Minstalön i Lettland

Den 27 oktober 2022 infördes för första gången en norm om höjning av minimilön i arbetsrätten (övergångsbestämmelser nr 26 och 27). Denna förordning fastställer att, som vanligt, regeringen ska fastställa minimilönen för ordinarie arbetstid, men den föreskriver att minimilönen inte får vara under 620 € från och med den 1 januari 2023 (övergångsbestämmelse nr 26) och 700 € från och med den 1 januari 2024 (övergångsbestämmelse nr 27).

Ändringar i arbetsrätten gällande huvudregleringen av minimilön infördes den 12 december 2002, 23 oktober 2014 och 27 maj 2021.

Den årliga förändringen av minimilönen anges i ministerkabinettets årliga förordningar.

Efter 2015 fastställs den nya nivån för den månatliga minimilönen genom ändringar i ministerrådets förordning nr 656. Ändringar antogs den 25 oktober 2016 (Förordning nr 683, giltig från 1 januari 2017); 29 augusti 2017 (Förordning nr 511, giltig från 1 januari 2018); 24 november 2020 (Föreskrift nr 707, giltig från 1 januari 2021); 13 december 2022 (Förordning nr 788, giltig från 1 januari 2023); och 14 november 2023 (Förordning nr 657, giltig från 1 januari 2024). Åren 2019, 2020 och 2022 ändrades inte minimilönen per månad.

År 2025 införde regeringen de första åtgärderna i arbetsmarknadsskattereformen. Inom reformen ändrades fastställandet av förfarandet och kriterierna för belopp och fastställande av minimilön för att anpassa sig till kraven i minimilöndirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen).

Av den anledningen utvecklades och antogs två nya normativa lagar under 2024: Ministerrådets förordningar nr 730 Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen samt ändring av ministerkabinettets förordningar från 24 november 2015 nr 656 förordning om storleken av minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimitimlönen.

Minimilönen för 2026 fastställs enligt arbetslagen och tre föreskrifter från ministerrådet:

1. Ministerkabinettets förordning nr 656 föreskrifter om minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimitimtariffen, utfärdad i enlighet med avsnitt 61, del två i arbetslagen, antagen den 24 november 2015.

Förordningarna fastställer minimilönen inom ordinarie arbetstid och proceduren (formeln) för att beräkna minimitimtariffen. Denna förordning ändrades genom Kabinettförordning nr 680, antagen den 19 november 2025. Den nuvarande utgåvan fastställer att minimilönen under ordinarie arbetstid är 780 €

1. Ministerrådets föreskrifter nr 730 Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen per månad, utfärdade i enlighet med avsnitt 61, del tre i arbetsrätten, antaget den 19 november 2024.

2. Ministerrådets förordningar nr 680 Ändring av ministerrådets föreskrifter nr 656 från 24 november 2015 'Föreskrifter om minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimitimtariffen', utfärdade i enlighet med arbetslagen, artikel 61, del två den 19 november 2025

Ändringarna fastställer att minimilönen under ordinarie arbetstid ska vara €780, och (Par 2) att förordningarna ska träda i kraft den 1 januari 2026.

• Lettiska Saeima: Darba likumsopens in new tab (arbetsrätt), antagen den 20 juni 2001, giltig från 1 juli 2002

• Ministerkabinettet: Noteikumi par minimālо mēneša darba algu un minimālo stundu tarifa likmiopens in new tab (Regler om minimilön och minimitimlön), förordning nr 665, antagen den 27 augusti 2013, giltig från 1 januari 2014

• Ministerkabinettet: Noteikumi par minimālās mēneša darba algas apmēru normālā darba laika ietvaros un minimālās stundas tarifa likmes aprēķināšanuopens in new tab (Regler om minimilönens månadslön inom ordinarie arbetstid och beräkning av minimilönen), Förordning nr 656, antagen den 24 november 2015, giltig från och med 1 januari 2016

• Ministerkabinettet: Minimālās mēneša darba algas noteikšanas un pārskatīšanas kārtībaopens in new tab (Förfarandet för att fastställa och revidera minimilönen), förordning nr 563, antagen den 18 augusti 2016, giltig från 1 januari 2017

• Ministerkabinettet: Arbetsordning för regeringenopens in new tab, förordning nr 606, antagen den 7 september 2021, giltig från och med 9 september 2021

• Ministerkabinettet: Grozījums Ministru kabineta 2015. gada 24. novembra noteikumos Nr. 656 'Noteikumi par minimālās mēneša darba algas apmēru normālā darba laika ietvaros un minimālās stundas tarifa likmes aprēķināšanu'opens in new tab (Ändring av ministerrådets regler den 24 november 2015 nr 656 'Regler om minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimilönen'), Förordning nr 657, antagen den 14 november 2023, giltig från och med 1 januari 2024

• Ministerkabinettet: Minimālās mēneša darba algas noteikšanas un pārskatīšanas kārtībaopens in new tab (Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen månadsnivå), förordning nr 730, antagen den 19 november 2024, giltig från och med 22 november 2024opens in new tab;

• Ministerkabinettet: Grozījums Ministru kabineta 2015. gada 24. novembra noteikumos Nr. 656 'Noteikumi par minimālās mēneša darba algas apmēru normālā darba laika ietvaros un minimālās stundas tarifa likmes aprēķināšanu'opens in new tab (Ändring av ministerrådets regler från 24 november 2015 nr 656 'Förordning om minimilönen inom ordinarie arbetstid och beräkning av minimitimlön'), Förordning nr 680, antagen den 29 oktober 2024, giltig från och med 1 januari 2025.

• Ministerrådets förordningar nr 680 Ändring av ministerrådets föreskrifter nr 656 från 24 november 2015 'Föreskrifter om minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimitimtariffen', utfärdade i enlighet med arbetslagen, artikel 61, del två den 19 november 2025

Välfärdsministeriet måste ta fram ett initialt förslag för minimilönens nivå, ekonomiministeriet och finansministeriet ska ta fram ekonomiska prognoser och indikatorer samt information om förväntade skatteförändringar, Lettlands centrala statistikbyrå (CSP) och statens skattetjänst måste tillhandahålla ett brett utbud av statistiska data. Arbetsmarknadsparternas roll – Lettlands arbetsgivarförbund (LDDK) och Lettlands fria fackföreningskonfederation (LBAS) – fastställs särskilt i artikel 5 i förordning nr 730.

Tripartita samarbetsrådet är också involverat i att fastställa minimilöner som en samrådsplattform. Det är en plats där den lagstadgade minimilönen samordnas mellan de nationella sociala parterna – regeringen, LBAS och LDDK. Resultaten av samordningen fastställs i mötesprotokollen. Rådet självt tar inte fram förslag om den årliga minimilönen.

För att beräkna effekten av det utvecklade förslaget om minimilön på delstats- och kommunbudgetar måste CSP, statskansliet och justitieministeriet lämna in ytterligare information till välfärdsministeriet.

Listan över aktörer och deras roller fastställs i lagstiftningen.

Om inget annat överenskommits mellan de sociala parterna och regeringen ändras den lagstadgade minimilönen från år till år. Lönekategorier som härleds från minimilönen justeras i takt med förändringar i minimilönen. Under de senaste fem åren (2018–2025) har minimilönen varit oförändrad under varje år.

Två förutsättningar är viktiga för den nuvarande processen att fastställa den lagstadgade minimilönen. Den första är förekomsten av sociala dialoginstitutioner och infrastruktur, och den andra är förekomsten av den rättsliga grunden för sociala parters engagemang.

Generellt har processen för att fastställa minimilönen inte förändrats sedan etableringen av de två viktiga delarna av infrastrukturen för social dialog – den nationella arbetsgivarorganisationen LDDK (1993) och det tripartita rådgivande rådet för arbetsgivare, stat och fackföreningar i Lettland (också 1993), som omvandlades till Nationella tripartita samarbetsrådet (NTSP) 1998. Vid den tiden fanns redan den nationella fackföreningen LBAS. Så det första förvillkoret skapas. NTSP är det relevanta 'konsultativa organet' enligt direktivet om minimilön – det involverar sociala parter och ger råd till regeringen i alla frågor om minimilön (värde och fastställande process). NTSP har 10 tematiska underråd ledda av ministrar från den sektor som den representerar. NTSP leds själv av premiärministern. NTSP och underråden byggs baserat på paritet mellan alla partier. Ministerier nominerar nio representanter i NTSP och ledaren för NTSP, och sociala parter nominerar också nio representanter vardera från sin sida. Rådet och underråden verkar enligt sina stadgar. Representanter för sociala parter i NTSP och dess underråd nomineras av ledningen (råd eller styrelser) i de sociala partnerorganisationerna. Rösträtten är inte begränsad i NTSP och dess underråd.

Ministerkabinettets förordning nr 606 ('Kabinettets arbetsordning') föreskriver att varje ministerium ska informera allmänheten om innehållet i och väsentliga förändringar i de dokument som granskas av ministerrådet och som är av betydelse för sektorn och viktiga för allmänintresset (art. 51). Vidare specificerar föreskrifterna att det ansvariga ministeriet ska leda utarbetandet av utkastet till avtalet och ange vilka ministerier eller myndigheter som ska godkännas av detta utkast. Bland dessa listar förordningen 'organisationer inom Nationella tripartita samarbetsrådet – Lettlands arbetsgivarförbund och Lettlands fria fackföreningskonfederation – om ett utkast berör arbetsgivares och arbetstagares intressen' (artikel 52.2.7).

Det berörda ministeriet eller myndigheten får relevant information i den enhetliga portalen för utveckling och överenskommelse av utkast till lagakter (TAP-portalen). TAP-portalen är ett statligt informationssystem som används för att säkerställa ministerkabinettets verksamhet, informera allmänheten och delta i utarbetandet av en lagakt. Den förvaltas av Statskansliet (VK). Så det andra förutsättningen är också fastställd.

Förfarandet för att fastställa minimilönen bestäms av ministerkabinettets föreskrifter nr 730 Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen samt ändring av ministerkabinettets förordningar från 24 november 2015 nr 656 förordning om minimilönen inom ordinarie arbetstid och beräkning av minimilönen. Processen sker i flera steg.

Diskussioner om minimilön mellan sociala parter och regeringen börjar på våren eller ännu tidigare, vanligtvis innan diskussionen om statsbudgeten. Enligt förordning nr 730 förbereder välfärdsministeriet ett förslag om minimilön för budgetåret (första steget), och de sociala parterna överväger deras förslag (andra steget). Därefter diskuteras förslagen i olika modaliteter (tredje steget) och slutligen i det nationella tripartita samarbetsrådet (fjärde steget). Det slutgiltiga beslutet fattas av regeringen och formaliseras i årliga ministerrådsföreskrifter (femte steget).

Det fanns bara ett undantag, representerat i införandet av två nya normer i arbetslagens övergångsbestämmelser som ålade ministerrådet att fastställa minimilöner 2023 och 2024 i en viss omfattning. Dessa belopp diskuterades dock bland fackföreningar, arbetsgivare och regeringen innan ändringarna antogs (2022).

• Ministerkabinettet: Arbetsordning för regeringenopens in new tab, förordning nr 606, antagen den 7 september 2021, giltig från och med 9 september 2021

• Ministerkabinettet: Latvijas Trīspusējās darba devēju, valsts un arodbiedrību konsultatīvās padomes Nolikumsopens in new tab (Föreskrifter från Lettlands tripartita rådgivande råd för arbetsgivare, stat och fackföreningar), order nr 70-r, antagen den 19 oktober 1993, giltig från den 19 oktober 1993

• Ministerkabinettet: Nacionālās trīspusējās sadarbības padomes nolikumsopens in new tab (Föreskrifter för det nationella trepartsrådet), antagna den 30 oktober 1998, giltiga från 1 januari 1999

• Ministerkabinettet: Minimālās mēneša darba algas noteikšanas un pārskatīšanas kārtībaopens in new tab (Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen månadsnivå), förordning nr 730, antagen den 19 november 2024, giltig från och med 22 november 2024;

• Ministerkabinettet: Grozījums Ministru kabineta 2015. gada 24. novembra noteikumos Nr. 656 'Noteikumi par minimālās mēneša darba algas apmēru normālā darba laika ietvaros un minimālās staundas tarifa likmes aprēķināšanu'opens in new tab (Ändring av ministerrådets förordningar den 24 november 2015 nr 656 'Förordning om minimilönen inom normala arbetstider och beräkning av minimilönen'), Förordning nr 680, antagen den 29 oktober 2024, giltig från och med 1 januari 2025.

Enligt ministerrådets förordning nr 730 tar välfärdsministeriet årligen fram ett förslag om minimilönen per månad (upp till ett helt tal med en noggrannhet på en euro) för följande år, med hänsyn till indikatorer som anges i följande tabell:

Källa: Ministerrådets föreskrifter nr 730 'Förfaranden för fastställande och granskning av minimilönen i månaden'.

Minimilönen för 2025 och 2026 (efter antagandet av den nya normativa förordningen inom minimilönereformen som syftar till att närma sig EU:s minimilönsdirektiv) fastställs enligt den nya metodiken som baseras på användningen av 13 kriterier.

Tabellen visar vilka kriterier för beräkning av årlig minimilön som obligatoriskt bör beaktas. Av dessa är det viktigaste det första kriteriet, som betraktas som 'referensvärde'. Referensvärdet infördes genom ministerrådets förordning nr 730 (antagen 2024). Andra kriterier infördes tidigare (se till exempel Ministerrådets förordningar nr 563 Procedur för fastställande och granskning av minimilönen per månad (tio kriterier)). I praktiken respekterades dock dessa kriterier dåligt.

• Ministerrådets förordning nr 563 Procedur för fastställande och granskning av minimilönen per månad (Minimālās mēneša darba algas noteikšanas un pārskatīšanas kārtība), antagen den 18 augusti 2016,

Bland de obligatoriska kriterierna som måste beaktas är det första referensvärdet. Detta kriterium är inte officiellt definierat som ett mått på minimilönens tillräcklighet, men det är kopplat till en realistisk inkomststandard kopplad till välfärdsbegreppet.

Enligt förordning nr 730 ska minimilönen fastställas till 46 % av den genomsnittliga bruttolön som beräknats av Centrala statistiska byrån (CSB) för de senaste 12 tillgängliga månaderna. Denna regel tillämpades först vid beräkningen av minimilönen för 2025, som fastställdes 2024 (antagen den 19 november 2024). Finansministeriet tillhandahåller följande information om fastställandet av referensperioden: baserat på den genomsnittliga bruttolön som CSB beräknat för de senaste 12 tillgängliga månaderna, det vill säga 1 685 € för 2024, skulle minimilönen för 2026 sättas till 775,1 € och avrundas till 780 €, vilket är 5,4 % högre än 2025.

Förslaget för 2026 togs fram vid en tidpunkt då CSB-data om genomsnittlig bruttolön från april 2024 till mars 2025 fanns tillgängliga. Senare blev data tillgängliga för perioden juli 2024 till juni 2025. Den genomsnittliga bruttolönen för denna period var 1 753 € (46 % = 806 €). Eftersom beloppet på 780 euro redan hade godkänts i NTSP ändrades det inte.

Förhållandet mellan minimilönen och genomsnittslönen kan betraktas som en bedömning av tillräcklighet. Tabellen ovan visar de relevanta bestämmelserna i lettisk lag.

Varje år (redan före direktivet) upprättar välfärdsministeriet rapporten 'Om situationen för minimilönen i [relevant år]' (Ziņojums 'Par minimālās algas situāciju 2025. gadā'). Detta kan betraktas som det viktigaste analytiska dokumentet om minimilönen i Lettland, eftersom det samlar data om löneutvecklingar, makroekonomiska förhållanden och sociala indikatorer och utgör grunden för ministerkabinettets årliga beslut om nivån för den lagstadgade minimilönen.

Vid bedömningen av tillräcklighet togs dock även två ytterligare ekonomiska aspekter i beaktande – styrkan i den nationella ekonomin och statens och lokala myndigheters budgetar att betala minimilönen.

Alla anställda som arbetar på basis av arbetsavtal omfattas av minimilön. Detta följer av två normer inom arbetsrätten: för det första att arbetsrätten och andra lagar och regler som styr anställningsförhållandet är bindande för alla arbetsgivare oavsett deras rättsliga status och för arbetstagare om det ömsesidiga rättsliga förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare baseras på ett anställningsavtal (avsnitt 2 (1 paragraf). och för det andra att minimilönen inte får vara lägre än den miniminivå som fastställts av delstaten (avsnitt 61 (1)).

• Lettiska Saeima: Darba likumsopens in new tab (arbetsrätt), antagen den 20 juni 2001, giltig från 1 juli 2002

Det finns endast en månatlig minimiavgift, som bestäms av ministerrådets förordningar som gäller för respektive år. Arbetslagen fastställer kortare arbetstid för vissa arbetskategorier. Ordinarie arbetstid för anställda kopplade till en särskild risk får inte överstiga sju timmar per dag och 35 timmar per vecka om de är engagerade i sådant arbete för minst 50 % av den ordinarie dagliga eller veckovisa arbetstiden. Ministerrådet kan även fastställa regelbunden förkortad arbetstid för andra kategorier av anställda (paragraf 131 (3)). För personer under 18 år får en arbetsvecka på fem dagar inte överskridas (avsnitt 132 (1)). Barn som har uppnått 13 års ålder får inte vara anställda, mer än två timmar om dagen och mer än 10 timmar i veckan om arbetet utförs under skolåret; och mer än fyra timmar om dagen och mer än 20 timmar i veckan om arbetet utförs vid den tidpunkt då det är helgdagar på en utbildningsinstitution men om barnet har fyllt 15 år – mer än sju timmar om dagen och mer än 35 timmar i veckan (paragraf 132 (2)). Ungdomar får inte arbeta mer än sju timmar per dag och mer än 35 timmar per vecka (avsnitt 132 (3)).

Vissa kategorier av arbetstagare har särskilda lönesystem som inkluderar miniminivåer, men dessa räknas inte som lagstadgad minimilön. Olika miniminivåer sätts för varje löneklass som är relevanta för arbetstagarnas fastställda kvalifikationsnivåer. Miniminivåerna för de lägre löneklasserna bör harmoniseras med den lagstadgade minimilönen, men det krävs inte att den ska vara lika med den lagstadgade minimilönen. Lönesättning för sådana grupper av arbetstagare fastställs i lagen om ersättning för tjänstemän och anställda vid statliga och lokala myndigheter, antagen 2009, men ofta ändrad. Lagen gäller för arbetstagare vid 22 statliga och lokala myndigheter.

Den minsta timtariffen och minsta månatliga arbetsersättning för en dömd person enligt det arbete som utförts av honom eller henne och resocialiseringsmålen är följande:

1. 50 % av den minsta timtaxan och minsta månatliga arbetsersättning som fastställs i delstaten för den ordinarie arbetstiden – till en dömd person som avtjänar sitt straff i ett slutet eller delvis stängt fängelse;

2. motsvarande den minsta timtaxa som fastställs i delstaten – för en dömd person som avtjänar sitt straff i ett öppet fängelse;

3. 50 % av den minsta timtariffen som fastställs i delstaten för en minderårig tonåring – till en dömd minderårig.

• Lettiska Saeima: Lettlands straffverkställighetskoxopens in new tab, lag antagen den 23 december 1970, giltig från 1 april 1971

De senaste reglerna bestämmer endast storleken på den månatliga minimilönen. Ministerrådets förordning nr 656, antagen den 24 november 2015, 'Regler om minimilönens månadslön inom normala arbetstider och beräkning av minimitimlönen', fastställde nya principer för fastställandet av minimilönen. Före 2015 fastställde ministerkabinettets årliga förordningar hur mycket minimilön som går under normala arbetstider och hur mycket som är minimilön per timme (till exempel förordningar nr 665, ministerkabinettet, 2013a), medan förordning nr 656 fastställer storleken på minimilönen inom normala arbetstider samt proceduren (formeln) för beräkning av minimilönen. Minimilönen per timme beräknas från minimilönen genom att dividera med antalet timmar normal arbetstid per relevant månad (femdagars arbetsvecka och 40 timmar per vecka eller femdagars arbetsvecka och 35 timmar per vecka eller sexdagars arbetsvecka och 40 timmar per vecka eller sexdagars arbetsvecka och 35 timmar per vecka). Detta innebär att minimilönen per timme kan ändras varje månad och år även om minimilönen förblir oförändrad.

Det finns 12 betalningar per år av den månatliga avgiften.

Endast en minimilön fastställs av ministerrådets förordning. Det finns inga ytterligare lönekomponenter som räknas mot minimilönen.

Styckslöner, som är utbetalningar baserade på slutförandet av en viss mängd arbete snarare än den tid det tar att slutföra det, regleras också av minimilönelagar. Enligt Statens arbetsinspektion (VDI) innebär detta system att arbetarna kompenseras för mängden utfört arbete, oavsett den tid det tar. Dock måste arbetsgivare under detta system fortfarande säkerställa att arbetstagare får den överenskomna mängden arbete inom de angivna arbetstiderna, baserat på godkänd prissättning för uppgifterna. Dessa prisstrukturer måste garantera att, inom gränserna för normala arbetstider, en anställd med lämpliga kvalifikationer, under rimliga intensitetsförhållanden, får minst den minimilön som staten fastställt och kan tjäna mer. Om en anställd utför arbete inom ordinarie arbetstid men den beräknade lönen ligger under landets minimilön, är arbetsgivaren skyldig att kompensera skillnaden upp till minimilönen.

Arbetsgivaren måste säkerställa korrekt redovisning och betalning av det arbete som utförts av den anställde. Även om styklön beräknas oavsett den tid de betalas ut över, även vid styklön, måste arbetsgivaren följa skyldigheten i arbetslagen att noggrant lista de timmar som den anställde faktiskt arbetat, vilket är avgörande för att identifiera eventuellt övertidsarbete, nattarbete, samt arbete utfört på helgdagar, för vilket den anställde måste få extra ersättning (tillägg).

Varken arbetslagen eller ministerrådets förordningar nr 656 eller nr 563 tillåter avdrag från minimilönen som sådana. Alla beroende värden av minimilön beräknas utifrån det nominella minimilönsbeloppet.

Värden som räknas mot minimilönen fastställs i flera lagar utanför arbetsrättslagstiftningens tillämpningsområde. De sammanfattas i följande tabell:

Källa: Dārziņa L., (2023), relevant normativ reglering.

• Statens arbetsinspektion (VDI), tidslön och ackordlönopens in new tab

Det officiella statistikkontoret (CSP) ger periodiska uppdateringar om minimilönens belopp och erbjuder olika statistikuppgifter om inkomstfördelning för anställda inom flera kategorier. Dessa inkluderar uppdelning av anställda baserat på deras genomsnittliga bruttoinkomst per månad under två på varandra följande år, kön och åldersgrupper, sektorer och typer av ekonomiska aktiviteter. Denna data skiljer dock generellt inte på mottagare av minimilön, utom i fall där inkomstgrupper överensstämmer med minimilönens tröskel.

Årligen sammanställer och publicerar välfärdsministeriet en rapport om minimilönesituationen på sin webbplats. När ministeriet föreslår ändringar i ministerkabinettet inkluderar det ett kommenterat lagförslag som innehåller särskilt framställda statistiska uppgifter om löntagare som får minimilön eller mindre.

• Välfärdsministeriet: Ziņojums 'Par minimālās algas situāciju 2023'opens in new tab (Rapport 'Om situationen för minimilönen 2023')

• Välfärdsministeriet: Ziņojums 'Par minimālās algas situāciju 2022'opens in new tab (Rapport 'Om situationen för minimilönen 2022')

• Välfärdsministeriet (2024), Ziņojums 'Par minimālās algas situāciju 2024.gadā'opens in new tab (Rapport 'Om minimilönesituationen 2024'), publicerad i augusti 2024,

• Välfärdsministeriet: Ziņojums 'Par minimālās algas situāciju 2025'opens in new tab (Rapport 'Om minimilönesituationen 2024')

• Ozoliņš, D. (2020). Minimālās algas ietekme uz privātā sektora algu izkliedi Latvijāopens in new tab (Effekten av minimilönen på lönefördelningen i den privata sektorn i Lettland), magisteruppsats från Lettlands universitet, handledare Hazans M.

• Gavoille, N. och Zasova A., (2023), Vad vi betalar i skuggorna: Arbetsskatteflykt, höjning av minimilön och sysselsättningopens in new tab. Journal of Public Economics, volym 228, december 2023, https://doi.org/10.1016/j.jpubeco.2023.105027. Författarna är ekonomer från SSE Riga/BICEPS som specialiserar sig på arbetsmarknads- och offentlig sektorns ekonomifrågor. En artikel om resultaten av denna forskning publiceras i tidskriften 'Ir'.

• Ministerkabinettet, (2024c), Informatīvais ziņojums Par valsts budžeta ieņēmumu un nodokļu politikas pārskatīšanu 2025. – 2027. gadāopens in new tab (Informationsrapport om översyn av statliga budgetintäkter och skattepolitik 2025–2027), diskuterad vid ministerrådets möte den 19 september 2025)