digitala färdigheter och infrastruktur;

5. bostadsprisvärdhet;

6. institutionell kvalitet.

Regioner poängas från 1 till 100: ju högre poäng, desto mer möjliggör regionen för sina invånare att stanna kvar. Att tillämpa indexet över EU-regionerna visar att förmågan att stanna kvar i sin region och ha tillgång till kvalitativa jobb och tjänster utan att behöva flytta kännetecknas av betydande geografisk ojämlikhet inom EU.

Regionala skillnader

FTS-indexet lyfter fram en tydlig hierarkisk struktur i EU: norra regioner (medelpoäng 69,8 poäng) leder, följt av västra (64,1 poäng), södra (53,3 poäng) och östra (51,4 poäng) regioner. Skillnaden på 18,4 procentenheter mellan norra och östra regioner signalerar de stora skillnaderna i Europa i de förhållanden som gör det möjligt för människor att leva meningsfulla liv i sin hemregion.

Skillnaderna inom vissa medlemsstater är också slående. Italien, Ungern och Rumänien uppvisar de största interna spridningarna, omkring 20 punkter, vilket markerar radikalt olika levda erfarenheter inom samma nationsgränser. Tjugoen regioner ingår i den översta gruppen i minst fyra dimensioner. Dessa regioner är geografiskt smal och inkluderar Randstad (Nederländerna), Flandern (Belgien), Dublin (Irland), Luxemburg och större delen av de nordiska (Danmark, Finland och Sverige) regionerna. Ingen enskild region utmärker sig som en topp i alla sex dimensioner, vilket pekar på en komplex sammanflätning av förhållanden som kan avgöra friheten att stanna och de demografiska mönstren i en region.

Kapitalstadens premie

En tydlig premie för huvudstadsregionen är tydlig i de flesta medlemsstater, där områdena runt huvudstäder får högre poäng än resten av sina respektive länder. Detta mönster är särskilt uttalat i Centraleuropa och Östeuropa, där skillnaderna mellan regionerna som inkluderar huvudstaden och det nationella genomsnittet är särskilt stora. Även om detta kapitalcentrerade mönster är väl dokumenterat när det gäller ekonomiska indikatorer, visar vår forskning att det består över flera dimensioner.

Demografiska mönster

När vi undersöker sambandet mellan indexet och regionala demografiska mönster uppvisar regioner med mycket höga FTS-poäng konsekvent positiv befolkningstillväxt och är mer benägna att uppleva antingen naturlig tillväxt eller migrationsstödd tillväxt. I kontrast genomgår regioner med låga eller mycket låga FTS-värden ofta samtidig naturlig populationsminskning och negativ nettomigration ('dubbel nedgång'). Dessa mönster tyder på att policyåtgärder måste differentieras utifrån samspelet mellan indexet och det demografiska mönstret; till exempel behöver regioner med hög FTS-poäng och växande befolkning investera för att utöka tillgången till tjänster för att möta den ökande efterfrågan. Regioner med ett medelhögt FTS-värde och en växande befolkning, som i många fall upprätthålls av nettomigration i regionen, behöver behålla FTS-poängen för att behålla sin attraktivitet och samtidigt införa policyer för social inkludering och integration. Regioner som upplever dubbel nedgång är de svagaste områdena, vilket kräver både sociala och strukturella investeringar.

Nettomigration mellan EU-regioner är kopplad till en kombination av regionala och nationella faktorer. Detta förstärker uppfattningen att demografisk förändring är ett mångdimensionellt fenomen, format inte bara av ekonomiska förhållanden utan också av en bredare uppsättning territoriella egenskaper som påverkar platsers attraktivitet och motståndskraft, vilka enligt Letta-rapporten identifieras som tillgång till tjänster och kvalitativa jobb. Eurofounds kommande rapport som presenterar studiens resultat i sin helhet fokuserar på tillgång till tjänster och inkluderar fallstudier om utbildning och sjukvård specifikt. De 10 fallstudierna illustrerar lösningar som implementeras i landsbygds- eller glest befolkade regioner som står inför demografisk nedgång. De omfattar initiativ på lokal och kommunal nivå samt nationella policyer som genomförs lokalt, där varje exempel visar en lösning som stärker friheten att stanna.

Fallstudierna fångar både de omedelbara och de långsiktiga dimensionerna av att stanna. De visar att friheten att stanna kräver platsbaserade kombinationer av tillgång och innovation: eftersom tillgänglighetsluckor uppstår i många sammanhang (bergs- och gränsområden, inre periferier, avlägsna landsbygdsområden etc.), bör lösningar anpassa tjänsteleveransen till regionala strukturer (med hänsyn till restider, befolkningspotential, demografiska profiler och så vidare) och kombinera lokal tillgång med innovativa verktyg (digitala, samarbete och gränsöverskridande initiativ) för att säkra tillgång. Två exempel beskrivs nedan.

Digital medling: att övervinna avstånd genom teknik

För att upprätthålla regional levnadsduglighet måste sjukvården utvecklas bortom enbart fysisk närhet. Fallstudien från Molise-regionen i Italien ger ett bevis på konceptet för modeller för 'medierad tillgång', där lokala apotek kan fungera som digitala nav för fjärrkonsultationer. Detta tillvägagångssätt adresserar direkt tillgångsdimensionen i FTS-indexet genom att koppla bort tjänsteleverans från geografiskt avstånd och erbjuda en skalbar lösning för åldrande landsbygdsbefolkning.

Institutionellt samarbete: att övervinna skala genom samarbete

Utbildningsutbud – från tidig barnomsorg till gymnasienivå – fungerar som en avgörande faktor för familjebehållning och regional demografisk motståndskraft. Där minskande befolkning hotar tröskeln för lokala institutioners livskraft, visar ett initiativ som lyftes fram i den irländska fallstudien effektiviteten av samarbetsinriktad institutionell skalning: genom att gå samman genom samarbete mellan skolor kunde mindre institutioner slå samman resurser för att säkerställa tjänsteleverans (implementerad i olika områden beroende på behov). Denna modell går bort från nollsummekonkurrens för elever och fokuserar istället på kollektiv tjänstehållbarhet, säkerställer att utbildning finns tillgänglig och förhindrar påtvingad utvandring av unga familjer.

Även om verktygen som föreslås i dessa två fallstudier skiljer sig åt (digitala kontra organisatoriska), är policylogiken densamma: att anpassa tjänsteleveransen till den demografiska verkligheten i regionen. Dessa fynd talar direkt till målet om territoriell sammanhållning som fastställs i EU-fördragen, nämligen att minska skillnader mellan regioner och säkerställa att inget territorium lämnas strukturellt misslyckat. När diskussionerna om nästa fleråriga finansiella ramverk (MFF) och framtida utformning av kohesionsinstrument fortsätter är regional och platsbaserad evitens avgörande. FTS-indexet, ett unikt verktyg för att mäta frihet att stanna och dess dimensioner på regional nivå, erbjuder utgångspunkten för en diskussion om vilka typer av lösningar som behövs.

Bild © HMay Chanikran/Adobe Stock