Stödet för Ukraina är fortfarande högt bland EU-medborgare men vissa avtar tydligt bland vissa grupper

EU har åtagit sig att stå vid Ukrainas sida för att skydda det, en demokratisk stat, mot ett auktoritärt styre. EU och dess medlemsstater har antagit flera åtgärder för att hjälpa Ukraina och dess folk, såsom sanktioner mot Ryssland, ekonomiskt och militärt stöd till Ukraina samt att utöka bistånd och skydd till fördrivna ukrainare inom EU. Även om dessa insatser har stödts av de flesta EU-medborgare, har Eurofounds senaste e-undersökning visat en minskning av stödet, särskilt bland två grupper – personer som är ekonomiskt osäkra och personer som använder sociala medier som sin huvudsakliga nyhetskälla.

År 2022 visade en Flash Eurobarometer om EU:s respons på kriget i Ukraina starkt stöd bland européer för Ukraina och dess fördrivna folk: 88 % av respondenterna i hela EU godkände att välkomna människor som flyr kriget, med ett stort stöd från de nordiska länderna. Ett år senare visade Eurobarometern en minskning av stödet, även om det förblev högt på 76 % inom EU. År 2024 sjönk stödet för ukrainska flyktingar igen, till 71 %, med en särskilt låg andel i Polen (60 %), vilket signalerar en oroande krigströtthet i landet som har varit i frontlinjen hela tiden. [1]

Eurofounds e-undersökning, Living and Working in the EU, kompletterar Eurobarometern och har kartlagt européernas åsikter om kriget och om EU:s stöd till Ukraina sedan den ryska invasionen 2022. Som Figur 1 visar rapporterade respondenterna i e-undersökningen en hög oro för kriget 2022, som sedan minskade 2023 och förblev i stort sett stabil 2024.

Minskningen av oro för kriget åtföljdes av ökat missnöje med statligt stöd till Ukraina och dess folk. Den tydligaste förändringen i opinionen gäller boende för ukrainare. Respondenterna säger i allt högre grad att deras regering har gjort för mycket för att tillhandahålla bostäder och hjälp till ukrainska flyktingar, med en ökning på 7,9 procentenheter under de två åren i andelen personer som intar denna ståndpunkt. När det gäller humanitärt bistånd skedde en liten urholkning av mitten, där opinionen skiftade mot för mycket eller för lite. Slutligen var respondenterna inte överens om nivån på militärt bistånd, som var jämnt fördelade mellan dem som ansåg att regeringen gjorde för lite, rätt mängd och för mycket.

Bilden blir mer avslöjande när respondenterna kategoriseras efter sin ekonomiska trygghet, mätt i deras förmåga att få ekonomin att gå ihop. Detta visar att den största förändringen sker bland dem som är ekonomiskt osäkra (som har svårt att få ekonomin att gå ihop). Bland dessa respondenter ökade andelen som anser att regeringen har gjort för mycket för att hysa och hjälpa ukrainska flyktingar med 14 procentenheter mellan 2022 och 2024 (Figur 3).

På liknande sätt ökade missnöjet med humanitärt bistånd med 8 procentenheter och med militärt bistånd med 7,5 procentenheter bland respondenter som rapporterade svårigheter. Intressant nog minskade dock stödet för dessa insatser mest bland dem som ansåg att deras regering hade gett rätt mängd stöd (11,4 procentenheter) och minst bland dem som ansåg att regeringen gjort för lite (2,6 procentenheter).

Eurofounds e-undersökningspanel ger mer insikt i hur respondenterna ändrade sig från krigets början till dess tvåårsjubileum. Panelen består av europeiska medborgare som deltog 2022 och 2024 och för vilka vi kan följa förändringar i opinion. [2] I denna grupp förändrades stödet för att bosätta ukrainare mest, med en betydande ökning från 2022 till 2024 i andelen som säger att deras regering gav för mycket stöd (+7,4 procentenheter) (Figur 4).

Överlag var åsikterna mest jämnt delade när det gällde militärt bistånd, med de tre svarskategorierna mer eller mindre jämnt fördelade. Medelläget urholkades dock under de två åren, med en ökning både bland dem som ansåg att deras regering gav för lite stöd och dem som ansåg att deras regering gav för mycket stöd.

Det förändrade medielandskapet, där mindre auktoritativa och mer partiska nyhetskällor fångar publik via sociala medier, har bidragit till att elda på missnöje och osäkerhet kring kriget (Zilinsky et al., 2024). Att skilja sanning från falska nyheter kan vara svårt i denna nyhetsmiljö. Kombinera detta med att sociala medier är kända för att förstärka desinformation genom att skapa ekokammare och tillåta marginaliserade åsikter att frodas och spridas, vilket tyder på att sociala medier kan spela en splittrande roll i stödet för Ukraina. Eurofounds e-undersökning frågar respondenter om deras föredragna nyhetskälla, vare sig det gäller traditionella medier som tv och tidningar eller sociala medier. I samband med ihållande oro över den roll sociala medieplattformar spelar i att forma attityder analyserade vi relationen mellan respondenternas huvudsakliga nyhetskälla och deras inställning till regeringens stöd för Ukraina.

Bland paneldeltagare som redan konsumerat sina nyheter via sociala medier är stödet för boende för ukrainare, humanitärt bistånd och militärt bistånd mycket lägre än bland dem vars huvudsakliga nyhetskälla är traditionella medier, eller bland dem som bytte sin föredragna nyhetskälla till sociala medier. Dessutom, om man tittar på figur 5, notera hur de som konsumerar nyheter främst på sociala medier är polariserade när det gäller militärt bistånd. Denna upptäckt speglar kanske den fragmenterade och polariserade onlinemiljö som påverkar paneldeltagarnas åsikter om kriget och deras lands stöd för det.

Respondenter vars ekonomiska situation var svår eller blev svår under de två åren ändrade sig i större utsträckning om att inhysa ukrainare och skicka militärt bistånd än de vars situation var eller blev enkel (Figurerna 6(a) och 6(b)). Nästan en av fem (18,1 %) av dem vars ekonomiska situation var svår under de två åren drog tillbaka sitt stöd för regeringens bostäder av ukrainare, medan 22 % av dem vars ekonomiska situation blev svår drog tillbaka sitt stöd för regeringens militära bistånd.

Erfarenheten av brist – att inte ha råd med grundläggande ekonomiska och sociala behov – är en annan stark faktor för stödet till fördrivna ukrainare. Många av dem som initialt stödde sin regering att hjälpa Ukraina och ukrainare (och sade att deras regering gav för lite eller rätt mängd) och som sedan ändrade sig (sa att deras regering gav för mycket) rapporterade också att de inte hade råd med åtminstone ett grundläggande behov år 2024, vare sig det var att byta kläder eller möbler, internetuppkoppling eller träffas socialt med vänner och familj.

Panelstrukturen tillåter samma respondenter att få samma frågor med två års mellanrum, och skillnaden mellan svaren 2022 och 2024 beräknas. Detta möjliggör analys av dem som dragit tillbaka sitt stöd till statligt stöd över tid samt eventuella förändringar i deras personliga och ekonomiska välbefinnande. Nedgång i personlig och ekonomisk välfärd är känd som en av de viktigaste faktorerna till friktion mellan landets medborgare och migranter och flyktingar. Trots att resultaten endast gäller paneldeltagarna är det ändå informativt att veta vad som fick vissa européer att dra tillbaka sitt stöd till Ukraina.

Analysen visade att de vars mentala välbefinnande hade försämrats var mer benägna att dra tillbaka sitt stöd för regeringens boende för ukrainare. Dessutom minskade stödet även bland dem som var mindre oroade över kriget och de som upplevde utsatthet. Jämfört med central- och östeuropeiska länder sågs ett större minskande stöd i kontinentala Europa och Irland, östra Medelhavet och Balkanländerna, medan de nordiska och västra medelhavsländerna behöll sitt stöd på samma nivå.

En liknande bild ses när man ser på tillbakadragandet av stöd för att skicka militärt bistånd. Stödet minskade 2024 bland respondenter som var mindre oroade över kriget och hade lägre förtroende för sin regering. Någon som såg sitt ekonomiska välbefinnande urholkas – en ökning av svårigheter att få ekonomin att gå ihop eller uppleva brist – var mer benägen att dra tillbaka stödet. Dessutom var de som fick sina nyheter via sociala medier eller övergick till sociala medier för nyheter mellan 2022 och 2024 mer benägna att ha dragit tillbaka sitt stöd till regeringens militära bistånd. Resultatet tyder på att sociala mediemiljön kan ge en felaktig bild av konflikten, vilket kan påverka publikens åsikt mot att stödja Ukraina.

En stor andel européer stödjer fortfarande Ukraina och deras regeringars åtgärder för att hjälpa landet och dess folk: 75,1 % är för att hysa fördrivna ukrainare, 82,4 % stödjer humanitärt bistånd till Ukraina och 65,2 % stödjer militärt bistånd. Trots detta verkar en betydande del av EU:s befolkning uppleva krigströtthet. Detta gäller särskilt dem som har haft mest problem med de stigande levnadskostnaderna sedan krigsutbrottet. Eurofounds e-undersökningsresultat visar hur sociala medier spelar en roll i minskat stöd.

EU införde flera åtgärder för att mildra krigets negativa effekter på sina medborgare. Det skapade ett smidigt system för att absorbera ekonomiska chocker , inklusive energipaket efter den ryska invasionen, som trots levnadskostnadskrisen visade sig vara effektivt för att begränsa energimarknadspriset och begränsa de negativa konsekvenserna för medborgarnas liv. [3] Och det har åtagit sig att främja hälsosamma demokratier och en stark rättsstat genom att främja European Democracy Action Plan och Democracy Shield med målet att bekämpa desinformation och stärka mediefriheten, vilket kan bidra till att hantera denna till synes växande splittring i allmänhetens åsikt kring kriget.