Minimilön i Slovenien
Information for this page was compiled during December 2025 and early 2026. Most Member States had already transposed the EU minimum wage directive at this point. Those that had not yet fully completed transposition or where the information was not yet publicly available include Bulgaria, Cyprus, Luxemburg, Poland and Portugal. These profiles will be updated consecutively as the information becomes available. Users are invited to contact our experts on minimum wage if they are aware of changes.
Denna profil beskriver hur minimilöner regleras och fastställs i Slovenien. Den kan läsas som bakgrundsinformation för Eurofounds årliga översikt av minimilönesättning. Slovenien har en lagstadgad minimilön (minimalna plača) som är allmänt tillämplig.
Enligt den slovenska minimilönelagen (artiklarna 4 och 6) måste arbetsmarknadsparter (arbetsgivarorganisationer och fackföreningar) konsulteras innan minimilönen och dess årliga indexering fastställs. Samråd äger vanligtvis rum inom det etablerade tripartita forumet, det ekonomiska och sociala rådet (ESS).
Arbetsgivarorganisationer som representeras i ESS är Sloveniens arbetsgivarförbund (ZDS), Sloveniens handelskammare och industrikammare (GZS), Sloveniens hantverks- och småföretagskammare (OZS), Sloveniens arbetsgivares och småföretagens förening (ZDOPS) och Sloveniens handelskammare (TZS).
Fackföreningar representerade i ESS inkluderar Föreningen för fria fackföreningar i Slovenien (ZSSS), Sloveniens fackföreningsförbund PERGAM, Fackföreningsförbund 90 i Slovenien, Sloveniens nya fackföreningar - INDEPENDENCE, Sloveniens fackförening - ALTERNATIVE, Sloveniens fackföreningar SOLIDARITY och Sloveniens offentliga fackföreningars konfederation (KSJS).
Samråd kan också hållas ad hoc på inbjudan av Arbetsministeriet, inte nödvändigtvis via ESS (i så fall är de inbjudna sociala parterna vanligtvis ESS-medlemmar).
I enlighet med artikel 6.5 i direktiv (EU) 2022/2041 om tillräckliga minimilöner utsågs Ekonomiska och sociala rådet (ESS) formellt i september 2024 till det rådgivande organ med ansvar för att ge råd i frågor som rör lagstadgade minimilöner i syfte att genomföra direktivet. Denna beteckning fortsatte den befintliga praxisen, eftersom ESS redan hade fungerat som det huvudsakliga tripartita samrådsforumet, utan några ändringar i sammansättning eller arbetsordning.
Minimilönenivån bestäms med hänsyn till minimikostnaderna för levnadskostnader. Enligt lagen om socialbidragsbetalningar (ZSVarPre, artikel 8) är ministeriet som ansvarar för social välfärd skyldigt att fastställa minimikostnaden för levnadskostnader med en jämförbar metodik minst vart sjätte år.
En jämförbar metodik definierades 2009 i en undersökning om minimikostnader för levnadskostnader (Stropnik et al., 2009). Den bygger vidare på tidigare forskning om samma ämne, särskilt forskning av Stanovnik och Stropnik (1998). Det användes därefter igen 2017 (Stropnik et al., 2017). Metodologin baseras på Ernst Engels lag, som säger att hushållens välfärd kan härledas från matutgifternas andel i hushållets totala konsumtion (Stropnik, 1997). Den senaste beräkningen av minimilevnadskostnader genomfördes 2025 och publicerades i en rapport från Institute for Economic Research (Kump et al., 2025).
Minimilönen justeras normalt en gång per år. Den bestäms av arbetsmarknadsministern efter samråd med de sociala parterna. Även om dessa samråd är juridiskt obligatoriska, är deras resultat inte bindande, eftersom ministern kan avvika från de sociala parternas förslag. Den justerade minimilönen publiceras i Sloveniens officiella tidning senast den 31 januari innevarande år och gäller retroaktivt för arbete utfört från och med 1 januari.
Lagen om socialbidragsbetalningaropens in new tab (ZSVarPre, nr 61/10, 40/11, 14/13, 99/13, 90/15, 88/16, 31/18, 73/18, 196/21 – ZDOsk och 84/23 – ZDOsk-1)
Stanovnik, T. och Stropnik, N. (1998). Raziskava o minimalnih življenjskih stroških (Studie om minimala levnadskostnader). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N. (1997). Revščina mot Sloveniji: posledica ekonomske tranzicije (Fattigdom i Slovenien: En konsekvens av ekonomisk omställning). Slutrapport om ett forskningsprojekt finansierat av forskningsstödsprogrammet inom Higher Education Support Programme. Ljubljana.
Stropnik, N., Gregorič, M., Gabrijelčič Blenkuš, M., Rozman, U., Bočkaj, B. och Dobrila, I. (2009). Minimalni življenjski stroški (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N., Gregorič, M., Gabrijelčič Blenkuš, M., Robnik, M. och Švab, A. (2017). Minimalni življenjski stroški (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N. (2022). Minimalni življenjski stroškiPDFopens in new tab (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Kump, N., Bartolj, T., Gregorič, M., Škrlj, M., Fajdiga Turk, V., Valenčič, E., och Gabrijelčič Blenkuš, M. (2025). Izračun minimalnih življenjskih stroškov: končno poročilo o izračunuPDFopens in new tab (Beräkning av minimilevnadskostnader: slutrapport). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Den lagstadgade ramen för fastställande av minimilön i Slovenien kombinerar årlig indexering till inflation med en tydlig hänvisning till minimilevnadskostnader.
Minimilönelagen föreskriver att bruttominimilönen ska fastställas med hänsyn till minimilevnadskostnaderna. Nettominimilönen måste sättas inom ett intervall på 120 % till 140 % av minimilevnadskostnaderna, vilka beräknas minst vart sjätte år. Dessutom föreskriver lagen att minimilönen justeras årligen minst i enlighet med föregående års inflation (december föregående år / december året innan). Därför, utöver årlig indexering till konsumentpriser, justeras även minimilönen för att säkerställa efterlevnad av minimilevnadskostnadskriteriet. Lagen tillåter också hänsyn till övergripande lönetrender, ekonomiska förhållanden eller tillväxt samt sysselsättningstrender. Dessa faktorer är dock inte bindande, och deras beräkning är inte obligatorisk.
Även om indexering till inflation har funnits sedan antagandet av minimilönelagen 2010, infördes den uttryckliga hänvisningen till minimilevnadskostnader genom ändringar som antogs 2018 och har varit i kraft sedan 2021. Inga väsentliga förändringar av minimilönens fastställande har införts sedan dess.
Criterion | How is this defined/operationalised? | Regulation or practice |
Growth in consumer prices | Year-on-year growth in consumer prices in December of the previous year. | Minimum Wage Act (Official Gazette, number 13/10, 92/15 in 83/18, art. 3(2) and 5). |
Overall wage growth | Not specifically defined | Minimum Wage Act (Official Gazette, number 13/10, 92/15 in 83/18, art. 3(2)). |
Economic conditions /economic growth | Not specifically defined | Minimum Wage Act (Official Gazette, number 13/10, 92/15 in 83/18, art. 3(2)). |
Employment growth | Not specifically defined | Minimum Wage Act (Official Gazette, number 13/10, 92/15 in 83/18, art. 3(2)). |
Det finns inget enskilt indikativt numeriskt referensvärde som används för att bedöma tillräcklighet. I Slovenien baseras bedömningen av tillräcklighet främst på beräkningen av minimilevnadskostnader, vilka utgör den huvudsakliga nationella indikatorn för att fastställa minimilön. För stödjande och kontextuella ändamål kan riktmärken som 60 % av medianlönen och 50 % av genomsnittslönen också övervägas. Dessa indikatorer är dock inte bindande och spelar en sekundär roll jämfört med minimilevnadskostnader.
Minimilönen gäller för alla anställda med ett formellt anställningsavtal, utan undantag. För deltidsanställda beräknas minimilönen proportionellt.
Lagstiftningen föreskriver en enda lagstadgad minimilön. Det finns inga underminimi- eller högre priser som gäller för specifika kategorier av anställda. Minimilönen är densamma för alla heltidsanställda.
Minimilönen är det månatliga belopp som betalas ut till en heltidsanställd enligt ett formellt anställningsavtal. Heltidsarbetstid är vanligtvis satt till 40 timmar per vecka; dock kan en kortare arbetstid (dvs. 36–39 timmar) behandlas som likvärdig med heltid om detta föreskrivs i lag eller kollektivavtal. Anställda har rätt till 12 månatliga betalningar per år. Dessutom är arbetsgivarna enligt lag skyldiga att betala en obligatorisk årlig semesterersättning. De specifika beloppen för semesterersättningar bestäms genom sektorsövergripande kollektivavtal; Om dessa avtal ger högre belopp måste arbetsgivare följa dessa bestämmelser. Enligt Employment Relationship Act får semesterersättningen inte vara lägre än den lagstadgade minimilönen och måste betalas ut senast den 1 juli innevarande kalenderår. Från och med december 2025 har anställda rätt till en ny lagstadgad förmån – en vinterersättning – som är fastställd till 50 % av den lagstadgade minimilönen.
Med ändringen av minimilönelagen som trädde i kraft den 1 januari 2016 har definitionen av minimilön uppdaterats. Utöver övertidsersättning undantogs tre extra tillägg relaterade till ogynnsam arbetstid uttryckligen från minimilönen; De räknas inte mot minimilönen utan måste betalas utöver den. Dessa extra utbetalningar var nattarbetstillägg, söndagsarbetstillägg och ersättning för arbete på allmänna helgdagar och lagstadgade lediga dagar. En ytterligare ändring, som trädde i kraft från och med 1 januari 2020, uteslöt alla återstående tillägg från minimilönedefinitionen. Dessa ersättningar bestäms genom lagar, andra regler eller kollektivavtal, liksom den prestationsrelaterade delen av lön och betalning för affärsprestation, enligt avtal eller anställningsavtal. Semester- och vinterbidrag räknas inte heller mot minimilönen. Anställda har rätt till dessa ersättningar en gång per år, enligt lagens definition.
Inga regelbundna nationella rapporter om fastställande av minimilön publiceras i Slovenien. Institutet för ekonomisk forskning har dock tagit fram en serie studier som uppskattar minimilevnadskostnader, vilka utgör en viktig referenspunkt för att fastställa nivån och lämpligheten av minimilönen i Slovenien. Den senaste studien av Kump et al. (2025) gav uppdaterade uppskattningar baserade på den etablerade nationella metodologin. Följande är en lista över tidigare rapporter eller relaterade analyser om beräkningen av minimilevnadskostnader.
Stanovnik, T. och Stropnik, N. (1998). Raziskava o minimalnih življenjskih stroških (Studie om minimala levnadskostnader). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N. (1997). Revščina mot Sloveniji: posledica ekonomske tranzicije (Fattigdom i Slovenien: En konsekvens av ekonomisk omställning). Slutrapport om ett forskningsprojekt finansierat av forskningsstödsprogrammet inom Higher Education Support Programme. Ljubljana.
Stropnik, N., Gregorič, M., Gabrijelčič Blenkuš, M., Rozman, U., Bočkaj, B. och Dobrila, I. (2009). Minimalni življenjski stroški (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N., Gregorič, M., Gabrijelčič Blenkuš, M., Robnik, M. och Švab, A. (2017). Minimalni življenjski stroški (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Stropnik, N. (2022). Minimalni življenjski stroškiPDFopens in new tab (Minimum living costs). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Kump, N., Bartolj, T., Gregorič, M., Škrlj, M., Fajdiga Turk, V., Valenčič, E., och Gabrijelčič Blenkuš, M. (2025). Izračun minimalnih življenjskih stroškov: končno poročilo o izračunuPDFopens in new tab (Beräkning av minimilevnadskostnader: slutrapport). Institutet för ekonomisk forskning, Ljubljana.
Bobovnik, A., & Franca, V. (2023). Hur man reglerar minimilön i ljuset av samtida samhällsförändringar: En fallstudie av Slovenienopens in new tab. Stanovnistvo, 61(2), 145–166.
Kajzer, A. och Rogan, D. (juni 2022). Lönetrender i EU-länder under perioden 2015–2021opens in new tab. Institutet för makroekonomisk analys och utveckling (IMAD).
Laporšek, S. och Vodopivec, M. (2020). De ekonomiska effekterna av minimilönen i Slovenienopens in new tab. I Woźniak-Jęchorek, B., och Pilc, M. (red.), Labour Market Institutions and Productivity: Labour Utilisation in Central and Eastern Europe (1:a upplagan), Routledge, London, s. 212–236.
Laporšek, S., Vodopivec, M. och Vodopivec M. (2021). Att minska löneojämlikheten med höjningen av minimilönen i Slovenienopens in new tab. International Journal of Sustainable Economy, Vol. 13, nr 3, s. 306–321.
Müller, T. (2024), Gryningen av en ny era? Effekten av det europeiska direktivet på tillräckliga minimilöner år 2024.PDFopens in new tab Policyrekommendation 2024.02. Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), Bryssel.
Müller, T. (2025). Här kommer solen: Den formella överföringen och den politiska effekten av det europeiska direktivet om adekvat minimilön i EU.opens in new tab 2025.04. Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), Bryssel.
Perko, M. och Rogan, D. (2025). Minimalna plača – kdo jo prejema, kdo izplačuje in kako vpliva na ostale plačePDFopens in new tab (Minstalön – vem som får den, vem betalar den och hur den påverkar andra löner). Kratke analize ( 2025/8). Institutet för makroekonomisk analys och utveckling (IMAD), Ljubljana.
Poje, A. (2019), Införandet av en 'månatlig levnadslön' i Slovenienopens in new tab. Överföring: European Review of Labour and Research, 25(3), 335-350.
Poje Rožič, A. (2025). Kollektivavtal och minimilön i SlovenienPDFopens in new tab. Europeiska fackföreningsinstitutet (ETUI), Bryssel.
Rogan, D. (2020). Minimilön i Slovenien under krisen och den ekonomiska tillväxtenPDFopens in new tab. Institutet för makroekonomisk analys och utveckling.
