Bryta cykeln: Kan förbättrad arbetskvalitet lösa EU:s arbetskraftsbrist?

Arbetskraftsbrist är ett utbrett fenomen inom EU och påverkar en rad olika yrken. Denna brist får allvarliga konsekvenser. Om företag och organisationer inte kan fylla vakanta tjänster får detta konsekvenser för tillväxten och kan hämma innovation. Kvaliteten på de tjänster som erbjuds försämras om det inte finns tillräckligt med personal. Detta kan vara början på en ond cirkel: arbetsintensiteten ökar för den befintliga arbetskraften, vilket ökar risken för stress och utbrändhet och leder till frånvaro och avhopp som förvärrar situationen.

Den senaste utgåvan av den årliga EURES-rapporten om arbetskraftsbrist och överskott,opens in new tab publicerad av Europeiska arbetsmyndigheten (ELA) i juni, drar slutsatsen att arbetskraftsbrist fortfarande är utbredd. Denna rapport undersöker 436 yrken och finner att för nästan alla (97 %) rapporterade minst ett land bland de 31 länder som utgör EURES-nätverket (de 27 EU-medlemsstaterna, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) brist år 2025.

Mest drabbat är Italien där arbetare saknas i cirka 60 % av yrkena. Nederländerna, Bulgarien, Belgien och Rumänien upplever också allvarliga problem (Figur 1).

Om man ser till bredare yrkesgrupper ses arbetskraftsbrist oftast bland hantverks- och närliggande yrkesarbetare. Detta inkluderar rörmokare, elektriker och svetsare. Fabriks- och maskinoperatörer samt montörer påverkas också negativt, liksom vårdpersonal. Den senare gruppen inkluderar sjuksköterskor, fysioterapeuter och ambulanspersonal.

Detta visar att både högkvalificerade och tekniska roller är efterfrågade. Till exempel kräver de flesta yrken som utövas av hantverks- och närliggande yrkesarbetare lång yrkesutbildning från början och regelbundna kompetensuppdateringar i takt med att teknologin förändras. Många av dessa yrken är avgörande för den gröna omställningen.

Vissa yrken upplever strukturella brister som är ihållande över tid och som konsekvent rapporteras av ett stort antal medlemsstater. Noterbart är att svetsare och flamskärare har förblivit högt på listan under flera år. Detsamma gäller för sjuksköterskor, specialistläkare, rörmokare, rörinstallatörer samt tunga lastbils- och lastbilschaufförer.

Forskning utförd av Eurofound och ELA instämmer i behovet av ett integrerat svar på arbetskraftsbrist. Aktivering av underutnyttjad arbetskraft och bättre matchning av utbud och efterfrågan är två av de åtgärder som rekommenderas i EURES-rapporten och i Eurofounds analys av politiska åtgärder för att hantera arbetskraftsbrist. EURES-rapporten behandlar specifikt arbetskraftsmobilitetens roll. Även om den kan hjälpa till att mildra brist och arbetskraftsobalanser på kort sikt, är arbetskraftsrörlighet och transnationell matchning ingen mirakellösning. Men som ELAs interaktiva instrumentpanelopens in new tab visar har för nästan varje yrke med brist minst ett annat land identifierat samma yrke som överskott. Detta tyder på att obalansen potentiellt kan åtgärdas genom arbetskraftsrörlighet mellan EU:s medlemsstater.

Det tredje elementet i ett integrerat svar är att göra jobben mer attraktiva genom att förbättra arbetskvaliteten. Med Eurofounds ramverk för jobbkvalitet som utgångspunkt och med data från European Working Conditions Survey (EWCS) 2024 är det möjligt att analysera de dimensioner av jobbkvalitet som saknas i de bristyrken som identifierats i EURES-rapporten.

EURES-rapporten definierar 'utbredd bristyrken' som yrken med arbetskraftsbrist som har identifierats av EURES nationella samordningskontor i minst 15 av de 31 länderna i EURES-nätverket. Medan EURES-rapporten särskiljer mer än 400 yrken (med hjälp av International Standard Classifications of Occupations (ISCO) på nivå 4), grupperades dessa i något större kategorier (ISCO-3) för att analysera arbetskvaliteten.

Tabell 1 visar att utbredda bristyrken är mångfaldiga och kännetecknas av blandade arbetskvalitetprofiler. De flesta yrken ligger över genomsnittet i vissa dimensioner men under genomsnittet i andra. Undantagen är å ena sidan 'andra hälsoprofessionella' och 'elektroteknikingenjörer' som de enda yrken som ligger över EU-genomsnittet i alla arbetskvalitetsdimensioner. I andra änden av spektrumet finns 'personvårdare' med poäng som är signifikant under genomsnittet i alla utom en dimension.

Tabell 1 visar att en utmanande fysisk miljö är den vanligaste rapporterade nackdelen för arbetskvalitet. I absoluta tal rapporterar 12 av 15 bristyrken poäng under genomsnittet i denna dimension för alla arbetstagare, där 10 av dessa yrken rapporterar statistiskt signifikanta undergenomsnittliga poäng (siffror visas i fetstil). Under genomsnittlig arbetstidskvalitet rapporteras i 10 av 15 yrken, varav 6 är statistiskt signifikanta.

Den fysiska miljökvaliteten är lägre än det europeiska genomsnittet i de flesta yrken med omfattande brist. Detta innebär att arbetare i dessa yrken rapporterar högre exponering för fysiska risker och mer fysiskt krävande förhållanden. Detta ökar risken för muskuloskeletala störningar och olyckor på arbetsplatsen. Även om en stark fysisk dimension är oundviklig för vissa uppgifter, finns det bevisade sätt att förbättra hälsa och säkerhet i dessa jobb: fysiska förändringar på arbetsplatsen, organisatoriska åtgärder för att minska kumulativ exponering, vilopauser, utbildning, säkra arbetsrutiner och användning av personlig skyddsutrustning anpassad efter individens kön och kroppstyp.

Arbetstidskvalitet omfattar mer än långa arbetsdagar. Det inkluderar korta arbetstider som inte stämmer överens med arbetspersonens preferenser, nattarbete, helgarbete, skiftarbete, kontroll över arbetstidsarrangemang samt förutsägbarhet och flexibilitet i arbetstiderna. Även om det kan vara svårt att eliminera natt- eller skiftarbete när dygnet runt-täckning förväntas, kan arbetstidsresurser som förutsägbara arbetstider, flexibilitet, kontroll över arbetstidsarrangemang och minskning av långa arbetsdagar stödja förbättringar av arbetskvaliteten och attraktiviteten för dessa yrken.

Även om frågor kring fysisk miljö och arbetstidskvalitet är vanliga i många bristyrken, kombineras de ibland med utmaningar i andra dimensioner. Detta leder till yrken med flera arbetskvalitetsnackdelar. Personvårdsarbetare inom service och kockar upplever flest nackdelar med arbetskvalitet (fem). Gemensamt för dessa yrken finns utmaningar i den fysiska miljön, lägre arbetstidskvalitet och hög arbetsintensitet.

I tabell 2 rankas varje yrke efter antalet arbetskvalitetsdimensioner där de ligger efter. Överlag upplever alla utom ett yrke med utbredd brist en eller flera betydande nackdelar med arbetskvalitet.

Arbetsintensitet mäter rytmen i vilken arbetet utförs under arbetstiden. Arbetsintensiteten kan minskas genom att omstrukturera arbetsbelastningen; förbättra uppgiftsfördelning och arbetsflöde; hantera deadlines och prioriteringar; och genom att säkerställa tillräcklig bemanning. Risken för hög arbetsintensitet i yrken med arbetskraftsbrist ökar: ju fler brister, desto högre arbetsintensitet för de kvarvarande arbetarna. Hög arbetsintensitet som upplevs av sjuksköterske- och barnmorskepersonal samt av personal och personal care-personal inom hälso- och sjukvården stöder krav på större investeringar i hälsosektorn.

Exponering för låg arbetskvalitet i tre dimensioner – arbetstidskvalitet, fysisk miljö och arbetsintensitet – kan öka den negativa effekten på hälsan. Långa och krävande arbetstider samt intensivt arbete kan leda till trötthet och öka risken för fysiska skador och hälsoproblem. Fysiskt krävande uppgifter som är mycket repetitiva och utförs mycket ofta ökar risken för skador och en försämring av arbetstagarens hälsa. Genvägar tas ibland för att påskynda en uppgift och dessa kan också öka hälsoriskerna. Till exempel, eftersom enheter som hjälper till vid patienthantering tar tid att installera, kan de ersättas av manuell hantering på grund av tidspress.

Personvårdsarbetare rapporterar också dåliga utsikter. Det finns många sätt att förbättra utsikterna: att erbjuda arbetsvillkor med större skydd; skapa karriärvägar; involvera arbetstagare i beslut om förändring; och framställa förbättringar som investeringar, inte kostnader. I yrken med arbetskraftsbrist är förbättrade utsikter ett mått som kan användas för att behålla arbetstagare och öka attraktiviteten för ett jobb. Dåliga utsikter driver arbetare ur jobbet, och villkoren för dem som stannar kvar kommer att försämras som en följd av de vakanser som följer.

Poängen för Skills and discretion index ligger under genomsnittet för fyra yrkesgrupper. Denna dimension av jobbkvalitet avser arbetstagares behov av att använda och utveckla sina färdigheter på jobbet och utvecklas genom arbetserfarenhet. Många åtgärder kan genomföras för att förbättra färdigheter och handlingsfrihet, såsom att para ihop mindre erfarna arbetstagare med kvalificerade kollegor och integrera lärande i dagliga uppgifter; säkerställa att mindre kvalificerade och deltidsanställda som ofta rapporterar sämre tillgång till utbildning får utbildningsmöjligheter; att bättre anpassa utbildningen till arbetstagarnas egna karriärmål; och att ge arbetarna mer kontroll över hur de organiserar och utför sina uppgifter. Där standardisering är nödvändig bör autonomin bevaras så mycket som möjligt, och alla arbetstagare bör vara involverade i processomformning, schemaläggning och förändringar på arbetsplatsen.

Intressant nog rapporteras minst ett under genomsnittet resultat på löneindexet , som inkluderar lönenivåer och förutsägbarhet samt rättvisa i ersättning. Endast två av de yrkesgrupper som har brist – kockar och personvårdare – har ett under genomsnittet resultat för alla arbetstagare.

Analysen av arbetskvalitet i utbredda bristyrken visar att en utmanande fysisk miljö och dålig arbetstidskvalitet är ett problem i många av dem. En annan insikt är att dessa yrken ofta har flera nackdelar i arbetskvalitet, vilket begränsar deras attraktivitet. På en positiv not innebär den mångdimensionella kvaliteten på jobbet också att det finns många och specifika åtgärder som kan förbättra olika aspekter av arbetskvalitet i yrken med ihållande arbetskraftsbrist. Detta kan hjälpa till att prioritera politiska åtgärder och stödja företagspraxis.